The research is focused on the claims that The Supreme Court in Sweden has engaged in judicial activism. The research aims to investigate if The Supreme Court has acted as an activist and which consequences that can result in for the Swedish constitution.

Denna uppsats avhandlar en komparativrättslig metodik om domarens oberoende i Sverige och Polen. Studien ämnar undersöka huruvida domarens utnämning och oberoende bör skyddas till fullo. Uppsatsen behandlar grundlagsändringsförfarandet kring begränsningar där ordinarie domare riskerar att hamna i kläm inom konstitutionell rätt. Denna studie vill också klargöra för utnämning av domare, domarens roll och förändringsprocessen i författningskulturen av respektive land. I en jämförelse i Sverige och Polen rättssystem visar att det finns både likheter och skillnader mellan länderna. Det finns en del oro i Sverige om grundlagsändringar inför framtiden, vilket kan påverka domarnas oberoende. Därför har riksdagen agerat via regeringen som fått i uppdrag att tillsätta en utredning. Utredningen har i avsikt att se över behovet av att stärka domarnas och domstolarnas oberoende långsiktigt. I syfte att ytterligare stärka skyddet för rättsstatens principer behöver domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen och riksdagen stärkas. De problemområden som utgör skillnader i domarens rättigheter, kan härledas direkt till det faktum att Sverige hittills har införlivat rättigheterna till fullo, medan Polen har dragits inför EU-domstolen för det. Vidare ger uppsatsen en inblick i konflikten om EU:s farhågor kring begränsning av domarens rättigheter och utnämning i Polen. Denna studies fokus behandlar också grundlandlagsskyddet, utnämning av domare och EU- domstolens yttranden om Polen, framför allt kring hur Polen sköter sina åtaganden gentemot fördraget. En jämförelse som har gjorts visar att EU- kommissionen generellt sett verkar ge Polen grundläggande kritik, vilket indikerar på att kommissionen bedömer oroande kritik kring hur Polen tillgodoser domarens rättigheter. EU-kommissionen har agerat tydligt genom EUdomstolen med hot om kraftiga dagsböter om Polen inte följer föredraget. Eftersom unionsrätten har företräde framför respektive medlemsstats nationella rätt.

This paper considers the legal understanding of due diligence and states’ positive obligations regarding sexual violence. It uses legal dogmatic and legal comparative methods to analyse the European and the Inter-American human rights systems. It also uses a feminist perspective, with a focus on women’s vulnerability. The paper examines the Istanbul Convention and the Convention of Belém do Pará, in addition to case law from the European Court of Human Rights, the Inter-American Court of Human Rights and the Inter-American Commission on Human Rights. In its examination, it illustrates and clarifies the responsibility of states to combat sexual violence and thus violations of women’s human rights. The paper finds that failure by states to act in accordance with due diligence in cases of sexual violence by private actors has been recognized as both torture and infringement of sexual autonomy. This is of great significance in trying to bridge the dichotomy of the public and private spheres, which has characterized human rights. For this reason, the paper concludes that the Convention of Belém do Pará should contain a consensus regulation in the same way that the Istanbul Convention does. This could enable increased accountability regarding due diligence, in order to respond better to the fundamental values of human rights. Moreover, it concludes that the Istanbul Convention should be subject to the jurisdiction of the European Court of Human Rights, in the same way that Belém do Pará is in the Inter-American system. This would strengthen the European system’s accountability in relation to due diligence and sexual violence in many ways. Finally, based on a feminist perspective, the paper argues that in order to effectively combat sexual violence through preventive measures, private actors should be held directly responsible. Treaties relating to due diligence responsibilities should therefore be open for ratification by more actors than just states.

Denna uppsats avhandlar en komparativrättslig metodik om domarens oberoende i Sverige och Polen. Studien ämnar undersöka huruvida domarens utnämning och oberoende bör skyddas till fullo. Uppsatsen behandlar grundlagsändringsförfarandet kring begränsningar där ordinarie domare riskerar att hamna i kläm inom konstitutionell rätt. Denna studie vill också klargöra för utnämning av domare, domarens roll och förändringsprocessen i författningskulturen av respektive land. I en jämförelse i Sverige och Polen rättssystem visar att det finns både likheter och skillnader mellan länderna. Det finns en del oro i Sverige om grundlagsändringar inför framtiden, vilket kan påverka domarnas oberoende. Därför har riksdagen agerat via regeringen som fått i uppdrag att tillsätta en utredning. Utredningen har i avsikt att se över behovet av att stärka domarnas och domstolarnas oberoende långsiktigt. I syfte att ytterligare stärka skyddet för rättsstatens principer behöver domstolarnas självständighet i förhållande till regeringen och riksdagen stärkas. De problemområden som utgör skillnader i domarens rättigheter, kan härledas direkt till det faktum att Sverige hittills har införlivat rättigheterna till fullo, medan Polen har dragits inför EU-domstolen för det. Vidare ger uppsatsen en inblick i konflikten om EU:s farhågor kring begränsning av domarens rättigheter och utnämning i Polen. Denna studies fokus behandlar också grundlandlagsskyddet, utnämning av domare och EU- domstolens yttranden om Polen, framför allt kring hur Polen sköter sina åtaganden gentemot fördraget. En jämförelse som har gjorts visar att EU- kommissionen generellt sett verkar ge Polen grundläggande kritik, vilket indikerar på att kommissionen bedömer oroande kritik kring hur Polen tillgodoser domarens rättigheter. EU-kommissionen har agerat tydligt genom EUdomstolen med hot om kraftiga dagsböter om Polen inte följer föredraget. Eftersom unionsrätten har företräde framför respektive medlemsstats nationella rätt.

Inom ramen för både det svenska och finska pensionssystemet finns offentliga pensionsinstitut, vilka förvaltar obligatoriska och lagstadgade pensionsavgifter i syfte att främja finansiell stabilitet för statliga pensioner. Förvaltningen omfattar huvudsakligen investeringar, både i inhemska och utländska företag. I ett pågående mål i HFD har frågan om svensk kupongskatt på finska offentliga pensionsinstitut aktualiserats i relation till EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital. Detta beror på att finska offentliga pensionsinstitut betraktas som utländska juridiska personer och därmed påförs kupongskatt på erhållna utdelningar, medan svenska offentliga pensionsinstitut, AP-fonderna, omfattas av undantaget för skattskyldighet för svenska staten. I ljuset av den pågående EU-rättsliga prövningen innebär de svenska reglerna en negativ särbehandling av de finska offentliga pensionsinstituten. Om denna särbehandling är tillåten eller ej avgörs av huruvida finska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation med de svenska AP-fonderna vid utdelningar från svenska företag. Genom analys av EU-domstolens praxis på området för källskatt på utdelningar, fokuserar uppsatsen på att bedöma om finska och svenska offentliga pensionsinstitut befinner sig i en objektivt jämförbar situation samt om en eventuell otillåten negativ särbehandling kan rättfärdigas på ett proportionerligt sätt. Analysen av EU-domstolens praxis och ändamålet med de svenska reglerna ger huvudsaklig vikt åt funktionen som instituten fyller inom respektive pensionssystem vid jämförbarhetsprövningen. Trots vissa skillnader mellan instituten, särskilt med hänsyn till att pensionssystemen är strukturerade på olika sätt, framstår det tydligt vid en analys av institutens funktion att de fyller samma roll. Inga objektiva skillnader återfinns mellan instituten som kan motivera en negativ särbehandling, vilket indikerar att det föreligger en objektivt jämförbar situation mellan de finska offentliga pensionsinstituten och de svenska AP-fonderna. När det gäller rättfärdigande med hänsyn till tvingande skäl av allmänintresse antyder analysen av EU-domstolens praxis en relativt restriktiv syn i både tillvägagångssätt och bedömning. Inom ramen för tvingande skäl av allmänintresse bedöms i denna uppsats (1) bevarande av skattesystemets inre sammanhang, (2) den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten och (3) finansiell stabilitet inom ramen för socialpolitiken som allmänintresse. Efter att ha bedömt möjligheterna för rättfärdigande med dessa tre grunder anses ingen av dem kunna rättfärdiga det svenska kupongskatteuttaget på ett proportionerligt sätt. Därför, med hänsyn till att det föreligger en otillåten negativ särbehandling som inte kan rättfärdigas på ett proportionellt sätt, är det svenska kupongskatteuttaget på finska offentliga pensionsinstitut vid utdelning från svenska företag inte förenligt med EU-rättens regler om fri rörlighet för kapital. / Within the framework of both the Swedish and Finnish pension systems, there exist public pension institutions that manage mandatory and legislated pension contributions with the aim of promoting financial stability for state pensions. The management primarily involves investments in both domestic and foreign companies. In an ongoing case in the Supreme Administrative Court (HFD), the issue of Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions has been brought into focus in relation to the rules of the European Union regarding the free movement of capital. This is due to Finnish public pension institutions being considered foreign legal entities and, consequently, being subject to withholding tax on received dividends, while Swedish public pension institutions, the AP funds, are exempt from Swedish taxation since they are covered by the income tax exemption for the Swedish state. In the context of the EU legal examination, the Swedish regulations result in a negative differential treatment of Finnish public pension institutions. Whether this differential treatment is permissible is determined by whether Finnish public pension institutions are in an objectively comparable situation with the Swedish AP funds concerning dividends from Swedish companies. Through an analysis of the European Court of Justice's jurisprudence on dividend withholding tax, the essay focuses on assessing whether Finnish and Swedish public pension institutions are in an objectively comparable situation and whether any impermissible negative differential treatment can be justified in a proportional manner. The analysis of the European Court of Justice's jurisprudence and the purpose behind the Swedish regulations places significant emphasis on the function that these institutions fulfill within their respective pension systems during the comparability assessment. Despite certain differences between the institutions, especially considering that the pension systems are structured differently, a clear analysis of the functions performed by the institutions suggests that they serve the same purpose. Hence, no objective differences between the institutions are found that can justify a differential treatment, indicating that there is an objectively comparable situation between Finnish public pension institutions and the Swedish AP funds. Regarding justification based on compelling reasons of public interest, the analysis of the European Court of Justice's jurisprudence suggests a relatively restrictive approach in both methodology and assessment. Within the realm of compelling reasons of public interest, this essay evaluates (1) the preservation of the internal coherence of the tax system, (2) the well-balanced distribution of taxation rights, and (3) financial stability within the framework of social policy as public interests. After assessing the justifiability based on these three grounds, none of them are deemed capable of justifying the Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions in a proportional manner. Therefore, considering the existence of impermissible negative differential treatment that cannot be justified proportionally, the Swedish withholding tax on Finnish public pension institutions in the context of dividends from Swedish companies is not in line with the European Union's rules on the free movement of capital.

The subject of this study is transfer of undertakings and employment protection in cases of outsourcing. The aim of the study is to examine how the Swedish law in the area relates to the EU law. This is done by comparing the Swedish case law of Arbetsdomstolen to the case law of the Court of Justice of the European Union and by critically reviewing the case law of Arbetsdomstolen from a gender perspective. The method used for this study is a doctrinal research method. This is supplemented with a social science perspective. Cases of outsourcing are often complex and have given rise to a lot of case law from both the Court of Justice of the EU and Arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen has furthermore been subject to criticism for interpreting the EU directive too independently and for being too employer friendly. The results of the study show that Arbetsdomstolens assessments are different from the Court of Justice of the EU assessments in some aspects. Both courts, but Arbetsdomstolen in particular, distinguishes between undertakings that are based on material assets and undertakings that are based on personnel assets. Case law shows that a transfer of undertaking is more likely to occur when it concerns an undertaking based on material assets. This means that Arbetsdomstolens assessments are unfavorable for employees working in undertakings based on personnel. The conclusion is therefore that, since the Swedish labor market is gender segregated, the employment protection is stronger for men than for women.

<p>I denna uppsats görs en sammanställning av gällande skatterätt för bolag enligt EG-domstolens praxis, med avgränsning till området för direkt beskattning.</p><p>Direkt beskattning är en kompetens som tillfaller nationell lagstiftning i unionens medlemsstater.</p><p>Nationella beskattningsregler för bolag har dock på många håll givit upphov till diskriminerande behandling, i strid mot EG-fördragets fria rörligheter.</p><p>Endast genom utfärdande av direktiv kan en harmonisering på området komma till stånd.</p><p>EG-domstolen har därför påskyndat integrationsarbetet genom att tolka och tillämpa gemenskapsrätten till att omfatta direkt beskattning för bolag.</p><p>Nationella skattebestämmelser som hindrar bolag från att utnyttja EG-fördragets fria rörligheter, kan därför enligt EG-domstolens praxis åsidosättas direkt med stöd av fördraget.</p>

I denna uppsats görs en sammanställning av gällande skatterätt för bolag enligt EG-domstolens praxis, med avgränsning till området för direkt beskattning. Direkt beskattning är en kompetens som tillfaller nationell lagstiftning i unionens medlemsstater. Nationella beskattningsregler för bolag har dock på många håll givit upphov till diskriminerande behandling, i strid mot EG-fördragets fria rörligheter. Endast genom utfärdande av direktiv kan en harmonisering på området komma till stånd. EG-domstolen har därför påskyndat integrationsarbetet genom att tolka och tillämpa gemenskapsrätten till att omfatta direkt beskattning för bolag. Nationella skattebestämmelser som hindrar bolag från att utnyttja EG-fördragets fria rörligheter, kan därför enligt EG-domstolens praxis åsidosättas direkt med stöd av fördraget.

Building on Lee Epstein et al. (2006) article “The Changing Dynamics of Senate Voting on Supreme Court Nominees”, this study seeks to explore the representation of ideological questions during the Supreme Court confirmation hearings of Clarence Thomas and Brett M. Kavanaugh. As previous studies seek to explore the characteristics and political agenda of confirmation hearings, there is more to be discovered about the representation of ideological questions. In addition, more studies tend to explain the reasons why landmark decisions such as Roe v. Wade has managed to be overturned and scholars have demonstrated the need to study ideological polarization in the Supreme Court. To study overrulings and ideological polarization in the Supreme Court, this article explores the very beginning of the issue: the confirmation hearings of justices to the Supreme Court of the United States. By being attentive to the main themes of questions during the confirmation hearings of Clarence Thomas and Brett M. Kavanaugh, this paper explores the representation of ideological questions versus questions of fact. This theoretical perspective facilitates the exploration of further studies regarding upcoming confirmation hearings. This article indicates the reliance on the theory of Lee Epstein et al., and claims that the previous confirmation hearings have a strong representation of ideological questions.

In 1971 the right of re-trial in the Supreme Court was reformed and led to the court becoming a distinct forum for setting precedents. As a consequence of this the possibility of appeal to the Supreme Court was greatly reduced as the court’s primary task would be only to try cases and other issues of importance for the guidance of the application of the law. Before the reform in question, the focus of reviewing cases in the Supreme Court had been to ensure materially correct rulings. However, the legislator’s ambition was, through the reform, to allow the later function to disappear and instead concentrate the judicial activity to the legal system’s need for guidance, to reduce the flow of appealed cases and thereby the court’s workload. As a court of precedent, the Supreme Court’s rulings have a great authoritative effect, not only for the practice in the lower courts, but also for others who operate in the practical legal life such as government agencies, industry- and interest organizations, lawyers and, in the long run, general citizens. Furthermore, the Supreme Court’s way of writing its judgments has changed over time, especially since the 1971 reform. Today the reasons in the decisions, both in criminal and civil cases, show a considerable scope of legal argumentation from several angles in a completely different way compared to the quite laconic rulings from older times. Because of this, a common element in the Supreme Court’s verdicts nowdays is the use of obiter dicta (in singularis: obiter dictum). Ratio decidendi means the reasons that determined the outcome of the case. In other words, the parts of the court’s reasoning that is necessary for the verdict. Obiter dictum is the opposite, i.e. something that is stated in the reasons but not necessary for the court to be able to decide on the disputed matter. For instance, obiter dicta can be made through general statements containing detailed descriptions of the legal situation, solid investigations regarding related issues but not relevant for the case or drawn conclusions linked to things or circumstances not invoked by the parties and therefore outside the frame of the trial. In this context severel interesting questions arise connected to obiter dicum as a legal phenomenon and whether it is appropriate. Some prominent doctrinal authors and former judges of the Supreme Court believe that the same court lacks the mandate to present answers to unclear legal issues and precedential matters outside the framework of the trial and through obiter dicta - statements. A few have even argued that it is unconstitutional. The aim of this master thesis is to examine whether the use of obiter dicta corresponds with the Supreme Court’s main function based on the rules of procedure and other relevant legislation for the court in its precedent setting activity.