Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som ökar dagligen. För patienterna med denna sjukdom kan det innebära att de behöver genomföra livsstilsförändringar och att de behöver ta ett stort ansvar gällande sin egenvård. Dessa livsstilsförändringar kan lättare genomföras med hjälp av motiverande samtal. Motiverande samtal kan användas av sjuksköterskan och den bygger på att framkalla och stärka patientens egen motivation till förändring och för att hjälpa patienten med sin egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av motiverande samtal vid diabetes typ 2. Metod: En litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ- och mixad metod. Forsberg och Wengströms kvalitetgranskningsmall användes för att kvalitetsgranska de valda artiklarna. Graneheim och Lundmans beskrivning av en innehållsanalys användes vid dataanalysen med manifesta innehåll och med inslag av latent innehåll. Resultat: Av dataanalysen framkom fyra kategorier som besvarade studiens syfte. Betydelsen av att få stöd av sjuksköterskan, påvisar att sjuksköterskan med hjälp av stöd och uppmuntran påverkade patienternas motivation. Vikten av eget ansvar, påvisar att patienterna behövde ta eget ansvar under de motiverande samtalen för att de skulle bli motiverade. Betydelse av sjuksköterskans kompetens, beskriver att patienternas erfarenheter av de motiverande samtalen påverkades av sjuksköters kans kompetens gällande diabetes typ 2 och motiverande samtal. Att förstå vikten av att genomföra livsstilsförändringar, påvisar att patienterna behövde förstå hur viktigt det var med livsstilsförändringar samt att vissa patienter kände att det kunde vara svårt om de inte hade den vilja och motivation som krävdes. Slutsats: Studiens resultat visar att patienterna med diabetes typ 2 ansåg motiverande samtal som något positivt. Dock fanns det vissa patienter som hade svårigheter med att ta eget ansvar och att förstå vikten av att genomföra livsstilsförändringar vid de motiverande samtalen. Patienterna kände att det var av vikt att sjuksköterskan och patienten arbetade tillsammans samt att sjuksköterskan fanns som stöd för att öka motivationen. Antalet artiklar som framkom vid datainsamlingen visar på att det är ett litet forskningsområde. Det behövs mer forskning för att utöka kunskapen och användandet av motiverande samtal inom diabetes typ 2.

Syftet med studien är att öka förståelsen för hur det är att leva med diabetes typ 1 i dagens Sverige. Studien har undersökt hur nitton personer med diabetes typ 1 framställer sig själva och sin sjukdom, vilka händelser som beskrivs som betydande samt vilken betydelse omgivningen ges i relation till sjukdomen och sjukdomsupplevelsen. Vid genomförandet av intervjuerna har narrativ intervju- metod använts som utgångspunkt för materialinsamlingen. Det empiriska materialet har sedan analyserats utifrån sekvenser innehållandes sjukdoms- narrativ och narrativ identitet. Goffmans teori om stigma har använts för att nå en djupare förståelse för livsberättelserna. Analysen synliggör hur deltagarna ger olika stort utrymme för sin sjukdom i framställningen av sig själva. Det finns en genomgående spänning i deras syn på vad som styr deras liv: styr sjukdomen eller den egna viljan? Självbilden och sjukdomsbilden framställs som beroende av andra människors bemötanden och attityder. Andra människors okunskap om sjukdomen är ett tema som återkommer i samtliga deltagares berättelser och beskrivs som den mest centrala orsaken till svårigheter i deltagarnas liv. Deltagarna berättar om upplevelser av stigmatisering och konstruerar en avvikande identitet, då de beskriver känslor av ensamhet och att vara annorlunda. Vikten av att finna andra i samma situation (de egna) skildras som betydelsefull för att få förståelse. Likaså framställs stödet från nära och kära (de visa) som viktigt i livet med sjukdomen. Studien bidrar till kunskap om samhällets normativa influenser och dess konsekvenser för livet med diabetes typ 1 i dagens Sverige.

Introduktion: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där hantering av sjukdomen är en betydelsefull del för att uppnå god hälsa. Individer använder ofta copingstrategier för att hantera stressrelaterade problem. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa copingstrategier hos patienter med diabetes mellitus typ 2 utifrån Lazarus och Folkman (1984) samt Folkmans (1997) teori. Metod: Till litteraturstudien användes Polit och Becks (2017) nio steg. Sökning av artiklar gjordes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo. En deduktiv ansats valdes till databearbetningen samt att resultatet grundas på 11 artiklar. Resultat: Huvudgrupperna problemfokuserad, känslofokuserad och meningsbaserad coping samt deras undergrupper planerande, konfronterande, sökande efter information, känslomässigt stöd, undvikande, skuldbeläggande och förminskande, omvärdering av tankar och religiös tro, samt acceptans och nyttjande av tidigare erfarenheter framkom av Lazarus och Folkman (1984) och Folkmans (1997) teori om copingstrategier. Slutsats: Studien visar att patienter med diabetes typ 2 använder sig av problemfokuserad, känslofokuserad samt meningsbaserad coping för att hantera stressiga situationer relaterat till sjukdomen. Studien visar även att vissa copingstrategier leder till positiv effekt på patienters hälsa samt andra strategier leder till negativ effekt.

Bakgrund: I Sverige insjuknar fler barn i diabetes typ 1 jämfört med resten av världen. De drabbade har en förhöjd halt glukos i blodet och detta kan ge kortvariga och långvariga komplikationer. Behandling avser insulin, kost, motion och mätning av blodglukos. Sjuksköterskans roll ska vara att stötta barnet och hjälpa det att ta ansvar för egenvård. Syfte: Att beskriva hur det är att leva med diabetes typ I som barn och ungdomar, samt att undersöka vilka datainsamlingsmetoder som artiklarna använt sig av. 1. Hur upplever barn och ungdomar att diabetes typ I påverkar deras vardag? 2. Vilka datainsamlingsmetoder har artiklarna använt sig av? Metod: Beskrivande litteraturstudie med 12 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2008 till 2017 med kvalitativ ansats. Artiklarna söktes fram genom databaserna CINAHL och Medline via PubMed. Huvudresultat: Barn och ungdomar upplevde en abnormalitet då de drabbats av diabetes typ 1. De kände sig socialt begränsade, och hade problem med att knyta an till sjukdomen och acceptera den. Ett stort behov av stöd från olika personer och den kliniska vården fanns. Barn hade lättare att anpassa sig efter den kliniska vården än ungdomar hade, ungdomar upplevde att deras sociala liv påverkades stort. Slutsats: Barn och ungdomar upplevde att diabetes typ 1 påverkar deras vardag stort. De hade problem med att knyta an till sjukdomen och såg negativt på den. För att uppnå acceptans var sjuksköterskan viktig och behövde finnas som ett stöd emotionellt och kunskapsmässigt.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom som innebär nedsatt insulinsekretion och insulinkänslighet vilket kräver livsstilsförändringar. Den fysiska aktiviteten påverkar kroppens celler och är en viktig del i diabetasbehandlingen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa rådgivningens betydelse för motivation till fysisk aktivitet samt hur motion påverkar upplevelsen av livskvalité i samband med diabetes typ 2. Metod: En litteraturstudie gjordes och artiklarna som ingår i studien har publicerats mellan år 1993 och 2005 med sökorden counseling, diabetes mellitus non insulin, exercise,intervention, nurse´och quality of life. Av 20 granskade artikklar motsvarade 13 artiklar litteraturstudiens syfte. Resultat: Resultatet påvisade att rådgivning och stöd förbättrade patientens motivation till fysisk aktivitet och ökade känslan av välbefinnande. Slutsats: Kunskapen om rådgivningens betydelse leder till större motivation till fysisk aktivitet och ökad upplevelse av livskvalité. Dessa faktorer bör uppmärksammas i vården av personer med diabetes typ 2.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 ökar i förekomst världen över och har fördubblats på trettio år. Sjukdomen är kronisk och innebär förändringar i tillvaron relaterat till egenvård och interaktion med andra människor. Ungdomsåren är en känslig tid både kroppsligt och psykiskt, och att leva med en kronisk sjukdom som diabetes mellitus typ 1 kan göra tillvaron hos ungdomarna ännu känsligare. Syfte: Att beskriva ungdomars upplevelser av att leva med diabetes typ 1.   Metod: Litteraturstudien baserades på tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultaten från respektive artikel har granskats, analyserats och sammanställts. Databaserna som användes var CINAHL, PubMed och PyscInfo.   Resultat: Analysen bildade tre huvudkategorier och sammanlagt fem underkategorier. Resultatet visar att ungdomars upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ 1 innebär stora omställningar i övergången till självständighet i egenvården där de påverkas främst av konflikter med föräldrar och av kamraters bristande medkänsla och stöd.   Slutsats: Ungdomars upplevelser av diabetes typ 1 är att den påverkar flera dimensioner av livet, som hälsa, relationer och familj. Det är därför viktigt att sjuksköterskan har kompetens att upptäcka ungdomar som är i behov av hjälp och stöd i tid för att tillsammans kunna utveckla strategier för att kunna hantera ungdomarnas problem i vardagen

Att leva med diabetes typ 1 innebär ett stort ansvar gentemot sin hälsa samt upplevelser av livsförändringar. Den senaste forskningen påvisar att personer med Diabetes Mellitus typ 1 har specifika behov av stöd i det dagliga ansvaret för hantering av kost, motion, blodsocker övervakning och medicinering. Att leva med diabetes är en utmaning för både patienter, anhöriga och vårdgivare. Sjuksköterskans roll är att vägleda med behandling samt lära patienten att ta ansvar över sitt hälsotillstånd.

Bakgrund: Att möta patienter med diagnosen diabetes mellitus typ-2, blir allt vanligare och förkommer inom de flesta instanser i sjukvården. Detta relaterat till den kraftiga ökningen inte bara i Sverige utan i hela välden. Att leva med en kronisk sjukdom kan vara extremt påfrestande för patienten där det förutsätter att dem får rätt kunskap för att kunna hantera känslor och förändringar i det dagliga livet så som kost, aktivitet och medicinering. I sjukvården ansvarar sjuksköterskor för patientens omvårdnad, därav är hens roll viktig för patientens delaktighet samt hur vården planeras och genomförs. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes mellitus typ-2. Metod: En kvalitativ allmän litteraturstudie genomfördes med hjälp av tio vetenskapliga artiklar. Artiklarna har granskats med hjälp av HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar, samt analyserats och sammanställts med Friberg's analysmodell som är i fem steg. Resultat: Patienters upplevelser delades in tre huvudkategorier: Hinder för att kunna hantera sjukdomen som följs av tre underkategorier.  Stödet från omgivningen som följs av tre underkategorier och slutligen Svårigheter att genomgå livsstilsförändringar som följs av tre underkategorier.  Diskussion: Under metoddiskussionen benämns fyra trovärdighetsbegrepp: Tillförlitlighet, Verifierbarhet, Pålitlighet och Överförbarhet för att lyfta studiens kvalitet. Under resultatdiskussionen diskuteras tre centrala fynd som identifierats i litteraturstudiens resultat: Egenvården är en kamp, svårigheter i kommunikation och grupputbildningens betydelse.

Bakgrund: Ett växande antal barn och tonåringar i världen drabbas idag av diabetes typ 1. Föräldrar till tonåringar med diabetes typ 1 vill ofta behålla ansvaret för egenvården. Detta blir således uppbyggnaden av litteraturstudiens problem. Studiens teoretiska förankring finns i Orems egenvårdsteori där sjuksköterskans uppgift är att skapa en vårdplan som främjar den enskilda individens förmåga till självständig egenvård. Syfte: Syftet var att belysa tonåringars erfarenheter av att leva med diabetes typ 1. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna CINAHL och PubMed och sammanlagt nio relevanta artiklar framkom. Dessa granskades relaterat till deras kvalitet, analyserades sedan utifrån integrerad analys och ingick i litteraturstudiens resultat. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier; Känslan av att vara annorlunda, Hinder för självständighet och Möjligheter till självständighet. Känslan av att vara annorlunda innebar att tonåringarna inte kände att de passade in bland andra jämnåriga och att detta förvärrades när de var tvungna att genomföra sin egenvård i sociala sammanhang. Gällande hinder för självständighet uttryckte vissa tonåringar att deras föräldrar lade sig i egenvården och att det var en faktor som hindrade tonåringarnas självständighet. Möjligheter till självständighet innebar att tonåringarna fick möjlighet att testa sig fram på egen hand och fatta egna beslut, då föräldrarna vågade släppa taget om dem. Slutsats: För att tonåringarna ska ha möjlighet att bli mer självständiga i sin egenvård, bör sjuksköterskor ge individanpassat stöd till tonåringen och dennes föräldrar. Samtidigt bör sjuksköterskor förmedla information till omgivningen för att öka dess förståelse för vad diabetes innebär.

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som förekommer och drabbar många människor i världen. Sjukdomen orsakas av livsstil och levnadsvanor, exempelvis inaktivitet, ökat intag av ohälsosam kost, övervikt och fetma. Utlandsfödda människor är en riskgrupp som drabbas av diabetes på grund av förändrade levnadsvanor och olika hinder som påverkar egenvård vid diabetes. En viktig och betydande behandling vid diabetes typ 2 är att ha ökad egenvårdsförmåga, vilket vissa utlandsfödda människor med en annan bakgrund saknar. Studien ska synliggöra olika utmaningar som har betydelse för egenvårdsförmåga hos utlandsfödda människor med diabetes typ 2. Litteraturöversikt gjordes för att besvara studiens syfte. Vårdvetenskapliga artiklar insamlades från olika databaser och granskades av författarna enskilt och tillsammans för att skapa en gemensam bild och förståelse om innehållets relevans för studien. Artiklar granskades genom att författarna läste var för sig, flera gånger och diskuterade innehållet. Resultat av studien visade sig att det finns olika utmaningar som utlandsfödda människor upplever som påverkar deras egenvårdsförmåga för att kunna leva med diabetes typ 2. De presenterades i temaform som hade två huvudtema och sex underteman.  Tema 1: utmaningar i vardagen som hade underteman; livsstilsförändring: kost och fysisk aktivitet, kultur och sjukdomsinsikt samt bristande familjen stöd.  Tema 2: utmaningar i relation till vårdsammanhang med underteman som är kommunikations barriär, bristande kunskap och bristande stöd från vårdpersonal. Genomfört litteraturöversikten påvisar att det fanns tydliga utmaningar för egenvård som utlandsfödda människor upplever i vardagslivet och i relation till vårdsammanhang. Genom att förstå de olika utmaningar som påverkar egenvårdsförmåga hos utlandsfödda människor, kan vi främja och förbättra vårdkvalitet för dem.