Bakgrund: Patienter med typ 2 diabetes har ett uttalat behov av stöd och kunskap för att utföra egenvårdsåtgärder, integrera sjukdomen i det dagliga livet för att hålla en bra blodsockernivå och därmed undvika sena komplikationer. Syfte: Syftet med studien var att beskriva de erfarenheter som personer med typ 2 diabetes erhållit genom att deltaga i en personcentrerad stödgrupp. Metod: Studien genomfördes med en empirisk kvalitativ design med induktiv ansats. Elva personer som hade deltagit i stödgrupp för personer med typ 2 diabetes deltog i semistrukturerade intervjuer. Konventionell kvalitativ innehållsanalys ansats användes vid analysen. Resultat: Deltagandet i en personcentrerad stödgrupp för personer med typ 2 diabetes innebar att de fick träffa andra personer med samma sjukdom men med skilda livssituationer och erfarenheter, vilket utgjorde en grund för diskussioner och reflektioner där de fick ny kunskap och förståelse. Stödgruppens utformning och process med förutbestämda teman, närvaron av professionella diabetessjuksköterskor och det öppna samtalsklimatet där deltagarna fick delge sina åsikter ansågs mycket givande. Konklusion: Genom medverkan i stödgrupper erhöll deltagarna nya insikter och perspektiv på den egna livssituationen. De fick också insikt i att dagliga livet kräver olika lösningar för olika personer. / Background: Patients with type 2 diabetes have an expressed need of support and knowledge to perform self-care interventions, to integrate the illness in daily life as well as to avoid complications. Aim: The aim of this study was to identify and describe the experiences of participating in a support group in patients with type 2 diabetes. Method: The study was performed with an empirical qualitative design with an inductive approach. Eleven participants who had attended the support group for patients with type 2 diabetes participated in semi-structured interviews. Conventional qualitative content analysis was used in the analysis. Results: Participation in a person-centered support group for patients with type 2 diabetes meant that they met others with the same disease but with different life situations and experiences, which provided a basis for discussions and reflections where they received new knowledge and understanding. The design and process of the support group with preselected themes, the presence of professional diabetes nurses and an open debate atmosphere where participants could share their opinions were considered rewarding. Conclusion: Participants in the support groups were given new insights and perspectives on their own life situation, and also a realization that the problems of everyday life demand are individual and requires various solutions.

Bakgrund: Många studier kan påvisa behovet av kommunikation och information mellan vårdare och patient oavsett profession.Tidsbrist och allt mer slimmade organisationer,med en ökande åldrande befolkning ställer ökade krav på förmåga och kunskap om kommunikation. Andra försvårande omständigheter är språkliga barriärer med en befolkning där alla inte har svenska som sitt modersmål. Teach –back är en metod som säger sig underlätta och stödja en kommunikation för att säkerställa informationen mellan patienter och vårdare. Den syftar också till att öka förutsättningarna för egenvård. Eftersom det är ett viktigt område inom omvårdnad syftar litteraturstudienatt ta reda på vad som finns beskrivet avseende Teach –back. Syfte: Att beskriva användningsområden för metoden Teach –back. Metod: Litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Resultatet presenteras i följande teman. Det första temat är hälsolitteracitet och förstå given information och det andra är att säkerställa processen mellan vårdgivare och hemmet. Det tredje temat är att sjuksköterskans insikt om patienters kunskap om den egna hälsan. Analysen visar att inga slutsatser kan dras att Teach-back främjar omvårdnad. Däremot finns det resultat som bekräftar att Teach-back skapar förutsättningar för patient medverkan Diskussion: De delvis motstridiga uppgifterna och att de kan vara olika faktorers som styr resultatet gör att det är svårt att påvisa att Teach-back är lösningen för en kvalitetssäkrad kommunikation. / Background: Academic studies tend to demonstrate the need of communication and exchange of information between the health care provider and the patient, this regardless of the profession and socioeconomic background of the caretaker. Lack of time as well as the increased pressure of trimming the economic costs combined with an aging population creates a higher demand on the skills and knowledge of communication. Moreover our modern sociality is presenting some language barriers because of a growing part of the population whom does not have Swedish as their mother tongue. Teach -back is a method that claims to support a method of communication to ensure the quality of information between patients and care givers. Teach-back as a method also aims to enhance the ability of self-care for the patient. Self-care is regarded as an important area of ​​nursing, therefore the review of the literature in this study intends to map out all of the academic literature there is about the method Teach –back. Aim:To describe the uses for the method Teach-back. Method: A literature study based on eight scientific articles. Results: The result is presented in three following themes. The first theme are healthliteracy and understanding given information and the other is to ensure the process between the healthcare provider and the caretaker. The third theme are nurse’s understanding of the patient’s knowledge about their own health status. The analysis shows that no conclusions can be drawn regarding whether the teach-back method furthers the care or not. However, there are results confirming the fact that Teach-back creates a good environment for patient involvement. Discussion: The partly conflicting results that have emerge from the literature which shows that there may be different factors that have an effect on the outcome, making it difficult to conclude that the Teach-back method is the solution for assuring the quality of the communication.

Bakgrund:Att vara ung och få en kronisk sjukdom innebär för de flesta en omvälvande förändring i livet som kan påverka hela familjen. Diabetes typ 1 kräver mycket av en ung person och dennes familj, t.ex. att följa ett regelbundet schema för insulinintag, blodsockermätning, att hålla en särskild diet och föra regelbunden dagbok över blodsockervärdena, regelbunden fysisk aktivitet och att hantera lågt eller högt blodsocker. Compliance beskriver hur patientent vid en viss sjukdom följer råd och ordinationer. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva faktorer som har betydelse för compliance hos ungdomar med diabetes typ 1. Metod: Studien var baserad på 11 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Resultat: Studien betonade vikten av att sjuksköterskan, den diabetesutbildade sjuksköterskan och föräldrarna i hanteringen av diabetesvård riktar adekvat information till ungdomarna. Ungdomar som har en kronisk sjukdom uppnådde god compliance när de hade energi, viljestyrka, kände motivation samt tog eget ansvar för sin behandling. Störst påverkan på compliance hos dessa ungdomar är när familj och vänner kan medverka, därefter kommer sjukvårdens roll och på tredje plats kommer egenvården. Slutsats: Sjukdomen skapar påfrestningar på familjen och det är viktigt med stöd till den unge från familj- anhöriga och vänner, sjuksköterskan och läkaren. Ungdomar med diabetes typ 1 måste i sitt dagliga liv se till att hålla en jämn och stabil blodsockernivå för att uppnå ett gott behandlingsresultat. Motion förbättrar känsligheten för insulin, ökar förbränningen av glukos, minskar hjärt- och kärlsjukdomar och förebygger fetma / Background: To be young and have a chronic disease involving the most revolutionary change in life that can affect the whole family. Type 1 diabetes requires a lot from adolescents and their families, such as to follow a regular schedule for insulin intake, blood glucose monitors, to keep a special diet and keep a regular diary of blood glucose control, regular physical activity and to deal with high or low blood sugar. Compliance describes how patients with specific disease follow advice and prescriptions. Aim: The aim of this literature study was to describe the factors that are important for compliance in adolescents with type 1 diabetes. Method: The study was based on 11 scientific articles in both quantitative and qualitative approach. Results: The study emphasized the importance of the nurse, the diabetic trained nurse, and that parents should in the management of diabetes care provide adequate information to adolescents. Adolescents who have a chronic disease achieved good compliance when they had the energy, willpower, motivation and felt responsibility. The factor that has the greatest impact on compliance in adolescents with type 1 diabetes is when family and friends can participate, then the medical establishments and in the third place comes self-care. Conclusion: The disease creates pressures on family and it’s important for the adolescence to have support from families, relatives and friends, nurses and doctors. Adolescents with type1 diabetes must in their daily lives try to keep a steady and stable blood sugar level in order to achieve good treatment outcomes. Exercises improve insulin sensitivity, increase the burning of glucose, reduce cardiovascular disease and prevent obesity.

Bakgrund: Diabetes är en av världens största folksjukdomar där diabetes mellitus typ 2 är den variant som är vanligast och ökar mest. För att kunna leva med sin sjukdom och uppnå bra livskvalité måste en livsstilsförändring genomföras. Då rutiner och vanor är baserat på den livsstil man har kan dessa förändringar vara påfrestande för individen.  Syfte: Att beskriva hur vuxna personer med diabetes mellitus typ 2 upplever livsstilsförändring kopplat till sjukdomen.  Metod: Studien är en litteraturöversikt Databaser som använts är Cinahl Complete och Nursing Allied Database. Antalet artiklar som analyserats är tolv stycken. Både kvalitativa och kvantitativa ansatser har inkluderats i litteraturöversikten.  Resultat: Resultatet presenteras i fyra teman Upplevelsen av implementering av livsstilsförändring, Motiverande faktorer, Upplevelsen av den inre kampen, Behovet av socialt stöd. Första temat är indelat i två underteman; Individanpassad information samt Möjligheter och hinder vid hållbar livsstil.  Diskussion: Upplevelsen att genomgå en livsstilsförändring har diskuterats och analyserats utifrån Orems egenvårdsteori samt konsensusbegreppet hälsa.

Bakgrund: Allt fler insjuknar i diabetes varje år och för att minska risken för komplikationer av sjukdomen är egenvård nödvändigt. Sjuksköterskor har en viktig roll i att stötta patienter och kompensera bristande egenvårdskapacitet. Intresset för detta ämne väcktes då författarna uppfattat svårigheter hos patienter att sköta sin egenvård och de ville därför identifiera verktyg för att kunna stötta dessa individer. Syfte: Belysa patienters erfarenhet av faktorer som hindrar eller främjar egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Litteraturöversikt där resultatet baseras på 13 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna Cinahl Complete, Academic Search Complete, PubMed och Nursing & Allied Health Database. Kvalitativa studier har varit i fokus för litteraturöversikten. Matriser har använts för att sammanställa resultatartiklarna som sedan har analyserats och tematiserats. Resultat: Flertalet faktorer framkom som kunde vara till hjälp eller förhindra individernas egenvård. Dessa presenteras i två huvudteman; hindrande faktorer för egenvården och främjande faktorer för egenvården. Egenvård vid diabetes typ 2 påverkades av både inre och yttre förhållanden. Brist på motivation och förståelse för egenvården var ett återkommande problem. Under huvudtemat främjande faktorer visas bland annat hur coping, compliance och self-efficacy kunde påverka egenvården positivt. Diskussion: Det framkom att individens självkänsla och sinnesstämning påverkar egenvårdskapaciteten och möjligheten till förändring. Sjuksköterskor behöver få möjlighet att förbättra sina kunskaper om livsstilsförändring och diabetesråd för att bättre kunna stötta dessa patienter och själva få en större förståelse. Resultatet har delvis diskuterats utifrån Orems omvårdnadsteori om egenvård. / Background: Diabetes is an increasing problem and self-care is of great importance to prevent complications. Nurses have an important role in supporting or compensating in areas that the patient is not sufficient enough to self-manage. The interest in this topic originated in several clinical encounters with patients showing self-care deficits and tools for supporting these patients are in demand. Aim: The aim of this literature review is to illuminate patients’ experiences of barriers and promoters of self-care in type 2 diabetes. Method: Literature review. The result is based on 13 scholarly articles. The articles were identified from searching the databases Cinahl Complete, Academic Search Complete, PubMed and Nursing & Allied Health Database. This literature review focused on qualitative studies. A matrix method was used in compiling the results. The results were then analyzed and categorized. Results: Many factors affect individuals' ability of self-care. These are presented in the main themes: "Barriers" and "Promotors". Both internal and external factors influence a persons’ ability of self-care. A recurrent problem and barrier were lack of motivation and understanding of the importance of self-care. Coping, compliance and self-efficacy have a positive influence on self-care as demonstrated in the promotors theme. Discussion: Self-image and a persons’ emotional state affect his or hers self-care capacity and ability to change habits. Nurses need opportunities to improve their knowledge and understanding about lifestyle and diabetes counselling in order to help these patients. The results of this literature review were partially discussed using Dorothea Orem's "Self-care nursing deficit theory".

Bakgrund Personer som injicerar droger uppsöker vården mindre frekvent än övriga befolkningen men löper ökad risk för ohälsa utifrån olika riskbeteenden såsom att dela injektionsmaterial och bruka olagliga substanser. Ohälsa som uppkommer kopplat till injicering av droger orsakar lidande hos individen samt stora kostnader för sjukvården. Förmåga att ta hand om egenvård påverkar möjligheten att bibehålla hälsa och inkluderas i samhället. Syfte Att utforska hur egenvård uppfattas av personer som injicerar droger samt vilket behov av vård dessa personer ger uttryck för. Metod Kvalitativ intervjustudie med explorativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 personer som besökte sprututbytesmottagningen vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i tre kategorier: Önskan om att bibehålla hälsa trots substansbrukssyndrom, Behov av specifik kompetens och personcentrerad vård och Behov av specifik vård och säkra miljöer. I kategorin Önskan om att bibehålla hälsa trots substansbrukssyndrom beskrivs att egenvård uppfattas som att använda droger säkert och att i övrigt upprätthålla en god fysik och psykisk hälsa. I kategorin Behov av specifik kompetens och personcentrerad vård framkom att specifik omvårdnadskompetens och kunskap om substansbrukssyndrom inom hälso- och sjukvården efterfrågas. I kategorin behov av Specifik vård och säkra miljöer beskrivs att personer som injicerar droger efterfrågar tillgång till vård anpassad efter de specifika behov och hälsorisker som droganvändning medför.  Slutsats Egenvård uppfattas som att bibehålla hälsa genom att injicera droger på ett säkert sätt, minska riskbeteende samt att undvika att exkluderas från samhället genom att ta hand om utseende, hygien och sträva mot en meningsfull vardag. Respondenterna uttrycker behov av personcentrerad vård, värdigt bemötande samt kompetens avseende droganvändande hos vårdpersonal. En personlig och kontinuerlig kontakt ses som essentiellt för att förbättra upplevelsen av vård hos denna målgrupp. / Background People who inject drugs are less able to access healthcare than the general population, but are at increased risk of illness related to risk behaviors such as sharing injection equipment and use of illegal substances. Illness caused by injection drug use is related to individual suffering as well as increased health care costs. The ability to perform self-care affects the ability to maintain health and being included in society. Aim The aim was to explore how self-care is percieved by people who inject drugs, as well as the needs of healthcare expressed by these individuals.  Method Qualitative interview study with explorative design. Semi structured interviews were conducted with 12 people visiting a needle exchange clinic at the Karolinska University Hospital in Stockholm, Sweden. The interviews were analyzed using content analysis. Results The analysis resulted in three categories: A wish to maintain good health despite substance use disorder, Need for specific competence and patient-centered care and Need for specific care and safe environments. The category A wish to maintain good health despite substance use disorder showed that self-care was perceived as using drugs in a safe way and to maintain a good physical and mental health overall. The category Need for specific competence and patient-centered care describes a wish for specific nursing skills and increased knowledge of substances use disorders within the health care system. The category Need for specific care and safe environments demonstrate that people who inject drugs are requesting access to healthcare adjusted to their specific needs and health risks. Conclusions The respondents perceive self-care as maintaining health by injecting drugs safely, reduce risk behavior and avoid being excluded from society by caring for appearance, hygiene and striving for a meaningful life. The respondents in this study express the need for person-centered care, dignified treatment and drug use expertise within the health care system. An individual and continuous contact at the needle exchange clinic is essential to improve the experience of health care for these individuals.

Bakgrund: Sjuksköterskans arbete med patienter diagnostiserade med diabetes mellitus typ-2 (DM2) följer riktlinjer och lagar. Centrala delar i omvårdnaden är personcentrerad vård, delaktighet, patientutbildning och egenvård. Tidigare forskning påvisar att det finns brister i utbildningen av patienter med diagnosen och att en stor del sjuksköterskorna inte har tillräcklig pedagogisk utbildning. Syfte: Syftet med studien är att belysa hur sjuksköterskor i primärvården arbetar i första fasen av arbetet med patienter nydiagnostiserade med DM2. Metod: Kvalitativ studie baserad på semi-strukturerade intervjuer med en induktiv ansats och innehållsanalys som analysmetod. Resultat: De centrala fynden i studien är att de intervjuade sjuksköterskorna i arbetet med vården av patienter med DM2 strävar efter att ge så god vård de har möjlighet till genom patientutbildning, delaktighet och egenvård. Det gör de genom att vara lyhörda och arbeta på ett personcentrerat sätt. Slutsats: Sjuksköterskorna i studien strävar alla efter att arbeta personcentrerat där lyhördhet, delaktighet och egenvård är i fokus. I stort är de nöjda med hur arbetet fungerar, men skulle vilja ha mer tid och resurser. / Background: Nurses working with patients diagnosed with diabetes mellitus type-2 (DM2) follow guidelines and laws. Key components of the care is person-centered care, participation, patient education and self-care. Previous research show that there are shortcomings in the education of patients diagnosed with DM2 and that a large number of nurses do not have adequate pedagogical training. Objective: The aim of this study is to highlight how nurses in primary care work in the first phase with patients newly diagnosed with DM2. Method: Qualitative study based on semi-structured interviews with an inductive approach and content analysis as a method for analysis. Results: The main findings of the study are that the interviewed nurses in their work with patients with DM2 strive to provide the best care possible through patient education, participation and self-care. They do this by being responsive and working in a person-centered way. Conclusion: The nurses in the study all strive to work person-centered where attentiveness, participation and self-care is in focus. Overall they are satisfied with their work, but would like to have more time and resources.

Bakgrund: Att hänvisa patienter till adekvat vårdnivå ingår i ambulanssjuksköterskors arbetsuppgifter. Det är dock ingen enkel uppgift och tidigare forskning visar att det ofta är förenat med en känsla av otrygghet. Under hösten 2018 inleddes en samverkan mellan en ambulansorganisation i södra Sverige och 1177 vårdguiden, med målet att stärka sjuksköterskors trygghet vid hänvisning av patienter från ambulanssjukvård till egenvård. I samverkan ingick ett nytt beslutsstöd samt ett uppföljningssamtal för patienterna via 1177 vårdguiden. Syfte: Syftet med studien är att undersöka och beskriva hur sjuksköterskor upplever hänvisning av patienter från ambulanssjukvård till egenvård vid samverkan med 1177 vårdguiden. Metod: En mixad metod med kvantitativa enkäter och kvalitativa intervjuer med en förklarande sekventiell design har använts. Resultat: Resultatet visar på en positiv förändring av hur sjuksköterskorna upplever hänvisning av patienter till egenvård, efter utbildningsinterventionen upplever de en ökad trygghet. De upplever det tryggt både för sig själva och för patienterna att en tredje part följer upp och kontrollerar utförda bedömningar, därigenom erfar de trygghet i ett delat ansvar. Konklusion: Ett mångdimensionellt beslutsstöd, att patienterna får ett uppföljande samtal samt att bedömningen blir kontrollerad, är faktorer som samtliga bidrar till ökad trygghet för sjuksköterskorna. / Background: Referring patients to an adequate level of care is included in the assignments of ambulance nurses. However, it is not a simple task and previous research shows that it is often associated with a feeling of insecurity. In the fall of 2018 a collaboration between an ambulance organization in southern Sweden and the 1177 care guide where introduced. The aim of the collaboration was to strengthen the nurses feelings of safety when referring patients from ambulance care to self-care. The collaboration included a new decision support system and a follow-up call for the patients. Aim: The aim of the study was to explore and describe how nurses experience non-conveyance of patients who gets referred from ambulance care to self-care in collaboration with 1177 care guide. Method: A mixed method with quantitative surveys and qualitative interviews with an explanatory sequential design has been used. Results: The result shows a positive change in how the nurses experience referral of patients to self-care, after the training intervention they experience increased feeling of security. They find it safe both for themselves and for the patients that a third party follows up and verify the assessments, thereby they experiencing feeling of safety in a shared responsibility. Conclusion: A multi-dimensional decision support system, that the patients receive a follow-up call and that the assessment is controlled, are factors that all contribute to increased feelings of safety for the nurses.

Bakgrund: Diabetes typ 2 (DMT2) är en allvarlig kronisk sjukdom som blir allt vanligare bland befolkningen. Obehandlad eller dåligt kontrollerad DMT2 kan leda till sena diabeteskomplikationer som skapar ett stort lidande för individen samt stora samhällskostnader. Livsstilsförändringar såsom hälsosam kost och fysisk aktivitet har en gynnsam effekt på blodglukosnivåer vilket därmed verkar förebyggande för sena komplikationer. Det har i tidigare studier visat sig vara svårt att göra dessa nödvändiga livsstilsförändringar. Det är därför av intresse att studera och beskriva vilka upplevelser individer har som försökt förändra sin livsstil för att få en djupare förståelse för denna patientgrupp och vilket stöd som de eventuellt behöver.  Syfte: Syftet med denna studie var att studera och beskriva upplevelser hos personer med diabetes mellitus typ 2 som har ändrat livsstil gällande kost och fysisk aktivitet. Metod: Litteraturstudie med beskrivande design. Resultat: Det framkom att socialt stöd, kunskap och motivation var faktorer som upplevdes underlättande vid livsstilsförändringar. Brist på ovanstående faktorer upplevdes försvårande. Tillgänglighet och svårigheter att skapa nya vanor samt fysiska och praktiska hinder var ytterligare faktorer som uppgavs vara försvårande vid livsstilsförändringar. Slutsats: Det är svårt att genomföra livsstilsförändringar. Med individanpassat stöd riktat mot kunskap, motivation och individens sociala situation kan livsstilsförändringar vara lättare att genomföra. / Background: Diabetes Type 2 is a serious chronic disease which is highly prevalent among population. Untreated or unregulated Diabetes Type 2 may lead to diabetes complications which in turn causes suffering for the patient and large costs to society. Healthy lifestyle behavior as healthy diet and exercise has beneficial effects on blood glucose levels which can prevent diabetes complications. Recent studies have shown that adopting healthy lifestyle behavior is challenging. That being said, it is important to explore and describe perceptions of making lifestyle changes and to develop deeper understanding of what these patients are going through to be able to give them the support they need.  Aim: To explore and describe experiences of making lifestyle changes, in terms of diet and exercise, among people suffering from type 2 diabetes. Method: Literature review with descriptive design Results: The analysis of the articles resulted in nine categories. Three of them were experiences that facilitated lifestyle change: social support, knowledge and motivation. Six of the categories were experiences that was considered as challenging: Lack of social support, lack of knowledge, lack of motivation, access, difficulties in creating new habits and finely physical and practical barriers. Conclusions: It is difficult to adopt new lifestyle habits. Individually adjusted support is necessary to meet the needs of social support, knowledge and motivation to facilitate the process of lifestyle change.

<p>Self care is very important for patients with diabetes type 2, as it can reduce complications. A proper and functioning self-care requires, clear and relevant information and instructions from the health care givers. <strong>Aim:</strong> The purpose of this study was to investigate the self care activities of patients with diabetes mellitus type 2 in Ho Chi Minh City and compare these between genders. <strong>Research questions: </strong>How do patients with diabetes mellitus type 2, in Ho Chi Minh City, practice self care activities (diet, exercise, blood sugar test, foot care, smoking, medication and self-care recommendation)?<strong> </strong>Are there any differences between genders concerning these self-care activities? <strong>Method: </strong>A descriptive and comparative cross-section design with a quantitative method was used. Dorothea Orem's theoretical framework was also used. The data was collected at the Department of Endocrinology and the Endocrinology Clinic, Choray hospital, in Ho Chi Minh City, Vietnam. It was 100 participants who answered a questionnaire about their diabetes self-care activities. <strong>Results: </strong>Most of the participants had a good self-care of their diabetes type 2. A majority of the participants had got several self-care recommendations from their health-care givers concerning diet, exercise, medication and blood-glucose control. It was a significant difference between gender in favour for the male gender concerning the statements high fat food, participating in 30 minutes of exercise, check inside the shoes, dry between toes, counselling about stop smoking, tried herbal medicine as medication.<strong> </strong><strong>Conclusion: </strong>The diabetes type 2 patients in Ho Chi Minh City need to get more information about self-care concerning blood-glucose, diet and exercise. Both genders need to adopt a healthy lifestyle into their daily life to reduce the risk of developing diabetes complications.</p> / <p>Egenvården är mycket viktig för patienter med diabetes typ 2, eftersom den kan minska komplikationer. En optimal och väl fungerande egenvård kräver tydlig och relevant information och instruktioner från vårdpersonalen. <strong>Syfte:</strong> Syftet med denna studie är att undersöka egenvårdsaktiviteter hos patienter med diabetes mellitus typ 2 i Ho Chi Minh City och jämföra dessa mellan kön. <strong>Frågeställningar:</strong> Hur utför patienter med diabetes mellitus typ 2 i Ho Chi Minh City sina egenvårds aktiviteter (kost, motion, blodsocker test, fotvård, rökning, läkemedel och egenvårds rekommendationer)? Finns det någon skillnad mellan könen beträffande dessa egenvårdsaktiviteter? <strong>Metod:</strong> En beskrivande och jämförande tvärsnitts studie med kvantitativ metod har använts. Dorothea Orems egenvårdsteori har även använts. Data samlades in vid Institutionen för Endokrinologi och endokrinologi kliniken på Choray hospital, i Ho Chi Minh City, Vietnam. Det var 100 deltagare som besvarade ett frågeformulär med frågor om diabetes egenvårds aktiviteter. <strong>Resultat:</strong> De flesta deltagare hade en god egenvård av sin diabetes typ 2. En majoritet av deltagarna hade fått flera egenvårds rekommendationer från sin vårdgivare om kost, motion och medicinering. Det var en signifikant skillnad mellan könen med fördel för männen angående påståendena gällande fettrik mat, deltagande i 30 minuters träning, kontrollera insidan av skorna, torka mellan tårna, rådgivning om att sluta röka samt provat naturläkemedel som medicinering. <strong>Slutsats</strong>: Diabetes typ 2 patienter i Ho Chi Minh City behöver få mer information om egenvård av blodglukos, mat och fysisk träning. Båda könen behöver få en hälsosammare livsstil i sin vardag för att minska risken för komplikationer.</p>