På skolan i Revinge utbildar Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) personer inom områdena skydd mot olyckor och krisberedskap. Vid ett flertal tillfällen har Kävlingeån översvämmat skolområdet vilket resulterat i att verksamheten blivit stillastående i flera veckor. Grundvattennivån ligger nära markytan på skolområdet och platsen är därför extra känslig för översvämningar både från ån och extrem nederbörd. För att kunna minimera konsekvenserna vid en översvämning identifierades olika objekt, byggnader och områden, som i rapporten är benämnda som skyddsobjekt, som drabbas mest vid översvämning. För att ta hänsyn till att framtida väderförhållanden kan bli mer extrema undersöktes två klimatanpassade scenarier, höga flöden från ån och extrem nederbörd. Olika åtgärder mot översvämningar som potentiellt kan passa skolområdet togs fram och viktades utefter kostnader, lagar och skyddskapacitet. Skyddsobjekten som togs fram är skolans övningytor, kontorsbyggnader, hus med källare, spillvattenbrunnar, områden som kan sprida miljöfarliga ämnen, elskåp samt fordonshall/förråd. Skyddsobjekten viktades utefter översvämningskonsekvensernas direkta kostnader, hinder för utbildning samt fara för människor och natur, i relation till hur sannolikt det är att objekten blir översvämmade. Övningsytor, spillvattenbrunnar och områden som kan sprida miljöfarliga ämnen fick högsta prioritet. De åtgärder mot översvämning som undersöktes var gröna tak, regnmagasin, regnbäddar, träd, kontrollerad översvämningsyta och permanent vall. De fyra förstnämnda bedömdes billiga och lagligt sett icke komplicerade i relation till permanent vall och kontrollerad översvämningsyta. En summering av vilka skyddsobjekt varje åtgärd skyddar lades till. En effektivitetsfaktor togs fram i relation till vilka scenarier åtgärderna verkar mot och i vilken grad de kan motverka ett scenario på egen hand. Detta gav värderingen, från högst till lägst, permanent vall, träd, översvämningsyta, regnmagasin, regnbäddar och gröna tak. Som ytterligare åtgärder rekommenderas det att utesluta användning av källare helt och bestämmelser kring nybyggnation bör tas i relation till var det finns störst risk för översvämning på området. Ett förslag till MSB finns om att ta kontakt med Kävlingeå-projektet som arbetar med att utöka andelen våtmarker utmed Kävlingeån, där ett av målen för projektet är att motverka översvämningar. Arbetet drivs av Kävlingeåns Vattenråd, vilka också kan ha mer information kring hur regleringen av Vombsjön kan påverka risken för översvämning på skolområdet.

The United Nations climate change conferences are the utmost platform for climate change negotiations and are convened under an international treaty known as the United Nations Framework Convention on Climate Change (UNFCCC). The causes of greenhouse gas emissions are deeply embedded in the economic and social activity on a global scale and yet, developing countries are expected to evolve into developed countries without straining the environment further. Knowledge of the interest of the participants at the COP is limited since no other research projects have measured it quantitively and at a large scale. This thesis aims to examine the professional interest in adaptation of delegates to the UNFCCC relative to other issue areas (mitigation and financing) and if there has been a shift in focus pre- and post-Paris Agreement. This thesis uses quantitative survey data gathered by The International Negotiations Survey (INS) together with two external indexes and data regarding CO2 emissions per capita for each country. While the chosen indexes to some extent overlap, they both contribute to the analysis by allowing to (1) measure the economic and social development of a country (HDI), (2) measure a country´s vulnerability to climate change (ND-GAIN). The results in this thesis show that there is a difference in interest among respondents that represent different HDI-categories. Results show that when comparing interest in adaptation to the external indexes, the more vulnerable a country is to the effects of climate change according to their ND-GAIN score the more interested their delegates are in adaptation. The results also indicate that respondents that represent countries that are most capable of addressing the effects of climate change show the least interest in doing so.

We are currently speeding towards significant changes in the climate of the earth which, if ignored, will lead to severely altered climatic conditions with serious consequences for several species and ecosystems. The polar regions especially are very sensitive to climate changes, and the changes these regions undergo affect the climate on a global scale. To slow the global warming, it is crucial that we understand earth’s climatic and environmental history, and how it responds to changes in the climate. Palaeoclimatic archives hold much information of past climate variations stored in proxies that can be analysed to understand past environments. This study focuses on loess as one such proxy to analyse grain sizes, carbon storage and organic matter in a sequence from Adventdalen, Svalbard. The study has been conducted using grain size analysis and loss on ignition (LOI) as main methods to reconstruct late Holocene climate changes in the region. The results have provided an overview of temperature oscillations, many of which coincide with main climatic events of the past, and have been used to estimate the depositional ages of the different layers of the sequence. / Dagens klimatförändringar går allt snabbare mot en framtid med svårt omkastade klimatförhållanden som medför allvarliga konsekvenser för flera arter och ekosystem. Polarområdena är särskilt känsliga för klimatförändringar, och de förändringar som sker här påverkar klimatet på global nivå. En avgörande faktor för att bromsa den globala uppvärmningen är att vi förstår jordens klimathistoria och hur jorden reagerar på förändringar i klimatet. Paleoklimatiska arkiv innehåller mycket information om klimatvariationer förr. Sådan information finns lagrad i material som kan analyseras för att vidare förstå miljöer från förr. Den här studien fokuserar på lössjord som ett sådant material för att analysera kornstorlekar och organiskt material i en lössekvens från Adventdalen i Svalbard. Studien har genomförts genom att använda en kornstorleksanalysator och loss on ignition (LOI) som huvudsakliga metoder för att rekonstruera klimatförändringar under yngre Holocen i området. Resultaten har givit en överblick av temperaturförändringar, av vilka flera sammanfaller med större förflutna klimathändelser, och har använts för att göra en uppskattning av åldrar på de olika lagren av sekvensen.

The method framework for quantifying the carbon emissions and removals from land, plants and products for cotton is developed in this study, which is feasible for most cotton supply chains. Collected defaults and suggested sources for required data inputs are provided. Current data gaps are defined, including the knowledge gap found in the storage time of cotton in the product pool, which requires further investigation in the future. Based on the quantification results of IKEA's case in 2019, there is a net 2.9 kg carbon stock increase per kg purchased cotton on average, equivalently offsetting 10.2% of global warming potential caused by cotton lint production emissions. Analysis results indicate that land-based carbon removals can be a cost-effective approach to achieve climate mitigation for cotton corporations. The amount of removed carbon can be greatly improved by avoiding emissions from land use change, adopting a higher level of conservation tillage to improve mineral soil carbon sequestration, and increasing carbon storage time in products to enlarge the climate benefit of cotton products carbon removals. Based on case study results, the carbon removals potential of global cotton production is estimated to be 5.4 Mt CO2-eq in 2019 and projected to reach 6.2 Mt CO2-eq in2029, which can mitigate over 0.01% of the GWP caused by the total worldwide anthropogenic emissions. Though this climate mitigation is relatively small, it breaks out the general cognition of agriculture carbon removals and provides us preliminary insight into cotton carbon sequestration capability and its potential.

Climate change is one of the greatest challenges currectly facing humanity. Its impacts lead to the displacement of people through sea level rise, desertification, drought, flood and other ecological disaster. The global imbalance of power results in people being unequally affected by climate change. This power imbalance affects the policy-making of intergovernmental institutions and knowledge production in policy processes. This thesis conducts a policy analysis to elaborate colonial continuities that influence knowledge production on migration and climate change. Therefore, the Global Compact for Safe, Orderly, and Regular Migration (GCM) is examined. The theoretical framework of the thesis draws on knowledge and power, modernity/coloniality, and racial capitalism. Findings suggest that the influences of colonial continuities on knowledge production about climate change and migration are reflected in underlying colonial epistemological and ontological assumptions, power structures and the hegemonic discourse. Alternative knowledges, such as those contributed by civil society actors are side-lined during the process and not included in the final document. The GCM does not consider the link between environmental change and racial capitalism or colonial power imbalance, but looks at only one of the adaptation strategies and presents it as a problem: human migration. Instead of addressing the root of the problem and holding polluting countries accountable for their inaction, the GCM focuses on migration control.

Paramos are unique ecosystems situated in the tropical Andes at an elevation of 2800-4800 meters above sea level. They are home to a variety of endemic species and have a great water regulating capacity and supply around 80 % of the population in Colombia with freshwater. These ecosystems have been found to be particularly vulnerable towards climate change, which is a major challenge when it comes to safeguarding this water source. This study aimed to investigate paramos on three spatial scales: the large, medium and small scale. The large scale aimed at investigating the paramos of Colombia on a national level, the medium scale aimed at modeling the hydrology of a small paramo catchment, and the small scale aimed at exploring the general landscape and methods for monitoring the hydroclimate. At the national scale, the paramos were characterized based on hydrological and climatological variables, in the end focusing on precipitation and discharge, and producing descriptive statistics, in addition to finding temporal trends. The aim was to describe the paramos of Colombia hydroclimatologically on a spatial and temporal scale to get a more updated and comprehensive picture of the hydrology in these ecosystems and to investigate whether any possible relationships between the hydroclimatic variables could be detected that could affect the water availability, that is, if there were any signs of climatic forcing and hydrological response. Another aim was to investigate whether any significant trends could be seen in historical data and if there were any signs of climate change or ENSO (El Niño Southern Oscillation) events affecting the time series. The results showed that there was a large range in the amount of annual precipitation, between 500 and 5000 mm/yr, depending on the location of the precipitation station. The annual precipitation differed with up to around 2000 and 3500 mm/yr within and between different paramo regions, respectively. The annual mean daily discharge ranged between 0 and 25-30 m3/s and the total annual specific discharge ranged between 0 and 2500 mm/yr. It was not possible to detect any general, common temporal trend in neither precipitation nor discharge for all of the stations and the majority of the trends for individual stations were not significant. However, most locations that did present significant trends in precipitation showed an increase rather than a decrease, on a monthly rather than an annual scale. The trends that were significant for discharge were also increasing. No evident relationship between precipitation and discharge could be detected in neither amount nor pattern or trend over time, although some similarities and common traits could be found. Some local maxima and minima in precipitation and discharge coincided with ENSO events, but whether the significant trends are due to climate change remains unclear. The changes that were seen could have an impact on societies that are close to and rely on the paramos, but more studies on a seasonal and monthly scale are needed. At the medium scale, the HBV light model was used to simulate the hydrology in the small paramo catchment called Monterredondo. The aim was to investigate how a parsimonious model like the HBV model would perform compared to the more comprehensive SWAT model, which previously succeeded in modeling the hydrology in this watershed. Since the data is scarce in these regions, a simpler model could be more desirable. The results showed that the HBV was sufficient for the task, receiving a NSE value of 0.81 (calibration period) and 0.56 (validation period), and able to perform almost as well as the SWAT model, which received NSE values of 0.83 (calibration period) and 0.59 (validation period). Furthermore, since the paramos are vulnerable towards climate change, it was considered important to investigate how discharge might be affected by climate change. Simulations of future climate towards the end of the century, representing two emission scenarios, SSP2-4.5 and SSP5-8.5, were performed with data from the general circulation models EC-Earth3-CC (Europe) and MRI-ESM2-0 (Japan). The results from the EC-Earth3-CC model indicate a change towards drier dry seasons and wetter wet seasons. On an annual scale, it shows a decrease in discharge, but no change in annual precipitation. The MRI-ESM2-0 model was not considered reliable due to the large distance between the catchment area in question and the location where the data came from. Large uncertainties are associated with the data quality and quantity for both parts of this study. This is a well-known issue in these quite unapproachable locations, which is why the small scale investigation focused on learning more about the monitoring of these ecosystems. A horizontal precipitation station was built to capture horizontal precipitation. Even if built as a rather rough structure, it seemed to work and could be useful for future investigations. The results showed that horizontal precipitation contributed with a non-negligible amount to the total precipitation.  In summary, there is a risk that climate changes will have an impact on the water resources, due to drier dry seasons and wetter wet seasons. This could lead to water shortages in periods, but more studies are necessary to confirm the result. It is especially important to investigate more variables such as land use, soil moisture and radiation. It is also important to study more paramo areas in detail since they respond differently towards climate change. / Paramos är unika ekosystem som ligger på en höjd av 2800-4800 meter över havet i de tropiska Anderna. De är hem för en mängd olika endemiska arter och har en stor vattenreglerande förmåga och försörjer cirka 80 % av befolkningen i Colombia med dricksvatten. Dessa ekosystem har visat sig vara särskilt sårbara för klimatförändringar, vilket innebär en stor utmaning när det kommer till att skydda paramos som vattenkälla. Denna studie syftade till att undersöka paramos på tre rumsliga skalor: stor, medelstor och liten skala. Den stora skalan syftar till att undersöka paramos i Colombia på nationell nivå, den medelstora skalan syftar till att modellera hydrologin i ett litet paramoavrinningsområde, och den lilla skalan syftar till att utforska det allmänna landskapet och metoder för att övervaka hydroklimatologin. På nationell skala karaktäriserades paramos utifrån hydrologiska och klimatologiska variabler, i slutändan med fokus på nederbörd och avrinning, genom att producera beskrivande statistik, och därtill hitta trender över tid. Syftet var att beskriva paramos i Colombia hydroklimatologiskt både rumsligt och tidsmässigt för att få en mer uppdaterad och heltäckande bild av hydrologin i dessa ekosystem och för att undersöka om möjliga samband mellan de hydroklimatologiska variablerna kunde upptäckas som skulle kunna påverka vattentillgången, det vill säga om det fanns några tecken på klimatpåverkan och hydrologisk respons. Ett annat syfte var att undersöka om statistiskt signifikanta trender kunde ses i historiska data och om det fanns tecken på att klimatförändringar eller ENSO-händelser (El Niño Southern Oscillation) påverkade tidsserierna. Resultatet visade att det fanns ett stort spann i uppmätt årsnederbörd, mellan 500 och 5000 mm/år, beroende på nederbördsstationens lokalisering. Årsnederbörden skiljde sig med upp till cirka 2000 och 3500 mm/år, inom respektive mellan olika paramoregioner. Det årliga medeldygnsflödet låg mellan 0 och 25-30 m3/s och det totala årliga specifika flödet låg mellan 0 och 2500 mm/år. Det var inte möjligt att upptäcka någon generell, gemensam tidsmässig trend i varken nederbörd eller avrinning för samtliga stationer och majoriteten av trenderna för enskilda stationer var inte signifikanta. De flesta platser som faktiskt visade signifikanta trender i nederbörd visade en ökning snarare än en minskning, på månadsbasis snarare än årsbasis. Trenderna som var signifikanta för avrinning visade också en ökning. Inget uppenbart samband mellan nederbörd och avrinning kunde ses i varken kvantitet, mönster eller trend över tid, även om vissa likheter och gemensamma egenskaper kunde hittas. Vissa lokala maxima och minima i nederbörd sammanföll med ENSO-händelser, men huruvida de signifikanta trenderna beror på klimatförändringar är fortfarande oklart. De förändringar som kunde identifieras kan ha en inverkan på samhällen som är nära och förlitar sig på paramos, men fler studier på säsongs- och månadsskala behövs.  På den medelstora skalan användes HBV-lightmodellen för att simulera hydrologin i ett litet paramoavrinningsområde kallat Monterredondo. Syftet var att undersöka hur en mindre komplex modell som HBV-modellen kunde prestera jämfört med den mer omfattande SWAT-modellen, som tidigare lyckats modellera hydrologin i samma avrinningsområde. Eftersom mängden data i dessa regioner är begränsad kan en mindre komplex modell vara att föredra. Resultaten visade att HBV presterade tillräckligt bra för uppgiften då modellen erhöll ett NSE-värde på 0,81 (kalibreringsperioden) och 0,56 (valideringsperioden) och kunde prestera nästan lika bra som SWAT-modellen, som erhöll NSE-värden på 0,83 (kalibreringsperioden) och 0,59 (valideringsperioden). Då paramos är sårbara för klimatförändringar ansågs det dessutom viktigt att undersöka hur avrinningen kan påverkas av klimatförändringar. Simuleringar för framtida klimat motsvarande slutet av seklet modellerades med två utsläppsscenarier, SSP2-4.5 och SSP5-8.5. De representerades med data från de allmänna cirkulationsmodellerna EC-Earth3-CC (Europa)och MRI-ESM2-0 (Japan). Resultaten från EC-Earth3-CC-modellen indikerade en förändring mot torrare torrperioder och blötare regnperioder. På en årsskala visade modellen en minskning i avrinning, men ingen förändring i årsnederbörd. MRI-ESM2-0-modellen bedömdes inte vara tillförlitlig på grund av det stora avståndet mellan det aktuella avrinningssområdet och platsen där datan kom ifrån. Stora osäkerheter är förknippade med datakvalitet och kvantitet för båda delarna av denna studie. Detta är ett välkänt problem på dessa ganska otillgängliga platser, varför den småskaliga utredningen fokuserade på att öka förståelsen för den hydroklimatologiska övervakningen i dessa ekosystem. En horisontell nederbördsstation byggdes för att fånga horisontell nederbörd. Även om den byggdes med en ganska grov struktur, verkade den fungera och kan potentiellt vara användbar för framtida undersökningar. Resultaten visade att horisontell nederbörd bidrog med en icke-försumbar mängd till den totala nederbörden. Sammanfattningsvis finns det en risk att klimatförändringarna påverkar vattenresurserna, på grund av att torrperioderna blir torrare och regnperioderna blir blötare. Detta kan leda till en periodvis vattenbrist, men fler studier krävs för att bekräfta resultatet. Det är särskilt viktigt att undersöka fler variabler såsom markanvändning, markfuktighet och strålning. Det är också viktigt att studera fler paramoområden i detalj, eftersom de reagerar olika på klimatförändringar.

Climate models are essential for generating future climate projections. However, due to simplifications, the models can produce systematic differences between output and reality, which is referred to as model bias. Bias adjustment methods aim to reduce this error, which is important for making future projections more reliable. Here, the suitability of four different bias adjustment methods was tested: distribution-based (Distribution Scaling (DS), Quantile Delta Mapping (QDM)) and non-distribution- based methods (Copula, Multivariate Bias Correction (MBCn)), of which each one univariate and one multivariate approach. The methods were assessed on climate future projections together with a non bias adjusted data set, focusing on their impacts on hydrological modelling simulations. For this, 16 hydrological signatures were analysed and categorized into: 1) water balance and flow dynamics, 2) seasonal behaviour of the flow, 3) low flow characteristics and 4) high flow characteristics. The assessment was carried out based on 50 catchments in Sweden, 10 climate models and one hydrological model. Most noticeable differences were observed between distribution-based and non-distribution-based methods, rather than between univariate and multivariate methods. Bias adjustment methods introduce half as much variation as climate models, catchments contribute substantially more to the projected signatures. Specific hydrological signatures differed regionally, such as changes in the average spring streamflow magnitude and greater bias adjustment variations in low- and high-flow frequencies, compared to varia- tions among catchments, suggesting a shift in the frequency of extreme streamflow events in the future. The choice of bias adjustment method impacted ’High flow characteristics’ the strongest. The Copula method deviated in the trend analysis by utilizing an existing trend. This research prompts further exploration of variation between current and projected future climate, or the inclusion of other variables that might impact projections, to determine the necessity of the methods. / Vi befinner oss i en tid av klimatförändringar. Det blir mer och mer synligt och klimatet kommer förändras i närtid och långt fram i tiden. Men hur exakt kommer det vara i slutet av detta århundrade? För att förutspå det, används klimatmodeller. Dock kan klimatmodeller bara ge en uppskattning om hur det kommer se ut, eftersom de måste förenkla jordsystem och klimat genom simplifieringar och antaganden, för att kunna beräkna projektionen. Det betyder att klimatprojektioner är ingen särskilt exakt förutsägelse. För att projicera framtidens vattenföring i en förändrande klimat, behöver an först modellera framtidens klimat och ut ur det modellera framtidens hydrologiska processer genom hydrologiska modeller. Kombinationer av flera modelltyper kallas modellkedja. För att projicera framtidens klimat, behövs en hel modell-kedja som består av klimatmodeller och hydrologiska modeller. Ju fler delar en modell-kedjan består av, desto osäkrare blir projektionen. Osäkerheten kallas systematiskt och slumpmässigt fel, kort bias. För att förbättra projektionen kan man inkluderar en så kallat bias korrektions metod, vars syfte är att minska biasen med en massa ekvationer och underliggande algoritmer. Det finns flera olika metoder, baserade på olika algoritmer, som beroende på algoritmernas innehåll är mer eller mindre komplicerad.  Jag undersökte i det här projektet, om det gör en skillnad, vilket bias korrektur metod man använder för att förbättra sitt klimat projektion. Det kan, t.ex. vara intressant att veta, när man måste bestämma sig mellan olika bias korrektur metoder som innehåller olika nivåer av komplexitet som användaren måste förstå sig på för att beräkna och korrigerar dataset som är utdatan från klimatmodellerna. För att testa det, tog jag ett existerande stort dataset (bestående av 4 olika bias korrektur metoder och ett dataset som inte var bias korrigerad, med 10 stycken klimatprojektioner för 50 avrinningsområden jämt utspridda över hela Sverige). För att kunna ge en omfattande överblick av framtidens klimat, beräknade jag flera, så kallade hydrologiska signaturer av vattenföringens karakteristik. De signaturer testades statistiskt för att visar avvikande och liknande betedde.  Metoder som korrigerar systematiskt fel betog sig ganska lika varandra, dock introducerades ungefär hälften så mycket variation som hos de 10 testade klimatmodeller, däremot introducerade de 50 flodbäcken mycket mer variation än bias korrektur metoderna, förutom vissa undantag. Jämförelsen föreslår en förändring i vårflöde och ett betydligt skifte i extremflöden i framtiden, jämfört med dagens flöde i älvarna. Det syns att det som blivit påverkat mest av från valet av bias korrektur metoder är kategorin "hög flod drag".  Det här projektet är bara en liten del av en större forskning, och det finns mycket kvar att studera. I framtidens forskning skulle det vara intressant att jämföra skillnaden mellan dagens avloppet och i framtiden och hur stor skillnaden är, jämfört med styrkan av variationen mellan de testade bias korrektur metoder. Därmed kunde man minska forskningsgapet ytterligare, och göra ett noggrant konstaterande i samband med olika bias korrektur metoder och om valets betydelse.

The sustainability challenge is a complex interplay of interconnected challenges that requires an integrated and systemic approach. Nature-based Solutions (NbS) are seen as a key tool for addressing such challenges but are currently not mainstreaming and scaling to the landscape level. The emerging leadership practice of Weaving is believed to help cohere fragmented change-making efforts and increase the adaptive capacity and resilience of socio-ecological systems. However, scientific research on NbS and Weaving is scarce and studies on their intersection are non-existent.  To investigate how Weaving practices could foster the conditions for scaling NbS to the landscape level, rapid literature reviews and semi-structured interviews were conducted with academic experts, Weaving practitioners, and grass-root entrepreneurs. On this basis, two conceptual frameworks were iteratively developed that serve as a basis for two practical toolkits. They comprise (1) seven barriers and nine enablers for scaling NbS to the landscape level and (2) a Weaving working definition and five core Weaving practices.  There are indications that Weaving practices have the potential to address several of the barriers and enablers for scaling NbS if approached with a systematic lens. Ultimately, interconnected challenges, such as barriers and enablers to scaling NbS, require interwoven approaches as provided by Weaving.

Purpose: In this project work, the purpose is to perform an LCA as well as an LCC on two concept preschools, one with a wooden frame and one with a concrete frame. The result from the LCA is going to highlight, which of the building frames have the lowest environmental impact. In addition to the environmental impact, the project work  is going to include indoor climate together with energy use to get a broader view of the building’s overall performance. Method: This project work is in collaboration with Futurum Fastigheter i Örebro AB, where the authors have been instructed to perform an LCA on two concept preschools. One preschool has a wooden frame and the other has a concrete frame. The objective is to find out which of the buildings has the largest environmental footprint. In addition to this, the authors have evaluated an LCC together with an additional value tool. There are many tools to analyze the consequences from an environmental as well as an economic perspective. The report includes an LCA, LCC and an additional value tool. Result: The results show that the impact on CO2e/m2 for Bettorp was lower than Silva. Furthermore, the comparison between both preschools illustrated that Bettorp had lower emissions in all greenhouse categories except for carbon storage. The additional value tool portrays positive values for each preschool, although they differ. Conclusion: With the help of the software "One Click LCA" and "Visualisering och kvantifiering av mervärden vid energieffektivisering i offentlig sektor", the questionnaire has been answered and they all point to the wooden frame having a less environmental impacts along with a lower social cost of coal. The additional value tool was answered with the help of three employees at Futurum Fastigheter i Örebro AB. One of the participants concluded that there was no difference with regard to additional value between the preschools. The other two participants agreed that the preschool with a wooden frame provided a higher additional value compared to the other preschool.

The study addresses the topics of climate adaptation and sustainability in coastal areas, using Oceanhamnen in Helsingborg as a case study. The research examines the measures taken to adapt the area to climate change and evaluates the sustainability considerations in the planning. The theoretical framework for the study is based on future scenarios assembled from international organizations and Swedish authorities. Within the study, the three different methods literature analysis, observation, and interviews are simultaneously utilized to address the research questions. The results indicate that climate adaptation measures have been taken into account based on the latest future scenarios during the planning stage of Oceanhamnen. However, future scenarios evolve over time, and this does not necessarily ensure the maintenance of the area’s climate adaptation in the future. / Studien behandlar ämnena klimatanpassning och hållbarhet inom kustområden, som ett fallstudie med Oceanhamnen i Helsingborg som utgångspunkt. Arbetet undersöker vilka åtgärder som har tagits för att klimatanpassa området och hur hållbart det har planerats. De teoretiska ramarna för studien är framtidsscenarier som har sammanställts från internationella organisationer och svenska myndigheter. Inom studien används de tre olika metoder litteratur analys, observation samt intervju parallellt för att besvara frågeställningarna. Resultatet visar att klimatanpassningsåtgärder har vidtagits med hänsyn till de senaste framtidsscenarierna under planeringsstadiet av Oceanhamnen. Dock ändras framtidsscenarierna med tid och detta behöver inte betyda att områdets klimatanpassning bibehålls i framtiden.