Bakgrund: Diabetes mellitus förekommer i två huvudformer och delas in i typ 1 (DM1) och 2 (DM2). DM1 grundar sig i insulinbrist och DM2 i insulinresistens. Förekomsten av DM2 är ett folkhälsoproblem som ökar både i Sverige och globalt. För att kunna lindra sjukdomen krävs det medicinska behandlingar men även egenvård. Egenvården är en stor del av behandlingen för att kunna lindra sjukdomen och minska komplikationer som kan uppstå vid icke behandlad DM2. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa hur patienter upplever egenvård vid Diabetes mellitus typ 2. Metod: Denna litteraturöversikt byggdes på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna hämtades från databaserna CINAHL Complete och PubMed och analyserades enligt Fribergs beskrivning. Resultat: Sex huvudteman identifierades: Kontroll över sin sjukdom, Kost och fysisk aktivitet, Stöd från familj, Kunskap och kompetens, Patienters upplevelse av hälso- och sjukvården och Ekonomiska aspekter. Sammanfattning: Resultatet av denna litteraturöversikt visade att patienter upplevde att egenvården vid DM2 påverkades av olika grundläggande faktorer. Ansvaret för ett friskt och därmed långt liv låg på deltagarna. Detta hanterades olika beroende på de förutsättningar som individerna hade samt graden av ansvar som individen tog i förhållande till sin sjukdom. Stödet deltagarna fick från sina familjemedlemmar, vänner och grannar motiverade och uppmuntrade dem. Kunskap och stöd från sjukvårdspersonal var också en främjande faktor till att deltagarna blev motiverade till att lära sig mer om sjukdomen och upprätthålla egenvården. / Background: Diabetes mellitus occurs in two main forms: type 1 (DM1) and 2 (DM2). DM1 is based on insulin deficiency and DM2 on insulin resistance. Diabetes mellitus, type 2 is a public health problem that is increasing both in Sweden and globally. To alleviate the disease medical treatments are required but also self-care. Self-care is a large part of the treatment to alleviate the disease and reduce complications that can occur with untreated DM2. Aim: The aim of this literature review was to elucidate how patients experience self-care in diabetes mellitus type 2. Method: A literature review with 10 qualitative scientific articles that were chosen from the databases CINAHL Complete and PubMed. These articles were analyzed through Friberg`s method. Results: Six main themes were identified: Control over one`s illness, Diet and physical activity, Support from family, Knowledge and competence, Patients' experience of health care and Financial aspects. Summary: The results of this literature review showed that patients felt that self-care in DM2 was influenced by various basic factors. The responsibility for wanting to live and get healthy was on the participants, and that it was something no one else can take responsibility for. Getting support from their family members, friends and neighbors motivated and encouraged them. Knowledge and support from health care professionals was also a promoting factor for the participants to become motivated to learn more about the disease and maintain self-care.

Background: People with a chronic illness such as asthma / COPD (chronic obstructive pulmonary disease), diabetes and congestive heart failure/hypertension are now a days returning to home from hospital a lot earlier than before and therefore need more support, advice, and help from the primary care nurse to be able to manage the disease Aim: The aim of the study was to describe the nurse´s strategies in the meeting with the patient in order to create the best preconditions for a good self-care. Method: A qualitative study was set up. Eight nurses with specialist responsibility within the area of asthma / COPD (chronic obstructive pulmonary disease), diabetes or congestive heart failure/hypertension were interviewed. The interviews were analyzed according to a qualitative content analysis. Results: From the analyzed interview material four categories with each three sub-categories emerged. The four categories that appeared was: To be based on the patient´s needs, to see the whole individual, to reach the patient through means and to move forward when things does not work out as planned. Common for these four categories is the rule of the nurse guiding the patient in the realization of a good self-care. Conclusion: All nurses in the study stresses the importance of seeing and meeting the patient on his level, in order to be able to support, help and provide the tools needed for the realization of a good self-care. / Bakgrund: Många patienter med kroniska sjukdomar såsom astma/KOL, diabetes och hjärtsvikt/hypertoni kommer hem allt tidigare från en sjukhusvistelse och behöver därför mer support, råd och hjälp från sjuksköterskan inom primärvården för att kunna hantera sin sjukdom. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans strategier för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för en bra egenvård hos patienten. Metod : En kvalitativ studie genomfördes. Åtta sjuksköterskor med specialistansvar som astma/KOL, diabetes eller hjärtsvikt/hypertonisjuksköterska på vårdcentral intervjuades. En kvalitativ innehållsanalys av insamlad data genomfördes. Resultat: Ur det analyserade intervjumaterialet växte fyra kategorier med vardera tre tillhörande subkategorier fram. De fyra kategorierna som framkom var: Att utgå ifrån patientens behov, Att se hela individen, Att nå patienten genom användning av hjälpmedel och Att komma vidare när det inte blir som planerat. Som en röd tråd genom dessa kategorier går sjuksköterskans roll i att vägleda patienten i genomförandet av en god egenvård. Slutsats: Samtliga sjuksköterskor i studien framhåller vikten av att se och möta patienten på dennes nivå. Detta för att nå fram till patienten och kunna stötta och ge den hjälp och de redskap patienten behöver i genomförandet av egenvård.

Bakgrund: Diabetes mellitus är ett växande hälsoproblem över hela världen. Sjukdomen medför flera komplikationer, vilket innebär en livsstilsförändring för individer som drabbas av sjukdomen. Egenvård är en central del i behandlingen som kan hjälpa att undvika sjukdomskomplikationer. Med stöd av rådgivning, undervisning och handledning kan egenvård främjas, på så sätt kan patienten upprätthålla en god hälsa utifrån sina förutsättningar. Syftet: Syftet med litteraturstudien är att beskriva egenvårdsupplevelser av patienter med diabetes mellitus typ 2.  Metod:  En litteraturstudie med kvalitativ design som följer Polit och Becks niostegsmodell samt Braun och Clarkes modell för tematisk analys. Inhämtade material genomfördes i databaser Pubmed och CINAHL.  Resultat: Resultatet presenteras i tre teman: emotionella aspekter, förståelser och söka kunskap, utmaning vid egenvård.  Slutsats: Patienten är beroende av livsförändringar för att upprätthålla en god egenvård. Sjuksköterskan ska sträva efter att arbeta personcentrerat med avsikt att tillgodose patientens egenvårdsbehov. Patienten ska kunna ta hand om sin diabetes utifrån sina förutsättningar därmed kunna uppleva en god hälsa och välbefinnande trots sjukdomen. / Background: Diabetes mellitus is a growing health problem worldwide. The disease entails several complications, which means a lifestyle change for individuals affected by the disease. Self-care is a central part of treatment that can help avoid disease complications. With the support of counselling, teaching and supervision, self-care can be promoted, in this way the patient can maintain good health based on their conditions. Aim: The purpose of the literature study is to describe self-care experiences of patients with diabetes mellitus type 2. Method: A literature study with a qualitative design that follows Polit and Becks nine-step model and Braun and Clarkes model of thematic analysis. Collected materials are processed in databases Pubmed and CINAHL. Results: The results are presented in three themes: emotional aspects, understandings and search for knowledge, challenge in self-care. Conclusion: The patient is dependent on life changes to maintain good self-care. The nurse must strive to work person-centred with the intention of meeting the patient's self-care needs. The patient must be able to take care of his diabetes based on his conditions to be able to experience good health and well-being despite the disease.

Bakgrund: Det finns ett stort intresse för hemdialys. Sjuksköterskan ska jobba personcentrerat och främja personers självbestämmande redan vid val av dialysmetod och vid undervisningen av hemdialys. Användningen av hemsjukvård ökar och därav behovet av kunniga sjuksköterskor inom hemdialys. Sjuksköterskan ska stötta personer i sin egenvård. Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelser av hur vardagslivet påverkas vid dialysbehandling i hemmet. Metod: Studiens design var en allmän litteraturstudie med induktiv ansats, utförd med strukturerad sökmetod och innehållsanalys. Resultat: Personerna upplevde ett påverkat vardagsliv med fysiska begränsningar, medikalisering av hemmet och ett försämrat psykiskt mående. Det var svårt att koordinera dialysschemat mot arbete, fritidsintressen och familjeliv. Livet med hemdialys upplevdes också som ett normaliserat liv i jämförelse med hemodialys på mottagning. Resultatet delades in i tre huvudkategorier: Fysisk påverkan, Praktisk påverkan och Psykisk påverkan. Konklusion: Personer upplevde vardagslivet som förändrat, men uppskattade att möjligheten till hemsjukvård fanns. Genom en grundlig och individanpassad utbildning kunde sjuksköterskan ge en god och trygg start på behandlingsmetoden som gav personen verktyg till att hantera sin egenvård så bra som möjligt. / Background: There’s a big interest in home dialysis. The nurse’s task is to use person-centred care and to promote people’s autonomy. This should be applied when helping people choose dialysis modalities and during the training programs. The utilisation of home care is increasing and therefore the need of nurses with home dialysis knowledge. The nurse should support people in their self-care. Aim: The aim was to describe the experiences of people’s everyday life when using home dialysis. Method: A general literature review with inductive approach. A structured search method and a content analysis were used. Results: People experienced a changed everyday life in terms of physical limitations, medicalisation of the home and a deteriorated psychological well-being. The people found difficulties coordinating the dialysis schedule with work life, family life and hobbies. Life with home dialysis were also seen as normal compared to in-centre dialysis. The result generated into three main categories: Physical impact, Practical impact and Psychological impact. Conclusions: People experienced everyday life as changed but appreciated the possibility to dialyse at home. With a thorough and individualized training, the nurse can give people a good and safe start to the treatment as well as tools to manage selfcare

Bakgrund    Hypertoni är en allvarlig folksjukdom som kraftigt ökar risken för att utveckla hjärt-kärlsjukdom, stroke, njurproblem och andra livshotande sjukdomar samt för tidig död. Cirka 1,28 miljarder människor lider av hypertoni. Icke påverkansbara riskfaktorer är hög ålder och ärftlighet, påverkansbara riskfaktorer är livsstilsfaktorer och fokus ligger på att sänka blodtryck genom egenvård. Sjuksköterskans omvårdnad i form av stöd till egenvård har en betydande roll och i tiden ligger den snabba utvecklingen av digital hälsa. Här undersöks mobila applikationers möjlighet till att påverka hypertoni och ge stöd till egenvård. Syfte  Syftet med denna icke-systematiska litteraturöversikt var att undersöka effekterna på blodtryck vid användning av mobila applikationer som stöd till egenvård hos personer med hypertoni. Metod Arton kvantitativa artiklar ingår i denna icke-systematiska litteraturöversikt. Artiklarna har kvalitetsgranskats med stöd av Sophiahemmets högskolas bedömningsunderlag och är publicerade de senaste tio åren. Artiklarna söktes i PubMed och CINAHL. Resultat Den integrerade dataanalysen resulterade i två teman och fem subteman. De övergripande teman var effekter på blodtryck och påverkan på egenvård.  Resultatet visade att mobila applikationer har potential att fungera som ett viktigt verktyg i syfte att sänka blodtryck och uppnå positiv påverkan på genomförd egenvård. Slutsats En mobil applikation kan vara ett betydande verktyg i sjuksköterskans roll att ge stöd för egenvård hos patienter med hypertoni och därmed kunna hjälpa patienten att uppnå ett lägre blodtryck. Det är viktigt att sjuksköterskan har insikt och kunskap om funktioner och användningsområden för mobila applikationer för att hen ska kunna ge det stöd till egenvård som varje enskild patient är i behov av och därmed kunna ge individanpassad omvårdnad. / Background Hypertension is a serious disease that increases the risk of developing cardiovascular disease, stroke, kidney problems, life-threatening diseases and premature death. Approximately 1.28 billion people suffer from hypertension. Uncontrollable risk factors are old age and heredity, controllable risk factors are lifestyle factors with focus on lowering blood pressure through self-care. Nurse's care in the form of support for self-care has a significant role and rapid development of digital health is actual and relevant. The possibility of affecting hypertension by using mobile applications and to mediate support for self-care is examined. Aim The aim of this non-systematic literature review was to investigate the effects on blood pressure when using mobile applications as support to self-care for people with hypertension. Method Eighteen quantitative articles are included in this non-systematic literature review. The articles have been quality checked with the support of Sophiahemmet University's assessment and published in the last ten years. The articles were found in PubMed and CINAHL. Results The integrated data analysis resulted in two themes and five subthemes. The overarching themes were effects on blood pressure and impact on self-care. The results showed that mobile applications have the potential to function as an important tool in order to lower blood pressure and achieve a positive impact on completed self-care. Conclusions A mobile application can be a significant tool in the nurse's role to provide support for selfcare in patients with hypertension and thus be able to help the patient achieve a lower blood pressure. It is important that the nurse has insight and knowledge about functions and areas of use for mobile applications so that she can provide the support for self-care that each individual patient needs and thus be able to provide individually tailored care.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en folksjukdom som ökar i hela världen och innebär inte sällan att personerna som drabbas tvingas göra viktiga livsstilsförändringar i sin vardag. Hur dessa förändringar upplevs kan ha stor betydelse för deras motivation och mående, vilket gör det särskilt angeläget för sjuksköterskan att inneha både kunskap och förståelse kring upplevelserna för att stötta och motivera dessa personer att upprätthålla sin nya livsstil. Syfte: Beskriva upplevelser av livsstilsförändringar hos vuxna personer med diabetes typ 2. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats utifrån åtta vetenskapliga artiklar där analysarbetet utgick ifrån analysmodellen för kvalitativa forskningsresultat av Friberg. Resultat: Resultatet beskriver vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ 2 utifrån följande huvudkategorier Upplevelser av negativa känslor, Upplevelser av påverkan på relationer med underkategorierna Betydelsen av stöd och Sjuksköterskans påverkan samt Upplevelser av egenvård med underkategorierna Betydelsen av fysisk aktivitet och Betydelsen av hälsosam kost. Slutsats: I resultatet av studien framkommer det att livet med diabetes mellitus typ 2 ofta innebär ett helt nytt sätt att leva, med nya vardagsrutiner som berör både kost, fysisk aktivitet, relationer och individens psykiska mående. När livsstilsförändringarna i kombination med stöd från både sjuksköterskan, familjen och närstående fungerar som bäst kan personerna uppleva hälsa trots ohälsa. När det här inte uppfylls kan hälsan påverkas negativt.

Bakgrund Klimakteriet är en naturlig process nästan alla kvinnor går igenom och inträffar vanligtvis vid 45–55 års ålder. Processen pågår i flera år och det sker en gradvis minskning av östrogennivåer i blodet vilket till slut leder till kvinnans sista menstruation, menopaus.Klimakteriet medför kroppsliga förändringar och olika symtom som kan inverka på det fysiska, psykiska och sociala välmåendet. Egenvård är en viktig faktor vid behandling av klimakterierelaterade symtom. Det handlar om en individs förmåga att vårda sig själv med hjälp av kunskap och medvetenhet. Syfte Syftet är att belysa olika egenvårdsinsatser som kan lindra klimakterierelaterade symtom. Metod En icke systematisk litteraturöversikt utfördes. Artikelsökningarna utfördes i databaserna PubMed, CINAHL och Web of Science med relevanta sökord för syftet. Artiklarnas kvalitet granskades och en integrerad dataanalys genomfördes. Resultat 17 vetenskapliga originalartiklar inkluderades. 16 vetenskapliga artiklar var av kvantitativ design och en var av designen mixad metod. Identifierade huvudkategorier var: Levnadsvanor och Behandlingsinsatser. Fyra underkategorier utformades och beskrev olika egenvårdsinsatser vid klimakterierelaterade symtom. Egenvårdsinsatserna var fysisk aktivitet, hälsosamma kostvanor, knipövningar, användning av glidmedel samt relaxations-och andningsövningar. Dessa påvisades ha effekt för vasomotoriska symtom, sömnproblematik, stressreducering samt för det psykiska och sexuella välmåendet. Slutsats Det finns effektiva icke medicinska egenvårdsinsatser för att minska klimakterierelaterade symtom. Det är viktigt för hälso- och sjukvårdspersonal att ha kunskap kring klimakteriet som process, samt vilka egenvårdsinsatser som finns för att stötta kvinnorna i samband med upplevda besvär. Mer forskning bör bedrivas för att utveckla hur egenvårdsinsatser kan individualiseras och nyttjas kliniskt. / Background Menopause is a naturally occurring process that nearly all women go through at the age of 45–55. The process extends over several years and there is a gradual decrease in blood eostrogen levels which results in the womans last menstruation. The menopause comes with bodily changes and several different symptoms that can interfere with the physical, psychological and social wellbeing. Self-care is an important factor in treating menopause related symptoms and can be described as an individual's ability to care for themselves with knowledge and awareness.  Aim The aim is to highlight different self-care measures to treat menopause related symptoms.  Method A non-systematic literature review was conducted. The article searches were carried out in the databases PubMed, CINAHL and Web of Science, using relevant keywords for the aim of the review. The quality of the articles were analysed and an integrated data analysis was conducted. Results 17 original research articles were included. 16 articles were of quantitative design, and one was mixed method. The identified main headings were: lifestyle habits and treatment measures. Four subcategories were established and described different self-care measures for menopause related symptoms. Self-care measures were physical activity, a healthy diet, Kegel exercises, use of lubricant gel and relaxation/breathing techniques. These measures were shown to have effect on vasomotor symptoms, sleep problems, stress reduction and for the psychological and sexual wellbeing.  Conclusions There are several effective, non-medical self-care measures to reduce menopause related symptoms. It’s important for healthcare professionals to have knowledge about the process of menopause and which self-care measures are available to support women in their experience with problematic symptoms. More research is needed to develop how self-care measures can be individualised and used in practice.

Bakgrund: Andelen äldre över 60 år ökar och förväntas öka ytterligare framöver. Kognitiv svikt är en av de vanligaste åkommorna samt ett hälsoproblem över hela världen. En viktig riskfaktor för kognitiv svikt är åldrande. Ett annat tillstånd hos äldre som lätt förbises är ortostatisk hypotension (OH). Det finns studier som påvisar samband mellan OH och kognitiv svikt, likväl studier som inte påvisar något samband, vilket gör att det råder delade meningar. Ytterligare kunskap behövs för att stärka det vetenskapliga underlaget till distriktssköterskans hälsofrämjande arbete när det gäller patientutbildning och egenvårdsråd. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om ortostatisk hypotension har ett samband med kognitiv svikt hos yngre äldre för att bidra med vetenskapligt underlag till distriktssköterskans hälsofrämjande arbete. Metod: Designen var en kvantitativ studie i samarbete med Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge. Urvalet inkluderade yngre äldre (60-78år). Variabler som kön, ålder, utbildning, blodtrycksvärden samt resultat på Mini-Mental State Examination (MMSE) valdes ut. Analysen gjordes i statistikprogrammet SPSS och började med deskriptiv statistik. För att se signifikant skillnad genomfördes Mann-Whitney U-test och Chi-2. Till sist utfördes en logistisk regression för att undersöka vad som påverkade den kognitiva förmågan mest. Resultat: Hos yngre äldre påvisades ingen statistisk signifikans när det gäller sambandet mellan OH och kognitiv svikt. Däremot sågs en tendens som pekade på att av de som har kognitiv svikt så var det fler som hade OH. 72-åringarna hade lägst medelvärde på MMSE. Kvinnor hade i högre utsträckning både kognitiv svikt och låg utbildning än män. Lågutbildning var en riskfaktor för kognitiv svikt. Det sågs en markant ökning av OH där 14% av 60-åringarna hade OH och 36,7% av 72-åringarna. Generellt hade män i högre utsträckning OH än kvinnor.  Slutsats: Inget samband påvisades mellan OH och kognitiv svikt, däremot sågs en visuellt synlig skillnad i alla grupper utom 60 år. Prevalensen av OH ökade efter 60 år. Låg utbildningsnivå var en riskfaktor för kognitiv svikt. Genom ökad kunskap kan distriktssköterskan ge egenvårdsråd och säker hälsovägledning till patienter och närstående för att främja hälsan hos äldre individer

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en autoimmun sjukdom där immunförsvaret angriper de insulinproducerande betacellerna i pankreas och kroppens egen insulinproduktion upphör. Sjukdomen kräver att personen konstant utför olika egenvårdsåtgärder för att bibehålla kontroll över blodsockernivåerna. Syftet var att sammanställa upplevelser kring egenvård hos personer med typ 1-diabetes. Metod utgjordes av en kvalitativ litteraturöversikt med en induktiv ansats och en integrerad analys enligt Friberg (2022). Resultatet utmynnade i följande teman, underlätta egenvården i det dagliga livet och optimera den medicinska teknologin. Subteman som identifierades var att balansera egenvården med vardagen, utmaningar vid egenvård, rädsla för komplikationer, fördelar med teknologin, utmaningar med teknologin samt stöd och utbildning från sjukvården. Slutsatsen var att med egenvården tillkom flera utmaningar, där utmaningarna kunde leda till egenvårdsbrister. Det är därför viktigt att belysa det stöd som krävs för att förhindra egenvårdsbrister och förbättra egenvårdskapaciteten och därmed öka hälsa och välbefinnande trots sjukdom.

Bakgrund: Världens befolkning ökar och blir allt äldre. Med stigande ålder ökar risken att drabbas av sår, och följaktligen förväntas också en global ökning av antalet människor som lever med sår. Samtidigt förväntas mängden vårdpersonal minska. För att lösa hälso- och sjukvårdens utmaning att med minskande resurser ta hand en ökande och åldrande befolkning föreslås patienters egenvård ta större plats. Positiva effekter av egenvård har påvisats vid flera långvariga sjukdomstillstånd. Egenvård av sår är dock ett relativt outforskat ämne, och lite är känt om hur patienter uppfattar fenomenet. Patienters uppfattningar är värdefulla att undersöka eftersom de kan fungera vägledande vid framtida planering av egenvård av sår. Syfte: Syftet var att beskriva patienters uppfattningar om egenvård av sår. Metod: En litteraturöversikt i vilken artiklar analyserades med tematisk syntes enligt Thomas och Harden (2008). Resultat: Studiens resultat baserades på tolv artiklar med kvalitativ design. Patienter såg egenvård som en positiv möjlighet som gjorde det möjligt för dem att leva ett mer självständigt liv. Anhörigas stöd lyftes fram som särskilt viktigt för att egenvård ska vara möjligt. Vårdpersonalens kompetens uppfattades i vissa fall som bristfällig, vilket ansågs försvåra utförandet av egenvård. Patienterna efterfrågade bättre information och utbildning om sårbehandling. Slutsats: Patienter såg egenvård av sår som en tilltalande möjlighet som kan realiseras genom stöd från anhöriga, bättre information och utbildning, god kompetens hos vårdpersonalen, samt genom en tillitsfull relation mellan patienter och vårdpersonal. / Background: The world’s population is growing and getting older. At the same time, the number of healthcare workers is expected to decrease. To solve the healthcare challenge of taking care of a growing and aging population with diminishing resources, patients’ self-care is suggested to take a bigger place. Positive effects of self-care have been shown in several long-term medical conditions. However, self-care of wounds is a relatively unexplored topic, and little is known about how patients perceive the phenomenon. Patients’ perceptions are interesting to investigate because they can serve as a guide in future planning of self-care of wounds. Aim: The aim was to describe patients’ perceptions of self-care of wounds. Method: A literature review that analyzed articles using thematic synthesis according to Thomas and Harden (2008). Result: The study’s results were based on twelve articles with qualitative design. Patients saw self-care as a positive opportunity that enabled them to live a more independent life. The support of relatives was highlighted as important for self-care to be possible. The healthcare staff's competence was perceived as flawed, which was considered to make it difficult to perform self-care. Patients requested better information and wound care education. Conclusion: The patients saw self-care of wounds as a positive opportunity that can be realized through support from relatives, better information and education, good competence of the healthcare staff, and through a trusting relationship between patients and healthcare staff.