Abstrakt Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som är både allvarlig och komplex. Det är vanligast att få diagnosen som barn. Att barn drabbas av diabetes typ 1 orsakar en livsförändring och ett stort ansvar hos föräldrarna. Det stora ansvaret kan i sin tur påverka föräldrarnas psykiska hälsa och deras livskvalitet. Vårdpersonal har ett ansvar att stötta och hjälpa dessa föräldrar. Därav är det av vikt att vårdpersonal har kunskap om föräldrarnas erfarenheter.    Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars erfarenheter av att leva med ett barn med diabetes typ 1. Metod: En litteraturstudie baserad på tio kvalitativa studier. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och APA PsycInfo. Samtliga studier kvalitetsgranskades utifrån Olsson & Sörensens granskningsmall för kvalitativa studier. Fribergs femstegsmodell användes som stöd vid analysen. Resultat: Resultatet utformades av tre huvudkategorier: Att ställas inför något nytt, att kunna känna trygghet och en ny vardag att hantera. Dessa byggde på sju subkategorier. Resultatet visade att föräldrar till barn med diabetes typ 1 upplevde den första tiden efter diagnos som en stor livsförändring. Den första tiden präglades av oro, stress och hinder för acceptans. Resultatet visade hur föräldrar högt värdesatte sjukvårdens stöd. Stöd och information bidrog till att föräldrar kände trygghet. Diagnosen medförde förändringar i vardagliga rutiner samt en mängd ny kunskap att ta till sig. Föräldrar upplevde att ökad erfarenhet underlättade hanteringen av barnets diabetes, vilket kunde minska negativa känslor hos föräldrarna.  Konklusion: Att vara förälder till barn med diabetes typ 1 innebär en omfattande anpassning i vardagen. Diagnosen orsakar påfrestning på föräldrarnas livskvalitet, detta gällande flera aspekter. Denna studie bidrar till förståelse för dessa föräldrar och kan därmed öka kunskapen hos vårdpersonal.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk metabol sjukdom som allt fler människor drabbas av. I Sveriges befolkning är det ungefär 5% som lever med diabetes. Personer med diabetes typ 2 uppmanas att klara av sin vardag självständigt och ändra på livsstilen för en förbättrad hälsa. Att ha insjuknat av diabetes typ 2 påverkar människor olika och påverkar livsstilen. Syfte: syftet med denna litteraturstudie var att beskriva upplevelser av livsstilsförändringar hos personer med diabetes typ 2. Metod: Författarna har genomfört en kvalitativ litteraturstudie. I litteraturstudien inkluderades 8 relevanta studier och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv och manifest ansats. Resultat: Dataanalysen resulterade i 7 kategorier; Skuld och skam över tidigare livsstil, Utmaningar och motstånd i förhållande till livsstilsförändringar, Stress och begränsningar i vardagen, Familj och sociala sammanhang påverkas av livsstilsförändringar, Information och stöd är nödvändigt, Rädsla och oro skapar vilja till ändrad livsstil och Motivation leder till förbättrad livskvalitet. Slutsatser: Sjuksköterskans ansvar är att sätta sig in i personens upplevelse för att få en djupare förståelse för att främja hälsa och välbefinnande. Att anpassa vårdinsatser efter behov så att personen så bra som möjligt klarar av vardagen självständigt. Även ge stöd och rekommendationer utifrån personens livssituation, vilket innebär att sjuksköterskan behöver lägga fokus på personcentrerad vård. Sjuksköterskan behöver vägleda, undervisa och göra personerna delaktiga.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom som innebär livslång behandling och egenvård. Sjukdomen innebär en ökad risk för komplikationer och följdsjukdomar som hypertension, fetma och neuropati. Sjuksköterskans roll är att stötta, vara lyhörd och ge tid för känslomässig bearbetning. Vården ska utgå från personcentrerad vård där patientberättelsen är i fokus. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ metod där sökningarna genomfördes i Cinahl, PubMed samt sekundärsökningar. En manifest innehållsanalys gjordes.Tretton artiklar valdes ut. Resultat: Upplevelser av hopplöshet och rädsla relaterat till hypoglykemi och komplikationer. Diabetes typ 1 som hinder i det sociala livet och på arbetsplatsen, känsla av att vara annorlunda från andra. Omgivningens brist på kunskap orsakade negativa upplevelser hos personer med diabetes typ 1 där felaktiga råd och ifrågasättande av hälsa fick dem att känna sig obekväma. Utmaningar i att balansera det sociala livet med egenvården i sjukdomen. Positiva upplevelser genom ökad kunskap om hälsosamma vanor, men också ökad empati för andra. Diskussion: Brist på förståelse från omgivningen och arbetsgivaren innebär risk för att sjukdomshanteringen blir lidande. Att acceptera sjukdomen och lära sig att leva med den skapar mer livskvalitet. Diabetes kan ses som ett hinder i vardagen, och det är hälso- och sjukvårdspersonalens uppgift att sätta personen och dess unika behov i centrum i vården. Slutsats: Rädsla och oro för blodsocker och egenvård i olika kontexter samt omgivningens bristande kunskap på diabetes typ 1 tyder på att vidare forskning behöver göras för att främja positiva upplevelser av att leva sjukdomen. / <p>2023-11-03</p>

Bakgrund och problemformulering: När ett barn får diagnosen diabetes typ 1 förändras livssituationen för hela familjen. För föräldrar till det sjuka barnet innebär diagnosen inte bara att de blivit föräldrar till ett kroniskt sjukt barn utan att man också som förälder tillskrivs ett omfattande vårdansvar. Syfte: Syftet är att beskriva upplevelsen av att vara förälder till ett barn med nydiagnostiserad diabetes typ 1. Metod: Litteraturöversikt med 11 kvalitativa artiklar som granskats och analyserats. Resultat Presenteras i tre olika huvudteman: Förändring, övermäktig informationsbelastning och ovisshet. Dessa delas in i sex underteman: En ny vardag, förändrade relationer, en lärande process, sammanhang och tillhörighet, oro för vårdansvar och oro för komplikationer. Slutsats: Den livsomställning som det innebär för föräldrar till ett barn med nyupptäckt diabetes beskrivs som en överväldigande process och resulterar i en betydande oro. Informations belastningen som följer med diagnosen beskrivs som en betydande faktor bakom den oro som föräldrarna upplever under den initiala perioden.

Introduktion/bakgrund: Diabetes är en smygande sjukdom som ökar i prevalensen, 540 miljoner personer lever med diabetes i världen. 95 procent av alla personer med diabetes lider av diabetes typ 2. Ohälsosamma livsstil, inaktivitet, övervikt och fetma kan leda till utveckling av diabetes typ 2 och påverkar egenvård (WHO, 2023). Begreppet egenvård har olika innebörder, vilket betyder att patienten främjar sin hälsa med förebyggande åtgärder liksom kontrollera sitt blodsocker, anpassa sig med nya vanor, fysisk aktivitet och främja sin motivation för att upprätthålla nya livsstilsförändringar. Att upptäcka kunskap kring patienters upplevelse av hinder och möjligheter för att kunna hjälpa dem med individanpassade åtgärder. Syftet: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Enligt Polit och Beck (2017) genomfördes en systematisk litteraturstudie i nio steg, i databaserna Cinahl och PubMed. Utifrån syftet upptäcktes 7 kvalitativa och vetenskapliga artiklar, och kvalitetsgranskning utfördes utifrån en granskningsmall för kvalitativa- och kvantitativa studier (Forsberg &amp; Wengström, 2016). Resultat: Analys av valda artiklar resulterade i två huvudkategorier, faktorer som upplevs främjande vid egenvård och faktorer som upplevs hindrande vid egenvård. Detta tema består av underkategorier, stöd, kunskap och motivation. Slutsats: Patients erfarenhet av egenvård har en stark förbindelse till deras möjligheter och hinder i livsstilsförändringar. Stöd från familj och vårdpersonal vid egenvård samt kunskap och individanpassad information var centrala faktorer för hantering av diabetes typ 2. Bristande kunskap gjorde egenvården svår att utöva.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom, vars etiologi bland annat kan härledas till ohälsosam livsstil, arv och ålder. Antal individer som insjuknar med diabetes typ 2 ökar. Sjukdomen kännetecknas av en förhöjd blodsockerhalt orsakat av antingen otillräcklig insulinproduktion eller att vävnaderna utvecklat insulinresistens. Behandlingen inriktas på att undvika att sjukdomen förvärras samt att motverka framtida komplikationer. En del i behandlingen är att förändra sin livsstil. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur vuxna patienter med diabetes typ 2 upplever livsstilsförändringar. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats användes i denna studie. Tio vetenskapliga originalartiklar analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier Faktorer som försvårar livsstilsförändringar (Utmaningar vid livsstilsförändring, sjukdomsnekelse) och Faktorer som underlättar livsstilsförändringar (God kommunikation med vårdgivare, rädsla som motivation till livsstilsförändring, personligt ansvar, kunskap, självtillit och acceptans). Slutsats: Patienter med diabetes mellitus typ 2 upplever livsstilsförändringar som stora utmaningar i vardagslivet. Patienterna upplevde att genomgå livsstilsförändringar var mycket stressande och känslomässig svårt. Att genomföra livsstilsförändringar upplevs olika för dessa patienter, men vissa patienter som accepterar sin sjukdom kan bli framgångsrika i sin egenvård. Med hjälp av sjuksköterskans stöd förbättras patientens hälsa.

Diabetes typ 1 innebär en kronisk brist på insulin som ska reglera en persons blodsocker. Tillståndet sätter personen i risk för diabetesrelaterade komplikationer om det inte behandlas korrekt. Den största delen av vården är egenvård vilket kan vara utmanande för personen både praktiskt och känslomässigt i vardagslivet med diabetes typ 1. / Diabetes type 1 involves a chronic shortage of insulin that will regulate a person´s blood sugar. The condition puts the person at risk for diabetes-related complications if it is not treated correctly. The main care is self-care, which can be challenging for the person both practical and emotionally in everyday life with type 1 diabetes.

Bakgrund: Diabetes typ 2 har stor global spridning som beräknas öka ytterligare kommande år. I ett stort antal studier har det framkommit att personer med diabetes typ 2 även drabbas av depression. Depressionen riskerar att resultera i en sämre livskvalitet och i att försvårapersoners egenvårdskapacitet vilket ökar risken för allvarliga komplikationer. Forskning visar också att hälso- och sjukvård saknar verktyg för hantering av samsjuklighet mellan diabetes typ 2 och depression. Sjuksköterskan har en viktig roll i att förebygga och tidigt upptäcka depression hos denna patientgrupp. Det är därför viktigt att ta del av upplevelsen hos dessa patienter för att kunna identifiera specifika omvårdnadsbehov för sjuksköterskan att beakta, vilket i sin tur främjar en personcentrerad vård. Syfte: Beskriva patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depressioneller depressiva symtom. Metod: Denna studie genomfördes som en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes. Studien baseras på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell. Resultat: I studien framkom fyra huvudteman och två subteman som beskrev patientens upplevelse av att leva med diabetes typ 2 och samtidig depression. Huvudteman var Känslor vid insjuknandet, Skam, Mötet med hälso-och sjukvården med tillhörande två subteman; Brister i vården och Behovet av att uppmärksamma depressionen. Sista huvudtemat var Inverkan på egenvården. Slutsats: Det framkom att personer drabbats av depression och depressiva symtom till följd av diagnostiseringen av diabetes typ 2. Skam visades vara en orsak till att depression sällan diskuteras med hälso- och sjukvård. Samtidigt framkom att störst fokus riktas till den fysiska hälsan och sällan till den psykiska hälsan i mötet med vårdgivaren. Patienterna såg positivt på att uppmärksamma depressionen och det underlättade att prata om den när sjuksköterskan var medveten om deras mående. Depression och depressiva symtom påverkar egenvården, främst genom minskad motivation till att värna om den egna hälsan.

Diabetes typ 1 är en av de mest förekommande långvariga sjukdomarna bland barn och ungdomar och antalet drabbade fortsätter att stiga. Sjukdomen är behandlingsbar och innefattar kontinuerlig bedömning och hantering av sin egenvård dygnet runt. Otillräcklig hantering av sjukdomen ökar risken för långsiktiga och akuta komplikationer vilket riskerar fatala konsekvenser. Under ungdomsåren sker en livsomställning där en identitet och självständighet successivt skapas. I takt med den sker en övergång till mer självständigt egenansvar kring sjukdomen. Statistik visar att under ungdomsåren försämras egen-vården och därmed den metabola kontrollen. Syftet med studien var att få en inblick i ungdomars upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Studien utfördes som en systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats där författarna har utgått från Bettany-Saltikov och McSherrys datainsamlings- och analysmetod. I resultatet som består av 13 artiklar framkommer det att ungdomarna upplevde fluktuerande känslor i relation till sin sjukdom vilket mestadels påverkade dem negativt. Kraven och ansvaret som de beskrev bidrog till en sjukdomsbörda och rädsla för komplikationer. I resultatet identifierade ungdomarna svårigheter i övergången till självständighet i egenvården av sjukdomen. Studiens resultat kan bidra till en möjlighet för barnsjuksköterskan att förbättra vården för ungdomen ge-nom att bidra med kunskap, ge ett individanpassat stöd och eftersträva insikt i ungdomens livsvärld bortom sjukdomen. Med individualiserad vård och adekvat stöd kan ungdomens tidiga egenansvar ge goda förutsättningar att bibehålla en bra metabol kontroll i vuxen ålder och därmed öka möjligheten till en hållbar utveckling på individ- och samhällsnivå.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som ökar globalt. Att drabbas av diabetes i barndomen medför både stora begränsningar och utmaningar. Sjuksköterskans roll i mötet med barnen är av stor vikt och kräver förståelse och kunskap om sjukdomen.Syfte: Syftet var att belysa barns upplevelser av att leva med diabetes typ 1.Metod: En litteraturstudie genomfördes baserat på nio kvalitativa artiklar. Artikelsökningen gjordes i två databaser, CINAHL och PubMed. Artiklarna analyserades sedan med inspiration av Lundman och Hällgren Graneheims kvalitativa innehållsanalys (2017). Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och sju subkategorier. Resultat: Resultatet delades upp i tre huvudkategorier och sju subkategorier. Huvudkategorierna var 1) Uppleva förlust av självständighet, 2) Uppleva behov av olika former av stöd och 3) Uppnå medvetenhet om vad som krävs för att hantera egenvården.Konklusion: Diabetes typ 1 kan orsaka psykisk ohälsa och begränsningar i barns liv. Barns upplevelser av att leva med sjukdomen förbättras med hjälp av stöd från vänner och familj samt att få ökad självständighet och att involveras i vården. Det behövs mer forskning om barns upplevelser av att leva med diabetes typ 1 samt om hur deras psykiska mående kan påverkas av sjukdomen. / Background: Type 1 diabetes is a chronic disease, which is increasing globally. Being affected by diabetes as a child brings both great limitations and challenges. The role nurses have in the meeting with the affected children is of great importance to the child and requires the nurse to possess great understanding and knowledge about the disease.Aim: The aim was to illuminate children’s experiences of living with type 1 diabetes. Methods: This study is a literature review with a qualitative approach based on nine qualitative articles. The articles were found in two databases, CINAHL and PubMed. The articles were analyzed with inspiration from Lundman and Hällgren Graneheims qualitative content analysis (2017). The results are presented in three main categories and seven subcategories. Results: The results are divided into three main categories and seven subcategories. The main categories were 1) To experience the loss of independence, 2) To experience the need for various forms of support and 3) To gain awareness of what is required to manage self-care.Conclusion: Type 1 diabetes can be the cause of mental illness and limitations in children's lives. Children's experiences living with the disease are improved with the help of support from friends and family, with gaining increased independence and being involved in the management of the disease. More research is needed on children's experiences of living with type 1 diabetes and how their mental health can be affected.