Motiverande samtal är en samtalsteknik som sjuksköterskan kan använda i det förebyggande arbetet, där patienten får möjlighet till delaktighet i vården. Sjuksköterskan kan använda motiverande samtal som ett verktyg i mötet med patienten, vid diabetes typ 2 kan patienten behöva stöd till förändring av sina levnadsvanor. Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes, uppskattningsvis är det 90% av diabetikerna i världen som har diagnosen diabetes typ 2 (WHO 2018b). Sjuksköterskan har en viktig roll i det förebyggande arbetet för främjandet av hälsa, därför vill vi undersöka sjuksköterskans uppfattning av motiverande samtal. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka sjuksköterskans uppfattning av motiverande samtal med patienter med diagnosen diabetes typ 2. Litteraturöversikten utgår från Fribergs modell. Datainsamling har gjorts genom artikelsökningar och analys av artiklarna har genomförts. Därefter sammanställdes analysens delar vilket utgjorde teman som skapade studiens resultat. Fyra teman utgör resultatet i denna studie; 1) Ökad följsamhet och aktivt deltagande, 2) Främjar livsstilsförändring, 3) Frustration och otillräcklighet i yrkesrollen och 4) Tidskrävande arbete för genomförande. Resultatet utgår från sjuksköterskornas uppfattning av motiverande samtal, vilket visade på både fördelar och svårigheter med metoden utifrån olika förutsättningar i vården. I diskussionen belyses sjuksköterskornas uppfattning av motiverande samtal och hur det kan användas förebyggande i vården. Sjuksköterskorna uppfattade motiverande samtal som en samtalsteknik där planering, anpassning av tid och utbildning krävs. Motiverande samtal kan hjälpa sjuksköterskorna till utökade färdigheter gällande livsstilsrådgivning, då de uppmärksammar patientens behov av förändring vilket kan underlätta det förebyggande arbetet mot en förbättrad hälsa.

Diabetes typ-2 är en sjukdom som ökar i omfattning i hela världen. Bidragande faktorer är en osund livsstil präglad av inaktivitet och en ohälsosam diet. Sjukdomen kan leda till allvarliga sena komplikationer och ett begränsat liv. Diabetes typ-2 beror på en störd insulinkänslighet i vävnaden och medför ett sämre upptag av socker från blodet. En god egenvård av sjukdomen är fysisk aktivitet. Detta för att insulinkänsligheten ökar och att skelettmuskulaturen lättare tar upp sockret från blodet. Fysisk aktivitet betraktas som en konservativ behandling och det är den bästa behandlingen mot Diabetes typ-2. Syftet med studien är att undersöka vilka metoder som ökar motivationen till fysisk aktivitet hos patienter med Diabetes typ-2. Studien är en systematisk litteraturstudie bestående av 13 artiklar som analyserats enligt Axelssons (2012, ss. 203-220) analysmodell. Studien belyser de faktorer som ökar motivationen till fysisk aktivitet. I Resultatet framkommer fyra huvudfynd som bidrar till en ökad motivation. De fynd som framkommer är kunskap/stöd, fysisk aktivitet på recept (FAR), motiverande samtal (MI) och ett tekniskt hjälpmedel som främjar motivationen hos den här patientkategorin. Detta är olika metoder som sjuksköterskan bör ha kännedom om i mötet med den diabetessjuka individen. Sjuksköterskans kompetens inom området är viktig för att hon ska kunna motivera patienten till att inleda en rörelse mot hälsa. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Studiens bakgrund beskriver vad diabetes mellitus innebär för människans levda kroppsamt dess påverkan på patientens hälsa. Problem finns gällande motivering av patientertill egenvård. Även hur patientens syn på hälsa och sjukdomskontroll samt hur enallmänsjuksköterska ska bemöta detta är delar av studiens problemformulering. Därförvaldes syftet att beskriva vad som påverkar möjligheter till hälsa för patienter meddiabetes mellitus typ 2.Metoden utgår ifrån Axelssons (2012, ss. 203-220) metod för litteraturstudie. 10stycken artiklar har inkluderats i resultatet. Dessa artiklar har granskats enligt CASP förkvalitativa artiklar och enligt Fribergs (2006, s.120) granskning för kvantitativa artiklar.Resultatet redovisas i tre teman och sju subteman: tema “upplevelsen av ett förändratliv, där “känslor av att ha en diabetesdiagnos” och “kunskapsintegrering” utgörsubteman, tema “att ta ansvar för sin hälsa” där “livsstilsförändring”, “integrering avkost och fysisk aktivitet i det dagliga livet” och “integrering av medicinering ochglukoskontroller i det dagliga livet” utgör subteman samt tema “relationernas betydelse”där “vårdrelationer” och “sociala relationer” utgör subteman. I detta resultat harpatienternas syn på hälsa och sjukdomshantering blivit belyst.Diskussionen i denna studie klarlägger och exemplifierar hur patienten kan hanteralivsstilsförändringar och hur vården kan stötta patienten i denna hälsoprocess genom envärdefull vårdrelation. Även olika syner på ekonomiska aspekter i Sverige kontra USAomnämns samt påverkan av detta på patientens sjukdomssituation. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Diabetes typ 2 är idag en stor välfärdssjukdom i världen som förväntas öka. Med livsstilsförändringar hos patienter med typ 2 diabetes kan sjukdomen förhindras och motverkas så att medicinering och komplikationer kan minska. Kunskap finns om allmännyttan av hälsosammare kost-och motionsvanor men trots denna kunskap finns det personliga omständigheter som hindrar patienter till att genomföra dessa förändringar. Syftet är att belysa hur patienter med eller i hög risk för typ 2 diabetes upplever livsstilsförändringar med fokus på kost och motion. Studien är en litteraturstudie som bygger på analys av nio kvalitativa artiklar. De tre huvudteman som framkommit är Utanförskapets betydelse, Betydelsen av andra och Egna viljans betydelse. Att patienterna kände sig utanför och annorlunda skapar svårigheter att fungera ihop med andra som påverkade viljan att ändra förändra sin livsstil. Diabetespatienters behov av att få stöd uttrycktes och att interagera med andra diabetiker var av stor betydelse. Sjukvårdpersonal hade inte alltid en positiv påverkan på patienternas vård då exempelvis höga krav på eget ansvar ställs och en dömmande attityd fanns. De positiva fysiologiska och psykologiska effekterna som uppstod av att ändra kost och motion upplevdes som viktiga och stärkte motivationen för att bibehålla livsstilsförändringar. I diskussionen tas bland annat betydelsen av andra människor och verksamheten runt diabetespatienter upp och tidigare gjord forskning ställs i jämförelse med studiens resultat. Vården och omhändertagandet av nydiagnostiserade patienter belyses här samt vårdmötet där sjuksköterskans överordnande roll är ett problem för patientens utveckling. Mycket fokus läggs på sjukvården där brister syns och i slutsatsen ges förslag till förbättring för att underlätta för patienter att genomföra livsstilsförändringar. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som uppstår när kroppens bukspottskörtel förlorarsin förmåga att producera insulin eller då kroppens celler har blivit resistenta motinsulin. Sjukdomen kan innebära en stor omställning i livet, vilket kan ställa höga kravpå personens levnadsvanor. Därför är det viktigt att patienten får en bra undervisning,och motiveras på bästa sätt till att klara av att leva med sjukdomen. Patientensinställning till sin sjukdom och sin situation har betydande påverkan på patientensförmåga att kunna leva med sjukdomen. Syftet med studien är att beskriva hur patienterupplever att leva med diabetes typ 2. Studien är en litteraturstudie där tio kvalitativaartiklar har granskats med hjälp av Fribergs modell för litteraturöversikt. Utifrån deartiklarna har två teman och sex subteman skapats, för att få en bild över patienternasupplevelse av att leva med diabetes typ 2. I studiens resultat framkom att flera patienterupplever att livet har blivit förändrat och bristen på kunskap var också tydligt. En delupplevde oro och rädsla, medan andra uppfattade sjukdomen som en kamp. Involveringav anhöriga i patientens vård upplevdes olika. För att livsstilsförändringar ska integrerasi vardagen krävs ett personligt bemötande från sjuksköterskan, där hon ser patientenslivsvärld. Studiens resultat kan ge sjuksköterskan ökad förståelse för hur patienter med diabetes typ 2 upplever sin situation och de livsstilsförändringar som kan vara nödvändiga att genomföra. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Vid insjuknandet i diabetes typ 2 sker en förändring i patienters liv. En del av behandlingen vid sjukdomstillståndet är att förändra kost- och motionsvanor. Egenvården är en viktig del av de livsstilsförändringar som är aktuella. Patienterna kan genom egenvården bromsa sjukdomsutvecklingen och på så sätt bibehålla en god hälsa. Tidigare forskning har visat på svårigheter i genomförandet av livsstilsförändringar. Syftet med litteraturstudien är att undersöka hur livsstilsförändringar upplevs av patienter med diabetes typ 2. Litteraturstudien bygger på åtta vetenskapliga artiklar. Samtliga artiklar belyste upplevelsen av livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Data har analyserats genom Axelssons (2012) modell i skapandet av en ny helhet. Litteraturstudiens resultat presenteras i två huvudteman och sex subteman. De två huvudteman är Att ställas inför utmaningar och Att uppleva en positiv dimension. Att ställas inför utmaningar visade att livsstilsförändringarna kunde upplevas som krävande, utmanade och svåra av patienterna. Det visade även hur mötet med hälso- och sjukvården kunde upplevas som besvärligt men samtidigt stödjande. Att uppleva en positiv dimension visade hur patienterna upplevde att integreringen av livsstilsförändringar främjade hälsan och balansen i livet. Upplevelsen av livsstilsförändringar är personlig och unik för varje patient. Sjuksköterskan bör ha detta i åtanke i mötet med patienten där vårdrelationen blir central. En vårdande relation kan hjälpa patienten till att skapa varaktiga och långsiktiga förändringar som deras sjukdomstillstånd kräver. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Bakgrund och problemformulering: Prevalens av typ 2 diabetes ökar dramatiskt i olika länder och är speciellt kopplad till ohälsosamt beteende och felaktig livsstil. Diabetes kan leda till utveckling av en rad olika sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, nedsatt syn eller blindhet och amputation. P.g.a. allvarligakomplikationer och ökad dödlighet bland dessa patienter krävs evidensbaserade vårdinsatser och effektiv rådgivning. Distriktssköterskan har möjlighet att verka hälsofrämjande. Frågan är att hur distriktssköterskan ska bemöta individuella behov, förväntningar, önskningar och värderingar. Hur upplever distriktssköterskan patienternas medverkan och beslut om val av livsstil efter information, undervisning och rådgivning? Hur kan distriktssköterskan uppmuntra och hjälpa individer med diabetes att vara aktiva och villiga att ta ansvar i hälsofrämjande insatser? Denna studiehandlar om distriktssköterskans hälsofrämjande insatser i mötet med diabetespatienter.Syfte: Syftet är att belysa distriktssköterskans pedagogiska och hälsofrämjande roll i mötet med patienter med diabetes typ 2.Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats har använts i denna studie. Fyra distriktssköterskor med diabeteskompetens som arbetar inom primärvården i Västra Götalandsregionen har intervjuats. Intervjuerna baserades på öppet samtal med efterföljande frågor.Resultat: Det framkom att patienternas vilja, motivation samt samarbete när det gäller att göra livsstilsförändring är avgörande för att en förändring ska ske. Distriktssköterskorna försöker få en uppfattning om patienternas behov, förväntningaroch värderingar, och utifrån dessa ge individuellt anpassad information, undervisning och stöd.Slutsats: Denna studie visar att individuellt anpassad undervisning och informationsgivning, patientens vilja, motivation samt medverkan är viktiga förutsättningar för att patienterna ska utföra sin egenvård. Brist på motivation och samarbete kan orsakas av brist på kunskap, brist på stöd eller psykisk ohälsa. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot distriktssköterska

Diabetes typ 1 är en kronisk autoimmun sjukdom som innebär att insulinproduktionen i bukspottskörteln upphört. Sjukdomen kräver daglig kontroll av blodsockernivån samt tillförsel av insulin. För personen som lever med diabetes blir den dagliga utmaningen att hålla en jämn blodsockernivå för att undvika komplikationer. Andra delar av egenvården, såsom kostrestriktioner och daglig motion, måste också skötas för att motverka senkomplikationer längre fram i livet. Idag ökar diabetes typ 1, främst bland barn och ungdomar i de nordiska länderna. Därför är det viktigt att det finns kunskap om individens erfarenheter av diabetes och hur sjuksköterskan kan stötta tonåringen för att de ska uppleva välbefinnande. Denna litteraturstudie är baserad på kvalitativa artiklar med syfte att undersöka tonåringars erfarenheter av egenvård i relation till hälsa med diabetes typ 1. Totalt inkluderades 11 artiklar som har analyserats och ett resultat utifrån dessa identifierades tre kategorier med sju underkategorier. Kategorierna är: Känna sig annorlunda, självständighet och slav under sjukdomen. Tonåringarna kände sig annorlunda gentemot sina kamrater då de ständigt var tvungna att tänka på vad de åt, flera gånger om dagen kontrollera blodsockervärdet samt injicera insulin. Kategorin självständighet är ett samlingsnamn som beskriver ansvaret som det innebär för tonåringen att leva med diabetes. Flera deltagare upplevde sig mognare än jämnåriga och de var tvungna att ta ett större ansvar än sina kamrater. Att vara ”slav under sjukdomen” beskriver de konflikter som tonåringen erfor i samband med sjukdomen. För att känna sig ”normal” kunde tonåringen i vissa situationer lämna mätinstrumenten lämnas hemma trots rädslan och oron över att drabbas av hypoglykemi, lågt blodsocker. I diskussionen förs ett resonemang hur sjuksköterskan kan hjälpa tonåringen till att uppleva välbefinnande och hälsa i samband med egenvård. Sjuksköterskan bör stötta, motivera och ge undervisning på ett individuellt sätt så att tonåringen kan applicera råden i dess vardag. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Diabetes typ 2 är i dag en av de största folksjukdomarna, och den fortsätter att öka successivt. Fetma, som oftast beror på dåliga matvanor och låg fysisk aktivitet, är en stor bidragande orsak till ökningen. När en person drabbas av diabetes innebär det att patienten bör ändra sin livssituation när det gäller kost och motion. Undervisning av sjuksköterska kan stödja patienten i denna omställning. Syftet med denna studie är att beskriva patienters erfarenheter av undervisning i diabetes typ 2.Datainsamlingen genomfördes genom sökning i databas Cinahl, Pubmed, och sökningar i andra artiklars referenser. Studien genomfördes som litteraturstudie av kvalitativa artiklar som analyserades med hjälp av Evans analysmodell. Utifrån analysen av artiklarna skapades resultatet som framställdes med kategorier och subkategorier. Resultatet utmynnade i två kategorier och åtta subkategorier. Kategorier är: (1) Undervisningens innehåll (2) Patienternas önskemål. Subkategorier är: (a) kost (b) medicinering (c) kontroll av sjukdomen, (d) information om sjukdom (e) önskan om mer tid, (f) önskan om kontinuitet, (g) stöd och uppmuntran, (h) gruppmöte. Litteraturstudiet visar att patienter inte får den undervisning de är i behov av.I diskussionsavsnittet diskuteras frågan om patientens önskan om kontinuitet, information om sjukdomen samt patienters behov av stöd och uppmuntran. / Program: Sjuksköterskeutbildning

Fysisk inaktivitet har idag blivit en riskfaktor för att utveckla diabetes typ 2. I diabetessjuksköterskans arbete ingår samtal om livsstilsförändringar gällande bland annat fysisk aktivitet, vilket kan innebära att Fysisk aktivitet på recept (FaR) skrivs som behandling av diabetes typ 2. Studiens syfte var att beskriva patienters erfarenheter av att ha fått FaR vid behandling av diabetes typ 2. Patienterna utgjordes av fyra kvinnor och fyra män med diabetes typ 2 som hade fått FaR efter maj 2007. Studien var en kvalitativ intervjustudie. Intervjuerna skrevs ned och analyserades därefter i fyra olika faser enligt Evans (2003).Studiens resultat presenteras i två huvudteman: Ökade motionsvanor och Ökad motivation och följande underteman: hellre motion än tabletter, för min egen skull, det blev allvar, insikt och hon ville väl. I diskussionsavsnittet framkommer att resultatet stämmer väl överens med tidigare forskning och lyfter fram diabetessjuksköterskans betydelse vid förskrivning av FaR när det gäller att motivera patienten till ökad fysisk aktivitet. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>