Typ 1 diabetes (T1D) är en autoimmunsjukdom som ökar för varje år och är den vanligaste typen avdiabetes bland barn och unga (98 %). Vid T1D bildar kroppen autoantikroppar mot beta celler som finns i bukspottskörteln. Betacellerna förstörs i en immunologisk process och då kan inte cellerna producera hormonet insulin. Följderna blir att individen inte kan tillgodogöra glukos i blodet. De autoantikroppar som har identifierats är mot de Langerhanska ö-cellerna är följande: ö-cellantikroppar (Islet Cell Antibodies, ICA), insulinantikroppar (Insulin Auto Antibody, IAA), glutaminsyradekarboxylas-antikroppar (glutamic acid decarboxylase antibodies, GADA), tyrosinfosfatas-liknande proteinet IA-2 antikroppar (tyrosine phosphatase-related islet antigen 2 antibodies, IA-2A) samt zinktransportör 8 antikroppar (zinc transporter 8 autoantibody, ZnT8A). I den här studien jämfördes två kommersiella ELISA kit för detektion av autoantikroppar i serum. RSR-2screen islet cell autoantibody (ELISA-kit, RSR, Cardiff, UK) identifierar IA-2 och GAD antikroppar och RSR-3screen islet cell autoantibody identifierar (ELISA-kit, RSR,) IA-2, GAD och ZnT8 antikroppar. I studien deltog en kontrollgrupp (n=100) och en grupp av nyligen diagnostiserade T1D-patienter (n=50). Resultaten för studien behandlades statistiskt för att bestämma ett positivt tröskelvärde för båda kiten (RSR-2screen: 2,7 Units/mL och RSR-3screen:15 Units/mL). Vid specificiteten 97,5% gav RSR-2screen sensitivitet 92 % och RSR-3screen sensitiviteten 94 %. Eftersom RSR-3screen gav högre sensitivitet drogs slutsatsen att den rekommenderas i första hand för screening i en frisk population samt bland individer som löper ökad risk att utveckla T1D.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en stor folksjukdom som främst drabbar yngre människor. Att drabbas av diabetes är påfrestande fysiskt och psykiskt. Det är därför ett viktigt ämne att belysa för att kunna underlätta och förbättra vården av barn och ungdomar med diabetes. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa barn och ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudien är en sammanställning av 10 kvalitativa studier där samtliga kvalitetsgranskats, analyserats och sammanställts. Deltagarna i litteraturstudien var 6–22 år gamla. Resultat: Resultatet visade på barn och ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1 från att få diagnosen, ta kontroll över sjukdomen, få stöd från hälsoprofessioner, familj och vänner till att lära sig leva ett förändrat men ”normalt” liv.Konklusion: Att leva med diabetes är en ständig kamp om att leva så normalt och självständigt som möjligt. Detta underlättas genom stöd och tillräcklig information från familj och vårdpersonal. Denna fördjupande kunskap och förståelse av barn och ungdomars erfarenheter av att leva med diabetes kan bidra till förbättrad diabetesvård som kan underlätta för dessa att leva ett gott liv trots diabetes. / Background: Diabetes type 1 is a large endemic disease that mainly affects younger people. Diabetes has shown to be straining physically and psychologically and is an important subject to highlight to ease and improve the care for adolescents with diabetes. Purpose: The aim with this literature study was to highlight children and adolescents experience of living with diabetes type 1. Method: The literature study is a compilation of 10 qualitative studies that has been quality reviewed, analysed and compiled. The participants in the study was 6-22 years old. Results: The result showed children and adolescents experiences of living with diabetes type 1. From being diagnosed, taking control of the disease, getting support from healthcare, family and friends to learning how to live a changed but “normal” life.Conclusions: To live with diabetes is a constant struggle to live as normal and independent as possible. This facilitates with care and information from family and health professionals. Increased knowledge and understanding of children and adolescence experience of living with diabetes may help to improve diabetes healthcare which can ease their life despite diabetes.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en vanlig kronisk sjukdom som ökar över hela världenoch kan ge svåra komplikationer vid brist på egenvård. Med hjälp av goda levnadsvanoroch fysisk aktivitet kan sena komplikationer förebyggas.Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att utföra egenvård vid diabetes typ 2.Metod: En beskrivande litteraturstudie som har baserats på 13 stycken vetenskapligaartiklar. Artiklarna hittades i databaserna PubMed och Cinahl och var av kvalitativansats och skulle besvara studiens syfte och frågeställning.Resultat: Kunskap, förståelse, motivation och stöd ansåg som viktiga faktorer vidutförandet av egenvårdsrutiner vid diabetes typ 2, dock ansåg många det vara svårt attupprätthålla dem. Med en större förståelse var det lättare att reglera sinablodsockervärden med hjälp av diet och fysisk aktivitet. Det är av stor betydelse hursjuksköterskan förmedlar sin information till patienten.Slutsats: För att kunna göra en livsstilsförändring gällande egenvårdsrutiner var detviktigt att acceptera sin sjukdom diabetes typ 2. Personer med diabetes typ 2 har behovav stöd och motivation från sjuksköterskan för att upprätthålla utförandet avegenvårdsrutiner. Kunskap var viktigt för att kunna hantera sin sjukdom och förebyggasena komplikationer. Det är viktig som sjuksköterska att vara lyhörd och visa individenrespekt samt låta hen vara självbestämmande.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom som ökar i hela världen. Ohälsosam mat är en stor riskfaktor till att drabbas av diabetes typ 2. Personer som lever med diabetes typ 2 rekommenderas därför att undvika livsmedel innehållandes mycket socker och istället äta frukt, grönsaker, fisk, bönor och fullkornsprodukter. Vid omvårdnaden av patienter med diabetes typ 2 ska sjuksköterskan stötta patienten och ge kostrekommendationer. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av att förändra kosten vid diabetes typ 2.  Metod: En induktiv litteraturöversikt genomfördes med en kvalitativ ansats. Två sökningar gjordes i databaserna MEDLINE och CINAHL utifrån relevanta sökord, vilket resulterade i ett antal artiklar som kvalitetsgranskades. Efter kvalitetsgranskningen inkluderades totalt 12 vetenskapliga artiklar som analyserades enligt Fribergs femstegsmodell.    Resultat: Resultatet till litteraturöversikten visade att ett flertal upplevelser påverkade kosten. Brist på kunskap, kulturens betydelse, brist på god kommunikation samt svårigheter i sociala sammanhang var det som tydligt framkom vid granskningen. Dessa upplevelser blev därför arbetets huvudkategorier som formade resultatet.   Slutsats: Förändring av kosten upplevdes som en svårighet för många patienter med diabetes typ 2.

Bakgrund: Tidigare forskning beskriver att föräldrar till barn med diabetes typ 1 känner känslor som hjälplöshet, stress och ett stort ansvar över att vårda sitt barn. Vardagen blir förändrad och föräldrarna upplever minskad flexibilitet och spontanitet i relation till barnets diabetes. Syftet: Syfte är att beskriva hur sjuksköterskan kan vägleda och stödja föräldrar utifrån deras upplevelser av att ha barn med diabetes typ 1. Metod: Studien är en litteraturöversikt, vilket innebär att data samlats genom att söka och granska tidigare forskning. Resultat: Resultatet visar på att föräldrar till barn med diabetes typ 1 är i behov av stöd, speciellt under den första tiden efter barnets diagnos. Studien presenterar stöd och behandlingsalternativ som har visat sig ha en positiv effekt hos föräldrarna angående stress och oro. Föräldrar som fått stöd under den första tiden när barnet fått sin diagnos har en visat sig ha en större chans att ta hand om sitt barn och sig själva utan att drabbas av stressproblematik och ökad flexibilitet i vardagen.

Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom där insulinproduktionen är helt eller delvis upphörd. Det finns idag inget botemedel utan behandlingen är symtomlindrande. Sjukdomen kräver daglig kontroll och en individ som lever med diabetes måste alltid vara uppmärksam på kort- och långsiktiga komplikationer. Individen måste på egen hand, med stöttning av närstående och sjukvård, kunna bemästra de olika situationer som kan tänkas uppkomma vid en diabetessjukdom. Att leva med diabetes typ 1 som tonåring kan ställa andra krav än vad en frisk tonåring kan ställas inför. Syftet med uppsatsen är att belysa tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Arbetet är en litteraturstudie där nio kvalitativa artiklar har granskats. Utifrån de artiklarna har sju kategorier arbetats fram för att skapa en tydlig bild över tonåringarnas upplevelser. Resultatet har visat att tonåringar med diabetes typ 1 behöver stöttning från både föräldrar, vänner och sjukvård. Känslor som oro, rädsla, kontrollförlust samt frustration beskrivs och många av tonåringarna upplever en känsla av att vara normala men ändå annorlunda. Efter en tids sjukdom har en acceptans framträtt, där tonåringarna ser en möjlighet att återta kontrollen över sina liv. Det är av stor betydelse för tonåringen att till viss del själv bemästra sin sjukdom, beroende på var i tonåren man befinner sig. För att uppnå detta behöver de stärkas i sin frigörelseprocess och få tillägnat sig den kunskap som krävs. Det är viktigt att som sjuksköterska vara medveten om att en livslång sjukdom inte alltid behöver innebära ett lidande för patienten. Den acceptans som hos de flesta tonåringar infinner sig efter en tids sjukdom, kan leda till att tonåringarna får en upplevelse av hälsa. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som blir allt mer vanlig världen över. Det finns mycket forskning som berör personer med diabetes typ 1 men sparsamt med forskning som beskriver upplevelsen av att vara anhörig till dessa personer. Syftet med studien var därför att beskriva upplevelser av att vara anhörig till en person med diabetes typ 1. Studien är en kvalitativ litteraturstudie med ett inifrånperspektiv. Analysen är utförd i enlighet med Bengtsson (2016) via en kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Tio vetenskapliga artiklar har analyserats. Resultatet beskrivs utifrån fem kategorier: Att sjukdomen medför begränsningar i det dagliga livet; Att relationer förändras; Att känna oro både i det dagliga livet och inför framtiden; Att vara maktlös och sakna stöd från omgivningen; Att sjukdomen är hanterbar. Kliniskt kan detta resultat användas för att öka kunskap och förståelse för hur det är att vara anhörig till en person med diabetes typ 1. Dessa anhöriga bör fångas upp i ett tidigt skede då det i studien framkommer att de blir påverkade både fysiskt och psykiskt. Sjukvården bör erbjuda anhöriga stöd för att de ska kunna känna sig trygga. Detta kan ske genom att sjukvården arrangerar sjuksköterskeledda stödgrupper eller utser kontaktsjuksköterskor som anhöriga kan ringa om de behöver samtala.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom som blivit allt vanligare, det beräknas vara fyra procent av hela befolkningen som har den. Främst på grund av en förändrad livsstil. Det har tidigare varit en åldersrelaterad sjukdom, men som har sjunkit i åldrarna. Det viktigaste med egenvård är en delaktighet från individerna, för att uppnå en effektiv behandling. Egenvård är frivilligt. Orems egenvårdsteori har använts som teoretisk referensram. Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av egenvård hos individer med diabetes typ 2. Metod: Den valda designen var en litteraturstudie. Till detta examensarbete har tio artiklar använts till resultatet från två olika databaser, PsycINFO och CINAHL. De valda artiklarna har analyserats via integrerad analys. Resultat: I analysen identifierades fyra kategorier, sambandet mellan stödet från omgivningen och det egna ansvaret, att hålla sig motiverad, osäkerhet leder till brister i egenvården och effekter på livsstilen. Slutsats: Individer med diabetes typ 2 har olika erfarenhet kring egenvård. Sjuksköterskans roll är viktig för individernas egenvård och för att ett omvårdnadssystem ska kunna uppstå.

<p>Abstrakt</p><p>Typ 2-diabetes är en kronisk sjukdom som kräver livslång behandling</p><p>där patientens egenvårdsaktiviteter utgör största delen av behandlingen. Patientens följsamhet till egenvårdsaktiviteterna är dock ett världsomspännande problem med sämre hälsa och ökade kostnader som följd. Syftet var att belysa faktorer som påverkar typ 2-diabetikers följsamhet till egenvårdsaktiviteter. Metod: En litteraturgranskning gjordes och litteratur söktes i databaserna PubMed och Cinahl. Sjutton vetenskapliga artiklar, både kvalitativa och kvantitativa granskades och grupperades under olika kategorier. Resultatet visade att flera olika faktorer påverkade patientens följsamhet till egenvårdsaktiviteter på ett både positivt och</p><p>negativt sätt. En positiv påverkansfaktor var om patienten hade som</p><p>målsättning att sköta sin egenvård. En negativ påverkan på egenvården</p><p>sågs då patienten blev förkrossad och intog en passiv roll. Efter diabetesutbildning syntes en förbättring av egenvården genom patienternas förbättrade HbA1c-värden. Att mötas av vården på ett respektfullt sätt där både kontinuitet och tillräckligt med tid fanns till förfogande var värdefullt. Diskussion: Flera olika faktorer påverkade patientens egenvårdsaktiviteter. Vården har inte möjlighet att komma åt alla delar men det förefaller mycket viktigt att vårdpersonal försöker sätta sig in i varje individs unika situation</p><p>för att kunna stötta egenvårdaktiviteterna på bästa sätt.</p>

<p>Syftet med studien var att belysa hur personer med diabetes typ 2 upplever den information och undervisning som gavs av diabetessjuksköterskor. Studien hade en beskrivande design. De som deltog i studien var åtta kvinnor och åtta män i Mellansverige med diagnosen diabetes typ 2. Data samlades in med hjälp av semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas i ett tema och fem kategorier. Temat att ständigt vara ansvarstagandet framkom ur kategorierna och beskriver hur personerna upprätthåller det egna ansvaret genom egenvården. Kategorin upplevelse av information beskriver informanternas upplevelser av information som gavs av diabetessjuksköterskorna. Information som gavs till informanterna var muntlig samt gavs i form av broschyrer av diabetessjuksköterskorna. Upplevelse av undervisning beskriver upplevelser av undervisning som gavs av diabetessjuksköterskorna. Undervisning som gavs visades praktiskt av diabetessjuksköterskorna. Informanterna fick även muntlig undervisning och instruktioner gavs i form av broschyrer. Att inhämta kunskap beskriver hur informanterna på olika sätt inhämtar kunskap. Informanterna beskriver vilken kunskap de har om diabetes typ 2 samt vilken bristande kunskap de har gällande sjukdomen. Att förebygga genom egenvård beskriver vilka råd om egenvård som gavs av diabetessjuksköterskorna och hur de efterföljer råden de får. Informanterna beskriver även svårigheterna de har med att efterfölja råden. Upplevelse av stöd beskriver informanternas upplevelser av stöd som de fått av diabetessjuksköterskorna samt stödet från andra professioner. Här beskrivs även informanternas upplevelser av förtroendet som diabetessjuksköterskorna ingav.</p>