Diabetes är en av nutidens största folksjukdomar vilket innebär en utmaning för samhället och sjukvården. I vägledning av patienter med diabetes bör distriktssköterskan motivera den enskilde till eget ansvar, hantering av sjukdomen och prioritera de psykosociala aspekterna. Aktivt deltagande i egenvård för patienter med diabetes typ 2 har uppmärksammats som en betydelsefull faktor för att åstadkomma effektiv vård och behandling. Hur distriktssköterskor upplever utmaningen att främja egenvård för patienter med diabetes typ 2 är en intressant forskningsfråga. Syftet med denna studie var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att främja egenvård hos patienter med diabetes typ 2. En induktiv kvalitativ ansats har använts och fyra intervjuer med distriktssköterskor på vårdcentraler i Hallands län har genomförts. Intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I studien framkom kategorierna: skapa förutsättningar, rollen som egenvårdsrådgivare och hinder kring egenvårdsrådgivning. Distriktssköterskor upplevde att motivera patienter och stödja dem i egenvårdsansvaret gjorde patienter positiva till förändring. Genom att bygga upp ett samarbete med patienter och få dem att förändra något i sin livssituation ökade egenvårdsansvaret. Distriktssköterskor upplevde tidsbrist, patienternas bristande egenvårdsansvar och svårigheter att ge individuella råd som hinder i egenvårdsrådgivningen. Framtida forskning med fullskaliga studier kan förstärka relevansen i denna studie samt tydliggöra distriktssköterskors arbete hos denna patientgrupp.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en sjukdom som ofta uppkommer i tidig ålder. Att få diagnosen innebär en stor omställning för ungdomen då livsstil måste anpassas efter sjukdomens behov. Under ungdomsåren är frigörelsen från föräldrarna samt att hitta en egen identitet framträdande. I vården kring ungdomar med diabetes har sjuksköterskan en stor betydelse. Sjuksköterskans pedagogiska roll men även stöd har en stor betydelse för hur ungdomar accepterar, hanterar och upplever sin sjukdom och är på så sätt betydelsefullt för hur god ungdomens egenvård blir. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelse av att leva med diabetes typ 1 Metod: Litteraturöversikt. Sammanlagt har tio artiklar valts ut och granskats efter Fribergs granskningsmall. Alla artiklar är kvalitativa och etiskt godkända. Artiklarna analyserades utifrån Fribergs modell och resulterade i tre teman med subteman. Resultat: Sjukdomen fick ungdomarna att känna sig annorlunda. De flesta ungdomar fann ett stöd i deras omgivning, främst av föräldrar, vänner och vårdpersonal. En god kunskap om sjukdomen bidrog till en större mognad och kontroll över sjukdomen. Många ungdomar uttryckte en rädsla av att drabbas av hypoglykemi. Diskussion: Att generalisera ungdomars upplevelse av att leva med diabetes typ 1 är inte möjligt, då tankar och upplevelser är högst individuellt och alla ungdomar har olika förutsättningar att hantera sin sjukdom. Sjuksköterskan bör se till varje enskild individs behov samt ta hänsyn till ålder och mognad för att på så sätt individanpassa vården.

Sammanfattning   Titel: Patienters erfarenheter av diabeteskontroller på hälsocentraler. Bakgrund: Diabetes är en kronisk sjukdom som kan orsaka flera olika komplikationer. För att undvika diabeteskomplikationer erbjuds patienter med diabetes typ 2 regelbundna kontroller. Sjuksköterskan har en viktig roll i behandlingen av dessa patienter, genom dialog och kompetens kan sjuksköterskan stärka patienten i sin diabetes. Med denna studie vill författarna ta tillvara på patienternas erfarenheter för att utveckla de återkommande diabeteskontrollerna på hälsocentralerna. Syfte: Att belysa de erfarenheter som patienter med diabetes typ 2 har av återkommande kontroller på vård-/ hälsocentral. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ ansats. Nio patienter med diabetes som gick på regelbundna diabeteskontroller på vård-/ hälsocentral, intervjuades med semistrukturerade frågor utifrån en intervjuguide. En kvalitativ manifest innehållsanalys användes för att analysera intervjuerna. Resultat: Vid analysen framkom tre huvudkategorier och sju underkategorier. De tre huvudkategorierna var: Vårdrelation, patienterna upplevde att de fick bra bemötande när de var på kontroll för sin diabetes. Vårdpersonalen ingav trygghet och förtroende. Patienterna kände sig delaktiga i sin diabetesbehandling och de kände att de fick det stöd som de önskade från vården. Kontinuitet, att möta samma kompetenta vårdpersonal på sina regelbundna diabeteskontroller var uppskattat av alla patienterna. Egenvård, informationen om egenvård upplevdes som tillräcklig. Slutsats: Med utgångspunkt från resultaten är det viktigt att patienter med diabetes får träffa samma vårdpersonal för att känna trygghet i vårdrelationen. För att frambringa en god vårdrelation förutsätter det att sjuksköterskorna kan möta patienterna i en jämbördig och ömsesidig vårdrelation. Studiens resultatet visar att det är viktigt att bekräfta och se patientens erfarenheter av att leva med diabetes.

Diabetes typ 2 omnämns till viss del som en livsstilssjukdom då orsaker till insjuknande ofta beror på övervikt, höga blodfetter och högt blodtryck. Sjukdomen drabbar vanligtvis personer från 40 år, dock har åldern vid insjuknandet sjunkit på senare år. Diabetes typ 2 påverkar livsvärlden och kan leda till försämrad livskvalitet och en rad fysiologiska komplikationer. För att sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten att leva med och hantera sin sjukdom, samt minska risken för komplikationer, är det viktigt att sjuksköterskan ser varje patient som unik. För att möjliggöra detta är det viktigt att som sjuksköterska få kunskap om hur den unika patienten upplever situationen. Syftet med denna litteraturstudie är därmed att beskriva vuxna, från 19 års ålder, patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Nio kvalitativa artiklar har analyserats enligt Axelssons (2012, ss. 203-220) modell. Detta resulterade i tre huvudteman: Stigmatisering med undertemana: Distansering – en följd av skuld och skam och ”Den goda patienten” – rädsla för att bli kritiserad. Behov av kunskap om diabetes typ 2 med undertemana Kunskap skapar delaktighet och Hur hantera diabetes typ 2 i det dagliga livet? Kontakt med vården med undertemana Maktbalans – en förutsättning för gott vårdande och Lärande möten – möjligheter och hinder. I resultatet framkommer det att de flesta patienterna upplever negativa attityder, både från närstående och sjuksköterska vilket kan leda till isolering samt skuld- och skamkänslor. Patienterna upplever att teoretisk och praktisk kunskap och information om sjukdomen är en viktig del i hur patienterna ser på och hanterar sin sjukdom. I diskussionen behandlas vikten av kunskap, vårdkontakt samt sjuksköterskans bemötande.

Bakgrund: Diabetes typ II är den vanligaste formen av diabetes och sprids kraftigt över hela världen. Sjuksköterskan har en central roll i att vägleda och motivera patienten till livsstilsförändring för att minska risken för komplikationer relaterat till diabetes. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskan via motiverande samtal kan stödja patienter med diabetes typ II till livsstilsförändringar samt beskriva vilka problem som sjuksköterskan kan uppleva med MI. Vidare var syftet att granska artiklar utifrån den metodologiska aspekten undersökningsgrupp. Metod: En litteraturstudie som har baserats på 11 artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Motiverande samtal (MI) i olika former var en stor del i omvårdnadsarbetet till att motivera patienter med diabetes typ II till livsstilsförändringar. Det fanns många olika program att följa som sjuksköterska och de flesta utvecklades ifrån den specifika omvårdnadsåtgärden MI. Sjuksköterskor upplevde omvårdnadsarbetet med livsstilsförändringar som något positivt. Dock fanns det hinder i omvårdnadsarbetet både från sjuksköterskan själv, verksamheten och patienterna.  Slutsats: Sjuksköterskan har flera möjligheter att motivera patienter med diabetes typ II till livsstilsförändring. För att detta ska lyckas krävs det att patienterna har en grundmotivation och att sjuksköterskan har ett intresse för arbetet. Vidare forskning om sjuksköterskans upplevelser i motivationsarbetet är nödvändig. Det behöver satsas mer tid och resurser på utbildning i MI.

Bakgrund: Diabetes typ 2 ökar globalt, riskfaktorer för utvecklingen är bland annat ärftlighet och levnadssätt. Främsta behandlingen är egenvård i form av regelbunden motion och hälsosam kosthållning.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva erfarenheter av egenvård hos vuxna personer med Diabetes typ 2.   Metod: En beskrivande litteraturstudie som inkluderade 15 artiklar, vilka svarade på litteraturstudiens syfte. Genom databaserna MEDLINE via PubMed och CINAHL söktes artiklar fram systematiskt, varav en var manuell sökning.   Resultat: Resultatet visade att personer kände oro vid diagnostisering av Diabetes typ 2. Oron minskade när personerna accepterade sjukdomen och tog ansvar genom egenvård. Personer förklarade att de behövde upprätthålla egenvårdsåtgärder för att det skulle ske en livsstilsförändring, dock beskrevs det som svårt. Även om personer påbörjat sin väg mot livsstilsförändring kunde de stöta på svårigheter att hantera sociala sammanhang, vilket var ett hinder i deras vardag. Närstående till personer kunde också upplevas som ett hinder, men främst ansågs de närstående vara ett stort stöd. Personer beskrev också sjuksköterskan som ett viktigt stöd, framförallt med motivation. Andra personer beskrev istället att sjuksköterskan endast utförde praktiska procedurer.   Slutsats: Utifrån litteraturstudiens resultat kan sjuksköterskan få en uppfattning av personernas erfarenheter. Detta kan underlätta för sjuksköterskan att främja hälsa genom att ge anpassad information och vård. Om personer får en sådan hjälp kan de ta eget ansvar för sin behandling och därav påbörja sin egenvård. Genom att personerna upprätthåller sin egenvård kan de i längden förbättra sin livskvalitet.

Bakgrund: Diabetes typ 2 debuterar vanligen i vuxen ålder och många personer är omedvetna om att de haft sjukdomen under en längre tid när diagnostiseringen inträffar. Personen kan vid diagnostiseringstillfället uppleva en kris. Det är en krävande process att lära sig leva med en kronisk sjukdom och personen måste anamma en ny förståelse för kroppen. Detta medför att informationen om sjukdomen blir en nödvändig del för patienten. Sjuksköterskan måste här stötta patienten för att återta kontroll över situationen. För att sjuksköterskan ska kunna stödja patienter behövs kunskap om hur patienter upplever informationen. Syfte: Belysa hur patienter upplever informationen om diabetes typ 2.Metod: Litteraturstudie som bygger på tio vetenskapliga originalartiklar. Resultat: Två kategorier och fyra underkategorier framkom; Upplevelser av information vid diagnostiseringstillfället beskriver otydlig information skapar missnöje hos patienterna och att få personcentrerad vård har betydelse. Upplevelser av information genom sjukdomsförloppet beskriver grupputbildningar saknar den personcentrerade informationen och patienten söker sig till andra informationskällor för att uppnå förståelse. Diskussion: Genom subjektivitet och objektivitet, medvetenhet, empowerment och känslan av sammanhang diskuteras resultatet. Efter en patientens unika behov bör informationen anpassas så denne kan uppleva att informationen är hanterbar. Detta för en optimal och personcentrerad informationsöverföring mellan sjuksköterska och patient. Om fler fortlöpande utbildningar och diskussioner om informationshantering med tid för etisk reflektion ges till personal tror vi det kan påverka personalens förståelse och agerande för patientens hantering av information vid diabetes typ 2.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som främst drabbar barn och ungdomar. Sjukdomen innebär total insulinbrist och behandling sker främst genom egenvård i form av blodsockerkontroller och administrering av insulin. Sjuksköterskan spelar en stor roll i diabetesvården och genom motivation, kost- och motionsrådgivning samt undervisning ges bättre förutsättningar för egenvården.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva tonåringars upplevelser av att leva med diabetes typ 1 samt att beskriva hur vald litteratur presenterar undersökningsgrupperna i studierna. Metod:En deskriptiv litteraturstudie. Tolv artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats har analyserats och delats upp i teman och subteman.   Huvudresultat: Många tonåringar beskrev en svårighet i att acceptera sin diabetes. De upplevde en känsla av att vara annorlunda som innebar att de undvek att sköta sin diabetes offentligt. Känslan att vara annorlunda försvann när tonåringarna umgicks med personer som också hade diabetes. Många tonåringar upplevde även en känsla av oro, främst för hypoglykemi. Gällande egenvården upplevde många tonåringar en önskan om självständighet som togs över av osäkerhet och okunskap i egenvård. Tonåringarna hade också en önskan om en personlig kontakt med sitt diabetesteam inom vuxenvården.  Slutsats: Tonåringar uttrycker ett behov av en personlig relation i vården samt en förståelse för sjukdomen i vardagen. Genom en ökad förståelse kan sjuksköterskan möta tonåringarnas behov och genom detta få en bättre vårdrelation. En god vårdrelation kan innebära att tonåringar med trygghet kan uttrycka sina behov på ett bättre sätt. Tryggheten kan också innebära att tonåringen har en större acceptans för sjukdomen samt vågar vara mer öppen med sin sjukdom.

Typ 2 diabetes är en sjukdom som ökar med stora kostnader för samhället som följd. Sjukdomen kräver en förmåga till daglig egenvård för att hålla blodglukosnivåerna optimala och därmed minska riskerna för komplikationer. Sjuksköterskan har en betydande uppgift att guida patienter i hur de kan öka förmågan till egenvård. Syftet med studien var att beskriva faktorer som stödjer egenvården med utgångspunkt från patientens upplevelser. Metoden var en litteraturöversikt. I resultatet identifierades fem separata faktorer som patienter med typ 2 diabetes upplever stödjer förmågan till egenvård. De fem faktorerna var att skaffa kunskap, empowerment, motivation, patient-sjuksköterske relationen, och patientens sociala relationer utanför vården. Det identifierades också en sammanlänkande faktor som var delaktighet i egenvården. Delaktighet identifierades som en övergripande faktor som var betydande för en optimal förmåga till egenvård. Slutsatsen blev att resultatet kan användas av sjuksköterskor i arbetet med patienter med typ 2 diabetes för att fokusera på de faktorer som patienter upplever som stödjande faktorer till förmågan till egenvård.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som ofta uppkommer i barndomen. I Sverige lever 8000 barn med sjukdomen. När ett barn diagnostiseras med diabetes typ 1 innebär det en stor förändring i livet för hela familjen. Sjuksköterskan utgör en viktig roll i hanteringen av sjukdomen.     Syfte: Syftet är att belysa föräldrars upplevelser av att leva med ett barn med diabetes typ 1.    Metod: En litteraturöversikt över åtta kvalitativa artiklar som har granskats och analyserats.     Resultat: Resultatet presenteras som tre teman: Förändring, ovisshet och kontroll. Dessa delas in i sju underteman: Att acceptera den nya verkligheten, förändrade familjerelationer, föräldrarnas upplevelser av oro, att vara i ständig beredskap, föräldrarnas behov av stöd, föräldrarnas kontrollbehov och barnets utveckling av autonomi.     Slutsats: Att vara förälder till ett barn med diabetes typ 1 upplevs som en överväldigande situation. Det kommer med känslor av oro, sorg och att ständigt behöva vara i beredskap. Sjuksköterskan kan utgöra ett viktigt stöd för familjen.