Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisksjukdom som ökar på grund av förändrade kostvanor och minskad fysisk aktivitet. Det är en sjukdom som ställer stora krav på individen eftersom det är viktigt med välfungerande egenvård för att må bra. Att drabbas av en kronisk sjukdom upplevs oftast negativt samtidigt som det är viktigt att få ett namn på sjukdomen. Det finns studier som tyder på att kvinnor verkar må psykiskt sämre och har sämre reglerad diabetes än män. För att kunna stödja kvinnorna i egenvården behövs kunskap om hur de upplever det att leva med diabetes. Syfte: Undersöka kvinnors upplevese av att leva med typ 2 diabetes Metod: Litteraturstudie som bygger på nio kvalitativa artiklar Resultat: Fyra teman hittades; besvikelse och svek, kluvenhet, skuld och skam samt oro för framtiden Diskussion: Det är svårt att vara kvinna och leva med diabetes typ 2. Sjukdomen kräver daglig egenvård och kombinerat med andra roller som kvinnan har i sitt dagliga liv kan kraven upplevas som stressande för en del av kvinnorna. Många kvinnor med diabetes typ två upplevde att de var i behov av bättre stöd och information för att kunna leva med sin sjukdom Slutsats: Vårdpersonal behöver mer utbildning och ha med ett genusperspektiv för att förstå kvinnornas behov. Diabetesutbildningen behöver utvecklas till att omfatta hela familjen, men samtidigt måste den vara individanpassad.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes är ett stort och växande hälsoproblem. Vården av denna sjukdom är långsiktig och innebär stort eget ansvar från patienten. Brister i denna egenvård kan leda till framtida komplikationer, vilket ofta är fallet. Smarta mobiltelefoner och dess mobila applikationer kan erbjuda nya sätt att hantera sjukdomen.  Syfte: Att beskriva effekter av mobila applikationer i samband med egenvård vid diabetes.  Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats som genomförts enligt Polit och Becks (2020) nio steg. Artikelsökning utfördes i CINAHL och PubMed. Resultatets baserades på 11 artiklar och samtliga har kvalitetsgranskats.  Resultat: Appanvändande kopplades till förbättrat HbA1c, förbättrat blodsocker, ökad testfrekvens av blodsocker, minskad förekomst av hyperglykemi, samt förbättrat hälsotillstånd i viss bemärkelse. Ingen förbättring kunde ses gällande kroppsvikt, eller hypoglykemi. Utfallet av interventionen korrelerade med deltagarnas följsamhet till appen.  Slutsats: Mobila applikationer kan vara en god omvårdnadsintervention, dock behövs mer forskning om mobila applikationer från ett omvårdnadsperspektiv.

Diabetes typ 2 innebär att kroppens vävnader som är beroende av insulin har blivit insulinresistenta. Sjukdomen kan vara svår att upptäcka och kan vara långt gången redan vid diagnostisering. Sjukdomen kan innebära stort lidande för patienten med ökat vårdbehov, långa vårdtider och förändrad livssituation. Första steget i behandlingen är livsstilsförändring, vilket kan förbättra sjukdomstillståndet. Livsstilsförändring kan även bidra till ökat välbefinnande och hälsa. Sjuksköterskan kan fungera stödjande i patientens hälsoprocesser och bör uppmuntra samt stärka patienten till förändrad livsstil. Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser i samband med livsstils- förändring vid diabetes typ 2. 11 kvalitativa artiklar analyserades och sammanställdes i en litteraturstudie. I resultatet framkommer tre teman Omgivningens betydelse, Bryta tidigare mönster och Komma till insikt om sin situation. Det framkommer att patienter med diabetes typ 2 har behov av stöd för att göra och bibehålla livsstilsförändring. Stöd kan komma från vården, familj och närstående samt andra i liknande situation. Det visar sig att sjukdomen kan leda till en förändrad syn på sig själv samt ge känslor av skuld, sorg och värdelöshet. Patienter beskriver rädsla av att dö i förtid på grund av sjukdomen, vilket bidrar till en insikt om att sjukdomen är allvarlig. För att livsstilsförändringen ska bli långvarig behöver motivationen till detta komma inifrån. I diskussionen berörs varje tema. Patientens och sjuksköterskans ansvar diskuteras samt vikten av realistiska mål för ökad följsamhet i livsstilsförändringen. I studien diskuteras också hur vården kan bli bättre för patienten genom att ta in olika perspektiv. Psykiska påfrestningar som tillkommer sjukdomen bör ha större del i vården och sjukdomen kan ge en förändrad kropp som både kan begränsa och ge ny tillgång till världen.

Varje år insjuknar 800 barn i den kroniska sjukdomen diabetes typ 1. Forskning visar att incidensen stiger för varje år. När ett syskon insjuknar i diabetes typ 1 påverkas hela familjen. Diabetessjukdomen ställer höga krav på både föräldrarna, det sjuka syskonet och de friska barnen i familjen. Vid insjuknande läggs fokus på det sjuka syskonet och föräldrarna, vilket innebär att de friska barnen hamnar i skymundan och deras behov sätts åt sidan. Syftet med denna studie är att beskriva hur barn kan påverkas av att leva tillsammans med ett syskon som fått diagnosen diabetes typ 1. En litteraturstudie valdes som metod, för att sammanställa aktuell forskning inom området. Resultatet baseras på åtta artiklar som analyserades enligt Axelsson (2012, ss. 212-214). Resultatet presenteras utifrån tre huvudteman och nio underteman vilka beskriver hur de friska barnen påverkas ur både ett föräldra- och barnperspektiv. Resultatet visar att de friska barnen upplever att relationen med föräldrarna och det sjuka syskonet har förändrats, de känner även ett ökat ansvar inom familjen, kopplat till diabetessjukdomen. Fokus läggs på det sjuka syskonet och barnen känner att de får stå tillbaka och kommer därmed i andra hand. Diabetesbehandlingen som innefattar blodsockerkontroller, injektioner, kostrestriktioner samt krav på en ökad fysisk aktivitet leder till förändrade rutiner, där de friska barnen tvingas anpassa sig till. Barnens tillvaro präglas även av oro och rädsla över hur diabetessjukdomen påverkar det sjuka syskonet. Barnen har en rädsla över hur deras syskon påverkas av de smärtsamma procedurer som hör till diabetesbehandlingen samt uttrycker en rädsla över att själva insjukna i diabetes. De friska barnens mående påverkas beroende på hur mycket kunskap och information de har fått angående vad diabetessjukdomen innebär. I diskussionen behandlas studiens metodval samt att studiens författare har valt att diskutera de mest framträdande fynden i resultaten. Där ges även förslag på hur sjuksköterskan skall bemöta dessa barn på bästa sätt för att främja en god vård samt förslag på utökad forskning inom området.

Bakgrund: Diabetes är en metabol sjukdom och ett ökande problem världen över. Diabetes typ 1 innebär ett kroniskt tillstånd av insulinberoende och kan medföra snabba svängningar av blodsockret och stora svårigheter för att hålla en jämn blodsockernivå. Tidigare studier visar på bristande självhantering och bristande emotionellt bemötande i vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Till litteraturstudien valdes tio kvalitativa studier ut som kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Analysen visade på fyra kategorier; Viktigt att kunna hantera sin diabetes, Vardagslivet är komplicerat, Stödet från omgivningen varierar samt Många funderingar inför framtiden. Konklusion: Att leva med diabetes typ 1 innebär många påfrestningar och höga krav på självhantering där drabbade upplever rädsla och oro för hypoglykemi och långtidskomplikationer. Mer personcentrerad vård och emotionellt stöd behövs från vårdpersonal, i att bemöta personer med diabetes typ 1.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en av de vanligaste folksjukdomarna i Sverige och drabbar många unga vuxna. Diabetes typ 1 innebär att kroppen har brist på insulin och behandlingen av sjukdomen är alltid insulin. För den drabbade krävs ansvar för att kunna hantera sjukdomen så optimalt som möjligt. Unga vuxna upplever ofta att egenvården vid diabetes typ 1 ger begränsningar i det vardagligalivet. Därför är det viktigt att som vårdpersonal ge stöd till dessa unga vuxna.                                                                                                                Syfte: Belysa unga vuxnas upplevelser av att leva med diabetes typ 1.                                                                                                          Metod: En litteraturstudie av tio kvalitativa artiklar som analyserats i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys.                                                                                               Resultat: I studiens resultat framkommer det tydligt att unga vuxna som lever med diabetes typ 1 upplever diabetessjukdomen som en begränsning i livet. Diabetes typ 1 kan även leda till känslor av oro och osäkerhet. Resultatet belyser även att stödet från vården är betydelsefullt för unga vuxna med diabetes typ 1. Unga vuxna önskar mer emotionellt och individuellt stöd, både från vården och utanför vården. Personer med diabetes typ 1 kan genom kunskap, ansvar och stöd från andra hantera sjukdomen så optimalt som möjligt.                                                                                                                  Slutsatser: Resultatet i studien visar på att diabetes typ 1 ger begränsningar i livet för den unga vuxna.  Det framkom också att vården har en central roll i att stödja den unga vuxna individen som lever med diabetes typ 1. Genom kunskap, eget ansvar och professionellt stöd kan den unga vuxna individen hantera diabetessjukdomen på bästa sätt. Även från andra som lever med sjukdomen kan betydelsefullt stöd fås.

Background: Type 1 diabetes mainly affects children and the disease is shifting towards younger ages. To suffer from diabetes may involve lifestyle changes, which can be stressful for both the child and the parents. Parents must take great responsibility for the child’s treatment and are therefore in need of support from the surroundings and the nurse to deal with the situation. A good support can mean that parents can integrate diabetes in their daily life, as well as increase the feeling of hope. Aim: To describe parents’ perceived need of support when their child is living with type 1 diabetes. Method: Eleven qualitative articles formed the basis of the literature review and these were analyzed using a qualitative content analysis. The search was conducted in the databases CINAHL, MEDLINE and PubMed. Results: Four themes emerged during the analysis that responded to the parents’ perceived need of support. These were the desire to be understood, not to be judged and accused, the desire for confirmation and to feel security and trust. Conclusion: The need for support was great both from the social surroundings and the diabetes team. The nurse should work from a person-centered approach in order to meet the parents’ individual needs of support. / Bakgrund: Diabetes typ 1 drabbar främst barn och sjukdomen förskjuts alltmer mot yngre åldrar. Att drabbas av diabetes kan innebära livsstilsförändringar, vilket kan vara påfrestande för både barnet och föräldrarna. Föräldrarna får ta ett stort ansvar för barnets behandling och är därför i behov av stöd från omgivningen och sjuksköterskan för att hantera situationen. Ett bra stöd kan även medföra att föräldrarna kan integrera diabetes i deras och barnets vardag, samt öka känslan av hopp. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevda behov av stöd när deras barn lever med diabetes typ 1. Metod: Elva kvalitativa artiklar utgjorde grunden för litteraturöversikten och dessa analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Sökningen utfördes i databaserna CINAHL, MEDLINE och PubMed. Resultat: Fyra teman framkom under analysen som svarade på föräldrars upplevda behov av stöd. Dessa var önskan om att bli förstådd, att inte bli dömd och anklagad, önskan om bekräftelse samt att känna trygghet och tillit. Konklusion: Behovet av stöd var stort både från den sociala omgivningen och diabetesteamet. Sjuksköterskan bör arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt för att tillgodose föräldrarnas individuella behov av stöd.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som består av höga glukosnivåer i blodet. Att drabbas av diabetes typ 2 innebär förändring i individens liv. Livsstilsförändringar såsom att öka motion och genomföra kostförändringar kan komplettera eller ersätta medicinska behandlingar hos diabetiker. Det är viktigt att patienter tar ansvar för sin egen vård för att kunna undvika framtida komplikationer. Sjukdomen kan skapa lidande hos patienten, en förändrad livsstil kan förbättra patientens sjukdomstillstånd och bidra till en god hälsa och välbefinnande. Kroppen har en stor betydelse för människan och genom kroppen har vi tillgång till världen. Vid livsstilsförändringar framstår kroppen främmande, jämfört med en kropp som tidigare var bekant för diabetiker. Sjuksköterskans roll är att ha patientens livsvärld i fokus, att informera och motivera patienten samt skapa en god vårdrelation. Syfte med denna studie är att belysa patienters upplevelse i samband med livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Litteraturstudien bygger på 10 vetenskapliga artiklar. Data har analyserat med hjälp av Axelssons (2012, s. 212-214) modell för litteraturstudier. I resultatet framkommer tre teman som består av: Att utkämpa kamp för att uppnå mening, Att varsebli kroppen och Att bli bekräftad av vården. I samband med att livsstilsförändringar blev aktuellt för patienten, uppstod också rädsla och oro inför sena komplikationer och förtidig död vilket ledde till att de tog sjukdomen på allvar. En del patienter upplevde mening och sammanhang i samband med livsstilsförändringar där de insåg att de kan få ett hälsosammare liv. Det framkommer även att patienterna är i behov av information och bekräftelse från vården för att genomföra livsstilsförändringar.

Bakgrund: Diabetes typ II ökar i alla delar av världen. Ökningen beror på att människor framförallt i västvärlden har valt att leva med en alltmer bekväm livsstil. Sjukdomen har inget bot utan behandlas med livsstilsförändringar. Att förändra sin livsstil görs inte över en dag utan bör genomföras dagligen med kostförändringar och fysisk aktivitet. Diabetes typ II påverkar patientens fysiologiska kropp med t.ex. symtom och komplikationer, men även upplevelsen av att leva med sjukdomen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienternas upplevelse leva med diabetes typ II. Metod: En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet av studien visade att patienter upplevde att det var svårt att integrera behandlingen d.v.s. tränings- och kostvanor i vardagen. För att lyckas hantera sjukdomen behövdes stöd både från hälso- och sjukvården och närstående. Dessutom upplevdes en känsla av att vara annorlunda och utanförskap bland människor, framförallt sina närstående. Slutsats: Studien visade att patienterna upplevde en svårighet i hanteringen av sjukdomen. Med hjälp av stöd, kunskap och inspiration av allmänsjuksköterskan så underlättades den dagliga kampen mot diabetes typ II.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom är vanlig hos äldre men på senare tid även blivit mer vanlig i yngre åldrar på grund av ohälsosam livsstil. Sjukdomen behandlas med hjälp av livsstilsförändringar samt medicin. Om sjukdomen inte behandlas leder det till komplikationer så som njursvikt, blindhet, hjärt- och kärlsjukdomar. Många komplikationer kan förebyggas med hjälp av en hälsosam livsstil. De flesta patienter med  diabetes  typ  2  ställs  inför  en  utmaning  att  ändra  sin  livsstil,  där livsstilasförändringar upplevs som krävande och komplicerade. Syftet med studien var att ta reda på vad sjukvårdspersonal använder sig av för strategier i mötet med patienten för att patienten ska genomföra sina livsstilsförändringar. Metoden utgörs av en litteraturstudie av  sex kvalitativa och fyra kvantitativa studier.   Resultatet utgjordes av två huvudteman, det första var sjuksköterskans roll att ge patienten förståelse om sin sjukdom med två subteman. Det andra huvudtemat var motiverande samtal med tre subteman. I  resultatet  betonas  att  sjuksköterskan  har  en  viktig  roll  i  att  se  till  att patienten har en god förståelse om sin sjukdom genom att ge patienten adekvat information om behandling och hur patienten kan undvika senkomplikationer. Sjuksköterskan har också en viktig roll i att motivera patienten att genomföra livsstilsförändringar, att finnas där som ett stöd. Motiverande samtal är den bästa strategin sjuksköterskor kan använda sig av vid behandling av diabetes typ 2 patienter. Det är viktigt att försöka få patienter med diabetes typ 2 behandlas utan medicin, dels för att patienten mår bättre i sin sjukdom och risken att drabbas av följdsjukdomar minskar och bidrar till en hållbar utveckling av vården.