The purpose of this essay has been to examine how the concept of class, based upon György Lukács theory of reflection, is shown in the novel Doctor Glas by the author Hjalmar Söderberg. Class is also compared to its relation to locations mentioned in the novel. The method the essay is using, is a comparative reading between the novel and the chronicle En Stockholmskrönika från sekelskiftet, also written by Söderberg. I try to trace and point out where these differences can be shown, in relation to where the characters in the novel are geographically located. The essay confirms that the concept of reflection does not apply, or fails to do so, on Söderberg’s novel or on the compared chronicle.

This thesis compares the novels Doktor Faustus: das Leben des deutschen Tonsetzers Adrian Leverkühn, erzählt von einem Freunde (Thomas Mann) and Mephisto: Roman einer Karriere (Klaus Mann), insofar as they are portrayals of the situation in Germany during the Third Reich. Essentially a comparative study, I explore similarities and differences – thematic and conceptual – by situating both novels in their socio-historical moment (Chapter 1), exploring their conceptions of German national identity (Chapter 2), tracing intertextual connections to other works (Chapter 3), and, finally, examining their understanding of and reliance on art as insofar as it provides the allegorical framework for their respective portrayals of Nazi Germany (Chapter 4).

“Doctor Moreau and The Hunt for The Ethical Figure. From unsuccessful man-making to respectful relations with Jacques Derrida, Donna Haraway and H. G. Wells” In H. G. Wells’ science fiction novel, The Island of Doctor Moreau (1896), a scientist on a remote island in the Pacific Ocean attempts to create humans from animals. Wells draws on Charles Darwin’s theories on the origins of species and the descent of man to create a horror story in which the uniqueness of the human is called into question. This study uses the novel to investigate the re-emergent interest in human-animal relations, within the natural sciences as well as the arts and humanities, in the past twenty years. In what is often termed “the Animal Turn,” theorists such as Jacques Derrida and Donna Haraway, who are at the centre of this study, have dedicated a significant amount of their work to the animal question and in particular to the ethics of inter-species relationships. Furthermore this essay stages the interaction of fiction and theoretical discourse in an analysis that probes challenges inherent to the relations of humans to other species, such as the practice of eating meat, the killing of animals, and animal rights. Moreover, it considers how the figure of the animal has been used to define the human, as well as to dehumanize people in the justification of abuse and persecution. However, human-animal ethics also has positive connotations, discussed through the figures of positivity and possibility in play, sharing, contact and responsive responsibility. Taking its inspiration from Karen Barad’s method of diffraction, this study foregrounds new pattern-making while exploring how Derrida’s and Haraway’s strategies for formulating a new ethics are present in their use of tropes and figures. / Science fiction-romanen The Island of Doctor Moreau skrevs 1896 och handlar om hur en vetenskapsman på en avlägsen ö i Stilla havet försöker skapa människor av djur. Författaren H. G. Wells inspirerades av Darwins teorier om arternas uppkomst till att skriva en skräckberättelse där mänsklighetens unikhet sätts ur spel. Den här studien använder Wells text i syfte att undersöka hur relationen mellan människor och andra arter har kommit att få ett nytt intresse inom en mängd olika vetenskapliga, praktiska och konstnärliga ämnen i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, något som har kommit att kallas ”The Animal Turn”.  I centrum för studien återfinns teorier formulerade av filosofen Jacques Derrida och den feministiska vetenskapsteoretikern och biologen Donna Haraway. Båda två har ägnat stor del av sina respektive arbeten åt djurfrågan, framför allt med enträget intresse för hur ett etiskt förhållande mellan arter kan se ut. Studien låter romanen och de teoretiska texterna samverka i en analys som diskuterar utmaningar i människa-djur-relationer – som köttätande, dödande och rättigheter. Människan har till exempel använt sig av djuret för att definiera sig som människa, men också för att dehumanisera andra människor, och därmed kunnat utnyttja eller våldföra sig på dessa människor. Men människa-djur-etiken har också positiva aspekter: kontakt över språkgränser, att tillsammans utgöra världsmedborgare som alla består av och är beroende av varandra, att dela lek och arbete, att se och upptäcka den andre.  Med inspiration från Karen Barads användning av metoden diffraktion vill den här uppsatsen utforska Derridas och Haraways strategier för att formulera en ny etik genom bruket av figurer och troper.

Univ., Diss.--Budapest, 2001.

Essen, Univ., Diss--Duisburg, 2007.

Denna undersökning analyserar ett urval stildrag och språkaspekter i tre av Hjalmar Söderbergs fyra romaner: Förvillelser (1895), Martin Bircks ungdom (1901) och Doktor Glas (1905) och relatera resultatet till Peter Cassirers motsvarande analys av stilen och språket i novellsamlingen Historietter (Cassirer 1970). Undersökningen är av stilistisk karaktär och studerar huruvida texter i olika genrer av en och samme författare kan skilja sig, eller visa sig överensstämma, med den övriga produktionen. Metoden är kvalitativ när det gäller de motiviska aspekterna och berättarsynvinkeln och kvantitativ när det gäller de språkliga och allmänt stilistiska aspekterna. Resultatet visar att somliga stilaspekter sammanfaller mellan novellerna i Söderbergs Historietter och hans romaner, speciellt vad gäller de språkliga aspekterna. Andra stildrag är inte gemensamma, men detta beror huvudsakligen på att noveller och romaner har skilda format, såsom längd och uppbyggnad. Detta gäller till exempel aspekterna på miljö och persongalleri. Det beror även på att Söderbergs flanörstil är tydligare i hans romaner än i hans noveller. Frågan om distans eller närhet till läsaren är en fråga som skiljer sig mellan novellerna och romanerna. Söderberg skapar i sina romaner, genom ett antal stilgrepp, en närvaro och en närhet till läsaren. I novellerna däremot finns en distans som författaren skapar genom andra stilgrepp. Vad gäller stilen är den koncentrerad i Söderbergs noveller. Även i romanerna är stilen en aning koncentrerad, med många huvudsatser, förhållandevis korta meningar och knapp personbeskrivning. Både noveller och romaner är tämligen lättöverskådliga och lättlästa, tack vare avsaknaden av långa meningar med många satser. Denna undersökning visar också att Söderberg genererar en slags närhet mellan texten/berättaren och läsaren, genom läsarapostroferingar, tempusanvändning och en väl beskriven miljö kombinerat med väder i sina romaner.

This thesis deals with a myth concept in Thomas Mann's and Ivan Olbracht's work. In regard to the tertium comparationis, which is myth, Mann's novels Joseph and His Brothers (Joseph und seine Brüder) and Doctor Faustus (Doktor Faustus) as well as Olbracht's novels The Bitter and the Sweet (Nikola Šuhaj loupežník) and Valley of Exile (Golet v údolí) are analysed. The concepts of these two authors are being compared both on a genetic level, which includes a possible influence of the tetralogy Joseph and His Brothers on Olbracht's work, and on a typological level. The second one includes analogies, which are independent of the possible direct influence. The thesis is methodological based on interpretation of fictional texts and their continuous comparison considering a literary-historical context and cultural-historical background of that time. Especially in some details, it can be considered that Thomas Mann had a direct influence on Olbracht's work in case of both of the novels. A number of analogies have been found, which exemplify a resemblance between the authors but which don't deny that Olbracht was an autonomous and creative personality at the same time. The specific myth concept of both authors harmonise with a period tendency in the modern literature.

Hochsch. für Wirtschafts-, Rechts- und Sozialwiss., Diss.--St. Gallen, 2007.

The thesis From Tom Thumb (Paleček) to Eulenspiegel or Prosopography in humanist entertainment prose is an analysis of main literary characters of selected Czech books of folk reading. Opening part is dedicated to the Renaissance and Renaissance culture in general. The periodization and brief characteristic of Czech humanist literature from the years between the half of the 15th century and the 1620?s is mentioned further. The thesis gives more detailed look at entertainment prose and primarily discusses books of folk literature which were integral part of Czech verbal culture. The analytic part is focused on prosopography in several books of folk reading ? Eulenspiegel, Tom Thumb (Paleček), Franta?s Law and Doctor Faust. The aim is to describe main characters, capture their artistic depiction and foremost to assess their moral code.

Uppsatsen syftar till att studera intertextualiteten i Bjarne Moelvs Helgas offer – dagboksroman om ett brott och Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Tyngden i analysen ligger på Moelvs roman, under det att Doktor Glas tjänar som belysande jämförelsematerial. Analysen består av tre delar där den textuella strukturen, perspektivet och berättarstrukturen undersöks. Resultaten visar att romanerna uppvisar flera stilistiska likheter men även tydliga skillnader när det gäller jagberättarens framställning. Moelv distanserar sig från det kvinnliga berättarjaget genom att begränsa henne till en iakttagare. Detta ger uttryck för en framställning som konstrueras ur ett genussystem där manliga normer slår igenom i representationer av kvinnor.