Bakgrund: Diabetes typ 1 ökar globalt vilket leder till att fler människor lever med hälsoutmaningar som diabetes typ 1 för med sig. Den kroniska autoimmuna sjukdomen diabetes typ 1 framträder oftast i ung ålder vilket skapar ytterligare utmaningar för den unga vuxna. Detta arbete vill därmed beskriva ungdomars erfarenheter kring egenvård av diabetes typ 1 under transitionen från barn till vuxenlivet. Syfte: Syftet med studien är att beskriva ungdomars erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 1.  Metod: Arbetet är en litteraturöversikt utformat efter Polit och Becks niostegsmodell. Elva originalartiklar analyserades i enlighet med Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys.  Resultat: Resultatet påvisade tre olika kategorier: utmaningar med diabetes typ 1, önskan om ökad självständighet och stödets varierande innebörd. Vidare fastställdes även åtta subkategorier.  Slutsats: Arbetet har kommit fram till en egenvårdsbrist hos ungdomarna med diabetes typ 1. Det observeras en brist i förståelse för ungdomars unika livssituation, vilket är anledningen till att vidare undersöka denna målgrupp för att främja egenvården och undvika att de inte får det stöd de behöver.  Nyckelord: Diabetes typ 1, erfarenheter, ungdomar, egenvård, utmaningar / Background: Type 1 diabetes is increasing globally, resulting in more individuals living with the health challenges associated with type 1 diabetes. The chronic autoimmune disease typically manifests at a young age, posing additional challenges for young adults. Therefore, this study aims to describe adolescents' experiences regarding self-care of type 1 diabetes during the transition from childhood to adulthood. Aim: The purpose of the study is to describe adolescents' experiences of self-care in type 1 diabetes. Method: The study is a literature review designed following Polit and Beck's nine-step model. Eleven original articles were analyzed using Graneheim and Lundman's qualitative content analysis. Results: The results revealed three distinct categories: challenges with type 1 diabetes, desire for increased independence, and varying meanings of support. Additionally, eight subcategories were identified. Conclusion: The study has identified a deficiency in self-care among adolescents with type 1 diabetes. There is a lack of understanding of the unique life situation of adolescents, which underscores the need for further investigation of this target group to promote self-care and avoid neglecting the support they need.  Keywords: Type 1 diabetes, experiences, adolescents, self-care, challenges

Bakgrund: Diabetes typ 1 drabbar barn i största utsträckning och ökar globalt med 3 procent. Att vara förälder till barn med typ 1 diabetes innebär noggrann planering i vardagen blandat med stress, ångest och rädsla.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa föräldrars erfarenheter av att ha ett barn med typ 1 diabetes.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie genomfördes. Åtta kvalitativa studier granskades enligt Olsson och Sörensens mall för kvalitativa studier. De analyserades med Fribergs modell och därefter sammanställdes. Databassökning genomfördes i PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet bestod av tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Kategorierna som sammanställdes var: Att leva i ovisshet, Att hantera vardagen trots ovisshet och betydelsen av Att känna trygghet. Att vara förälder till ett barn med typ 1 diabetes kan upplevas utmanande samt att föräldrarollen förändras efter barnets diagnos. Att släppa kontrollen var svårt och vikten av information och stöd visade sig ha stor betydelse för föräldrarna.  Konklusion: Denna litteraturstudie visade att föräldrarnas erfarenheter av att ha barn med typ 1 diabetes innebar stor omställning i livet. Föräldrarnas oro och rädsla står i konflikt med viljan att uppfylla en konventionell barndom. Omvårdnaden utövas genom att stödja familjen, främja delaktighet i barnets vård samt att stödja barnets egenvård. / Background: T1D affects children to the greatest extent and increases globally by 3 percent. Being a parent of children with T1D involves careful planning in everyday life mixed with stress, anxiety and fear. Aim: The aim of the literature study was to illuminate parents' experiences of having a child with T1D.  Methods: A literature review with a qualitative aim was made. Eight qualitative studies were reviewed using Olsson & Sörensen’s assessment template, analyzed with Friberg's model and then compiled. Database search was performed in PubMed and CINAHL.  Results: The result consisted of three main categories and eight subcategories. The main categories were: Living in uncertainty, Dealing with everyday life despite uncertainty and the importance of feeling secure. Being parents of children with T1D can be challenging and the parenting role changes after the child is diagnosed. Letting go was difficult and the information and support proved to be important to parents. Conclusion: This literature review showed parents' experiences of having children with T1D meant a major adjustment in life. The parents' worries and fears are in conflict with the desire to fulfill a conventional childhood. Nursing is practiced by supporting families and child’s self-care and promoting participation in the child’s care.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ-2 (DMT2) är en sjukdom som ökar världen över och debuterar alltmer i tidigare åldrar. För att undvika allvarliga komplikationer av DMT2 behöver varje individ sköta egenvården självständigt utanför hälso- och sjukvården för att bibehålla hälsa. Hälsa definieras bland annat som livskvalitet, välbefinnande och lycka samt frånvaro av sjukdom eller faktorer som påverkar hälsan negativt. Med hjälp av sjuksköterskans kunskaper och verktyg genom utbildning, vägledning och målsättning kan individen självständigt utföra egenvård i form av kostrestriktioner, fysiska aktivitetsrekommendationer och blodsockermätning. Syfte: Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie med deskriptiv design var att beskriva patienters upplevelser av familjemedlemmars sociala stöd vid egenvård av diabetes mellitus typ-2. Metod: Kvalitativa empiriska vetenskapliga studier söktes fram genom databasen PubMed. Elva lämpliga studier valdes ut till litteraturstudien. Huvudresultat: Resultatet på litteraturstudiens syfte redovisas i fyra huvudteman i form av positiva, negativa och blandade patientupplevelser av både socialt stöd och bristande socialt stöd från familjemedlemmar i relation till egenvården av DMT2. Fysisk hjälp, samtal och påminnelser upplevdes främst som ett positivt stöd. Bristande sjukdomsförståelse, ovilja att hjälpa patienten och tjat upplevdes mestadels som negativt. Slutsats: Patienterna upplevde blandade känslor av familjens sociala stöd. Upplevelser av familjens sociala stöd kan ligga till grund för utveckling av utbildningsmaterial för bland annat sjukvårdspersonal som kan leda till ökade patient- och familjekunskaper i relation till egenvård av DMT2. / Background: Diabetes mellitus type-2 (DMT2) is a disease that is increasing worldwide and debuts at earlier ages. To avoid complications, each individual needs to manage self-care independently outside of the healthcare to maintain health. Health can be defined as quality of life, well-being, and happiness, but also absence of disease or factors that affect health negatively. With the help of nurse’s knowledge and tools through training, guidance and goal setting, the individual can independently carry out self-care such as dietary restrictions, physical activities recommendations and blood sugar measurements. Purpose: The purpose of this qualitative literature study with a descriptive design was to describe the patients’ experiences of the family's social support in self-care for diabetes mellitus type 2. Method: Qualitative empirical scientific studies were researched through the PubMed database. The studies were reviewed and analyzed. Eleven suitable studies were selected for the literature study. Results: The result of the purpose of the literature study is presented in four main themes is shown through the positive, negative, and mixed patient experiences of both social support and lack of social support from family members regarding self-care of DMT2. Physical help, calls and reminders were mainly perceived as positive support. Lack of understanding the disease, reluctance to help the patient and nagging were perceived as negative support. Conclusion: The patients experienced mixed feelings with the social support from family members. The experiences of the social support can develop educational material for healthcare employees that can increase patient and family knowledge regarding DMT2 self-care.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är ett allvarligt växande globalt hälsoproblem och står för ca 90% till 95% av all diabetes, med högst andel i låg-och medelinkomstländer. Diabetes typ 2 har utvecklats i samband med bland annat ökad konsumtion av ultraprocessade livsmedel, fetma, minskad fysisk aktivitet och ohälsosamma livsstils- och beteendemönster. Genom livsstilsförändringar med hälsosam kost- och motion kan diabetes typ 2 kontrolleras. Att arbeta hälsofrämjande kan stärka personens egna resurser till att genomföra livsstilsförändringar med målet att förbättra den upplevda hälsan. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av livsstilsförändringar relaterat till kost och motion- vid diabetes typ 2. Metod: Studien utfördes som en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning – inspirerad av metasyntes och en induktiv ansatts. 10 vetenskapliga artiklars resultat analyserades med hjälp av Fribergs analysmodell. Resultat: 10 artiklar från följande länder ingick i dataanalysen: Jordanien, Singapore, Qatar, Italien, England, Australien, Thailand, Indien, Guatemala och Pakistan. Från dataanalysen framkom följande kategorier som omfattar personers upplevelser av livsstilsförändringar relaterat till kost och motion vid diabetes typ 2. Huvudkategorier: att omgivningen påverkar och att motivationen påverkar. Underkategorier: att sociala sammankomster försvårar, att stöd från närstående är viktigt, betydelsen av att acceptera förändringar och att ha tillgång till tid är viktigt. Slutsats: Den här studien påvisar att omgivningen hade en viktig betydelse för hur personerna upplevde livsstilsförändringar gällande kost och motion. Dom stödjande eller bristande faktorerna från omgivningen påverkade personerna på olika sätt vilket visade att negativa upplevelser från närstående eller sociala sammanhang kopplat till sjukdomen försvårade följsamheten till en hälsosam livsstil. Att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningsätt visade på att kunna stärka motivationen, självförtroendet och den positiva synen på hälsotillstånden hos personer med diabetes typ 2.

Diabetes typ 2 är ett växande folkhälsoproblem i hela världen. Att leva med typ 2 diabetes innefattar en stor livsstilsomställning där patienten har ett stort ansvar att hantera sin diabetes och hålla blodsockernivåerna under kontroll. De tre centrala faktorer som har stor betydelse inom egenvården vid diabetes typ 2 är kost, motion och läkemedelsbehandling. Författarna har valt att studera patienters upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2.   Studien är en litteraturstudie med integrerande sammanställning av kvalitativ forskning. Arbetet är utformat efter vetenskapliga artiklar som har samlats in genom sökmotorerna PubMed och Cinahl som är inriktade mot omvårdnad, medicin och vårdvetenskap. Nio artiklar har kvalitetsgranskats och det analyserade materialet resulterade i tre huvudkategorier: Att hantera förändringar i vardagen, Emotionella känslor samt Behov av stöd och kunskap. Analysen resulterade i att kost, motion och läkemedelsbehandling är viktiga aspekter i patientens livsstil som ger goda hälsoeffekter. Resultatet visade även att patienter med diabetes typ 2 hade ett stort behov av stöd och kunskap från familj, vänner och hälso- och sjukvården. Ytterligare visade det sig att känslomässiga aspekter hos patienterna var vanligt förekommande, det var till mestadels negativt betingade känslor. I diskussionen framkommer det att i andra studier där patienter med liknande kroniska sjukdomar upplever samma känslor om sin sjukdom. Det går att tyda att egenvård och de medföljande förändringarna som behöver göras är utmanande och krävande.

SammanfattningBakgrund: Diabetes typ två är en folkhälsosjukdom som ökar i världen och är en av de niovanligaste dödsorsakerna. Sjukdomen bidrar till komplikationer om inte rätt behandlingefterföljs vilket skapar lidande för de människor och närstående som drabbas. Fysisk aktivitetär en av behandlingarna för diabetes typ två men trots de positiva effekterna som fysiskaktivitet ger är följsamheten låg. Närmare 60-70% av den vuxna befolkningen med diabetestyp två uppfyller inte rekommendationen för fysisk aktivitet. Tidigare studier har visat attföljsamheten för fysisk aktivitet är bättre när personer erbjuds kontinuerlig rådgivning frånprimärvården oavsett kön eller ålder. Sjuksköterskor kommer i kontakt med personer meddiabetes typ två och det är därför gynnsamt att få en förståelse av hur fysisk aktivitet upplevs.Syfte: Syftet var att beskriva upplevelsen av fysisk aktivitet hos vuxna personer med diabetestyp två.Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design där en systematisk sökning gjordes idatabaserna Cinahl, Psycinfo och Medline. 12 artiklar svarade på syftet och analyseradesgenom en integrerad innehållsanalys. Artiklarna granskades med hjälp av SBU:sgranskningsmall.Resultat: Baserat på innehållsanalysen skapades två kategorier som utgjorde en grund tillstudiens resultat, vilka var upplevda framgångsfaktorer till fysisk aktivitet och upplevdabarriärer till fysisk aktivitet. Övergripande upplevdes socialt stöd, fysiska förbättringar,struktur, rådgivning, engagemang och ökat välbefinnande vara faktorer som ökade fysiskaktivitet hos personer med diabetes typ två. De barriärer som upplevdes var främst koppladetill miljö och infrastruktur, prioriteringar, osäkerhet gällande fysisk aktivitet, bristanderådgivning och stöd samt fysiska begränsningar hos personerna.Slutsatser: Genom en djupare förståelse för vilka framgångsfaktorer och barriärer som finnsför fysisk aktivitet framkommer att personer med diabetes typ två behöver bli bemötta på ettpersoncentrerat sätt. Det mest framträdande i resultatet var att det upplevdes olika av alla ochatt några faktorer som påverkade upplevelsen var kultur, social kontext, fysiskabegränsningar och vilket stöd som erhålls.

Bakgrund: Sjukdomen diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som ständigt ökar runt om i världen. Sjukdomen medför ett lidande för patienten, vilket leder till att livskvaliteten försämras. Därför är egenvård viktigt för att patienterna inte ska besväras av komplikationerna. Syftet: Beskriva patientens upplevelser att leva med diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt baserad på 12 kvalitativa artiklar. Resultat: Består av tre teman; påfrestningar att leva med diabetes, ansvar för sin livsstilsförändring och stöd från omgivningen. Dessa tre teman bilda sex subteman; livskvaliteten försämras, det skapar oro, en ständig kamp att förändra kosten, viljan att kunna röra sig, stöd från närstående och stöd från vården. Resultatet visar på en ständig kamp för patienten att hantera diabetes typ 2, då det skapar oro och rädsla över komplikationerna som diabetes kan leda till. Det visar också hur påfrestande det är med nya livsstilsförändringar när det gäller kost och fysisk aktivitet. Närstående och vården har en betydande roll när det gäller stöd till patienterna. Slutsats: Visar hur viktigt det är att patienter får stöd både från vården och närstående för att öka motivationen till att ändra sina livsstilsförändringar och minska riskerna för komplikationer. / Background: The type 2 diabetes is a chronic disease that is increasing around the world. The disease causes a suffering, which leads to deterioration in health. Self-care is important so that patients are not bothered by the complications. Aim: Patient's experiences of living with type 2 diabetes. Method: A literature review was used, in which 12 qualitative articles were selected. Results: Consists of three themes; stress of living with diabetes, responsibility for lifestyle changes and support from the surrounding area. These three themes form six subthemes; the quality of life deteriorates, it creates concern, a struggle to change the diet, the will to exercise, support from relatives and health care. The results show that they create a constant struggle for the patient to manage diabetes, as it creates anxiety over the complications that diabetes can cause. It also shows how stressful it is with new lifestyle changes in terms of diet and physical activity. Relatives and care have a significant role to play in supporting patients. Conclusion: Shows how important it is for patients to receive support from both health care and their relatives in order to motivate them to change their lifestyle changes and reduce the risk of complications.

Bakgrund: Diabetes typ-1 är en kronisk sjukdom med livslång behandling som kräver daglig egenvård. Sjukdomen kan orsaka akuta som såväl långsiktiga livshotande komplikationer. Förekomsten av sjukdomen hos barn ökar i Sverige och globalt. Unga barn besitter inte förmågan att ansvara över behandlingen och därför blir föräldrarna behandlingsansvariga. I sjuksköterskans omvårdnadsansvar ingår bland annat personcentrerad vård. Kärnkompetensen personcentrerad vård innebär att vårdpersonalen ser hela individen och gör denne delaktig i sin vård. Vidare bör en personcentrerad vård samverka med en familjecentrerad vård, där familjen betraktas som en helhet då sjukdomen ger upphov till olika upplevelser hos familjemedlemmarna. Syfte: Att beskriva föräldrars erfarenhet av att ha barn med diabetes typ-1. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio kvalitativa originalartiklar. Till databassökningen användes Cinahl Complete och PubMed. De ämnesord som användes vid sökningarna i databaserna var – diabetes mellitus typ 1, parent, life experiences och life style changes. Analysen genomfördes med inspiration av Fribergs metod. Kvalitetsgranskningen utfördes med hjälp av sju av Fribergs 14 föreslagna granskningsfrågor. Resultat: I litteraturöversiktens resultat framkom tre teman; ”Erfarenheter av en förändrad vardag”, ”Erfarenheter av ständig oro” och ”Erfarenheter av det stora ansvaret”.  Diagnostillfället upplevdes av föräldrarna som ett tillfälle präglad av rädsla, chock och sorg. Sjukdomen förändrade föräldrarnas vardag och för att hantera den förändrade vardagen var en anpassning nödvändig. Sjukdomen innebar en ständig rädsla hos föräldrarna som oroade sig över flera faktorer kopplat till sitt barns sjukdom, hälsa samt föräldrarnas förmåga att hantera barnets sjukdom. Vidare framkom att föräldrarna behövde bära ett stort ansvar som bland annat innefattade övervakning av barnet, ständig kontakt med barnets skola, svårigheter att lämna bort barnet samt daglig omvårdnad och behandling kopplat till barnets sjukdom. Ett ansvar som upplevdes utmanande och överväldigande. Slutsats: Resultatet visar att föräldrar till barn med diabetes typ-1 lever med en oro och ett stort ansvar som påverkar det dagliga livet. Att förstå föräldrarnas upplevelser och erbjuda stöd är av vikt för att förhindra ohälsa och främja livskvalité hos föräldrarna. / Background: Diabetes typ-1 is a chronic disease with lifelong treatment that requires daily self-care. The disease can cause acute as well as long-term life-threatening complications. The incidence of the disease in children is increasing in Sweden and globally. Young children do not possess the ability to be responsible for the treatment and therefore the parents become responsible for the treatment. The nurse’s responsibilities includes, among other things, person-centred care. The core competence of person-centred care means that the care staff sees the whole individual and involving them in their own care. Furthermore, a person-centred care should cooperate with a family-centred care, where the family is considered as a whole, as the illness gives rise to different experiences in the family members. Aim: To describe parents’ experience of having children with diabetes typ-1. Method: A literature review based on ten qualitative original articles. Cinahl Complete and PubMed were used for the database search. The keywords used in the searches in the databases were – diabetes mellitus typ 1, parent, life experiences and life style changes. The analysis was carried out with inspiration from Friberg’s method, and the quality review was carried out using seven of Friberg’s 14 suggested review questions. Results: In the results of the literature review, three themes emerged: “Experiences of a changed daily life”, “Experiences of constant worry” and “Experiences of the great responsibility”. The diagnosis was experienced by the parents as an occasion characterized by fear, shock, and sadness. The disease changed the parents' everyday life and an adaptation was necessary to manage the changes. The disease meant a constant fear for the parents who worried about several factors linked to their child’s illness and health but also connected to their own ability to handle the child’s illness. Furthermore, it emerged that the parents needed to handle a great deal of responsibility, which included, among other things, monitoring their child, constant contact with the child’s school, difficulties in leaving the child as well as daily care and treatment linked to the child’s illness. A responsibility that was experienced as challenging and overwhelming.  Conclusions: The results shows that parents of children with diabetes typ-1 live with a concern and a great responsibility that affects their daily life. Understanding the parents’ experiences and offering support is important to prevent unhealth and promote the parent’s quality of life.

Bakgrund Diabetes mellitus är ett samlingsnamn för olika diabetessjukdomar, däribland typ 1 diabetes och typ 2 diabetes. Typ 1 diabetes och typ 2 diabetes är kroniska sjukdomar där insulinproduktionen helt har upphört eller inte är tillräckligt för att täcka kroppens behov. Den tekniska utvecklingen inom hälso-och sjukvård har blivit alltmer digitaliserad och skapat förutsättningar för en ny typ av stöd med mobila applikationer. Egenvård är en viktig del av diabetesbehandlingen och mobila applikationer kan vara ett hjälpmedel för personer med diabetes. Sjuksköterskans roll behöver anpassas för att möta kraven inom en mer digitaliserat hälso-och sjukvårds miljö. Avsikten var att ge patienten adekvat information och utbildning av mobila applikationer för att stärka patientens egenvårdsförmåga. Syfte Syftet är att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av mobila applikationer som stöd för egenvård med diabetes typ 1 och typ 2. Metod Studien genomfördes som en icke-systematisk litteraturöversikt som inkluderade 14 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMed och CINAHL. De vetenskapliga artiklarna var publicerade från de fem senaste åren och var av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Vidare hade studien en systematisk struktur där samtliga artiklarna hade kvalitetsgranskat i enlighet med Sophiahemmets bedömningsunderlag. Resultatet erhölls genom en integrerad dataanalys. Resultat Personernas upplevelser och erfarenheter sammanställdes i tre huvudkategorier och flera underkategorier. Av de 14 utvalda artiklarna var sex kvalitativa, fem kvantitativa och tre utav en mixad metod. Resultaten visar på en övervägande positiv respons mot mobila applikationer, där de bidrar till förbättrad egenvård och engagemang. Trots detta kvarstår frågor om användarvänlighet och tekniska begränsningar. Slutsats Mobila applikationer har stor potential att förbättra diabetesvården genom att stärka patienters egenvård och erhålla viktig information om sjukdomen till vårdgivaren. Framtidens forskning bör fokusera på att förbättra design och funktionalitet samt att adressera användares frustation och stress. / Background Diabetes mellitus is an umbrella term for various diabetes diseases, including type 1 diabetes and type 2 diabetes. Type 1 and type 2 diabetes are chronic conditions where insulin production has completely ceased or is insufficient to meet the body's requirements. The technological advancements in healthcare have gradually become more digitalized and created opportunities for a new type of support through mobile applications. Self-care is a crucial component of diabetes treatment, and mobile applications can serve as a tool for patients with diabetes. The nurse’s role needs to be adapted to meet the demands of a more digitized healthcare environment. This is to provide patients with adequate information and education on mobile applications to strengthen the patient's self-care ability. Aim The purpose is to shed light on patients' experiences and perceptions of mobile applications as support for self-care in type 1 and type 2 diabetes. Method The study was conducted as a non-systematic literature review, which included 14 scientific articles retrieved from the databases PubMed and CINAHL. These articles were published within the last five years and encompassed both qualitative and quantitative approaches. Furthermore, the study followed a systematic structure where all articles were quality-assessed according to Sophiahemmet's evaluation criteria. The results were obtained through an integrated data analysis. Results The individuals' experiences and perceptions were compiled into three main categories and several subcategories. Out of the 14 selected articles, six were qualitative, five were quantitative, and three utilized a mixed methods approach. The results indicate a predominantly positive response towards mobile applications, as they contribute to improved self-care and engagement. However, questions regarding usability and technical limitations remain. Conclusions Mobile applications have significant potential to enhance diabetes care by empowering patients in self-management and providing important disease-related information to healthcare providers. Future research should focus on improving design and functionality, as well as addressing users' concerns regarding frustration and stress.

Bakgrund: Diabetes typ 2 har blivit ett stort globalt hälsoproblem. Det är en kronisk sjukdom som drabbar både unga och gamla och dess ökande förekomst beror till stor del på en ohälsosam livsstil. Att drabbas av diabetes typ 2 kan påverka människors hälsa och välbefinnande negativt. Att leva med diabetes typ 2 innebär att patienten gör livsstilsförändringar för att ha kontroll på blodsockernivåerna. Kost, motion och läkemedelsbehandling är centrala delar i egenvården för personer med diabetes typ 2. Sjuksköterskan har ett stort ansvar när det gäller hälsofrämjande arbete och bör öka patientens kunskap om egenvård och sjukdomshantering. Det är av stor vikt att ta hänsyn till patientens individuella behov för att kunna uppnå en god hälsa. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: Studiens design är en litteraturöversikt baserat på kvalitativa artiklar. Resultatet av analysen presenteras utifrån tre teman och åtta subteman och visade att patienterna upplevde kunskapsbrist kring diabetes typ 2. Flertalet patienter upplevde känslor av ensamhet, skam, skuld, rädsla och stigmatisering vilket påverkade deras psykiska hälsa negativt. Livsstilsförändringarna var för många utmanande och hindrade egenvården. Patienterna upplevde också varierande stöd från omgivningen. I diskussionen diskuterades fyran subteman utifrån resultatet med tillägg av ytterligare artiklar för att stärka resultatdiskussionen. Slutsatsen av detta arbete är att det är viktigt att patienterna är delaktiga i sin vård och att de blir medvetna kring de risker som finns om egenvården inte sköts.