Bakgrund   Depression har en hög prevalens och orsakar stora svårigheter i livet för patienter och deras närstående. Depression orsakar även en stor ekonomisk kostnad för samhället och utgör i dagsläget ett stort folkhälsoproblem. Patienter erbjuds främst psykologisk och farmakologisk behandling, där det sistnämnda tillkommer med biverkningar. Fysisk aktivitet är en behandlingsmetod som kan utföras som egenvård och kräver därmed få resurser vilket gör den tillgänglig för de allra flesta. Sjuksköterskan kan informera om och motivera till fysisk aktivitet som enskild eller komplement till annan behandling. För att kunna erbjuda en personcentrerad vård till patienter behövs arbeten som belyser patienters upplevelse, erfarenhet och perspektiv av fysisk aktivitet som behandlingsmetod.   Syfte Syftet var att beskriva patienters upplevelser av fysisk aktivitet som behandlingsmetod vid depression. Metod Studien är en icke-systematisk litteraturöversikt med kvalitativ och kvantitativ metodansats som baseras på 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2013–2023. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Resultatet sammanställdes genom en integrerad dataanalys.  Resultat Tre huvudkategorier identifierades: Upplevd psykisk påverkan av fysisk aktivitet, Upplevelser och följder kring den fysiska förmågan och Stöd och delade erfarenheter. Resultatet tyder på att patienternas upplevelse av fysisk aktivitet i samband med depression var främst positiv. Fysisk aktivitet minskade depressiva symtom, förbättrade den fysiska hälsan samt gav en känsla av gemenskap. Många upplevde dock psykologiska hinder inför den fysiska aktiviteten samt en viss besvikelse kring den egna fysiska förmågan. Instruktörer som var som stöd och erbjöd ett personcentrerat träningsupplägg var uppskattade och avgörande för initierandet och upprätthållandet av fysisk aktivitet   Slutsats För att en individ med depression ska kunna tillgodose sina egna egenvårdsbehov och uppnå en god egenvård som främjar välbefinnande krävs oftast ett stöd från utomstående. Slutsatsen blir således att det är fördelaktigt att informera om, motivera till och erbjuda fysisk aktivitet både som enskild och komplement till farmakologisk behandling vid depression. / Background  Depression has a high prevalence and causes difficulties in the lives of patients and their families. Depression also causes a high economic cost to society and is currently a public health problem. Patients are mainly offered psychological and pharmacological treatment, the latter of which comes with side effects. Physical activity is a treatment method that can be carried out as self-care and thus requires few resources. A nurse can offer physical activity as an individual or as a complement to other treatments. To offer person-centered care to patients with this diagnosis, research that highlights patients' experience and perspective of physical activity as a treatment method is needed. Aim  The aim was to describe patients' experiences of physical activity as a treatment method for depression. Method  The study is a non-systematic literature review with a qualitative and quantitative methodological approach based on 15 articles published between 2013-2023. All articles in the result were quality reviewed based on Sophiahemmet Högskola assessment basis. The results are compiled through an integrated data analysis. Results  Three main categories were identified: Perceived psychological impact of physical activity, Experiences and consequences related to physical fitness and Support and shared experiences. The patients' experiences of physical activity as a treatment for depression were mainly positive. Physical activity reduced depressive symptoms, improved physical health and provided a sense of community. However, many experienced psychological barriers or disappointment about their own physical ability. Instructors who were supportive and offered a person-centered training approach were appreciated and crucial for the initiation and maintenance of physical activity. Conclusions  For an individual with depression to be able to meet their own self-care needs and achieve good self-care that promotes well-being, support from others is often required. The conclusion is thus that it is beneficial to offer physical activity both as an individual and as a complement to pharmacological treatment for depression.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är ett växande folkhälsoproblem både i Sverige och i resten av världen. Vid diabetes typ 2 har kroppen svårt att hålla sockerhalten i blodet på en tillräcklig låg nivå. Diabetes typ 2 som inte är under kontroll kan utveckla allvarliga diabeteskomplikationer. Då egenvård är en viktig del av behandlingen och patienten har det största ansvaret för egenvården har  sjuksköterskan en viktig roll att genom en individuell anpassad kommunikation och information ge det stöd och råd som patienten behöver för att genomföra egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av diabetes typ 2 Metod: Litteraturöversikten genomfördes utifrån 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Databaserna PubMed och Cinahl Complete användes för insamling av resultatartiklar. Artiklarna analyserades för att skapa gemensamma teman. Resultat: Resultatet presenteras i fyra huvudteman: Svårigheter att förändra kostvanor, Svårigheter att förändra vanor kring fysisk aktivitet, Det professionella stödet, Stöd från närstående. Sammanfattning: Litteraturöversikten visade det att personer med diabetes typ 2 saknade individ anpassad information och hade negativa upplevelser från vårdmöten. Att upprätthålla hälsosamma levnadsvanor upplevdes tidskrävande och komplicerad. Personer med diabetes typ 2 har behov av stöd och information anpassad efter deras behov för att genomföra egenvårdsrutiner. / Background: Diabetes type 2 is a growing public health care both in Sweden and the rest of the world. In type 2 diabetes, the body has difficulty keeping the sugar level in the blood low enough. Type 2 diabetes that is not under control can create serious diabetes complications. Since self-care is the most important part of the treatment and the patient has the greatest responsibility for self-care, the nurse has an important role to provide, through individually adapted communication and information, the support and advice the patient needs to carry out self-care. Aim: The aim of this study was to describe persons’ experiences of self-care in type 2 diabetes Method: A literature review has been carried out based on ten qualitative scientific articles. The databasens PubMed and Cinahl Complete were used for the collection of outcome articles. The articles were analyzed to create common themes. Results: The results are presented in four main themes: Difficulties in changing dietary habits, Difficulties in changing habits around physical activity, The professional support, Support from relatives. Summary: The literature rewiew showed that persons with type 2 diabetes lacked individually adapted information and hade negative experiences from care meetings. To maintain healty lifestyle habits was perceived as time-consuming and complicated. Persons with type 2 diabetes need support and information adapted to their needs for to carry out self-care routines.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är den vanligaste formen av diabetes. Cirka 5 procent av Sveriges vuxna befolkning hade diabetes år 2018. Diabetes typ 2 kräver omfattande livsstil förändring och egenvårdinsats. Många personer med sjukdomen ser sin livskvalité minska drastiskt med tiden. Komplikationer som kan följa sjukdomen och de förebyggande insatser från sjukvården innebär betydande direkta och indirekta kostnader för samhället. Sjukdomen är till stor del livsstilsrelaterad och orsakas bland annat av fysisk inaktivitet och ohälsosamma kostvanor även om ärftligheten också spelar stor roll. Den rekommenderade förändringen vid ohälsosamma levnadsvanor kräver en stor insats av egenvård från individen själv och stöd från omgivningen och hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av hinder för att utföra egenvård vid Diabetes typ 2. Metod: En litteraturöversikt baserad på vetenskapliga artiklar med kvalitativ design Resultat: Resultaten i denna studie identifierade faktorer som påverkar egenvårdsförmågan hos personer som har Diabetes typ 2. Faktorerna som identifierades var individers motivation och förmåga, stöd från ens familj och vänner, materiella förutsättningar och ekonomiska förhållanden, närvaron av en stödjande infrastruktur i hälso- och sjukvården och rådande kulturella normer. Sammanfattning: För att förbättra egenvården bör huvudfokus vara att förändra individens kunskap, attityder och beteende. Detta kan uppnås genom egenvårdsutbildning, kontinuitet i den kliniska vården, personligt stöd och utveckling av hälsosystem. Det är också viktigt att utbilda vårdpersonal så att de kan effektivt stödja egenvårdsinsatser. / Background: Type 2 diabetes is the most common form of diabetes. Approximately 5 percent of Sweden's adult population had diabetes in 2018. Type 2 diabetes requires extensive lifestyle changes and self-care efforts. Many people with the disease see their quality of life decrease drastically over time. Complications that may follow the disease and the preventive measures from healthcare involve significant direct and indirect costs to society. The disease is largely lifestyle-related and is caused by, among other things, physical inactivity and unhealthy eating habits, although heredity also plays a major role. The recommended change in unhealthy living habits requires a great deal of self-care from the individual and support from the environment and health care. Aim: The aim of this study was to describe people's experiences of obstacles to performing self-care in type 2 diabetes. Method: A literature review based on scientific articles with qualitative design Resultat: The results of this study identified factors that affect the self-care ability of people with type 2 diabetes. The factors identified were individuals' motivation and ability, support from one's family and friends, financial conditions, the presence of a supportive health care infrastructure and prevailing cultural norms. Summary: To improve self-care, the main focus should be on changing the individual's knowledge, attitudes and behavior. This can be achieved through self-care education, continuity in clinical care, personal support and development of health systems. It is also important to train healthcare professionals so that they can effectively support self-care initiatives.

Bakgrund: Allt fler personer drabbas av folksjukdomen diabetes typ 2. För att kunna hantera sjukdomen behövs egenvård som formas utifrån personens individuella behov, detta för att upprätthålla hälsan och öka livskvaliteten. Sjuksköterskan kan stödja personer med diabetes typ 2 genom att informera och undervisa i egenvård. Att tillämpa egenvård i det dagliga livet ger personer möjlighet till att självständigt styra sin vård. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelse av att utföra egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Författarna har genomfört en kvalitativ litteraturstudie, 11 artiklar inkluderades från databaserna PubMed och Cinahl och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys med induktiv och manifest ansats. Resultat: Dataanalysen sammanställdes i sex kategorier; Följsamheten vid egenvård är en livslång kamp, Egenvård är kostsam och påverkas av ekonomiska begränsningar, Stöd och råd från andra är en viktig komponent, Känna behov av att träna men utförandet påverkas av fysiska begränsningar, Att följa kosten vid sociala interaktioner kan upplevas svårt och frustrerande, Känna oro och stress vid avvikande blodsockernivåer och vidta åtgärder. Slutsatser: Litteraturstudien kan ge en fördjupad förståelse för hur personer med diabetes typ 2 upplever egenvården i det dagliga livet. För att uppnå framgångsrik egenvård krävs individanpassad vård och information från sjuksköterskan.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en folksjukdom som ökar kraftigt vid stigande ålder och kräver ökade behov av hälso- och sjukvårdsinsatser. För att bibehålla hälsan och inte belasta sjukvården kan interventioner av egenvård förebygga, underhålla och hantera den kroniska hjärtsvikten. Även livsstilsförändringar är viktiga bitar i egenvårdsinterventionen för att minska risken för sjukdomsförsämring. För att kunna sköta sin egenvård på ett optimalt sätt behövs utbildning och kunskap om effektiva interventioner som stärker förmågan att utföra egenvård. Syftet: Syftet var att belysa interventioner som kan förbättra egenvård hos personer med hjärtsvikt. Metod: En litteraturstudie valdes som metod. Sökningarna i omvårdnadsdatabaserna CINAHL och PubMed genererade totalt 16 omvårdnadsvetenskapliga artiklar publicerade mellan 2013 och 2023 som svarade på studiens syfte. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades genom integrerad analys. Resultat: Olika typer av interventioner kan förbättra egenvården hos personer med hjärtsvikt. Resultatet sorterades in i tre kategorier. Utbildningsintervention som stärker kunskap, Interventioner med teknisk support och socialt stöd och Interventioner med olika samtalstekniker.   Slutsats: Studien visar på hur strukturerade insatser av egenvårdsinterventioner stärker egenvårdsbeteendet för att förebygga, hanterar och underhåller hjärtsviktssymtom vilken inverkan på hur personen behåller hälsan. Personens självkännedom kan förbättras genom individanpassad information och utbildningsprogram för att öka kunskapen på ett sätt som passar bäst utifrån sina resurser och behov. Därför har personcentrerad vård en central roll när det gäller att stärka egenvård och delaktighet hos personer med hjärtsvikt. / Background: Heart failure is a common disease that increases sharply with increasing age and requires additional needs for health care interventions. In order to maintain health and avoid burdening the healthcare system, self-care interventions can prevent, maintain and manage chronic heart failure. Lifestyle changes are also important compondents of the self-care intervention to reduce the risk of disease worsening. In order to manage self-care in an optimal way, education and knowledge about effective interventions that strengthen the ability to perform self-care are needed. Purpose: The aim was to highlight interventions that can improve self-care in people with heart failure. Method: A literature study was chosen as the method. The searches in the nursing databases CINAHL and PubMed generated a total of 16 nursing science articles published between 2013 and 2023 that responded to the study objective. The articles are quality checked and analyzed through integrated analysis. Results: Different types of interventions can improve self-care in people with heart failure. The results were sorted into three categories. Educational intervention that strengthens knowledge, Interventions with technical support and social support and Interventions with different conversation techniques. Conclusion: The study shows how structured interventions focusing on self-care  strengthens self-care behaviours to prevent, manage and maintain heart failure symptoms which impact on how the person maintains their health. A person's self-awareness can be improved through individually tailored information and training programs to increase knowledge in a way that best suits their resources and needs. Therefore, person-centered care has a central role when it comes to strengthening self-care and participation in people with heart failure.

Bakgrund Diabetes är en kronisk sjukdom som nästan 10% av världens befolkning drabbas av. Nydebuterade fall av diabetes har ökat de senaste åren och var den nionde största dödsorsaken år 2019. Sjukdomen kan orsaka stort lidande hos den som drabbas och ger ekonomiska konsekvenser för individ och samhälle. Då diabetes oftast orsakas av livsstilsfaktorer är livsstilsförändringar och efterföljande egenvård en stor del av behandlingen. Detta är något som Hälso- och sjukvården har ansvar över och det ansågs därav relevant att studera upplevelser av denna patientutbildning. Syfte Syftet var att beskriva upplevelser av patientutbildning inom egenvård hos personer med diabetes typ-2 inom hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes som baserades på 15 vetenskapliga artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Artiklarna hittades på databaserna PubMed och CINAHL för att sedan kvalitetsgranskas med stöd av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades genom en integrerad dataanalys som resulterade i tre huvudkategorier och 7 underkategorier. Resultat Litteraturöversikten uppdagade tre huvudrubriker vilka var; Betydelsen av kunskapsöverföring, Upplevelser av att bli stärkt i sin sjukdom samt Betydelsen av relationer och interaktioner vid undervisning. Patienter uttryckte ett behov av mer kunskap medans vissa ej önskade mer kunskap då de ansåg sig ha tillräcklig kunskap. Ett personligt möte med hälso- och sjukvårdspersonal där en förtroendefull relation med sjuksköterskan upprättas beskrevs vara av vikt för att patienten skulle återkomma till vårdenheten. Slutsats Litteraturöversikten beskriver upplevelser av patientutbildning. Många patienter upplevde ökad kunskap och motivation till livsstilsförändringar efter att genomgått någon form av utbildning men vissa upplevde ej detta. För att uppnå önskad effekt skall utbildningen präglas av en förtroendefull relation med sjuksköterskan som är personcentrerad och anpassade till individens grundförutsättningar. Utbildning i grupp var den utbildningsform som flest patienter föredrog då den ledde till djupare reflektioner och en känsla av samhörighet. / Background Diabetes is a chronic disease that affects almost 10% of the world's population. New onset cases of diabetes have increased in recent years and diabetes was the ninth largest cause ofdeath in 2019. The disease can cause great suffering to the person affected and has financial consequences for the individual and society. Since diabetes is primarily caused by lifestyle factors, lifestyle changes and subsequent self-care is a large part of the treatment. This is something that the Healthcare Service has responsibility for, and it was therefore considered relevant to study experiences of this patient education. Aim The aim was to describe experiences of patient education in self-care for people with type-2 diabetes within the healthcare system. Method A non-systematic literature review was conducted based on 15 scientific articles with both a qualitative and quantitative approach. The articles were found on the databases PubMed and CINAHL and then quality checked with the support of Sophiahemmet University's assessment documents for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed through an integrated data analysis which resulted in three main headings and 7 sub-headings. Results The literature review revealed three main headings which were; The importance of knowledge transfer, Education contributes to lifestyle change and The importance of relationships and interactions when teaching. Many patients expressed a need for more knowledge, while some did not want more knowledge as they considered themselves to have sufficient knowledge. A personal meeting with health care staff where a trusting relationship with the nurse is established was described as a facilitating factor for the patient to return to the care unit. Conclusions The literature review describes experiences of patient education. Many patients experienced increased knowledge and motivation for lifestyle changes after going through some form of education, but some did not experience this. To achieve the desired effect, the education must be characterized by a trusting relationship with the nurse that is person-centered and adapted to the individual's situation. Group education was the form of education that most patients preferred as it led to deeper reflections and a sense of belonging.

Bakgrund: Typ-2 diabetes är en kronisk sjukdom som ökar snabbt över hela världen. Typ-2 diabetes mellitus uppstår på grund av förhöjda glukosnivåer i blodet, och om tillståndet förblir obehandlat kan det resultera i ett antal komplikationer. Egenvård vid diabetes typ-2 omfattar blodsockerkontroll, livsstilsförändringar och behandlingen som innebär både läkemedelsbehandling och livsstilsförändring. Teoretiska grunden ligger på Orems egenvårdsteori, begreppet hälsa, livsvärld och egenvård där sjuksköterskerollen är avsevärt avgörande. Syftet: Syftet är att beskriva vuxna patienters erfarenheter av egenvård i samband med typ-2 diabetes. Metod: Studien grundas på en kvalitativ ­litteratursammanställning där datainsamling har skett genom 10 artiklar som söktes genom databasen Cinahl och Pubmed. Artiklarna analyserades enligt Friberg (2020-) integrerade sammanställningsmetoder och har en beskrivande syntes. Resultat: Genom analysen framkom tre tema och nio subtema. Första teman är Känslomässiga reaktioner där Varierande känslor hos patienter och Rädsla för komplikationer som motivation till egenvård blev subteman. Andra teman är Erfarenheter av att förändra levnadsvanor där subteman blev Erfarenheter i samband med kostförändring, Erfarenheter av fysisk aktivitet, Erfarenheter av blodsockerkontroll och medicinering. Tredje teman är Stödjande faktorer i en komplex realitet där subteman blev Vikten av tillräcklig information och kunskap, Vårdrelationens dubbla ansikten, Stöd från anhöriga och kamratgrupper samt Känslomässiga hantering och acceptans är nyckel till lyckad egenvård. Slutsatser: Egenvård vid typ 2-diabetes medför olika utmaningar och svårigheter i vardagen, särskilt när det kommer till livsstilsförändringar att anpassa kostvanor. I denna kontext får sjuksköterskor en betydande roll, särskilt när det gäller att stödja följsamhet till egenvård, hantera känslomässiga reaktioner och främja förändringar i levnadsvanor.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en sjukdom där insulinresistens leder till att kroppen får högre glukosnivåer i blodet. Orsakerna till diabetes typ 2 är inte helt kartlagda men bidragande faktorer är övervikt och fetma. Egenvård är en stor del i behandlingen av diabetes typ 2 och personcentrerad omvårdnad utgår från varje individs förutsättningar.Syfte: Syftet var att beskriva patientens upplevelse av egenvård vid diabetes typ 2.Metod: Litteraturstudie med systematisk sökning. Medline och Cinahl var databaserna som användes. 11 artiklar svarade på syftet och analyserades med integrerad analys.Resultat: Resultatet visade att stöd från omgivningen samt ändamålsenlig information var av vikt för egenvården. Diet var svår att upprätthålla vid sociala tillställningar och svår att förändra på grund av kulturella mattraditioner. Gamla levnadsvanor ansågs svårt att ändra. Fysisk aktivitet var svår att utföra på grund av tidsbrist.Slutsatser: Med en djupare förståelse av patientens upplevelse av egenvården och ett personcentrerat förhållningssätt går det att stödja patienten i levnadsvanor och välmående. Genom anpassad ändamålsenlig information går det att främja patientens egenvård.

Bakgrund: Förekomsten av diabetes typ 1 ökar världen över. Den största ökningen kan ses hos barn och ungdomar. Diabetes typ 1 är ett kroniskt tillstånd där insulinbehandling krävs livet ut. Egenvård är en viktig aspekt i behandlingen och inkluderar bland annat regelbundna blodsockermätningar och insulinadministrering. Sjuksköterskan har en betydande roll i att stödja ungdomar vid egenvård. Syfte: Att beskriva ungdomars erfarenheter av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: Litteraturstudien har baserats på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som analyserats med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier och sex subkategorier framkom i resultatet. Första kategorin var “Utmaningar”. Subkategorierna var “Att uppleva ett ökat ansvar”, “Att möta svårigheter i skolan” och “Att uppleva motgångar i vardagen”. Den andra kategorin som identifierades var “Omgivningens påverkan” med underkategorierna: “Att få stöd och ifrågasättande från familjen”, Att få stöd från vårdpersonalen” samt “Att uppleva vänners medkänsla”. Slutsats: Egenvård för ungdomar med diabetes typ 1 är en central och komplex del i livet. Under ungdomsåren tar ungdomar med diabetes typ 1 mer eget ansvar över egenvården och föräldrarna blir mindre involverade. Stöd från omgivningen ses dock fortfarande som en viktig del i egenvårdshanteringen. / Background: The occurrence of diabetes type 1 is increasing worldwide. The largest increase can be seen in children and adolescents. Diabetes is a chronic condition that requires lifelong insulin treatment. Self-care is an important aspect of treatment and includes regular blood glucose measurements and insulin administration. The nurse has a significant role in supporting adolescents in self-care. Purpose: To describe adolescents' experiences of self-care in type 1 diabetes. Method: The literature review is based on ten scientific articles with a qualitative approach that were analyzed using qualitative content analysis. Result: Two categories and six subcategories emerged from the results. The first category was “Challenges”. The subcategories were “To experience increased responsibility”, “To face difficulties at school” and “To experience adversity in everyday life”. The second category identified was “Influence of the surroundings” with subcategories: “To be supported and questioned by the family”, “To receive support from health professionals” and “To experience friends' compassion”. Conclusions: Self-care for adolescents with type 1 diabetes is a central and complex part of life. Adolescents with type 1 diabetes take more responsibility with self-care and parents become less involved. However, support from the people around adolescents is still an important part of self-care management.

Bakgrund: Diabetes typ-2 benämns som en kronisk sjukdom som orsakar högt b-glukos och det uppkommer av otillräcklig produktion av insulin eller av insulinresistens i kroppens vävnader. För hantering av diabetes måste vissa handlingar utföras såsom koständring, regelbunden träning, viktminskning, eventuellt diabetesmedicin eller insulinbehandling, blodsockerövervakning som kallas för egenvård. Egenvård innebär att en patient utför vissa sjukvårdsåtgärder själv i hemmet eller med hjälp av sina närstående/assistenter efter att en legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att patienten klarar uppgifterna. Syftet med litteraturstudien är att beskriva personers upplevelse och erfarenhet av egenvård vid diabetes mellitus typ 2. Metod: för att besvara syftet gjordes en beskrivande litteraturstudie som inkluderade 14 artiklar med kvalitativa och kvantitativa ansatser.  Huvudresultat: Det finns olika former av hinder men även främjande faktorer som påverkade patienternas upplevelse av egenvård. Kosthantering och motivationsskapande insatser, hemglukosmätning och stöd från människor i närheten identifieras som faktorer som påverkar patienternas egenvårdskapacitet i högsta grad. Slutsats:  Författarna har summerat personers upplevelser av egenvård vid diabetes mellitus typ 2 utifrån tidigare studier med liknande syfte där det visade sig att kost och livsstilsförändring är den mest utmanade delen inom område egenvård. Begränsad kunskap och felaktig tolkning av värdet identifierades som hinder inom område blodglukosmättning. Relationen med familjen betraktades som en viktig faktor för att främja motivation, vilket leder till bättre följsamhet. Hälsosjukvården ansågs vara den mest trovärdiga källan för patienter att vända sig till vid olika svårigheter. Patienterna uppskattade sjukvårdens insatser och de ville ha en mer anpassad undervisning som är mer anpassad efter deras behov, kultur, ekonomiska läge och arbetsschema. Nyckelord: Egenvård, Typ-2 Diabetes mellitus, Upplevelse. / Background: Type 2 diabetes is a lifelong (chronic) disease that causes high b-glucose, because of deficient insulin action or insulin resistance of target tissues. Management of type 2 diabetes includes healthy eating, regular exercise, weight loss, possibly diabetes medication or insulin therapy, blood sugar monitoring. It's all called self-care. Self-care is called when a patient carries out some healthcare measures by himself at home or with the help of his personal assistant after a licensed healthcare professional has assessed that the patient can perform tasks. The Aim of the literature study is to describe Type 2 Diabetes persons experiences of Self-Care. Method: to answer the purpose, a descriptive literature review was carried out which included 14 articles with a qualitative and quantitative approach. Main results: There are different types of obstacles and health promotion behavior that affected the patients' experience of self-care. Dietary management, Motivation Strategies, home glucose monitoring and support from family members/ the health care were identified as the most important factors that influence the patients' self-care capacity. Conclusion: The authors have summarized patients' experiences of self-care in diabetes mellitus type 2 based on previous studies with the similar purpose. It turned out that diet and lifestyle changes are the most challenging part of the self-care behaviors. Limited knowledge and false blood sugar reading were identified as barriers in the blood glucose monitoring. Family support was identified as an important factor in promoting the motivation that leads to better adherence. Health care was considered as the initial choice for patients who can contact about the various issues. The patients appreciated the healthcare for a contribution, but they wanted a more personalized management which is more adapted to their needs, culture, economic situation and work schedule. Keywords: Diabetes Mellitus Type 2, Experience, Self-Care.