Syftet med den här studien är att undersöka hur diakoner ser på och arbetar med ekonomiskt stöd i Svenska kyrkan. Frågeställningarna som besvaras är: Vad anser diakoner att kyrkan borde ha för roll gällande ekonomiskt stöd? Hur resonerar diakoner i arbetet med ekonomiskt stöd och vilka krav ställs? Vilka svårigheter stöter diakoner på i detta arbete?Undersökningen är genomförd med en kvalitativ metod där fem personer som arbetar eller har arbetat med ekonomiskt stöd i Svenska kyrkans diakonala arbete intervjuats. Det insamlade materialet har sedan analyserats utifrån Gøsta Esping-Andersens teori om välfärdsstater samt dokumentet ”Vägledning för diakoni” framtaget av Svenska kyrkan. Resultatet visar att några informanter önskar att kyrkan inte skulle behöva göra så mycket som de gör, medan andra tycker det är bra som det är men anser att det skulle behövas mer resurser. Informanterna resonerar på olika sätt när de beslutar om ekonomiskt stöd men verkar alla ha sin grund i diakonins teologi som handlar om att vara barmhärtig och full av nåd.Slutsatsen är att det är svårt att säga vilken välfärdsmodell Sverige tillhör idag men att Svenska kyrkans ekonomiska stöd främst har en kompletterande funktion. Det är svårt att leva upp till den teologiska grunden för diakoni och samtidigt ställa krav på dem som söker hjälp. Informanterna arbetar väldigt olika vilket överensstämmer med att diakoni ska vara kontextuellt. / The aim of this essay was to study how deacons view and work with financial support in the Church of Sweden. The questions answered were: What role do deacons consider the church should have in the welfare society concerning financial support? How does a deacon assess when it comes to decisions about financial support and what requirements are being made for the aid? What challenges do deacons face when working with distribution of financial support?The study was made with a qualitative method where five people that work or have worked with financial support in the Church of Sweden were interviewed. The gathered material was then analysed using Gøsta Esping-Andersens theory on welfare states together with a document about guidance for diaconal work produced by the Church of Sweden. The results showed that some informants wished that the church shouldn’t have to be as involved as it is today, while others thought that it was good the way it was but wished for more resources. When it came to making decisions on financial support the informants reasoned in different ways but all seemed to have a base in the theology for diaconal work about being merciful and showing grace.In the end I found that it was hard to say which welfare model Sweden belongs in but that the financial support from the Church of Sweden mainly had a complementary function. It was hard to live up to the theological foundation for diaconal work and at the same time make demands for people looking for help. The informants worked very differently which corresponds to diaconal work being contextually.

Socialt arbete förknippas ofta med myndighetsutövning eller behandling, trots att socialt arbete förekommer i andra verksamheter varav Svenska kyrkan har en lång tradition av socialt arbete. Syftet med denna uppsats var att studera hur det sociala arbetet ser ut som diakonin bedriver i Svenska kyrkan idag samt vad Svenska kyrkans roll som välfärdsaktör betyder för det svenska samhället. Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ metod där texter analyserats. Resultatet av dessa texter har gett en inblick i de verksamheter som diakonin bedriver i Svenska kyrkan. De teman som funnits i resultatet är verksamheter, förhållningssätt, diakonens roll som röstbärare samt utmaningar för det diakonala arbetet utifrån ett organisatoriskt perspektiv. Resultatet har analyserats utifrån dokumentet ”Vägledning för diakoni” som är framtaget av Svenska kyrkan. Resultatet har även analyserats utifrån vad Erik Blennberger (2016) skriver om välfärd, samt kapitlet i Svensson m.fl (2008) om roller och yrkesroller. Slutsatsen blev att diakonin bedriver många olika verksamheter varav några har samarbete med offentlig sektor och några är helt i församlingens egen regi. En annan slutsats är att diakonerna tar på sig många olika roller som socialarbetare i Svenska kyrkan, varav en är röstbärare för de medmänniskor som behöver det. Den tredje och sista slutsatsen blev att det finns en utmaning i de organisatoriska ramarna för diakonin, då diakoner kan känna sig bundna och icke hörda. Detta påverkar diakonernas arbete och det finns en uppmaning om att höja rösterna för en förändring och förbättring för både diakoner som kollegor och för alla medmänniskor. / Social work is often associated through the exercise of public agency/authority or through treatment work, even though social work is also present in many other occupations. One of those occupations being the church of Sweden, which has a long tradition of social work. The purpose of this essay is to study what the social work is that is operated by the deacons of the church of Sweden, and also what the role is for the church of Sweden as a factor in the Swedish welfare society. The study has been made with a qualitative method, where several texts have been analysed. The results of these texts have presented an insight to the activities managed by the deacons of the church of Sweden. The findings of this study have developed into themes, which are the activities, the approach, the deacons role as ”a voice for those who can not speak for themselves”, and also challenges in the work by deacons in the perspective of structure and organisation. The results have been analysed by using a document about guidance for diaconal work produced by the Church of Sweden. The results have also been analysed by what Erik Blennberger (2016) writes about welfare, and the chapter in Svensson m. fl (2008) about roles and profession. The conclusion is that the deacons of the church of Sweden operate many activities wherein some are through the cooperation with the public sector, and some are completely within the management of the parish. Another conclusion is that the deacons take on multiple roles as social workers in the church of Sweden, where one is providing agency as “a voice for those who can not speak for themselves”. The third and last conclusion is that there are many challenges that come within the structure and organisation for the deacons, where they might feel bound and unheard. This affects the deacons and there is an exhortation to raise the voices to change and improve the work for not only the deacons as colleagues, but also for all people.

In a press release from the Swedish church it says that the pressure from people who are in need is increasing on the deacons in Sweden and that it’s getting higher each year. This study contains the search of knowledge about the deacons of the Swedish church, if they actually feel an increasing pressure and in what way, how they are handling the possible pressure from people in need, if that pressure is too high and if the deacons feel that they can assist the people seeking their help. The study also aim to provide more knowledge about the deacons experiences of the opportunities and boundaries (or obstacles) they meet in their line of work and how they handle the boundaries when/if they can’t provide the help that the people need. This is a qualitative study, using interviews as a tool to get the appropriate information to answer the questions at hand. Six deacons in different parishes in Blekinge and Skåne participated and the interviews took place at the parishes. The empirical material has been analyzed thematically. The theoretical viewpoints has been liberation theology, solution focused approach and empowerment. The analysis shows that the deacons experience an increasing pressure from the people seeking help especially from some groups in the community, especially from people feeling lonely. It shows that the deacons especially feel like the people mostly turn to them because they have a need to talk to someone, for example about their difficulties in life. It also shows that the deacons want to be sufficient, enough, and when they leave their work at the end of the day they want to feel that they’ve done everything they can to help the people in need. It also shows that they want to see the boundaries more as challenges to find new solutions. The analysis also shows that the deacons seem to use empowerment and that they have a solution focused approach in their work with the people in need. They also seem to have a viewpoint that looks like liberation theology. When the deacons experience that they have internal conflicts the analysis shows that they use different ways to deal with these. For example retreat, their faith, supervision/tutoring and a balanced free time.

Abstract The purpose of this study was to clarify the notion of diaconal nursing, to produce a description of diaconal nursing and to outline a model of it. The study was accomplished in three stages in accordance with the hybrid model developed by Schwarz-Barcott and Kim (2000). At the theoretical stage, the literature was searched for information of diaconal nursing. For this purpose, a discretionary sample of references dealing with diaconal work and nursing was collected in 1998–1999. The material was analyzed with methods of inductive content analysis. At the empirical stage, the narrative approach was used to collect experiential data about diaconal nursing. The data were collected in the form of written essays complemented by oral interviews. The narrators were a group of 70 senior nursing students with the orientation towards diaconal care, 36 teachers of diaconal care, two consecrated deaconess nurses from five polytechnics on different locations in Finland and eight nurses without diaconal education and four patients from the Kanta-Häme and Pirkanmaa regions. One of the informants was testing the diaconal nursing practice, and she discussed that in her personal narrative. The data were collected in 1998–2003. The substance of the empirical data was analyzed with holistic methods of narrative content analysis. At the analytical stage, diaconal nursing was described as a synthesis of the theoretical and empirical stages, and a model was constructed based on that description. The results indicated that nurses with and without diaconal education used different terms to describe diaconal nursing. Based on the model developed here, diaconal work and nursing are combined into diaconal nursing via the cultural level of religion. Diaconal nursing is a profession carried out in nursing environments and parishes by nurses with diaconal education. Knowledge of both nursing science and theology is applied. In addition to nursing interventions, caritative and liturgic interventions are also used in diaconal nursing. The term 'professional service' is in diaconal nursing. The interactive relationship is a professional human relationship, where the person being cared for receives care and compassion without an obligation to "pay back". For the nursing professional, actions accordant with the Christian view of humanity may be a resource in everyday nursing. The recipient of care is not expected to have a religious or other conviction. Diaconal nursing can be learnt through education, and being a professing Christian is not enough to make a nurse a professional of diaconal nursing. The knowledge produced is the study can be utilized in diaconal nursing instruction and helps students to encounter people in nursing practice. The model also provides insight for the development of diaconal nursing curricula in polytechnics. / Tiivistelmä Tämän tutkimuksen tarkoituksena oli selkiyttää käsitystä diakonisesta hoitotyöstä ja tuottaa kuvaus diakonisesta hoitotyöstä sekä rakentaa siitä malli. Tutkimus muodostuu kolmesta vaiheesta Schwarz - Barcottin ja Kimin (2000) kuvaaman hybridisen mallin mukaisesti. Teoreettisessa vaiheessa tehtävänä oli etsiä kirjallisuudesta tietoa diakonisesta hoitotyöstä. Tätä varten kerättiin 1998–1999 harkinnanvaraisella otannalla aineisto diakoniaa ja hoitotyötä käsittelevästä kirjallisuudesta. Aineisto analysoitiin induktiivisella sisällönanalyysilla. Empiirisessä vaiheessa koottiin narratiivista lähestymistapaa soveltaen kokemuksellista tietoa diakonisesta hoitotyöstä. Aineisto koottiin kirjoitelmina ja sitä täydennettiin haastatteluin. Kertojina oli 70 diakoniapainotteisen sairaanhoitajakoulutuksen päättävää opiskelijaa, 36 diakonian opettajaa, kaksi diakonian virkaan vihittyä sairaanhoitajaa viiden eri paikkakunnan ammattikorkeakoulusta sekä 8 sairaanhoitajaa ja 4 potilasta Kanta-Hämeestä ja Pirkanmaalta. Yksi kertojista testasi diakonista hoitotyötä hoitokäytännössä, josta hän tuotti sisäisen tarinansa. Aineisto koottiin 1998–2003 välisenä aikana. Aineisto analysoitiin holistis-sisällöllisesti narratiivisen aineiston analyysin mukaisesti. Analyyttisessa vaiheessa kuvattiin diakonista hoitotyötä teoreettisen ja empiirisen vaiheen muodostamana synteesinä, jonka perusteella siitä rakennettiin malli. Tulokset osoittivat, että diakoniaan kouluttautuneet ja kouluttautumattomat sairaanhoitajat puhuvat eri käsittein diakonisesta hoitotyöstä. Kehitetyn mallin mukaan diakonia ja hoitotyö yhdistyvät diakoniseksi hoitotyöksi uskonnon kulttuurisen tason kautta. Diakoninen hoitotyö on professio, jota tekevät diakoniseen hoitotyöhön kouluttautuneet sairaanhoitajat hoitotyön toimintaympäristöissä ja seurakunnissa. Siinä sovelletaan hoitotieteen ja teologian tietoa. Diakonisessa hoitotyössä toteutetaan hoitotyön auttamismenetelmien lisäksi karitatiivisia ja liturgisia auttamismenetelmiä. Diakonisessa hoitotyössä puhutaan ammatillisesta palvelemisesta. Vuorovaikutussuhde on ammatillinen lähimmäissuhde, jossa hoidettava kokee saavansa lahjomatonta hoitamista ja rakkauden tunnetta. Hoitotyöntekijälle kristillisen ihmiskäsityksen mukainen toiminta voi olla voimavara hoitamisen arjessa. Hoidettavana olevalta ihmiseltä ei edellytetä uskonnollista tai muuta vakaumusta. Diakoninen hoitotyö voidaan oppia koulutuksessa ja pelkkä hoitajan kristillinen vakaumus ei anna valmiuksia tähän työhön. Tutkimuksessa tuotettua tietoa voidaan hyödyntää hoitotyön opetuksessa ja sen seurauksena käytännön hoitotyössä ihmisen kohtaamisissa. Lisäksi tuotettu malli lisää ymmärrystä kehittää diakonista hoitotyötä opiskelevan sairaanhoitajan opetussuunnitelmaa ammattikorkeakoulussa.

The main purpose of this study is to find out how active clerics within the Church of Sweden experience working under the clerical vow of silence, which is mandatory for all clerical members practising individual pastoral care within the church organisation. Another purpose is to find out whether there are any occurring ethical or moral dilemmas related to the clerics’ experiences of their vow of silence. This study was conducted using semi-structured qualitative interviews with seven clerics from different parishes, mainly from the Stockholm region, with a minimum of five years of clerical work experience. The participants were asked how they regard the clerical vow of silence and if they ever considered breaking the vow during their careers. Furthermore, the participants were asked how the clerical vow of silence affects their everyday lives. The applied method for this study is the narrative analysis with a thematic approach, as described by Riessman (2008). This resulted in five recurrent main themes deriving from the interviewees answers to our main questions. Our result implies that the participants regard the clerical vow of silence as important, albeit being described as difficult to contain and cope with, thus giving rise to morally and ethically related dilemmas for some of the participants. / Huvudsyftet med denna studie är att ta reda på hur yrkesverksamma präster inom Svenska kyrkan upplever att arbeta med den absoluta tystnadsplikten, som omfattar Svenska kyrkans präster inom den enskilda själavården. Ytterligare ett syfte är att ta reda på huruvida det uppstår etiska eller moraliska dilemman i samband med deras erfarenheter av den absoluta tystnadsplikten. Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer har dessa utförts med sju präster från olika församlingar i Sverige, främst i Stockholmsregionen, under förutsättningen att de har varit yrkesverksamma i minst fem år. Informanterna har tillfrågats hur de betraktar den absoluta tystnadsplikten och om de någonsin har funderat kring att bryta den. Vidare har informanterna även frågats hur den absoluta tystnadsplikten påverkar dem i deras vardagsliv. Genom att använda Riessmans (2008) tematiska narrativa analys har fem huvudteman uppkommit. Dessa teman utgör resultat utifrån informanternas svar kopplade till studiens frågeställningar. Resultatet visar att informanterna upplever den absoluta tystnadsplikten som meningsfull, samtidigt som den beskrivs som svårhanterlig och således har givit upphov till etiska och moraliska dilemman för vissa av informanterna.

Denna studie undersöker kyrkan som välfärdsaktör och belyser, utifrån intervjuer med professionella diakoniarbetare, hur protestantiskt kristna kyrkor i Sverige gör socialt arbete. Empiriska data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med 15 diakoniarbetare fördelade över hela landet och analyserats med hjälp av en tematisk analys. Genom tematisering och kodning har tre huvudteman med underteman framträtt: Kyrkans roll i samhället, Självständighet och beroende samt Inkludering och exkludering. Av resultatet framkommer att kyrkan ser ett behov av välfärdstjänster utöver de som erbjuds av offentlig sektor. Många gånger anser sig kyrkan vara kapabel att utföra stöd och hjälp på ett sätt som offentliga myndigheter inte kan och därmed utgör ett komplement till offentliga aktörer. Exempelvis anser sig kyrkan inte enbart kunna möta människors fysiska nöd utan också sociala behov och existentiella frågor. Kyrkans omfattande krisberedskap och volontära krafter framhålls som en styrka och som viktiga resurser. Diakonin skiljer sig från socialt arbete på så sätt att den bygger på den kristna tron som också utgör en central del och en grund för kyrkans sociala förändringsarbete. Vidare belyser studien styrkor och svagheter hos civila välfärdsaktörer och problematiserar maktstrukturer i hjälpalliansen. Slutligen belyser studien vikten av professionell kompetens och ett kritiskt förhållningssätt i en organisation som drivs av välvilja och volontärt engagemang. Studien visar att en kritiskt reflekterande kyrka genom sina volontära resurser har potential att vara en viktig samarbetspartner för offentliga aktörer, en välfärdsaktör som är värd att tas på allvar. / This study examines churches as welfare actors and demonstrates how protestant churches in Sweden accomplish social work.  The empirical data has been collected through semi-structured interviews with 15 professional diaconal workers from all over Sweden and analysed through a thematic analysis. Through thematisation and coding three main themes were identified: The role of churches in society, Independence and dependence and Inclusion and exclusion. The findings show that churches are seeing a need to offer welfare services as a complement to services offered by the public sector. The churches are often capable to offer support and help in a way that authorities are not able to offer and therefore they act as a compliment to public actors. For example, the churches can not only satisfy physical needs, but also the social needs and a support to deal with existential issues of people. The extensive crisis preparedness and voluntary resources of the churches are presented as a strength. In Sweden the diaconal work differs from social work, offered by the public sector, by building on Christian faith that is also an important component in the churches work for social change among vulnerable people. The study also exhibits strengths and weaknesses in civil society actors and problematises power structures in the help alliance. Finally, this study illustrates the importance of having professional competence and a critical approach in an organisation that is operated with kindness and voluntary engagement. The study shows that churches, through their voluntary resources and while maintaining a critical reflection, have the potential to be important collaboration partners for public actors, and are therefore welfare actors to be taken seriously.