Bestämmelserna om flyttningsförbud återfinns i 24 och 27 §§ lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Enligt 24 § LVU får förvaltningsrätten meddela ett flyttningsförbud om det finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas vid en flyttning från familjehemmet. Om det är sannolikt att ett flyttningsförbud behövs och rättens beslut inte kan avvakta med hänsyn till risken för barnets hälsa eller utveckling får socialnämnden besluta om ett tillfälligt flyttningsförbud, se 27 § LVU. I 28 § LVU stadgas att ett beslut om tillfälligt flyttningsförbud ska underställas förvaltningsrätten. Utifrån teoribildningen om stigbundenhet kan en problematik med beslut om flyttningsförbud urskiljas. Stigbundenhet innebär att tidigare beslut bildar en utgångspunkt för senare beslut. Huvudsyftet med uppsatsen är dels att utreda i hur många beslut om flyttningsförbud socialnämnden har fått ett tillfälligt flyttningsförbud fastställt innan förvaltningsrätten meddelar ett flyttningsförbud, dels att studera antalet mål kammarrätten kommer till samma beslut som förvaltningsrätten i en process om flyttningsförbud. Om förvaltningsrätten och kammarrätten i många mål kommer till samma beslut undersöker uppsatsen om det vid beslut om flyttningsförbud finns en risk för stigbundenhet. Finns det en risk för stigbundenhet granskar uppsatsen ifall domstolen beslutar om flyttningsförbud trots att det inte är motiverat av principen om barnets bästa. Ett delsyfte med uppsatsen är att kartlägga vid vilka situationer och varför ett flyttningsförbud meddelas och ett tillfälligt flyttningsförbud fastställs. Ännu ett delsyfte med uppsatsen är att konstatera hur bestämmelsen om flyttningsförbud fungerar i praktiken och om förändringar av gällande rätt borde ske. En rättsdogmatisk metod används i uppsatsen för att utreda gällande rätt när det gäller regleringen om vård av barn och speciellt hur bestämmelserna om flyttningsförbud tillämpas. För att konstatera hur bestämmelsen om flyttningsförbud fungerar i praktiken och om förändringar av gällande rätt borde ske nyttjas en kritisk rättsdogmatisk metod. För att besvara uppsatsens huvudsyfte, delsyften och frågeställningar studeras domar där både förvaltningsrätten och kammarrätten prövat frågan om tillfälligt flyttningsförbud eller flyttningsförbud i sak. Utifrån resultatet av rättsfallsstudien är det befogat att konstatera att det finns en risk för stigbundenhet vid beslut om flyttningsförbud. Det finns en risk för stigbundenhet eftersom förvaltningsrätten och kammarrätten tog samma beslut i 85 % av målen och kammarrätten i en av fyra domar mer eller mindre endast hänvisade till förvaltningsrättens bedömning. I åtminstone majoriteten av domarna i rättsfallsstudien tog förvaltningsrätten och kammarrätten ett beslut som är i linje med barnets bästa. Rättsfallsstudien visar att ett flyttningsförbud i regel meddelas, när vårdnadshavaren uttryckt att den tänker eller vill hämta barnet från familjehemmet, efter en sammanvägning av diverse omständigheter. Det mest centrala vid bedömningen var barnets anknytning till familjehemmet och den risk för skada en separation skulle innebära för barnet. Det är genom rättsfallsstudien möjligt att se ett mönster för när ett flyttningsförbud anses behövligt. Bestämmelsen om flyttningsförbud verkar därmed fungera någorlunda. För att bestämmelsen om flyttningsförbud ska fungera mer tillfredställande borde dock en förändring av gällande rätt ske. / The regulations on prohibiting the relocation of a child in preventive care are found in sections 24 and 27 of the Care of Young Persons Act (1990: 52, LVU). According to section 24 LVU, the Administrative Court may issue a prohibition to relocate a child if there is a significant risk that the child's health or development could be damaged by the relocation from the family home. If it is plausible that a relocation ban is needed and the court's decision cannot wait, with regard to the risk for the child's health or development, the Social Welfare Committee may decide on a temporary relocation ban, see section 27 LVU. Section 28 LVU, stipulates that a decision on a temporary relocation ban shall be submitted to the Administrative Court. Based on a theory of path dependence a problem with decisions about a relocation ban can be distinguished, as the concept of path dependence entails that earlier decisions influence later decisions. The main purpose of the thesis is partly to investigate in how many cases the Social Welfare Committee has temporarily prohibited the relocation of a child before the Administrative Court announces a relocation ban, and partly to study the number of cases the Administrative Court of Appeal comes to the same decision as the Administrative Court in a relocation ban process. If the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal come to the same decision in multiple cases the thesis will examine whether there is a risk of path dependence. If there is a risk of path dependence the thesis will further examine whether the court decides to prohibit the relocation of a child even though it is not justified by the principle of the best interests of the child. A subsidiary purpose of the thesis is to map out in which situations and why the court announce a relocation ban and establish a temporary relocation ban. Another subsidiary purpose of the thesis is to establish how the regulation of the relocation ban works in practice and if changes to applicable law should take place. A legal dogmatic method and a critical legal dogmatic method is used in the thesis. To answer the thesis' main purpose, subsidiary purposes and research questions, decisions from both the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal about temporary relocation ban and relocation ban are examined.  Based on the results of the case study it is justified to state that there is a risk of path dependence when the court decides on a relocation ban. There is a risk of path dependence because the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal made the same decision in 85 % of the cases. Another factor that signifies a risk of path dependence is that the Administrative Court of Appeal in one out of four verdicts more or less only referred to the Administrative Court's assessment. In at least the majority of the verdicts the Administrative Court and the Administrative Court of Appeal made a decision that is in line with the best interests of the child. The case study shows that the court usually announces a relocation ban, when the child’s guardian expresses that he or she intends or wants to move the child from the family home, depending on different circumstances. The most central circumstance was the child's connection to the family home and the risk of harm when separated. Through the case study it is possible to see a pattern for when a relocation ban is considered necessary. Thus, it can be concluded that the provision on the relocation bans seems to work reasonably well. However, to make the provision on the relocation ban function more satisfactorily a change in the applicable law should take place.

Varje år är tusentals barn och unga placerade enligt LVU. Bland dessa unga har tidigare studier visat på att ett flertal flickor omhändertas på felaktiga grunder, främst utifrån deras sexuella beteende. Denna studie har genom en granskning av 39 domar sökt efter likheter och olikheter i hur flickor och pojkars eget beteende beskrivs och bedöms utifrån 3 § LVU. Domarna har granskats med hjälp av metoderna textanalys samt kvalitativ innehållsanalys som har visat på att det finns likheter och skillnader i hur flickor och pojkar bedöms. Med hjälp av teorin om genus- och maktstrukturer, med tillhörande begrepp som dikotomin och genuskontrakt, har omhändertaganden enligt 3 § LVU analyserats. Flickors sexualitet nämns i ett flertal domar, dock endast i en pojkes, då utifrån att han riskerar att utsätta andra för sexuella övergrepp. I flickornas domar beskrivs att de blivit utsatta för övergrepp och att det därmed finns en risk för att de i framtiden kan komma att utsättas igen. Utöver detta har studien visat på att flickor bedöms fara mer illa än pojkar trots att de enligt beskrivningarna i domarna har liknande svårigheter. Flickor som använt beroendeframkallande medel bedöms oftare ha ett missbruk än pojkar. Pojkarna däremot beskrivs många gånger som en fara för andra medan flickorna beskrivs som en fara för sig själv. Studiens slutsatser är att genus- och maktstrukturer inverkar på hur flickor och pojkars eget beteende beskrivs och att detta sedan påverkar domsluten i 3 § LVU. Slutsatsen är att domstolens bedömning och domslut många gånger kopplas till vilket kön den unge är av och därmed är inte rättssystemet könsneutrala i sina bedömningar och beslut.

Följande studie syftar till att undersöka behandlingspersonalens perspektiv om hur arbetet på särskilda ungdomshem (SIS-hem) för flickor ser ut i praktiken samt öka kunskapen om hur det relationsskapande arbetet fungerar inom tvångsvård. Mer specifikt kommer relationen mellan behandlingspersonalen och flickorna på SIS-hem att undersökas utifrån behandlingspersonalens perspektiv. Studien har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med behandlingspersonal, som är eller har varit anställda under det senaste året på något av de SIS-hem i Sverige som tar emot flickor. Resultaten från intervjuerna har analyserats med hjälp av begreppet makt, Michel Foucaults teori om maktens olika former och Arlie Russell Hochschilds emotionssociologi. Studiens slutsatser belyser att fenomenet makt ständigt förekommer i relationen mellan personalen och flickorna, samtidigt som makten dessutom kommer till uttryck i alla dess olika former likväl i relationen som i det dagliga arbetet. Relationerna utgörs av kommersialiserade relationer där personalens relationsskapande arbete präglas av ett emotionellt lönearbete, där de anpassar både sina känslor och emotioner utifrån vad som anses acceptabelt utifrån de organisatoriska målen. Anledningen till att studien har genomförts är för att belysa personalens perspektiv samt bidra med andra aspekter av tvångsvård. / The following study aims to examine the treatment staff's perspective on how the work at special youth homes (SIS-homes) for girls looks like in practice and to increase knowledge of how the relationship-building work functions within compulsory care. More specifically, the relationship between the treatment staff and the girls in SIS-homes will be examined from the perspective of the treatment staff. The study was conducted through semi-structured interviews with treatment staff, who are or have been employed during the past year at one of the SIS-homes in Sweden for girls. The results from the interviews have been analyzed using the concept of authority, Michel Foucault's theory of the different forms of power and Arlie Russell Hochschild's sociology of emotions. The study's conclusions highlight that the phenomenon of authority constantly occurs in the relationship between the staff and the girls, while power is also expressed in all its different forms, both in the relationship and in the daily work. The relationships consist of commercialized relationships where the staff's relationship-building work is characterized by emotional wage work, where they adjust both their feelings and emotions based on what is considered acceptable in accordance with the organizational goals. The reason why the study has been conducted is to shed light on the staff's perspective and to contribute with other aspects of compulsory care.

No description available.

The overarching aim of this study was to examine female social workers’ (ie. drug counselors’ and members of treatment staff’s) perception of the sexuality of girls and boys. The results indicate that the IPs define female high risk sexual behavior differently than male high-risk sexual behavior. For females, the mere act of having sex with multiple men in combination with drug use was considered problematic, while for males, the question was whether he was having protected sex. A history of CSA was considered to affect the sexuality of both the female and male vignette characters, but in different ways: the male character was seen to punish himself through multiple sexual partners while the female was seen to be unable to make informed sexual decisions or even to enjoy sex. Finally, the concept of sexual exploitation was analyzed and found to be inconsistently used not only by the IPs, but also in the research literature. In the discussion, it is stressed that social services and treatment personnel need to be clear about what they mean by sexual exploitation of girls. Paying undue attention to a girl’s sex life will not help her in any significant way. Instead, social workers should help girls use their gifts and strengths to express their innermost being, helping them find their voice. / Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka kvinnliga socialarbetares (det vill säga drogbehandlares och behandlingspersonals) uppfattning om tonårsflickors och tonårspojkars sexualitet. Resultaten indikerar att intervjupersonerna definierar sexuellt högriskbeteende annorlunda hos flickor och pojkar. För flickor uppfattades det som problematiskt att ha sex med flera män i kombination med narkotikabruk, medan det för pojkar handlade om huruvida de hade skyddat sex. En historia av sexuella övergrepp i barndomen ansågs kunna påverka sexualiteten hos både kvinnliga och manliga vinjettkaraktärer men på olika sätt: den manliga karaktären ansågs bestraffa sig själv genom många sexuella partners medan den kvinnliga upplevdes oförmögen att fatta informerade sexuella beslut eller ens njuta av sex. Slutligen analyserades begreppet sexuellt utnyttjande och visade sig användas inkonsekvent inte bara av intervjupersonerna, men också i forskningslitteraturen. I diskussionen betonas att socialtjänst och behandlingspersonal måste klargöra vad de menar med sexuellt utnyttjande av flickor. Att ge otillbörlig uppmärksamhet åt en tonårsflickas sexliv hjälper henne inte på något väsentligt sätt. Istället bör socialarbetare hjälpa flickor att använda sina talanger och styrkor för att uttrycka sitt innersta väsen och därmed hjälpa dem finna sin röst.