No description available.

Captured in the room of Göran Tunström’s spoken language, fenced behind his barrier of manic words. This essay is about the limit of language and world’s necessity to be spoken to be experience, about telling as a manufacturer of meaning and a subject’s motion between fiction and reality. Based on the novel Skimmer from 1996, my purpose is to identify “a linguistic room” in Tunström’s narration and show how this room is given an existential character by its temporal and spatial dimensions. The linguistic room is an abstraction of the virtual experience of a story and how this virtual room seeks to transform into reality, the same way as language tries to capture its reference by being its referent. Using Jacques Derrida’s and Roland Barthes’ structuralist ideas about language as a complex referential medium, Mikhail Bakhtin’s chronotope and Gaston Bachelard’s phenomenological and psychoanalytic theory about the poetics of room, I examine the linguistic room as habitation for the protagonists in Tunström’s novel and how richness of language could turn into experience of insufficiency. Language giving the subject nutrition to prosper and outgrow its existence depends on its ability of making it bigger by recreating, specifying and defining experience of life. Not only living it but also verbalizing it makes the existence vaster but at the same time insufficient since the insight will come about world’s inability to be captured but only referred to by linguistic instruments. Thus this essay studies the relation between language and existence and how narration concretizes this relation into a linguistic room.

Perversion är ett negativt laddat begrepp som används för att beskriva personer eller företeelser som avviker från normen, oftast den sexuella. Jag undersöker vad, vem och vilka som kallas perversa i tidningen Expressen år 1966, 1986 och 2016, med syftet att synliggöra hur begreppets användningsområde har förändrats. Min metod har sina rötter i den begreppshistoriska teorin och är utvecklad av Reinhart Koselleck. Genom synkrona och diakrona analyser granskar man politisk-sociala begrepp och sammanhangen de brukas inom. Resultatet visar att bruket av begreppet som ett icke-sexuellt, värdeladdat ord har varit konstant. Det har också åsyftat ett varierande antal sexuella läggningar och uttryck, varav några finns närvarande under alla årtal. Min slutsats blir att det perversa inte nödvändigtvis förblir perverst: ibland brukas begreppet impulsivt, som en reaktion mot det vi inte är vana vid. Begreppets associationer med det förbjudna och tabubelagda förblir dock beständiga.

Möjligheten att utelämna ett finit ha i bisats har varit en integrerad del av det svenska språket under flera århundraden. Det övergripande syftet med denna studie är att förklara varför konstruktionen uppstår och sprids i äldre svenska. Materialet består av 24 texter mellan 1435 och 1756, där bisatser med utsatt eller utelämnat hjälpverb excerperats. Bruket i äldre svenska har analyserats med variationslingvistiska metoder för att kartlägga spridningsprocessen och dess bakomliggande faktorer. Resultatet visar att ha-bortfall ökar kraftigt i frekvens vid slutet av 1600-talet, men att konstruktionen i begränsad mängd återfinns sedan andra hälften av 1400-talet. Uppkomsten under yngre fornsvenska betraktas som en syntaktisk innovation, medan frekvensökningen karaktäriseras som själva förändringen – en normförskjutning (jfr Milroy 1998). Innovationen tycks vara avhängig en ny svensk bisatsledföljd med satsadverbial före finita verb. Under äldre fornsvensk tid förekom obligatorisk flyttning av finit verb till I° i bisatser, vilket under yngre fornsvensk och äldre nysvensk tid övergick till ett system med verbet i V°. När ett finit ha inte flyttar till en högre position i den syntaktiska strukturen upphör det också att vara obligatoriskt. I en modern svensk huvudsats är flyttning till en strukturellt högre position, C°, fortfarande regel, varför ha-bortfall uteslutande förekommer i formella bisatskontexter. Innovationen diskuteras därmed i rent grammatiska termer, medan 1600-talets normförskjutning ses i ljuset av samhälleliga faktorer. Konstruktionens dramatiska frekvensförskjutning kan mycket väl bero på utökat inflytande från talvarieteten bildat umgängesspråk (jfr Widmark 1991). Möjligen har även språkkontakt med högtyskan påverkat konstruktionens stilistiska värde, men att karaktärisera ha-bortfall som ett syntaktiskt lån (jfr Platzack 1983) förefaller helt missvisande.

The concept of "family" has undergone major changes over the past 50 years. This thesis examines changes in attitudes and values that can be detected in German and Swedish during this time. In order to investigate these changes in the concept of "family" I have analyzed how the German focus word Familie and the Swedish focus word familj are used in newspaper articles from the 1960s, 1980s and early 2000s. The empirical data consists of German and Swedish newspaper corpora from the three different periods. The theoretical point of departure is a social constructionist perspective, where family is considered to be something constructed and negotiated in language use. The method is corpus linguistic discourse analysis: compound words, collocations and multi-word patterns that include the focus words are analyzed using large text corpora. The study is both about changes in HOW the words familj and Familie are used and WHAT is said about the family in public language use. The thesis shows changes in both Swedish and German language use. I conclude that two different sub-concepts are being constructed and negotiated: the family as a GROUP OF PERSONS and family as a WAY OF LIVING TOGETHER. As regards the family as a group of persons this sub-concept has undergone major changes during the period studied. Differences in Swedish and German language use indicate more and sometimes earlier changes in the Swedish concept of family. The sub-concept of family as a way of living together is more constant. The observed changes can also be seen against a background of Swedish and German conceptual norms of family that do not change to the same extent. New family structures such as nätverksfamiljer (reconstituted families) and regnbågsfamiljer (rainbow families) are partly constructed as deviations from these conceptual norms. The thesis also shows that the sub-concept of family as a group of persons has become even more complex, especially in Swedish language use and particularly in so-called bio boxes, where pets are mentioned as family members and couples without children label themselves as familj. / Begreppet ”familj” har genomgått stora förändringar de senaste 50 åren. I den här avhandlingen studeras vilka förändringar i synsätt och värderingar som kan upptäckas i det tyska och det svenska språkbruket under denna tid. För att undersöka dessa förändringar i begreppet ”familj” analyseras hur det tyska fokusordet Familie och det svenska fokusordet familj används i tidningstext från 1960-talet, 1980-talet och början av 2000-talet. Det empiriska materialet består av tyska och svenska tidningskorpusar från de tre olika perioderna. Den teoretiska utgångspunkten är ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, där familj betraktas som någonting som konstrueras och förhandlas i språkanvändning. Metoden är korpuslingvistisk diskursanalys: med hjälp av stora textkorpusar analyseras sammansatta ord, kollokationer och flerordsmönster där fokusorden ingår. Det handlar här både om förändringar i HUR orden familj och Familie används och i VAD som sägs om familj i offentligt språkbruk. Avhandlingen visar på förändringar i både den svenska och den tyska språkanvändningen. Jag kommer fram till att två olika delbegrepp konstrueras och förhandlas: familj som PERSONGRUPP och familj som SAMLEVNADSFORM. När det gäller familj som persongrupp genomgår det delbegreppet stora förändringar under den studerade tidsperioden. Förändringarna visar sig vara större och ibland tidigare i det svenska materialet än i det tyska materialet. Delbegreppet familj som samlevnadsform är mer konstant. De förändringar som kan observeras sker också mot en bakgrund av svenska och tyska normbilder av familj, som inte förändras i samma grad. Nya familjebildningar som nätverksfamiljer och regnbågsfamiljer konstrueras delvis som avvikelser från dessa normbilder. Avhandlingen visar också att delbegreppet familj som persongrupp blir allt mer mångfacetterat, särskilt i svenskt språkbruk och i synnerhet i s.k. faktarutor, där även husdjur nämns som familjemedlemmar och par utan barn får etiketten familj.