Att skriva musik med andra personer påverkar mig både som musiker, låtskrivare och personligt. Efter ett samtal med producenten och låtskrivaren Max Thulin föddes en nyfikenhet i mig kring låtskrivning med andra personer, både okända och för mig kända personer. Jag ville genom mitt arbete undersöka hur den musikaliska processen påverkades av vem jag skrev med och vad det skulle få för effekter på mitt initiativtagande, textförfattande, melodiskrivande och producerande av en låt. Jag har i mitt arbete skrivit musik tillsammans med fyra andra musiker, två vänner och två för mig okända personer. Låtskrivningssessionerna har varit under begränsad tid och allt material har skapats på plats under sessionerna. Arbetet har resulterat i fyra låtar av olika karaktär och genre. Efter genomlyssning och analysering av låtskrivningssessionerna kan jag dra slutsatsen att mitt musikaliska initiativtagande påverkas starkt av vem jag skriver med. Jag har fått utveckla nya verktyg och tankebanor för att bland annat arbeta med textförfattande tillsammans med en annan låtskrivare, jobba med stämföring där två röster ska sjunga parallellt och bli medveten i vilka musikaliska val jag väljer att ta under en låtskrivningssession.

Jag har länge skrivit pop-musik till andra artister, ofta i session tillsammans med andra låtskrivare, men varje gång jag försökt skriva musik som jag själv ska framföra har det tagit stopp. Jag bestämde mig för att ta itu med detta och utmana mig själv att övervinna de hinder som ofta dyker upp. Därav ägnade jag delar av våren 2019 med att undersöka de upplevda skillnaderna mellan att skapa musik åt mig själv och att skapa musik åt andra. Syftet med detta arbete var att undersöka skillnaderna som uppstår när jag skapar musik till mig själv gentemot när jag skapar åt andra, för att hitta ett arbetssätt som fungerar så bra som möjligt för mig. Genom att skriva och producera i olika konstellationer fick jag lärdomar om hur jag fungerar, inte minst när det gäller hur jag upplever skillnader i frihet och kontroll när jag skriver till olika mottagare. Efter flertalet sessions hade jag lyckats ta fram så många som nio olika låtar, och med det kom minst lika många insikter och lärdomar. Utifrån detta material skedde ett urval bland låtarna, som så småningom ska bli en EP.

I’m a music producer that is active in several different subgenres in electronic dance music (EDM). A music producer is a person that oversees the recording process, most often the creative side and decides how everything should sound like. You can compare it to a film director. During the last decade, the role as a music producer has progressed into a factotum position, which means you usually have several different roles yourself: you can be a songwriter, mixing engineer, recording engineer and even a singer. Another thing that has changed is the workplace. It’s common nowadays that people are sitting at home and producing their own beats/songs. This is foremost possible because of how the technology has evolved and made everything smaller and more efficient. If you rewind back 25 years this was an impossible task. You needed big studios, with big rooms to record drums, guitars, keyboards and vocals, and a huge mixing table with big tape machines to record it all. Nowadays you have everything you need with a laptop, an audio interface and with access to the internet. You can easily find pre-recorded vocals, hire vocalists online, buy sample packs with drum loops and make your own melody sounds with virtual synthesizers. There’re also huge digital libraries with sounds that real instrumentalists recorded which you can use to create your own chord progressions or melodies. So, you basically have everything you need to make a big dance record with only a simple laptop sitting in your own garage in the Bronx. It’s also easy to get in touch with other artists, producers and singers through social media and other sites on the web. In my essay I want to explore how the process looks like when you are collaborating with others online. It could be between other producers, singers, songwriters or even instrumentalists. How do you start a collab? Are there any pros and cons with collaborating? I also would like to examine what people do if they are having trouble getting along while collaborating. How do you maintain a good chemistry with the others? And if your creative process differs compared to when you are writing music by yourselves.

No description available.

Syftet med detta arbete är att undersöka om och hur den kreativa processen skiljer sig åt när jag skriver musik självständigt eller ihop med andra, så kallad co-writing. Även hur ramverk och begränsningar påverkar kreativiteten har varit av intresse. Under arbetets gång har jag skrivit musik självständigt och i sessioner med andra och fört loggbok över mina upplevelser och tankar. Loggboken har varit underlaget för min analys och resultat. Resultatet visar att co-writing är en metod som fungerar bra för mig. Arbetsformen innebar att processen blev mer effektiv, mindre präglad av självtvivel och mer lustfylld än när jag skrev musik självständigt. Den visar också att begränsningar så som tidsramar eller att skriva för ett visst antal instrument kan fungera som en katalysator för kreativitet.

Denna studie syftade till att undersöka co-writing, alltså kompositionella samarbeten mellan två eller flera låtskrivare och producenter. Co-writing tycks vara en vanligt förekommande kompositionsprocess inom modern popmusik och därmed finns ett vetenskapligt intresse för att utveckla djupare förståelse för hur olika aspekter inom dessa samarbeten påverkar den kreativa processen och dess klingande resultat. Åtta låtskrivarsamarbeten, alla bestående av unika gruppsammansättningar, genomfördes genom en eller två co-writing-sessioner vardera. Varje session dokumenterades även genom loggboksinlägg. Det insamlade materialet analyserades sedan för att belysa genomgående teman och mönster. Studien föreslår att samarbeten inom låtskrivning och produktion bidrar till ett klingande resultat i hög grad bestående av det kollektivt uppskattade, alltså de delar av den personliga, musikaliska smaken som samarbetsparterna har gemensamt. Detta då musikaliska idéer som enbart uppskattas av enskilda parter naturligt filtreras bort. Resultatet visade också att den kreativa processen påverkas av sociala faktorer såsom god stämning, samt att den kreativa processen i sin tur kan ha inverkan på det klingande resultatet. I ljuset av detta kan ett kreativt samarbete benämnas som framgångsrikt utifrån olika perspektiv, och vilka perspektiv man utgår ifrån i bedömningen av ett samarbete bör utgå från samarbetets unika karaktär, inriktning och mål snarare än generella ”sanningar” om framgång. / <p><strong>De konstnärliga bilagorna är arkiverade.</strong></p>

Dès 1997, des témoins rwandais rescapés d'un des événements les plus sombres du XXème siècle ont témoigné de leur expérience au cœur du génocide Tutsi survenu trois ans auparavant. La nécessité de mettre en récit l’horreur traversée a fait naître, en langue française, une littérature d’« un genre nouveau » qui n’existait pas dans le pays. En analysant seize récits rwandais de témoins directs du génocide, la thèse discute l’obstacle présupposé de leur co-écriture et met en évidence l’émergence et la singularité de cette littérature de témoignage : sa naissance dans la déchirure ; son mode spécifique d’élaboration ; sa poéticité ; sa rhétorique de la pulvérisation inhérente au traumatisme et, spécificité remarquable dans une culture où l’expression du « moi » n’est guère encouragée, son hybridation entre témoignage et autobiographie. Au confluent de l’histoire personnelle et de l’Histoire collective, certains témoins rescapés ont en effet exploré la voie d’une narration intime afin de reconstruire ce que le génocide a fait voler en éclats : le rapport à soi-même et à une communauté qui, après les avoir niés en tant qu’êtres humains, a tardé à les reconnaître en tant que victimes. Ce projet testimonial constitue tout autant une tentative de résilience qu’une quête de justice, un acte conclusif du deuil et une difficile progression de la survie vers la vie. Cette thèse inscrit de plein droit dans la littérature des œuvres essentielles et irremplaçables pour approcher au plus près la vérité du traumatisme et des faits génocidaires endurés. / Since 1997 Rwandan witnesses who have survived the Tutsi genocide in Rwanda in 1994 have related their dreadful experience of one of the worst events of the 20th century. The urge to write about this terrible event was the starting point of a new genre of writing in French in the country. By analysing sixteen direct witnesses' accounts this thesis examines the assumption that the need to resort to another person to transcribe their oral testimonies could present an obstacle. It reveals the newness and singularity of this " witness literature " : a dramatic break from all traditional artistic forms, the specific technique with a note of poetry, the way it describes the devastation caused by the traumatic events. Moreover what is remarkable in a culture in which self- expression is not encouraged is how it combines testimony and autobiography. Indeed where personal history and collective history meet, by telling their private accounts some surviving witnesses have been able to rebuild what the genocide had destroyed, that is to say introspection and the relationship with the community which not only had not considered them as human beings but had also delayed recognising them as victims. This " testimony project" is an attempt at resilience and a demand for justice as well, a way of coming out of mourning in order to be able to go on living. This thesis intends to fully acknowledge the literary quality of these very important, essential writings and to understand the intensity of the trauma caused by the criminal acts they had to endure during the genocide.

The study, using a within-group design with eighteen adult high-beginner Chinese L2 learners, investigated the effects of peer review and co-writing on writing in Chinese-as-a-foreign language. Three writing conditions (peer review, co-writing, and individual writing) and three narrative writing topics were counterbalanced for the collection of data, including forty-five writing products, seventy-two questionnaires, videorecorded screen activities and interactions. The research has three main aims: (a) to investigate the effects of peer review and co-writing on writing with respect to fluency, complexity, and accuracy, (b) to explore the nature of verbal interactions during peer review and co-writing, and (c) to investigate students’ perceptions of the three writing activities. With regard to writing performance, the research found no statistically significant differences in measures of fluency and complexity. However, peer review and co-writing resulted in significantly more accurate writing than individual writing, but no difference was observed in the two collaborative writing activities. The analysis of verbal interactions indicated that (1) there were significantly more on-task episodes in peer review than in co-writing; (2) there were significantly more language-related episodes (LREs) and content-related episodes in peer review than in co-writing, while there were significantly more idea-related episodes and text-assessing episodes in co-writing than in peer review; (3) students paid significantly more attention to LRE-lexis and LRE-grammar in peer review than in co-writing, and the differences were mainly observed in discussions on word meanings, verb forms, word usage, and sentence/phrase meanings; and (4) there were also significantly more spelling episodes in peer review than in co-writing. Concerning students’ perceptions, although students tended to prefer co-writing to peer review and peer review to individual writing, they held competing attitudes toward the three activities and believed each of the three had their own strengths, which could not be replaced by the advantages of the other. The findings suggest that peer review, co-writing, and individual writing play different roles in Chinese L2 learners’ development of writing skills, as measured by a range of linguistic indices and as revealed by students’ evaluations. Thus, they are all important because they direct learners to different aspects of their language development. / Graduate

在網路發達的數位經濟時代，數位學習越來越普及，且大多是以非同步線上學習為主，但是非同步線上學習面臨即時互動性不高的問題，如此情形下，學習者無法立即獲得回應，會降低其學習意願與學習成效；以「參與體驗式個案教學」為例，參與體驗式個案教學法主張透過學生角色扮演，進行個案模擬和討論來增強個人成長與在組織中互動運作的應變能力。本研究透過探討並描述「參與體驗式個案教學法」課程的情境，了解課程在上課前、中、後教師與學生的需求，規劃並實作一個學習社群導向、結合顧客關係管理、網路客服中心概念與Ｗiki共筆為基礎的數位學習系統去支援參與體驗式個案教學，建立客製化服務，讓學習內容被網路的成員所共同創造、分享、重新混合、重新定義，並傳遞出去，以及運用即時通訊來實踐立即性互動，改善學習者無法即時獲得回應而降低學習意願的問題。 本研究所建用來支援參與體驗式個案教學的雛型系統，其操作介面簡單易上手，且功能符合參與體驗式個案教學情境所需，是一個因教學制宜的系統，並且提供了即時通訊於其中，實踐了客製化、即時互動與數位學習社群的概念，同時也補足非同步線上學習的缺點，讓數位學習系統確實成為學生自主學習參與體驗式個案教學的輔助工具。