Bakgrund  Fatigue är ett vanligt förekommande symtom hos patienter med cancer. Detta förekommer tidigt i sjukdomen och håller i sig genom hela behandlingen. Fatigue kan även kvarstå efter att behandlingen är avslutad. Det är vanligt att svårighetsgraden av fatigue ökar under cancerbehandlingen. Fatigue beskrivs ofta som den svåraste biverkningen av cancer och det som har störst negativa påverkan på patienternas liv. Det finns stora kunskapsluckor om fatigue och behandlingen av den hos sjukvårdspersonal i dagsläget.  Syfte  Syftet var att beskriva omvårdnadsinterventioner som minskar patienternas känsla av cancerrelaterad fatigue.  Metod  Denna icke-systematiska litteraturöversikt är baserad på 15 vetenskapliga artiklar som är inhämtade från databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har genomgått en systematisk urvalsprocess och kvalitetsgranskats med hjälp av Sophiahemmet Högskola bedömningsinstrument. Därefter har författarna utfört en integrerad analys där olika kategorier identifierades ur de valda artiklarnas resultat  Resultat  Två huvudkategorier och fyra under kategorier identifierades. Resultatet belyser fyra olika interventioner som har visats sig ha en positiv effekt på cancerrelaterad fatigue. Intervention i form av egenvårdsutbildningar där flera professioner hjälpte patienterna med olika egenvårdsåtgärder visade sig ha en bra effekt på cancerrelaterad fatigue. I resultatet framkom även att kost och diet kan ha en påverkan på cancerrelaterad fatigue. Då ett större eller ökat intag av vissa livsmedelsgrupper resulterade i mindre cancerrelaterad fatigue. Träning, där studierna om träning visade att personer som generellt var mer fysisk aktiva uppgav lägre nivåer av cancerrelaterad fatigue jämfört med personer som inte var lika fysisk aktiva. Massage, som när det utfärdades i samband med cytostatikabehandling sågs minska patienternas upplevelse av cancerrelaterad fatigue.  Slutsats  Resultatet visar att multimodala egenvårdutbildningar, kost, träning och massage har en mätbar effekt på cancerrelaterad fatigue. Studien visar att olika typer av interventioner har en god effekt på både kort och långt sikt vid cancerrelaterad fatigue. Fot- och ryggmassage har en omedelbar effekt i samband med utförande under cytostatikabehandling. Medan multimodala egenvårdutbildningar, kost och träning ger mer långsiktigt effekt på känslan av fatigue. / Background  Fatigue is a common symptom in patients with cancer. This occurs early in the disease and persists throughout the treatment. Fatigue may also persist after treatment is completed. It is common for the severity of fatigue to increase during cancer treatment. Fatigue is often described as the most severe side effect of cancer and the one that has the greatest negative impact on patients' lives. There are large gaps in knowledge about fatigue and its treatment among healthcare professionals at present.  Aim  The aim was to describe nursing interventions that reduce patients’ feelings of cancer-related fatigue.  Method  This non-systematic literature review is based on 15 scientific articles obtained from the databases PubMed and CINAHL. The articles have undergone a systematic selection process and been quality reviewed with the help of Sophiahemmet University assessment instruments. Subsequently, the authors have performed an integrated analysis.  Results  Two main categories and four subcategories were identified. The result highlights four different interventions that have been shown to have a positive effect on cancer-related fatigue. Intervention in the form of self-care training where several professions helped patients with various self-care measures turned out to have a good effect on cancer-related fatigue. The results also showed that diet influences cancer related fatigue. A larger or increased intake of certain food groups resulted in less cancer-related fatigue. Exercise, in which the studies on exercise showed that people who were generally more physically active reported lower levels of cancer-related fatigue compared to people who were not as physically active. Massage, which when issued in conjunction with chemotherapy treatment, was seen to reduce patients' experience of cancer-related fatigue.  Conclusions  The results show that exercise, diet, massage and multimodal self-care education have a measurable effect on cancer-related fatigue. The study shows that different types of interventions have a good effect in both the short and long term in cancer-related fatigue. Where foot and back massage has an immediate effect in connection with execution during cytostatic treatment. While exercise, diet and multimodal self-care education provide more long-term effects.

Bakgrund Utmattningssyndrom kan uppkomma när obalans uppstår mellan en persons stress och personens förmåga att hantera stress. Utmattningssyndrom utgör en stor del av de psykiska diagnoserna som ställs på både män och kvinnor. Konsekvensen av utmattningssyndrom är ofta långa sjukskrivningar vilket påverkar både samhället och personen negativt. Egenvård är åtgärder som främjar hälsan som en person utför på egen hand eller med hjälp av närstående. Syfte Syftet var att beskriva egenvårdsåtgärder för återhämtning vid utmattningssyndrom. Metod Metoden som användes för detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt. Denna litteraturöversikt är baserad på 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ design. Databaserna som användes var PubMed och Cinahl. Inkluderade artiklar var avgränsade till peer-reviewed samt att de inte var publicerade för mer än tio år sedan. De vetenskapliga artiklarna som låg till grund för denna litteraturöversikt kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsinstrument och analyserades med hjälp av en integrerad analys. Resultatartiklarna sorterades i två huvudkategorier och sex subkategorier. Resultat Resultatet i litteraturöversikten är skriven utifrån två huvudkategorier och sex subkategorier som beskriver egenvårdsåtgärder för återhämtning vid utmattningssyndrom. Huvudkategorierna är rörelse och avslappning och subkategorierna består av yoga, aerobträning och styrketräning, naturbaserad rehabilitering, meditation, mindfulness och avslappningsövningar. Slutsats Slutsatsen var att egenvårdsåtgärder som yoga, aerob träning, styrketräning, naturbaseradrehabilitering, meditation, mindfulness, och muskelavslappnande övningar kan bidra till återhämtning vid utmattningssyndrom. Dessa interventioner skulle därmed kunna rekommenderas som egenvårdsåtgärder för personer med utmattningssyndrom. / Background  Burnout can occur when there is an imbalance in perceived stress and the person's ability to handle stress. Burnout makes up a large part of the mental illness diagnoses for both men and women. The consequence of burnout is often long-term sick leave, which negatively affects both the individual and society. Self care is described as measures that promote a person’s health that he or she performs on their own or with the help of their relatives.  Aim  The purpose of this study was to describe self-care measures for recovery from burnout. Method  The method used for this study was a non-systematic literature review. This literature  review is based on 16 articles with quantitative design. The databases used were PubMed and CINAHL. The delimitations of this literature review were that the articles included were peer-reviewed and not older than ten years. The quality of the scientific articles included in the result were assessed according to Sophiahemmet University's quality assessment instrument and they were analyzed with the help of an integrated analysis. The result articles are sorted into two main categories and six subcategories.  Results  The results in this literature review were based on two main categories and six  subcategories that describe self-care measures for recovery of burnout. The main  categories are movement and relaxation and the subcategories consist of yoga, aerobic  exercise and strength training, nature-based rehabilitation, meditation, mindfulness and relaxation exercises.  Conclusions  The conclusion was that self-care measures such as yoga, aerobic exercise and strength  training, nature-based rehabilitation, meditation, mindfulness, and muscle relaxation  exercises have positive effects on recovery from burnout. These interventions could thus be recommended as self-care measures for people suffering from burnout.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en vanlig sjukdom bland unga. Föräldrarna bär det största ansvaret över vården och behandlingen av sjukdomen vilket medför många utmaningar. Sjuksköterskan har därför en stor roll i att hjälpa och vägleda föräldrarna genom den förändrade vardagen. Syfte: Att belysa föräldrars erfarenheter av att ta hand om sitt barn med diabetes typ 1. Metod: En kvalitativ litteraturstudie där nio studier har granskats och analyserats. Databassökningarna gjordes i fyra olika databaser. Vid analys användes beskrivande metasyntes. Resultat: Resultatet bestod av tre kategorier med nio tillhörande subkategorier. Kategorierna som framkom var “behov av stöd och förståelse”, “att utföra egenvård” och “att skapa tillit”. Konklusion: Att ta hand om sitt barn med diabetes typ 1 var utmanande för föräldrarna och de krävde mycket stöd för att klara av vardagen. De hade dock svårt att lita på att någon annan kunde ta hand om barnet. Framtida forskning kan ge ökad kunskap till sjukvården om hur man bör bemöta drabbade familjer samt skapa en förståelse för vilket stöd som behövs för att ge familjen en förbättrad livskvalité. Nyckelord: Barn, diabetes typ 1, egenvård, erfaren / Background: Type 1 diabetes is a common disease among young people. The parents bear the greatest responsibility for the care and treatment of the disease, which entails many challenges. The nurse has a great role in helping and guiding parents through the changing everyday life. Aim: To highlight parents' experiences of caring for their child with type 1 diabetes. Methods: A qualitative literature study in which nine studies have been reviewed and analyzed. Database search was done in four different databases. In analysis, descriptive metasynthesis was used. Result: The result consisted of three categories with nine associated subcategories. The categories that emerged were "need for support and understanding", "to perform self-care" and "to create trust". Conclusion: Caring for a child with type 1 diabetes was challenging for parents and they required a lot of support to cope with everyday life. They had difficulty trusting that someone else could take care of the child. Future research can provide increased knowledge to the health care system on how to respond to affected families and create an understanding of what support is needed to give the family an improved quality of life.

Under de senaste åren har antalet ambulansuppdrag samt inflödet av patienter till landets akutmottagningar ökat. Det är en orsak till att arbetssättet inom ambulanssjukvården har utvecklats kring hänvisning av patienter till rätt vårdnivå som exempelvis akutmottagning, direktspår till specialistsjukvård, primärvård eller egenvård i hemmet. Det förändrade arbetssättet har lett till utmaningar i bedömningen av patienter. Syftet med studien var att undersöka bakomliggande orsaker till felaktiga patientbedömningar av ambulanssjuksköterskor vid hänvisning till egenvård. Resultatet kan bidra med ökad patientsäkerhet genom ökad kunskap om begångna felbedömningar. Studien utfördes med en mixed method 3-fas-design. Lex Maria-fall, internutredningar och händelseanalyser gällande hänvisning till egenvård från två regioner i sydöstra Sverige under åren 2015–2020, granskades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. I analysen framkom tre gemensamma teman; “bedömning av patienten”, “riktlinjer” samt “omgivning och organisation”. Den kvalitativa analysen låg till grund för den kvantitativa analysen av ambulansjournaler. Efter den kvalitativa analysen togs ett granskningsprotokoll fram med 34 variabler som användes för granskning av 240 slumpmässigt utvalda ambulansjournaler under år 2020 där patienter hänvisats till egenvård. Slutligen sammanfördes granskningarna i en syntes. Resultatet visade att de synpunkter som framkommit i Lex Maria-fallen återfanns vid granskningen av ambulansjournaler. Det finns brister i anamnestagningen samt i antalet utförda riktade undersökningar. Checklistan för egenvård samt informationsbladet som ska lämnas till de patienter som hänvisas nyttjas ej. Totalt gick ambulanspersonal utanför gällande riktlinje för hänvisning till egenvård i 34% av de granskade ambulansjournalerna. Åtgärder behövs för att garantera den ökande mängden patienter som hänvisas till egenvård en patientsäker bedömning, framförallt när det kommer till äldre, multisjuka patienter.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskors uppdrag handlar till stora delar om att undersöka, bedöma, triagera och behandla patienter. Sjukdomsbilden spänner från svårt sjuka till enkla åkommor eller ibland helt oskadda patienter. Att hänvisa till rätt vårdnivå är viktigt då sjukvårdens resurser är begränsade och behöver användas på rätt sätt till rätt patienter. Rätt vårdnivå kan ibland innebära att patienten kvarstannar i hemmet, med råd till egenvård, eller att ta sig till vårdinstans med närståendes hjälp eller sjukresa, så kallad non-conveyance. Syfte: Syftet var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av non-conveyance i glesbygdsmiljö. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Från fem ambulansstationer i norra Sverige rekryterades åtta deltagare. Datainsamlingen utfördes genom individuella semistrukturerade intervjuer. Därefter analyserades intervjuerna utifrån kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier, “Avståndet är en betydande del i beslutet” och “Stärka mötet vid non-conveyance genom omvårdnad”. Dessa två kategorier innehåller fem underkategorier “Beslutet att lämna hemma på gott och ont”, “Utmaningarna ökar med avstånd”, “Möta motstånd och bemöta det”, “Viljan att göra mer och det lilla extra” och “Ta hjälp av hemtjänst eller närstående när patienten inte medföljer”. Slutsats: Erfarenhet och god kunskap är viktigt för att kunna genomföra en god undersökning och bedömning. Avståndet är också en betydande faktor i beslutet att lämna hemma, dessutom är viljan att göra det lilla extra en betydande del i arbetet i glesbygdsmiljö. Att göra bedömningar och ta beslutet att inte transportera patienten upplevs som både utmanande och svårt.

Bakgrund: Hjärtsvikt är ett globalt hälsoproblem med låg medvetenhet hos allmänheten. Cirka 64,3 miljoner människor lever med denna sjukdom globalt. Symtom som andfåddhet, trötthet och ödem är vanligt förekommande. Farmakologiska och icke farmakologiska behandlingar är aktuellt. Egenvård är en viktig faktor som kan minska förvärring av sjukdomen. Syfte: Syftet med arbetet var att beskriva de upplevelser patienter med hjärtsvikt genomgår. Metod: En allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats tillämpades. Sökningar gjordes i två databaser, PubMed och CINAHL. Det valdes nio vetenskapliga artiklar till resultatet och därefter valdes tematisk analys som dataanalys.  Resultat: Studiens resultat utformade tre huvudteman och fyra subteman. De identifierade huvudteman var ”Livsstilsförändringar”, ”Psykosociala aspekter” och ”Egenvård”. Inom den första huvudtema formulerades två subteman: ”symtom som begränsar livet”, som presenterade de svårigheter patienterna upplever med sina symtom, och ”förändringar i matvanor” som lyfte fram utmaningar med kostanpassning. Inom den andra huvudtema formulerades två underteman: ”närståendestöd” som betonar vikten av stöd från familj och vänner och ”psykiskt lidande” som lyfte fram att patienter med hjärtsvikt kan uppleva psykisk ohälsa.  Slutsats: Studien visade att patienter med hjärtsvikt upplever olika fysiska och psykosociala begränsningar. Vikten av socialt stöd från närstående för att lindra psykiska problem betonades. / Background: Heart failure is a global health problem with low public awareness. About 64.3 million people live with this disease in the world. Symptoms such as shortness of breath, fatigue, swelling are common. Pharmacological and non-pharmacological treatments are relevant. Self-care is an important factor that can reduce worsening of the disease.  Purpose: The study's purpose was to describe the experiences patients with heart failure go through. Method: A general literature study with a qualitative approach was applied. Searches were made in two databases, PubMed and CINAHL. Nine scientific articles were chosen for the result and then Thematic analysis was chosen as data analysis.Results: The study's results formed three themes and four subthemes. The main themes identified were "Lifestyle changes", "Psychosocial aspects" and "Self-care". Within the first main theme, two subthemes were formulated: “Life-limiting symptoms”, which presented the difficulties patients experience with their symptoms, and “Changes in eating habits”, which highlighted challenges with dietary adaptation. Within the second main theme, two subthemes were formulated: "Family support" which emphasizes the importance of support from family and friends and "Psychological suffering" which highlighted that patients with heart failure can experience mental illness.  Conclusion: The study showed that patients with heart failure experience various physical and psychosocial limitations. The importance of social support from relatives to alleviate mental health problems was emphasized.

Bakgrund Depression är ett globalt folkhälsoproblem som är förknippat med försämrad livskvalitet, minskat socialt stöd och ökad risk för kroniska sjukdomar. Egenvård har en viktig roll i åtgärderna för bättre mående vid depression. Forskning visar att fysisk aktivitet har betydande hälsofördelar för människors fysiska och psykiska hälsa. Vidare genererar gruppträning psykosociala fördelar och ökad livskvalitet. Fysisk aktivitet är lika effektivt som läkemedel, vid mild till måttlig depression, men används sällan. Sjuksköterskan har ett ansvar att, utifrån evidens, utbilda individer om hälsoeffekterna och motivera dem att delta i fysisk aktivitet i grupp. Syfte Syftet var att undersöka upplevelser av fysisk aktivitet i grupp vid depression. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 16 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats. Artikelsökningarna utfördes i databaserna CINAHL och PubMed utifrån kombinationer av sökord. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. För att analysera och sammanställa resultaten utfördes en integrerad dataanalys.  Resultat Resultatet sammanställdes utifrån fyra huvudkategorier: Upplevelser av livskvalitet, Upplevelser av socialt stöd, Upplevelser av jaget och Upplevelser av hinder. Utöver dessa kategorier identifierades 12 underkategorier. Resultatet indikerade att individer med depression har övervägande positiva upplevelser av fysisk aktivitet i grupp, där kamratstöd, självtillit och självkänsla var mest framträdande. I resultatet framkom även vissa upplevda hinder. Slutsats Resultatet visade att fysisk aktivitet i grupp kan främja egenvårdsförmågan hos individer med depression, främst tack vare ökat kamratstöd, ökad självtillit och självkänsla. Resultatet belyste även ett antal hinder, varav de flesta gick att övervinna. Egenvård utgör en viktig behandlingsåtgärd för individer med depression och gruppträning kan vara en effektiv egenvårdsmetod. Med denna kunskap kan sjuksköterskan motivera individer med depression att delta i fysisk aktivitet i grupp. / Background Depression is a global health problem associated with reduced quality of life, reduced social support and increased risk of chronic diseases. Self-care plays an important role inpromoting well-being for individuals with depression. Research proves that physical activity has significant health benefits for people's physical and mental health. Furthermore, group exercise generates increased psychosocial benefits and quality of life. Physical activity is as effective as medication, for mild to moderate depression, but seldom used. Nurses have a responsibility to, based on research, educate individuals about thehealth benefits and motivate them to participate in physical group activity. Aim The aim was to examine experiences of physical group activity during depression. Method A non-systematic literature review based on 16 scientific articles with a qualitative and quantitative approach. The search of articles was performed in the databases CINAHL and PubMed based on keyword combinations. The articles have undergone a quality reviewbased on Sophiahemmet University's assessment basis for scientific classification and quality. To analyze and compile the results, an integrated data analysis was performed.  Results The result was compiled based on four main categories: Experiences of quality of life, Experiences of social support, Experiences of the self and Experiences of obstacles. In addition, 12 subcategories were identified. The result indicated that individuals with depression have predominantly positive experiences of physical group activity, where peer support, self-efficacy and self-esteem were most prominent. The result also revealed some perceived obstacles. Conclusion The result indicates that physical group activity can promote a self-care ability in individuals with depression, primarily due to increased peer support, increased self-efficacy and self-esteem. The result also highlighted a few obstacles, of which most could be overcome. Self-care is an important treatment method for individuals with depression, and group exercise can be an effective self-care tool. Based on this knowledge, nurses can motivate individuals with depression to participate in physical group activity.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som orsakas av olika faktorer såsom genetiska, åldrande samt stillasittande livsstil. Flera patienter vårdås med sjukdomen i Sverige och nya utmaningar skapas vid vårdandet av diabetes typ 2 patienter. Ökad kunskap kring sjukskterskor erfarenheter av att vårda patienter med diabetes behövs för att kunna tillfredsställa patienters behov på ett effektivt sätt. Syftet: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erferenheter av att undervisa patienter med diabetes typ 2 i sin egenvård. Metod: var en litteraturstudie där sökningarna skedde i databaserna PubMed och CINAHL. Sökningarna resulterade i 11 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansat och vald analysmetod var innehållsanalys. Result: Två huvudkategorier identifierades: Kommunikationens betydelse samt faktorer som påverkar sjuksköterskors utbildning av egenvård. Sjuksköterskor upplevde brist på resurser och tid, vilket ledde till hög arbetsbelastning. Det framkom även brister i kommunikationen mellan sjuksköterskor och patienter. Slutsats: av denna litteraturstudie tyder på att sjuksköterskors kompetens för att undervisa patienter om egenvård behöver utvecklas för att tillgodose patientens behov. Kontinuerlig egen utbildning och metoder för gruppreflekterande vuxeninlärning kan hjälpa till att överbrygga kunskaps-, attityd- och praktikklyftorna för hantering av diabetes. Samt att individanpassad vård där patienterna bemöts utifrån det egna behovet och förutsättningar kan bidra till en ökad trygghet och ökad delaktighet i den egna vården. / Background: Type 2 diabetes is a chronic disease caused by various factors such as genetics, ageing and an inactive lifestyle. More patients are treated with the diease in Sweden and new challenges are created in the care of type 2 diabetes. Increased knowledge about nurses' experiences of caring for patients with diabetes is needed to meet patients' needs effectively. Aim: The aim was to describe nurses experiences of educating patients with type 2 diabetes in their self-care. Method: was a literature review using the PubMed and CINAHL databases. The searches resulted in 11 scientific articles with a qualitative approach and the chosen method of analysis was content analysis. Results: Two main categories were identified: The importance of communication and factors influencing nurses' self-care education. Nurses experienced a lack of resources and time, which led to high workload. Communication gaps betweeen nurses and patients also emerged. Conclusion: This literature review suggests that nurses' skills in teaching patients about self-care need to be developed to meet patients' needs. Continuous self-education and methods of group reflective adult learning may help to bridge the knowledge, attitude and practice gaps for diabetes management. And that personalized care, where patients are treated according to their own needs and circumstances, can contrubute to increased confidence and participation in their own care.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom och en folkhälsosjukdom som förväntas att ökas i världen. Diabetes mellitus typ 2 vanligen drabbar vuxna personer men faktorer som övervikt, fetma, ärftlighet och en försämrad livskvalité kan orsaka att få sjukdomen. Egenvård är den centrala åtgärden för att förebygga komplikationer samt främja hälsan. Sjuksköterskans ansvar är att stödja, motivera och informera patienten genom att tillämpa ett individanpassad vård. Att självständigt kunna hantera sin egenvård kan vara utmanande då livsstilsförändringar bör göras. Genom kunskap och stöd från familjen, närstående och vårdpersonalen kan personer med diabetes mellitus typ 2 stärka sin egenvårdsförmåga. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av egenvård hos vuxna personer med diabetes mellitus typ 2. Metod: Databaserna CINAHL Complete och PubMed användes i sökningen för att hitta vetenskapliga artiklar. Tio kvalitativa vetenskapliga artiklar valdes för att använda i resultatet och identifiera teman. Resultat: I resultatet identifierades tre teman; Att tillämpa nya livsstilsförändringar, Betydelsen av kunskap  och Vikten av stöd. Sammanfattning: Personer med DMT2 upplevde att egenvård är en utmanade process som kräver livsstilsförändringar i syfte att främja och bibehålla hälsan. Vårdpersonalen och närstående hade en viktig roll att stötta och motivera till att utföra egenvård. / Background: Diabetes mellitus type 2 is a chronic disease and a public health disease that is expected to increase worldwide. Diabetes mellitus type 2 usually affects adults, but causes such as overweight, obesity, heredity and a reduced quality of life can cause getting the disease. Selfcare is the central measure for preventing complications and promoting health. The nurse's responsibility is to support, motivate and inform the patient by applying individual care. Being able to manage your own selfcare independently can be challenging as lifestyle changes need to be made. Through education and support from the family, relatives and healthcare staff, can people with diabetes mellitus type 2 strengthen their self-care skills.  Aim: Describe adult person's experiences of self-care in type 2 diabetes. Method: The databases CINAHL Complete and PubMed were used in the search to find scientific articles. Ten qualitative scientific articles were selected to be used in the results and to identify themes. Results: In the result, three themes were identified; Applying new lifestyle habits, the importance of knowledge and the importance of support. Summary: People with diabetes mellitus type 2 felt that self-care is a challenging process that requires lifestyle changes in order to promote and maintain health. The nursing staff and relatives had an important role to support and motivate to perform self-care.

Bakgrund: Studier visar att framtiden för vården är personcentrerad och sjuksköterskor bör möta människor i ett hälsoorienterat perspektiv. Egenvårdsråd bör anpassas efter personen med diabetessjukdom och sjuksköterskan skall ta hänsyn till skillnader i synen på hälsa och sjukdom. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av preventiva åtgärder för att minska risken för fotsår hos personer med diabetes mellitus typ II. Metod: Kvalitativ intervjustudie där tio halvstrukturerade intervjuer genomfördes. Materialet transkriberades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultaten presenteras i två kategorier: förväntningar på sjuksköterskan och stöd till personen med diabetes. Förväntningar på sjuksköterskorna var att eftersträva att se personen bakom diabetessjukdomen och att fokusera på det mätbara. De skall eftersträva att möta individen där den befinner sig och eftersträva goda relationer. Det är genom goda relationer som egenvårdsråden lättare kan implementeras och fotsår förhindras, detta presenteras i subkategorin egenvårdsråd, som ligger under kategorin stöd till personer med diabetes. Detta för att minska lidande för individen samt undvika höga samhällskostnader. Sjuksköterskor har goda avsikter med sin omvårdnad och undervisning. Sjuksköterskorna såg fördel i motiverande gruppundervisning för att nå ut till flera personer samtidigt och erbjuda dem möjlighet att utbyta erfarenheter. Sjuksköterskorna upplevde att de hade instanser att vända sig till och kontakter med samarbetspartners är en självklarhet inom diabetesvården idag. Slutsats: Resultaten av denna studie visar att sjuksköterskor i primärvården kan förebygga fotsår genom att leva upp till förväntningar som finns på dem och att se personen bakom diabetessjukdomen genom att erbjuda sin breda kompetens, motiverande gruppundervisning, egenvårdsråd och kontakt med samarbetspartners. / Background: Studies show that the future of health care is person-centeredness and nurses should meet people in a health-oriented perspective. Self-care should be adapted to the person with diabetes and nurses should take differences in views regarding health and disease into account. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of preventive measures to reduce the risk of foot ulcers in people with diabetes mellitus type II. Method: Ten qualitative semi-structured interviews were conducted. The material was transcribed and analyzed using qualitative content analysis. Results: The results are presented in two categories: expectations on the nurse and support to the person with diabetes. Expectations of the nurses was to strive to see the person behind diabetes and to focus on the measurable. They must strive to meet the individual where it is located and strive for good relationships. It is through good relationships that self-care advice can be more easily implemented and foot ulcers prevented, this is presented in the subcategory self-care, which is located below main category support to person with diabetes. This is to reduce suffering for the individuals and avoid high costs for the society. Nurses had good intentions with their care and teaching. The nurses saw advantage in motivating groups by reaching out to several people at the same time and offer them the opportunity to exchange experiences. Nurses felt that they had the ability to turn to instances and contacts with partners is obvious in diabetes care today. Conclusion: The results of this study show that nurses in primary care can help prevent foot ulcers through living up to the expectations placed on them by seeing the person behind diabetes and to offer its wide expertise, motivation work, self-care and cooperation with partners.