Submitted by Gisely Teixeira (gisely.teixeira@uniceub.br) on 2018-06-11T18:33:28Z No. of bitstreams: 1 51500561.pdf: 1443220 bytes, checksum: 9ea710c6c4391a0f50c1886dbaabc598 (MD5) / Made available in DSpace on 2018-06-11T18:33:29Z (GMT). No. of bitstreams: 1 51500561.pdf: 1443220 bytes, checksum: 9ea710c6c4391a0f50c1886dbaabc598 (MD5) Previous issue date: 2018 / O Crossfit® é um programa de força e condicionamento cardiovascular criado pelo treinador físico Greg Glassman em 1995. O Crossfit® provoca alterações fisiológicas nos indivíduos, sendo a Pressão Arterial um importante parâmetro da atividade cardíaca. Objetivo: analisar o comportamento da Pressão Arterial frente a dois protocolos de treinamento de Crossfit®, Cindy e Diane, com predominância de resistência e força, respectivamente. Amostra: 10 indivíduos do sexo masculino treinados há pelo menos 6 meses com frequência semanal de 5 treinos. Metodologia: Todos os indivíduos realizaram os dois protocolos, com intervalo de 1 semana. Foi coletada a pressão arterial sistólica e diastólica em 4 momentos: pré, pós, 30 minutos pós e 60 minutos pós exercício. Foi utilizado aparelho automático Hem 7200 Omrom previamente validado. Os dados coletados foram submetidos à analises estatísticas validadas. Resultados e discussão: No protocolo Cindy, no momento 60 min, a PAS reduziu significativamente em relação ao repouso (p = 0,003) a PAS reduziu significativamente no momento 60 min em relação ao momento pós (p = 0,031). O protocolo Diane, a PAS reduziu significativamente em relação ao momento pré nos momentos 30 min (p = 0,001) e 60 min (p < 0,001). Isso se deve ao efeito hipotensivo pós exercício (HPE), que está relacionado à vasodilatação e inibição do sistema nervoso simpático. Na análise da pressão arterial diastólica (PAD), não houve efeito significativo entre protocolos (p = 0,721), entre momentos (p = 0,711) e interação significativa protocolo vs. momento (p = 0,850), pois a pressão sistêmica durante a diástole tende a permanecer nos níveis de repouso, o que facilita a perfusão miocárdica diminuindo o risco de eventos isquêmicos . Conclusão: A realização de ambos protocolos promoveram a redução da PAS como efeito fisiológico agudo tardio e a não alteração da PAD em todos momentos, ou seja, alterações hemodinâmicas cardiovasculares benéficas.

Introduktion: Långvarig ländryggssmärta är ett vanligt tillstånd som påverkar många människor någon gång under livet och är en av de största anledningarna till att personer söker vård. Ländryggssmärta är även vanligt förekommande inom flera idrotter. CrossFit är en sport baserat på flera varianter av styrkeidrotter exempelvis, olympisk tyngdlyftning, styrkelyft, gymnastik och konditionsträning i form av löpning, rodd och cykling. Inom sporten är kunskapen gällande skadeförekomst fortfarande begränsad. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur vanligt ländryggssmärta är bland CrossFitutövare och hur det relaterar till träningsmoment, frekvens och duration. Metod: Datainsamlingen utfördes genom en onlineenkät som besvarades av CrossFitutövare i Sverige. Enkäten innefattade frågor om studiegruppens bakgrund, träningsvanor och ländryggssmärta kopplat till CrossFit. Resultat: Totalt inkluderades 257 personer i studien varav 100 (39,2%) antal män och 157 (60,8%) antal kvinnor. 161 personer (62,7%) hade upplevt ländryggssmärta sedan de började träna CrossFit. Det CrossFitmoment där ländryggssmärta var vanligast förekommande var styrketräning, det var även det moment som hade högst smärtskattning på VAS-skalan. Förekomsten av ländryggssmärta ökade i relation med ökad träningsfrekvens. Konklusion: 62,7% av studiegruppen hade någon gång upplevt ländryggssmärta. Styrketräning var det moment där ländryggssmärta hade högst förekomst och högst smärtskattning skattat på VAS och träningsfrekvensen visade sig ha betydelse för ländryggssmärta.

Introduktion: Cirka 30 % av alla idrottare oavsett idrott har någon gång under deras karriär haft skador i skulderpartiet. Inom styrkelyft och Crossfit är förekomsten av skador i skulderpartiet relativt hög. Styrkelyft innebär att atleten utför träning av flerledsövningar (basövningar) med en stor extern belastning både på träning och tävling. CrossFit baseras på flertalet olika styrkeidrotter/kondition/gymnastikövningar och träning och tävling och går ut på att utföra olika funktionella rörelser med en hög intensitet. Tidigare studier visar på att skadeförekomsten inom dessa idrotter är relativt låg jämfört med kontaktsporter. Dock är axel/skuldran utsatt och är en vanligt förekommande skada inom styrkelyft och CrossFit. Syfte: Syftet med studien var att jämföra prevalensen av axelskador mellan CrossFit-atleter och styrkelyftare. Metod: En onlineenkät användes som datainsamlingsverktyg där CrossFit-atleter från hela Sverige och styrkelyftare från Luleå i Sverige besvarade enkäten. Enkäten bestod av frågor angående studiegruppens bakgrund, träningsvanor, skada/skador i axeln/skuldran under 2019/2020 kopplat till individens idrott. Resultat: Totalt inkluderades 132 personer i studien varav 60 kvinnor och 72 män. Antal CrossFit-atleter var 90 personer, varav 44 kvinnor och 46 män. Antal styrkelyftare var 42 personer, varav 16 kvinnor och 26 män. Bland dem som utövade CrossFit hade 42,2 % och bland styrkelyft hade 26,2 % skadat axeln/skuldran en eller flera gånger under 2019-2020. Konklusion: Skadefrekvensen bland deltagarna i CrossFit-gruppen visade på en betydligt högre förekomst av skador än i styrkelyftsgruppen. I båda grupperna tränade kvinnorna mer frekvent och längre pass. Trots det visade männen en högre frekvens av skador än kvinnorna. Skadans lokalisation på axeln var snarlik i båda grupperna.

Bakgrund: Fysisk träning är viktigt för vår hälsa samt vår funktions- och prestationsförmåga. En av de vanligaste träningsformerna globalt är löpning och ett ökat intresse för fysisk träning har lett till utveckling av nya träningsformer, däribland CrossFit. Oavsett träningsform föreligger en skaderisk där skademekanism och symptomens uppkomst härleds till akuta skador och belastningsskador. Tidigare forskning har inte jämfört dessa två discipliner trots att skador är vanligt förekommande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka skadeincidens, uppkomst av skada och skadans inverkan på fortsatt träning mellan CrossFit-atleter och löpare. Metod: Datainsamlingen skedde genom en egenproducerad online enkät i Google Formulär och besvarades av CrossFit-atleter samt löpare i Luleå. Enkäten omfattade frågor om studiegruppens träningsbakgrund, träningstyp, träningsintensitet samt skador. Resultat: Totalt inkluderades 74 personer i studien, varav 55 stycken var CrossFit-atleter och 19 stycken löpare. Av dessa hade 23 stycken CrossFit-atleter (42%) och 11 stycken löpare (58%) skadat sig under de senaste sex månaderna. Majoriteten av skadorna uppstod i övre extremitet och ländrygg hos CrossFit-atleter medans löpare främst skadade sig i nedre extremitet. Båda disciplinerna ådrog sig övervägande belastningsskador. Kvarstående besvär av en skada sträckte sig över några dagar hos CrossFit-atleter medans löpare hade besvär i veckor och upp till månader. Konklusion: Skadefrekvensen bland deltagarna visar att löpare skadar sig mer än vad CrossFit-atleter gör. Kunskap kring vilka skador som ofta förekommer, bland annat axlar och ländrygg hos CrossFit-atleter och underben samt höft/lår hos löpare, kan bidra till effektivare skadeprevention och rehabilitering.

Syftet med föreliggande uppsats var undersöka sambanden mellan motivationsklimat, målinriktning och självkänsla inom CrossFit jämfört med konditionsbaserad gruppträning. Vidare undersöktes om Modellen för sambandet mellan motivationsklimat, individuella skillnader, och känsla och motivation kunde appliceras inom CrossFit. I studien deltog sammanlagt 95 deltagare, både CrossFitutövare (N=45) och deltagare inom konditionsbaserad gruppträning (N=50) från sydvästra Sverige. I studien användes Perceived Motivational Climate in Sports Questionnaire-2 (PMCSQ-2), Achievement Goals Questionnaire for Sports (AGQ-S) samt Physical Self Perception Profile-R (PSPP-R). Resultatet visade en signifikant skillnad i uppgiftsorienterat klimat och självkänsla mellan CrossFitutövare och deltagare i konditionsbaserad gruppträning. Vidare påvisades samband mellan motivationsklimat, målinriktning och självkänsla inom CrossFit vilket delvis stödjer modellen. Framtida forskning bör vidare granska motivationsklimat, målinriktning, självkänsla och motivation inom CrossFit jämfört med konditionsbaserad gruppträning i en population bestående av fysiskt inaktiva nybörjare. / The purpose of the study was to investigate the interrelationship between motivational climate, goal orientations, and self-esteem in CrossFit compared to aerobic based training. Furthermore the study investigated if the model of interrelationships between motivational climate, goal orientation and, self-esteem could be applied within CrossFit. There were 95 participants in the study, both CrossFit athletes (N=45) and participants i aerobic based training from the south west of Sweden. Percieved Motivational Climate in Sports Questionnaire-2 (PMCSQ-2), Achievement Goals Questionnaire for Sports (AGQ-S) and Physical Self Perception Profile-R (PSPP-R) were used in the study. The results showed a statistically significant difference in percieved mastery-oriented motivational climate and self-esteem among CrossFit athletes and participants in aerobic based training. Furthermore there was a correlation between motivational climate, goal orientations, and self-esteem in CrossFit which partially supports the model.  Based on this result future research should examine motivational climate, goal orientations, self-esteem and motivation in CrossFit compared to aerobic based training in a population of physically inactive novices.

Syftet med studien var att utöka förståelsen för coachers roll i graden av faktorer som kan relateras till överträning hos svenska CrossFit-utövare. Urvalet bestod av 42 CrossFit-utövare (n=42), dessa bestod av 30 kvinnor (72%), 11 (26%) män och en som inte ville definiera kön (2%). Alla deltagare var från Sverige. Deltagarna var 33 (±8.8) år gamla och tränade CrossFit regelbundet i genomsnitt 5,9 timmar/veckan (±3.4). En enkät bestående av The Coach-athlete Relationship Questionnaire, Motives for Physical Activity Measurement-Revised, The Behavioral Regulation in Exercise Questionnaire Revised Version, The multi-component Training Distress Scale, The Perceived Stress Scale- 4 item samt ett Feedback Questionnaire skickades ut till 120 aktiva CrossFit-utövare. Signifikansnivån i studien var alfa=0.05. Resultaten visade ett signifikant positivt samband (p&lt;0.05, r=0.347) mellan den upplevda coach-atlet relationens kvalité och CrossFit-utövares viljestyrka, signifikant positivt samband (p&lt;0.05, r=0.349) mellan den upplevda coach-atlet relationens kvalité och positiv feedback samt ett signifikant negativt samband mellan motivet ”Hälsa” för fysisk aktivitet och sömnsvårigheter (p&lt;0.05, r=-0.323). Studien kunde inte säkerställa en konklusion av det sistnämnda resultatet, däremot hade den upplevda coach-atlet relationens kvalité ett samband med en specifik faktor relaterad till överträning bland svenska CrossFit-utövare, närmare bestämt deras viljestyrka. Studies resultat visar även att typen av kommunikation som CrossFit-utövaren upplever att hens respektive coach använder har ett samband med den upplevda coach-atlet relationens kvalité. Framtida forskning bör undersöka området vidare för att utöka förståelsen för samspelet mellan coacher och CrossFit-utövare. / The aim of this study was to expand the understanding of the role of coaches in the degree of factors that can be related to overtraining among Swedish CrossFit-athletes. The participants consisted of 42 CrossFit-athletes (n=42), these consisted of 30 women (72 %), 11 (26 %) men and one who did not want to define gender (2 %). All participants were from Sweden. The participants were 33 (± 8.8) years old and trained CrossFit regularly an average of 5.9 hours / week (± 3.4). A questionnaire consisting of The Coach-Athlete Relationship Questionnaire, Motives for Physical Activity Measurement-Revised, The Behavioral Regulation in Exercise Questionnaire Revised Version, The Multi-component Training Distress Scale, The Perceived Stress Scale- 4 Item, and a Feedback Questionnaire was sent to 120 active CrossFit-athletes. The significance level of the studie was alpha=0.05. The results showed a significant positive correlation (p&lt;.05, r = .347) between the quality of the coach-athlete relationship and the vigour of CrossFit-athletes, significant positive correlation (p&lt;.05, r = .349) between the quality of the coach-athlete relationship and positive feedback as well as a significant negative correlation between the motive "Health" for physical activity and sleep difficulties (p&lt;.05, r =-.323). A sure conclusion cannot be deduced from the latter result, but the quality of the coach-athlete relationship seems to be related to one certain specific factor related to overtraining among Swedish CrossFit-athletes, more specifically their vigour. The studie’s results also show that the type of communication that the CrossFit-athlete experiences their coach is using, could be related to the coach-athlete relationship quality. Future research should explore the subject to expand the understanding of the relationship between coaches and CrossFit-athletes.

Syftet med den aktuella studien var att undersöka kvinnliga tränings- och tävlingsaktiva crossfit-atleters upplevelser, tankar och känslor till kroppsuppfattning och kroppsideal relaterat till sporten och tävling. I studien användes en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer. Deltagarna i studien var åtta kvinnliga tävlingsaktiva crossfit- atleter från Sverige i åldrarna 21-46 år (M=31.5, SD=8.76). Intervjuerna varade mellan 45-60 minuter och analyserades utifrån Braun et al. (2016) tematiska analys där huvudteman och underteman togs fram. I resultatet framkom det att deltagarna främst upplevde positiva tankar och känslor till sin egen kropp vilket kan bidra till en positiv kroppsuppfattning. Deltagarna i den aktuella studien ansåg den idrottsliga prestationen viktigare än att sträva efter ett visst utseendeideal. Vidare framkom det i resultatet att negativa känslor och tankar kunde uppstå gällande utseendeideal som framställs enligt samhällsnormer, där bland annat sociala medier upplevdes påverka atleterna negativt.  Resultatet kan vara intressant för coacher inom Crossfit, boxägare, andra utövare samt forskare för att öka kompetensen för kroppsideal och kroppsuppfattning inom träningskulturen som Crossfit ingår i. / The aim of the study was to investigate competitively active female Crossfit athletes and their experience, thoughts and feelings towards body image and body ideals related to the sport and competition. In the study, a qualitative research methodology with semi-structured interviews was used. The participants in the study were eight competitively active female Crossfit athletes from Sweden in the ages 21-46 years (M=31.5, SD=8.76). The interviews lasted between 45-60 minutes and were analysed based on Braun et al. (2016) thematic analysis, where main themes and sub-themes were created. The result showed that the participants mainly experienced positive thoughts and feelings about their own body which can contribute to a positive body image. The participants in the current study considered athletic performance as more important than striving to a specific ideal. Furthermore the result showed that negative thoughts and feelings could appear regarding body ideals that are being represented in the society, where social media, which was pointed out, could have a negative effect on the participants.  By increasing the competence regarding body image and body ideals in the Crossfit training culture, the result can be interesting for Crossfit coaches, owners of the boxes, other practitioners and researchers.

The aim of the present study was to review the elite Crossfit athletes’ opinions of the importance of mental toughness to achieve optimal performance. A number of other research studies looking at psychological factors such as grit and mental toughness supports the idea that elite athletes should develop their mental capacity to improve their individual performance.  The method and research design consists of a qualitative interview study where four elite crossfit athletes have been interviewed. The athletes participated in a semi-structured interview about mental toughness, the attributes of what it means to be a mentally tough athlete and if it is important to be mentally tough to become successful in the sport of Crossfit. A semi-structured interview is where a list of questions are prepared at the same time as giving the interviewee room to elaborate and raise issues that the researcher may have missed (Clarke &amp; Braun, 2013). The interviews where then analysed through a thematic analysis. The participants that were included in this study consistedof Swedish elite Crossfit athletes.  The results were divided into four themes which were: control commitment, challenge and confidence. These themes are from the 4 C model which is the definition of mental toughness by Clough et al. (2002). Challenge seems to be something that motivates the athletes to reach higher and something they also seek out. All the athletes agreed that commitment and confidence was crucial for having success in the sport and they also mentioned that mental toughness was important to be able to perform at your absolute best. The feeling of being in control was also mentioned as something that they strived for in the competition environment.  The interview results together with the presented existing research indicates that according to elite Crossfit athletes, mental toughness is very valuable for a professional Crossfit athlete to both develop and maintain to become and stay successful in the sport. This could be valuable information for both coaches and athletes in the sport. / Det övergripande syftet med denna studie var att granska Crossfit-elitidrottares åsikter om vikten av mental toughness för att uppnå optimal prestation. Ett antal andra olika forskningsstudier som tittar på psykologiska faktorer som grit och mental toughness stödjer tanken att elitidrottare bör utveckla sin mentala förmåga för att förbättra sin individuella prestation.   Metoden och forskningsdesignen består av en kvalitativ intervjustudie där fyra elit Crossfit atleter har intervjuats. Atleterna deltog i en semistrukturerad intervju om mental tuffhet, egenskaperna för vad det innebär att vara en mentalt tuff idrottare och om det är viktigt att vara mentalt tuff för att bli framgångsrik i sporten Crossfit. En semistrukturerad intervju är där en intervjuguide förbereds samtidigt som intervjupersonen får utrymme att utveckla sina svar och lyfta frågor som forskaren kan ha missat (Clarke &amp; Braun, 2013). Intervjuerna analyserades sedan genom en tematisk analys. Deltagarna som ingick i denna studie bestod av fyra svenska elit Crossfit atleter.  Resultaten delades sedan in i fyra teman: kontroll, engagemang, utmaning och självförtroende. Dessa teman är enligt 4 C-modellen vilket är Clough et al., (2002) definition av mental toughness. Utmaningar verkar vara något som motiverar idrottarna att sträva högre och något de också söker sig till. Alla idrottare var överens om att engagemang och självförtroende var avgörande för att nå framgång i sporten och de nämnde också att mental toughness var viktigt för att kunna prestera på topp som atlet. Känslan av att vara i kontroll nämndes också som något man strävade efter i tävlingssammanhang.  Intervjuresultaten tillsammans med den befintliga forskningen indikerar att mental toughness enligt elit Crossfit atleter, är mycket värdefullt för en elit Crossfit-atlet att både utveckla och bibehålla för att både bli och förbli framgångsrik inom sporten. Detta kan vara värdefull information för både coacher och atleter i sporten.

Background: Post activation potentiation (PAP) is an increased muscular performance thatoccurs after maximal voluntary contraction. Previous studies have shown a significantincrease in explosive movements, such as sprint and jump performance, as an effect ofthese maximal contractions. Aim: The aim of this study was to analyze if PAP, in terms of heavy squats, has aperformance enhancing effect on 30 meter sprint, with a hypothesis that the maximal effortin the squat has a performance enhancing effect on 30 meter sprint. Method: Twelve healthy male Crossfit athletes from Crossfit Halmstad, age between x-x,volunteered to participate in the study, eleven of these completed all of the test sessions in thiscross-sectional study. During the first test session, the subjects attempted to set a onerepetition max (1RM) in the back squat. During the second and third test session, the subjectswere randomly divided into two groups and the subjects got to perform both the non-PAP andthe PAP protocol during different sessions, depending on which group they were in. Thesprint time was measured with a handheld stopwatch. Wilcoxon Signed Rank Test was usedto determine significant differences between sprint time after the two different protocols, andthe level of significance was set at p &lt; 0.05. Result: The result showed that there was no significant difference between PAP and non-PAPprotocols (p = 0,679). With a median value of 4,78 seconds, a minimum value of 4,59seconds and a maximum value of 5,54 seconds for the sprint trials after PAP and a medianvalue of 4,82 seconds, a minimum value of 4,59 seconds and a maximum value of 5,31seconds for the sprint trials without PAP, the results did not confirm the hypothesis. Conclusion: As an effect from the low number of participants, the result could be deceptive.The study could have show a different result if the number of participants would exceed atleast 25 subjects. There are no performance enhancing effects in the sprint after PAP, in thisstudy. Further research is required, to determine possible performance enhancing effectsfrom PAP.

Master of Science / Department of Kinesiology / Katie Heinrich / Background: The American College of Sports Medicine physical activity guidelines call for 150 minutes of moderate or 75 minutes of vigorous aerobic exercise plus two days of resistance training (A-RT) per week for health benefits. Yet, most adults do not achieve the recommended amount of physical activity per week frequently citing lack of time as a barrier. High-intensity exercise protocols have improved glucose control, insulin sensitivity, fitness, and body composition, in less total time than lower intensity protocols, but have been studied as singular modes of exercise. CrossFit (CF) temporally combines A-RT together utilizing constantly varied multi-joint, full range-of-motion movements in substantially less training time than lower-intensity protocols. The aim of this study was to compare the effects of CF versus A-RT on glucose control in overweight/obese, physically inactive individuals. Methods: Eighteen overweight/obese (BMI 30.3 ± 2.8) adults (28.5 ± 5.9 years) were randomized to one of two groups: CF (3 days/week for 60 minute sessions) or A-RT (3 days/week of aerobic exercise for 50 minutes, plus ~20 minutes resistance exercise on 2 of those days) over 8-weeks. Fasting plasma glucose and 1-hour oral glucose tolerance tests were taken at baseline and post-training along with Eurofit fitness measures, VO2 peak, and body composition via dual energy X-ray absorptiometry. Results: Glucose control and body composition did not change significantly within or between groups. Both groups significantly improved muscular endurance (pushups completed on knees, CF+39.5%, p < 0.05; A-RT+24.4%, p = 0.01). The CF group improved on number of situps (CF+6.8%, p = 0.01) and VO2 peak (CF+9.1%, p < 0.05). Time spent exercising was significantly different between groups with the CF group averaging 38.7 ± 15.6 minutes per week and 13.1 ± 0.9 minutes per workout, and the A-RT group averaging 190.0 ± 10.7 minutes per week and 63.3 ± 3.6 minutes per workout. Conclusion: Eight weeks of A-RT or CF did not produce significant changes in glucose control or body composition in overweight/obese adults. However, despite exercising significantly less time per week CF training demonstrated greater improvements in fitness measures than A-RT.