Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en sjukdom som ökar i befolkningen världen över. Sjukdomen kan ge allvarliga komplikationer som påverkar patientens hälsa. En central del i behandlingen är att förändra ohälsosamma levnadsvanor. Syfte: Syftet var att beskriva distriktssköterskans erfarenhet av hur de motiverar patienter med diabetes mellitus typ 2 till livsstilsförändringar. Metod: En kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer genomfördes där fem distriktssköterskor intervjuades. Materialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: I studien framkom vikten av att distriktssköterskan skapade en god relation med patienten för att motivera till livsstilsförändringar. Deltagarna i studien belyste vikten av att finna stöd i patientens omgivning genom att engagera familjen och genom stöd från andra patienter. Det framkom även att patienterna blev motiverade till livsstilsförändringar genom att deltagarna var en god pedagog. Det var av betydelse att samarbeta med andra professioner och att patienterna fick individanpassad information, till hjälp använde sig distriktssköterskan av olika pedagogiska metoder för att öka deras motivation. Slutsats: För att distriktssköterskan ska kunna motivera sina patienter till livsstilsförändringar måste informationen de ger vara individanpassad, vilket kan göras genom olika pedagogiska metoder. En viktig förutsättning för att lyckas med ett förändringsarbete är att distriktssköterskan skapar en god relation med sina patienter genom att etablera ett förtroende. / Background: Diabetes mellitus type 2 is a disease that is increasing in the population worldwide. The disease can cause severe complications that affect patient health. An important part is to change unhealthy habits. Purpose: The aim was to describe the district nurse's experience of how they motivate patients with type 2 diabetes to lifestyle changes. Method: A qualitative approach with semistructured interviews were conducted and five district nurses were interviewed. The material was analyzed according to Graneheim and Lund's content analysis. Results: The study revealed that it was important that the district nurse created a good relationship with the patient to motivate lifestyle changes. Study participants highlighted the importance of support in the patient's environment by involving family and other patients. It also emerged that the participants motivated by being a good teacher and to work with other professionals. Personalized information and different kinds of pedagogical methods were used to increase the patient's motivation. Conclusion: To be able to motivate their patients to lifestyle changes the district nurse must provide information individually to their patients which can be done through various teaching methods. It´s also important to create a good relationship with their patients by establish trust.

Bakgrund: Enligt statistiken har ambulansutryckningarna ökat men ambulanstätheten minskat. Det behövs därför en väl fungerande prioritering av patienterna som söker akut vård från larmcentralen. De som inte är i akut behov av ambulanstransport till sjukhus ska kunna omdirigeras till att söka annan vård som vårdcentral eller stanna hemma med egenvård.   Syfte: är att jämföra patienter med samma ESS kod i ambulansjournalerna som endera transporterades till sjukhus eller kvarstannande med egenvård vid prio ett larm. Metod: En retrospektiv fallkontroll studie med en kvantitativ ansats. En journalgranskning med 139 inkluderade ambulansjournaler från södra Sverige.   Resultat: Andelen prio ett uppdrag där patienten lämnades hemma med egenvård i föreliggande studie var 193 stycken, 7,2 procent. Utifrån resultatet fanns det inga skillnader i åldern mellan patienter som stannade kvar respektive transporterades med ambulans till akuten på respektive sjukhus. Det fanns heller inga signifikanta skillnader mellan könen utifrån tid på dygnet. Dock fanns det en signifikant skillnad då det gällde avstånd till sjukhus. För patienterna som bodde ≤ 8 km radie från ett sjukhus stannade 83st (59,7%) kvar i hemmet med egenvård. För patienter med ≥ 8 km ifrån ett sjukhus stannade 106 (76,3 %) kvar i hemmet med egenvård. Totalt för patienter som transporterades överensstämde larmcentralens index med ambulanssjuksköterskans ESS-kod vid 52%. För patienter som kunde kvarstanna i hemmet var överensstämmelsen 42% mellan larmcentralens index och ambulanssjuksköterskans ESS.   Slutsats: Studien kunde inte påvisa någon skillnad mellan kön och tidpunkt av de som transporterades mot de som kunde stanna hemma, dock fanns det en signifikant skillnad på antal patienter som transporterades och kunde stanna hemma beroende på avstånd mellan deras boende och sjukhus. Även fanns det en förbättringspotential mellan SOS index och ambulanssjuksköterskans ESS kod, att denna skulle stämma mer överens. För ambulanssjuksköterskan är det viktigt att behandla alla patienter lika oberoende på yttre faktorer, i denna studie framkom att avståndet hade en betydelse. Detta får vi som ambulanssjuksköterskor ta till oss och inte låta ha en avgörande betydelse för den vård vi beslutar oss för att ge patienten. / Background: According to statistics, ambulance emergency were increased but the density decreases, which requires a well-functioning prioritization of patients seeking emergency care from the central station. Those who are not in need of urgent ambulance transport to the hospital to be redirected to seek other care medical center or stay at home with self-care.   Purpose: is to compare patients with the same ESS Code of ambulance records that are either transported to a hospital or keeping people with self-care at priority alarm. Method: A retrospective case-control study with a quantitative approach. A medical record review of 139 included ambulance records from southern Sweden.   Results: The proportion of priority a mission in which the patient was at home with self-care in this study were 193 pieces, 7.2 per cent. Based on the results, there were no differences in age between patients who remained and was transported by ambulance to the emergency room and hospital. There were also no significant differences between the sexes based on time of day. However, there was a significant difference as regards the distance to the hospital. For patients who lived ≤ 8 km radius of a hospital stayed 83st (59.7%) remain in the home with self-care. For patients with ≥ 8 km from the hospital stayed 106 (76.3%) remain in the home with self-care. Total of patients transported consistent monitoring center index with the ambulance nurse ESS Code at 52%. For patients who were able to remain in the home was the consistency 42% between the central station's index and the ambulance nurse ESS. Conclusion: The study did not demonstrate a difference between gender and time of the transported toward those who could stay at home, however, there was a significant difference in the number of patients who were transported and could stay home, depending on the distance between their accommodation and hospitals. Although there was an improvement in potential between SOS Index and the ambulance nurse ESS code. For ambulance nurse, it is important to treat all patients equally regardless of external factors, in this study revealed that the distance had a meaning. This we get that ambulance nurses bring to us and not let be crucial for the care we decide to give.

The purpose of the study was to investigate the perception of given information at discharge from a urological ward at Akademiska sjukhuset, and to investigate whether the patients had searched for information themselves after discharge.   The study is an empirical cross -sectional study with descriptive design. All the patients inscribed as urologic patients, discharged to their home during month of March 2009, were asked to participate in the study (in total 82 patients), which led to 57 participants. The data collection method was an interview over the phone, with 20 structured questions. The interview form was sent by mail to the patients after the discharge from the ward, the authors thereafter called the participants at home and performed the interview within 10-20 days after discharge.   The most common concerns for surgical patients after discharge are wound care, pain management, daily activity, the detection of complications, handling symptoms, elimination and quality of life. This study shows that 72 % of the participants considered the given information as sufficient for handling their self-care at home. The lack of information experienced by the participants concerned daily activity, eventual complications that may occur and pain management. The majority of the discharge information was given in the patient room.   Postoperative complications that occur after discharge can be expensive for the society and is a cause of unnecessary suffering for the patient, therefore the patient need to understand what to be observant of after discharge. This requires that both doctors and nurses provide relevant information for each individual patient. / Syftet var att undersöka patienters uppfattning av information given vid utskrivning från en urologisk vårdavdelning på Akademiska sjukhuset samt att undersöka om patienterna själva sökt information efter utskrivningen.   Studien är en empirisk tvärsnittstudie med deskriptiv design. Alla patienter inskrivna som urologpatienter, som skrevs ut till hemmet från en urologisk vårdavdelning under mars månad 2009 tillfrågades att delta (sammanlagt 82 patienter), 57 patienter deltog. Som datainsamlingsmetod användes en telefonintervju med 20 strukturerade frågor. Frågorna skickades hem till patienterna efter hemgång och författarna ringde sedan upp patienterna i hemmet och genomförde intervjun.   De områden som kirurgiska patienter upplever störst bekymmer för efter utskrivning från sjukhuset är sårvård, smärthantering, daglig aktivitet, att upptäcka komplikationer, symtomhantering, elimination och livskvalitet. Studien visar att 72 % av deltagarna tyckte att den information de fått var tillräcklig för att sköta sin egenvård. Den information som saknats har varit inom områdena daglig aktivitet, eventuella komplikationer som kan uppstå och smärtlindring. Majoriteten av utskrivningssamtalen ägde rum på patientsalen.   Postoperativa komplikationer som uppträder efter utskrivning kan bli kostsamma för samhället och är källa till onödigt lidande för patienten, patienten behöver därför förstå vad denne skall vara uppmärksam på efter hemgång. Detta ställer krav på både läkare och sjuksköterskor att ge information som är relevant för varje individuell patient.

Bakgrund: Egenvård och utbildning i egenvård som omvårdnadsåtgärd är en viktig del i behandlingen av kroniskt sjuka patienter då det bidrar till att patienten blir delaktig i sin egen vård och hälsa samt att det kan förhindra försämring och komplikationer. Diabetes Mellitus typ II (DMT2) är en kronisk sjukdom där egenvård är central och kan göra skillnad för patientens hälsa. Kopplat till ökningen av DMT2 över hela världen, speciellt i låg- och medelinkomstländer, är sjuksköterskors arbete med egenvård och utbildning i egenvård av stor vikt. Få tidigare studier har fokuserat på hur sjuksköterskor i Uganda arbetar med egenvård inom DMT2. Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur sjuksköterskor arbetar med egenvård och utbildning av egenvård som omvårdnadsåtgärd för att upprätthålla och förbättra hälsan hos patienter med diabetes typ II i Uganda. Metod: Deskriptiv kvalitativ design. Semi-strukturerade intervjuer hölls individuellt med sex sjuksköterskor på en endokrinologisk avdelning samt på en diabetesmottagning på ett sjukhus i Uganda. Huvudresultat: Intervjusvaren resulterade efter analys i tre kategorier och en underkategori; Patientundervisning, Klargöra patientens ansvar, Ta hänsyn till svårigheter samt underkategorin Identifiera behovet av ökad kunskap. Kategorin Patientundervisning beskriver hur sjuksköterskor arbetade med patientundervisning för att bibehålla och förbättra patientens hälsa och vilka huvudområden som ingick i undervisningen för att ge patienten möjligheter att uppnå egenvård. Under kategorin Klargöra patientens ansvar visas hur sjuksköterskor arbetar med patienternas förmåga att ta ansvar för genomförandet av egenvård. Kategorin Ta hänsyn till svårigheter beskriver vilka svårigheter som upplevdes avseende egenvård och utbildning av egenvård, samt hur sjuksköterskorna hanterade dessa. Slutsats: Sjuksköterskorna upplevde att arbetet med patientundervisning gav goda resultat och bättre hälsoförståelse hos patienterna, fortsatt patientutbildning för patienter med DMT2 i Uganda upplevs därför viktig. Sjuksköterskornas arbete med att klargöra patientens eget ansvar i arbetet med egenvård upplevs som viktigt för att behandlingen ska bli optimal och för att patientens hälsa på lång sikt ska kunna bibehållas och förbättras. De svårigheter som sjuksköterskorna upplevde och som de måste ta hänsyn till var komplexa och relaterade till så väl hälso- och sjukvårdssystemet liksom det omgivande samhället i Uganda. / Background: Self-care and education in self-care as a nursing action is an important part in the treatment of chronic diseases, since it involves the patients and increases the control of their own care and health. Diabetes Mellitus type II (DMT2) is a chronic disease where self-care is a central component in the care. One nursing responsibility is to educate the patient about self-care. DMT2 is increasing globally, specifically in low and middle-income countries, why nurses’ work with self-care and education of self-care as a nursing action in diabetes care is important. Few previous studies have focused on how nurses work with self-care of DMT2 in Uganda. Objective: The aim of the study was to explore how nurses work with self-care and education of self-care as a nursing action in order to maintain and improve the health of patients with diabetes type II in Uganda. Method: Descriptive qualitative design. Semi-structured interviews were held individually with six nurses working in an out-, or in-patient clinic on a hospital in Uganda. Results: Analysis of the interviews generated three categories and one sub category; Patient education, Emphasize patients’ responsibilities, Handle the difficulties and the sub-category Identify the need for increased knowledge. The category “Patient education” describes how the nurses worked with patient education in order to maintain and improve the patients’ health. The category “Emphasize patients’ responsibilities” describes how nurses work to strengthen the patients’ ability and their own responsibilities to maintain and improve their own health. The category “Handle the difficulties” describes the nurses’ experienced difficulties related to working with self-care and education about self-care. Conclusion: The nurses experienced that their work with patient education increased patients’ knowledge about diabetes and created a better understanding of the importance of self-care. Continuous patient education and the nurses’ work with emphasizing the patients’ responsibilities is experienced as important in order for the patients to maintain and improve in their health. The difficulties experienced by the nurses in this study were complex and are related to the health care system as well as the surrounding society in Uganda.

Bakgrund Diabetes typ 2 är en av världens vanligaste dödsorsaker och medför stora samhällskostnader. I västvärlden förutspås diabetes typ 2 att fortsätta öka. Diabetes typ 2 kan delvis härledas till livsstilsfaktorer och behandlingen går ut på att uppnå ett så normalt plasmaglukosvärde som möjligt genom egenvård. Sjuksköterskan har här en viktig handledande funktion. I takt med den ökade digitaliseringen har mobila applikationer som stöd för egenvården vid diabetes typ 2 blivit allt vanligare. Syfte Syftet var att undersöka effekterna av mobila applikationer som egenvårdsstöd hos personer med diabetes typ 2. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som innefattade 17 kvantitativa originalartiklar. Artiklarna är publicerade de senaste fem åren och har kvalitetsgranskats enligt Sophiahemmets högskolas bedömningsunderlag. Artikelsökningarna gjordes i CINAHL och PubMed. Resultat För att lättare analysera effekterna i de valda artiklarna skapades två teman och ett antal subteman. Det första temat var effekter på glukosvärden med subtema HbA1c och fasteglukos. Det andra temat var egenvårdsbeteenden med subtema motionsvanor, kostvanor, frekvens av egenmätning av blodsocker, fotvård, läkemedelsföljsamhet och rökvanor. Från detta kunde utläsas att användandet av mobila applikationer kan kopplas till lägre fasteglukos, lägre HbA1c, bättre egenvårdsbeteende främst i form av nyttigare kostintag, mer frekvent mätande av glukosvärden samt bättre följsamhet till läkemedelsanvändning. Slutsats Resultatet av litteraturstudien tyder på att mobila applikationer kan vara ett värdefullt stöd för att förbättra egenvården vid diabetes typ 2. Studien visade att deltagarna åt nyttigare, fick bättre följsamhet till läkemedelsanvändningen samt testade sitt blodsocker mer frekvent. Fasteglukosvärden och HbA1c förbättrades. Följsamheten för användning av dessa mobila applikationer ser dock ut att minska med tiden. Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om dessa mobila applikationer, så att de kan ge patienterna det stöd de efterfrågar i användandet av applikationerna. / Background Type 2 diabetes is one of the most common causes of death in the world and leads to large social costs. In the western world type 2 diabetes is predicted to continue to increase. Type 2 diabetes can partly be explained by lifestyle factors and the treatment is to achieve a plasma glucose level as close to normal as possible throughout self-care. The nurse has an important guiding function. Along with the digitalization growth, mobile applications to support self-care in type 2 diabetes has become more common. Aim The aim was to investigate the effects of mobile applications as self-care support for people with type 2 diabetes. Method A non-systematic literature review that included 17 quantitative original articles. The articles have been published in the last five years and have been quality reviewed according to Sophiahemmet University's assessment data. The article searches were done in CINAHL and PubMed. Resultat To more easily analyze the effects in the selected articles, two themes and a number of sub-themes were created. The first theme was effects on glucose values with the subtheme HbA1c and fasting glucose. The second theme was self-care behaviors with sub-themes: exercise habits, dietary habits, frequency of self-measurement of blood sugar, foot care, drug compliance and smoking habits. From this it could be deduced that the use of mobile applications can explain a lower fasting glucose, lower HbA1c, better self-care behavior mainly in the form of healthier dietary intake, more frequent measurement of glucose values and better drug compliance. Conclusion The results of the literature study suggest that mobile applications can be a valuable support for improving self-care in type 2 diabetes. The study showed that the participants ate healthier, gained better adherence to drug use and tested their blood sugar more frequently. Both fasting glucose values and HbA1c improved. However, compliance with the use of these mobile applications appears to be declining over time. It is important that the nurse has knowledge of these mobile applications, so that they can give the patients the support that they require in the use of the applications.

Bakgrund: Då en patient drabbas av långvarig sjukdom som Diabetes typ 2 uppstår ett behov av kunskap för att hantera sin sjukdom. Tidigare forskning visar att gruppundervisning till patienter med diabetes typ 2 sänker HbA1c vilket i sin tur minskar risken för komplikationer. Problemet är att alla inte erbjuds grupputbildning och ett annat problem är att en betydande andel tackar nej till erbjuden utbildning. Syfte: Syftet var att beskriva uppfattningar om gruppundervisning hos patienter med diabetes typ 2 som valt att avstå erbjuden gruppundervisning. Metod: Nio semistruktuerade intervjuer analyserades med en fenomenografisk metod. Intervjuerna analyserades genom sju steg för att få fram uppfattningar om hur patienter med diabetes typ 2 som valt att avstå erbjuden gruppundervisning resonerar. Resultat: Analysen resulterade i två kvalitativt skilda beskrivningskategorier sett ur ett patientperspektiv: en möjlighet att dela erfarenheter med andra i samma situation men med risk att ”blotta” sig själv och sin sjukdom i en grupp med okända samt att formen för lärande och kunskap inte är anpassat till patientens specifika behov och prioriteras inte då sjukdomen inte uppfattas som allvarlig. Konklusion: En möjlig förståelse av resultatet är att gruppundervisning inte passar alla utan en variation av former för undervisning krävs så att patienter kan få den undervisning som de själva uppfattar som kunskapsgivande, i passande tid och form. / Background: When a patient suffers from long-term illness such as type 2 diabetes, there is a need for knowledge to deal with their illness. Earlier research shows that group education for patients with type 2 diabetes is of significance for, among other things, HbA1c, which in turn reduces the risk of complications. However, the main problem with group education is that not all patients are offered to participate and that a significant percentage of those that are invited to group education sessions decline the offer. Aim: The purpose was to describe perceptions of newly diagnosed patients with type 2 diabetes to refrain from offering group instruction. Method: Nine semi-structured interviews have been analysed by using a phenomenographic approach. The interviews were analysed through seven steps to unveil the perceptions of group education in people with type 2 diabetes which chose to renounce the offered group education. Results: The analysis resulted in two different categories of descriptions seen from a patient perspective: an opportunity to share experiences with others in the same situation but with the risk of “exposing” themselves and their illness in a group with unknown and the form of learning and knowledge is not adapted to the person´s specific needs and is not prioritized when the disease is not perceived as serious. Conclusion: A possible understanding of the result is that group education does not suit everyone but a verity of form of education are required so that the patients can get the education that themselves perceive as giving knowledge, in appropriate time and form.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en folksjukdom som drabbar oftast vuxna och äldre vuxna. Diabetes typ 2 påverkar alla på vardaglig nivå, men det finns forskning som visar att kvinnor med diabetes typ 2 är mer utsatta på grund av att de väljer att prioritera andras hälsa och välmående. Syfte: Att beskriva hur kvinnor med diabetes typ 2 upplever sitt dagliga liv. Metod: En litteraturöversikt gjordes genom att nio stycken vetenskapliga artiklar av kvalitativ karaktär söktes fram från databasen CINAHL. Analysen har haft induktivt förhållningssätt och tidsspannet för artiklarna har varit mellan 2010 - 2019. Resultat: Analysen ledde till tre teman: en komplicerad tillvaro, en påtaglig stress och betydelsen av en stödjande omgivning. Kvinnornas tillvaro upplevdes komplicerad på grund av minskad självständighet i det vardagliga livet. Stress var en upplevelse som gjorde vardagen mer utmanande då deras blodglukosvärde var kopplad till deras upplevelse av stress. Kvinnor som upplevde omgivningens stöd hade det lättare att följa diabetesrekommendationer jämfört med kvinnor som inte hade det. Slutsats: Personcentrerad omvårdnad var viktig för kvinnorna för att få mer kunskap och stöd för att uppnå optimal egenvård då dålig egenvård relaterades till tidsbrist och otillräcklig kunskap om hur de skulle sköta sin diabetes. / Background: Diabetes type 2 is a common disease that usually affects adults and older adults. Diabetes type 2 affects everyone at everyday level, but research indicates that women with type 2 diabetes are more vulnerable because they choose to prioritize the health and well-being of others.Aim: To describe how women with type 2 diabetes experience everyday life.Method: A literature review was made by searching for nine scientific articles of qualitative character from the database CINAHL. The analysis has had an inductive approach and the time span for the articles has been between 2010 - 2019.Results: The analysis led to three themes: a complicated existence, a tangible stress and the importance of a supportive environment. The existence of women was experienced complicated due to reduced independence in everyday life. Stress was an experience that made everyday life more challenging as their blood glucose value was linked to their experience of stress. Women who experienced the support of the environment was able to follow diabetes recommendations easier than women who lacked the environment support.Conclusions: Person-centered nursing was important for women to gain more knowledge and support in achieving optimal self-care since poor self-care was related to lack of time and insufficient knowledge of how to manage their diabetes.

Bakgrund: Övervikt och fetma kan orsakas av arv, miljö och beteendemässiga faktorer och är en global epidemi. Övervikt kan leda till ohälsa och viktkontroll kan ge förbättrad hälsa, öka livskvalité och främja välbefinnande. Ur ett hälsoekonomiskt perspektiv är det av betydelse att sjuksköterskor arbetar hälsofrämjande med att stödja patienter att lyckas med viktkontroll genom egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva olika typer av hälsofrämjande stöd från sjuksköterskor till patienter med fetma och övervikt som främjar egenvård och viktnedgång Metod: En litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar sammanställdes till ett resultat. Data insamlades via databaserna CINAHL och Pub Med. Resultatet baserades på artiklar med såväl kvantitativ som kvalitativ ansats. Resultat: Sammanställningen av resultatet visade olika teman som kan sammanfattas i att sjuksköterskan kan bistå patienter med övervikt och fetma med hälsofrämjande stöd som främjar egenvård. Detta stöd kan erbjudas genom att ge patienterna kunskap och undervisning, skapa motivation hos patienterna genom kommunikation samt att bidra med uppföljning över tid avseende hälsofrämjande livsstilsförändringar. Sjuksköterskor kan även använda en hälsofrämjande arbetsmodell baserat på att kombinera kunskap, uppföljning och kommunikation som stöd till patienter för att främja egenvård. Slutsats: Denna litteraturöversikt bidrar med kunskap kring vilka metoder som påverkar sjuksköterskans hälsofrämjande arbete hos patienter med övervikt eller fetma. Sjuksköterskan har goda möjligheter att stödja patienter vid viktproblematik och en betydande roll för hur patienter med övervikt och fetma bemöts och vårdas. / Background: Overweight and obesity may be caused by genetics, environmental and behavioral factors and are a global epidemic. Overweight and obesity can lead to illness and health issues. Weight control may improve health, increase quality of life and promote well-being. From a health-economic perspective, it is important for nurses to promote health by supporting patients in order for them to succeed in weight control practices through self-care. Purpose: The purpose was to describe different types of health-promoting support by nurses for patients with overweight and obesity that promote self-care and weight loss. Method: A literature review in which 15 scientific articles were compiled into a result. The data was collected through the databases CINAHL and PubMed. The results are based on 15 articles with quantitative as well as qualitative approaches. Result: Nurses may assist patients with overweight and obesity by using healthpromoting support that promote self-care. Compilation of the results showed four different themes. In order to promote self-care by using health-promoting support, nurses can offer patients knowledge and education, create motivation among the patients through communication, as well as follow-up patients over time regarding their health-promoting lifestyle changes. Nurses can also use a combination of support to promote self-care. Conclusion: This literature review contributes with knowledge about which methods affect the nurse's health-promoting work in patients with overweight or obesity. The nurse has good opportunity to support patients with their weight problems and a significant role in how patients with overweight and obesity are treated.

Bakgrund:Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som oftast drabbar barn och unga vuxna upp till 35 års ålder. Unga vuxna är den grupp med diabetes typ 1 som särskiljer sig genom att inte följa nationella och internationella riktlinjer för egenvård. Syfte:Att undersöka hur unga vuxna med diabetes typ 1 upplever livskvalitet och förmåga till egenvård. Metod:Denna studie är en litteraturöversikt med deskriptiv design. Femton kvalitativa artiklar inkluderades för att besvara frågeställningarna. Litteratursökningen gjordes i PubMed, CINAHL och PsychInfo. Resultat:Unga vuxna med diabetes typ 1 är i behov av olika typer av stöd och hjälpmedel för att genomföra god egenvård. Rädslan för hypoglykemi, brist på anpassad miljö och brist på stöd och kunskap från omgivning är det som påverkade unga vuxna med diabetes typ 1 upplevda livskvalitet negativt. Faktorer som hindrade unga vuxna från god egenvård bestod av stigmatisering, diabetesrelaterad stress, bristande socialt stöd och brist på anpassad miljö. En optimistisk attityd, stöd av familj och vårdpersonal, användning av teknik och att ta en aktiv roll i sin diabetessjukdom var faktorer som underlättar förmågan till egenvård.  Slutsats: Litteraturöversikten visar att unga vuxna med diabetes typ 1 har en mångdubblad sårbarhet under övergångsperioden från barn- till vuxenliv och ställs inför en ökad uppsättning utmaningar genom att parallellt axla övergången från barn- till vuxen och samtidigt ta eget ansvar för sin diabetessjukdom. Att minska det diabetesrelaterade stigmat, öka tillgång till platser för egenvård och ett individanpassat stöd kan främja livskvalitet och förmåga till egenvård hos unga vuxna med diabetes typ 1. / Background:Type 1 diabetes is a chronic condition wich usually appears in childhood but can be developed in people aged up to 35 years of age. Young adults with Type 1 diabetes is the patient population which exhibit poor treatment adherence by not ensuing the recommended the national and international guidelines for self-care. Aim:To describe quality of life and ability to engage in self-care in young adults with Type 1 diabetes. Method:This study was made a literature review with a descriptive design. To answer the issues of this study 15 original articles were included. The literary search was made in PubMed, CINAHL and PsychInfo. Results:Young adults with Type 1 diabetes is in need of different types of support and resources to perform self-management. The fear of becoming hypoglycemic, absence of a suitable environment and support, lack of knowledge in society affected the quality of life in young adults with Type 1 diabetes. Health-related stigma, stress related to diabetes, a lack of social support, using techniques and engaging in self-managing behaviours was associated with better better treatment adherence. Conclusion:The literary review showed that young adults with Type 1 diabetes have a multiplied vulnerability during the transitioning from adolescence to adulthood and are faced with an increased set of challenges by transitioning whilst taking full responsibility of their condition. The possibility of privacy for self-care and increased individualized support can promote the quality of life and the ability to self-care in young adults with type 1 diabetes.

Bakgrund: Diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som innebär att insulinbrist orsakar förhöjd blodsockerhalt i kroppen. Diabetes ökar kraftigt runt om i världen. Ökningen associeras med ökad befolkning, åldersgrupp, ändrad kost och livsstil samt ökad övervikt. Diabetes typ 2 ska främst behandlas genom att försöka minska insulinresistensen i vävnaderna. Egenvårdsbehandling är främst att försöka äta mer hälsosamt, motionera och sluta röka. Syfte: Att belysa patienters erfarenheter av information om sin egenvård vid diabetes typ 2 Metod: Arbetet är en litteraturstudie. För litteratursökningen har de vetenskapliga databaserna PubMed och Cinahl där de har hög kvalitet använts. Resultat: Hinder med informationen om egenvård kunde bero på ålder på patienten, om andra sjukdomar fanns i botten, rädslor, osäkerhet och brist på insikt. Möjligheter med informationen om egenvård var patientens vilja att lära sig mer om diabetes på djupet genom sjukvården och att ta initiativ till egen informationssökning och kunskap som gav större insikt om vikten av egenvård. Slutsats: Resultatet visar på att patienterna ser fler hinder än möjligheter kring information om egenvård. Det är viktigt att patienterna får information om egenvård men främst att patienten förstått informationen och får stöd och motivation att kunna förändra livsstilen. / Background: Diabetes mellitus is a chronic disease that causes insulin deficiency to cause increased blood sugar levels in the body. Diabetes is increasing rapidly around the world. The increase is associated with increased population, age, changed diet and lifestyle, and increased overweight. Type 2 diabetes should be treated primarily by trying to reduce insulin resistance in the tissues. Self-care is mainly to try to eat healthier, exercise and stop smoking. Aim: The aim is to clarify patient’s experiences of information about their self-care in type 2 diabetes. Methods: This work is a literature study. For the literature search, the scientific databases were PubMed and Cinahl, where they have used high quality. Results: Obstacles with the information about self-care could be due to the age of the patient, if there were other diseases, fears, insecurity and lack of insight. Opportunities with the information on self-care were the patient's desire to learn more about diabetes in depth through the health care system and to take the initiative to search for information on your own and to get knowledge that provided greater insight into the importance of self-care. Conclusion: The result shows that patients see more obstacles than opportunities regarding information about self-care. It is important that patients receive information about self-care, but primarily that the patient understands the information and receives support and motivation to be able to change the lifestyle.