Bakgrund: Kompressionsbehandling används till patienter med benödem och sår på underben vilket är en vanligt förekommande arbetsuppgift för sjuksköterskan i kommunal hälso-och sjukvård. Det finns riktlinjer för hur patientens cirkulatoriska status i benen ska bedömas i samband med en kompressionsbehandling. För att upprätthålla patientens följsamhet till kompressionsbehandling arbetar sjuksköterskan tillsammans med andra professioner i den kommunala hälso-och sjukvården. En bristande följsamhet hos patienten kan leda till patientlidande och ökade samhällskostnader. Syfte: Var att utifrån kommunal hälso- och sjukvård beskriva vidareutbildade sjuksköterskors erfarenheter av patienters följsamhet vid kompressionsbehandling och vad som kan påverka den. Metod: En kvalitativ studie där datainsamlingen skett genom semistrukturerade intervjuer med nio deltagare som innefattade både distriktssköterskor och vidareutbildade sjuksköterskor. Intervjuerna har analyserats utifrån en kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: I resultatet framgick det att gynnande och bristande orsaker till patientens följsamhet till kompressionsbehandling kunde påverkas av de olika professionernas kunskap och förmåga till att informera och följa riktlinjer. Genom att sjuksköterskorna upprätthöll en kontinuitet kunde vården individanpassas vilket ökade patientens delaktighet och motivation till följsamhet.  Slutsats: Läkarnas engagemang och kunskap om kompressionsbehandling var avgörande för om riktlinjerna efterföljdes. Genom att personalen gav återkommande information till patienten bidrog det till en ökad motivation. Det kunde även ses ett samband mellan personalens kunskap och patientens förståelse för kompressionsbehandlingen vilket var av stor betydelse för patientens följsamhet. / Background: Compression therapy is used for patients with leg edema and wounds on the lower legs, which is a common task for the nurses in municipal healthcare. There are guidelines for how the patient's circulatory status in the legs should be assessed in connection with a compression therapy. In order to maintain the patient's compliance to compression therapy, the nurse works together with other professions in the municipal health care. A lack of patient compliance can lead to patient suffering and increased societal costs.  Purpose: Based on municipal health care, the study describes advanced nurses' experiences of patients' compliance with compression therapy and what can affect it.  Method: A qualitative study where the data collection took place through semi-structured interviews with nine participants that included both district nurses and advanced nurses. The interviews have been analyzed based on a qualitative content analysis with an inductive approach.  Results: The results showed that favourable and unfavourable reasons for the patient's compliance to compression therapy, could be influenced by the various professions' knowledge and ability to inform and follow guidelines. By the nurses maintaining continuity, the care could be individually adapted, which increased the patient's participation and motivation to compliance.  Conclusion: Physicians' commitment and knowledge of compression therapy was decisive for whether the guidelines were followed. By the staff giving recurring information to the patient, it contributed to increased motivation. A connection could also be seen between the staff's knowledge and the patient's understanding of the compression therapy, which was of great importance for the patient's compliance.

Bakgrund: Diabetes typ 1 är en kronisk sjukdom som drabbar många människor i världen. Sjukdomen kan leda till många olika komplikationer om egenvård inte främjas. För att förebygga diabeteskomplikationer krävs det livsstilsförändring i form av hälsosam kost och fysiska aktiviteter. För att patienten ska vara delaktig i sin egenvård krävs det att sjuksköterskan framhäver patientens styrkor och motiverar dem till delaktighet i egenvård. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid diabetes typ 1. Metod: Metoden som användes i studien var en litteraturstudie baserad på kvalitativ forskning. 13 kvalitativa vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades och analyserades genom Fribergs fem steg för en integrerande sammanfattning.  Resultat: Patienter upplever att kunskap, stabila blodsockervärden, stöd från sjukvården, omgivningen och hjälpmedel ger känslan av trygghet. För att uppnå detta och kunna ta det egna ansvaret krävs att patienterna accepterar sin sjukdom och situationen som de befinner sig i. Rädsla och stress är ständigt närvarande hos patienterna och något som de behöver handskas med dagligen. Konklusion: Faktorer som påverkar blodsockernivåerna är något som ständigt är närvarande hos patienter med diabetes typ 1. Sjuksköterskans ansvarsområde är att utbilda patienterna utifrån deras individuella behov med syfte att öka kunskap, vilket bidrar till bättre egenvård och ökad trygghet i vardagen. / Background: Diabetes type 1 is a chronic disease that affects many people in the world. If there is no suitable self-care, this disease can lead to many different complications. To prevent diabetes complications, lifestyle changes in the form of a healthy diet and physical activities are required. For the patient to be involved in their care, the nurse must highlight the patient's strengths and motivate them to participate in self-care. Aim: To describe patients' experiences of self-care in diabetes type 1. Method: The method used in the study was a literature study based on qualitative research. 13 qualitative scientific articles with a qualitative approach were reviewed and analyzed through Friberg’s five steps for an integrative summary. Findings: Patients feel that knowledge, stable blood sugar values, support from the healthcare system, the environment and utils provide a sense of security. To achieve this and be able to take their own responsibility, patients must accept their illness and the situation they are in. Fear and stress are constantly present and something these patients need to deal with on a daily basis. Conclusion: Factors that affect blood sugar levels are constantly present in patients with type 1 diabetes. The nurse's area of responsibility is to educate patients based on their individual needs with the aim of increasing knowledge, which contributes to better self-care and increased security in everyday life.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som ökar globalt och som är den främsta orsaken till global dödlighet. Sjukdomen uppstår när kroppen blir resistent mot insulin och inte producerar tillräckligt med insulin. Behandling vid diabetes typ 2 kräver livsstilsförändring i form av egenvård för att bromsa utvecklingen och för att förhindra komplikationer. Sjuksköterskans roll utöver den medicinska omvårdnaden är att bedöma patienters behov och erbjuda undervisning om egenvård för att patienten ska kunna upprätthålla hälsa och välmående. Syfte: Syftet med studien är att beskriva patienters upplevelser av egenvård vid diabetes typ 2. Metod: Litteraturstudie som baseras på 9 artiklar med kvalitativ metod. Artikelsökning gjordes i Cinahl och PubMed. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier och sju underkategorier. De två huvudkategorierna var: ”Utmaning och begränsning” och ”Främjande aspekter”. Konklusion: Motivation och stöd från omgivningen och vårdpersonal underlättar för att klara egenvård vid diabetes typ 2. Dock beskrev deltagarna att det försvårade för dem att utföra egenvård på grund av bristande stöd från närstående och socialt nätverk. Brist på förståelse och kunskap vid diabetes typ 2 var ett hinder för egenvården. Informationen från vårdpersonalen var inte tillräcklig och inte kulturellt anpassad. Som sjuksköterska är det viktigt att arbeta utifrån personcentrerad vård vid bemötande av patienter för att underlätta egenvård. / Background: Type 2 diabetes is a chronic disease that is increasing globally and is the leading cause of global mortality. The disease occurs when the body becomes resistant to insulin and does not produce enough insulin. Treatment for type 2 diabetes requires lifestyle changes and self-care to slow the progression and prevent complications. A nurse's role in addition to medical care is to assess the patient's needs and offer instruction on self- care in order to maintain the patient's health and well-being. Purpose: The purpose is to describe patients with type 2 diabetes experiences of self-care. Method: Literature study based on 9 articles with a qualitative method. Article searches were performed in Cinahl and PubMed. Results: The analysis resulted in two main categories and seven subcategories. The two main categories were: “Challenge and Limitation” and “Promoting Aspects”. Conclusion: Motivation and support from the surrounding and healthcare staff make it easier to cope with self-care in type 2 diabetes. However they described difficulties for the patient to perform self-care due to a lack of support from relatives and social networks. Lack of understanding and knowledge in type 2 diabetes led to an obstacle to self-care. Information from the healthcare staff was not sufficient and not culturally adapted. As healthcare professionals it is important to ensure that you have person-centered care in mind when treating patients to facilitate self-care.

Bakgrund: Typ 2-diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som medför betydande hälsoproblem. Typ 2-diabetes mellitus kan ge varierande symptom såsom trötthet, törst och ökad urinproduktion. Risken för typ 2-diabetes mellitus är kopplad till livsstilsfaktorer som dålig kost, övervikt och stress samt kan leda till allvarliga komplikationer som hjärt- och kärlsjukdomar, neuropati, hypoglykemi och retinopati, vilket kräver regelbunden vård och hälsosamma levnadsvanor för att förebyggas. Syfte: Syftet med studien är att belysa patienters erfarenheter av egenvård vid typ 2-diabetes mellitus. Metod: Studien genomfördes som en litteraturbaserad studie med en kvalitativ ansats inspirerad av Friberg. Resultat: Genom analysen av valda artiklar har fyra teman identifierats: Svårigheter att ändra kosten, fysisk aktivitet som främjar egenvård, närståendes påverkan och vårdpersonalens stöd och påverkan. Dessa teman belyser patienters erfarenheter av egenvård. Konklusion: Egenvård hos patienter med T2DM kan vara utmanande, med initiala känslor av skam och rädsla. Det är nödvändigt att vården anpassar sig till patientens livssituation och erbjuder stöd och strategier för livsstilsförändringar. Anhöriga och vårdpersonalens stöd och motivation är viktigt för att främja goda egenvårds vanor. / Background: Type 2 diabetes mellitus is a chronic disease that causes significant health problems. It is characterized by a range of symptoms, including fatigue, thirst, and increased urine production. The risk of type 2 diabetes mellitus is linked to lifestyle factors such as poor diet, obesity and stress and can lead to serious complications such as cardiovascular disease, neuropathy, hypoglycemia, and retinopathy, which require regular care and healthy lifestyle habits to prevent. Aim: The aim of this study is to describe patients' experiences of self-care in type 2 diabetes mellitus. Method: The study was conducted as a literature-based study with a qualitative approach inspired guided by Friberg. Findings: Through the analysis of selected articles, four themes have been identified: Difficulties in changing the diet, physical activity that promotes self-care, the influence of relatives, and the support and influence of healthcare professionals. These themes highlight patients’ experiences of self-care. Conclusion: Self-care in patients with T2DM can be challenging, with initial feelings of shame and fear. It is necessary that care adapts to the patient's life situation and offers support and strategies for lifestyle changes. The support and motivation of relatives and care staff is important for promoting good self-care habits.

Introduktion: Diabetes typ 2 anses som ett allvarligt hälsoproblem i världen. Egenvård är en av hörnstenarna vid behandlingen. Personer med diabetes typ 2 behöver motivation för att utföra egenvård. Forskning har visat att kunskap och förmåga behövs för att kunna utföra egenvård. Distriktssköterskan/diabetessköterskan måste ta hänsyn till personens tillstånd samt syn på sjukdomen och utifrån det erbjuda en personcentrerad vård.    Syfte: Syftet var att undersöka effekt av olika interventioner som avser att förbättra följsamhet till egenvård hos personer med diabetes typ 2.   Metod: Artiklarna söktes i databaserna CINAHL och PubMed. Litteraturöversikt är baserad på 20 vetenskapliga kvantitativa artiklar, granskade med bedömningsmall av Forsberg och Wengström, samt analyserade med hjälp av Fribergs metod.    Resultat: De interventioner som påverkar följsamheten till egenvård är socialt stöd eller kamratstöd, anpassad utbildning och information samt interventioner med hjälp av digitala verktyg. För att personer med diabetes typ 2 ska kunna utföra egenvård, behöver de stöd från sina anhöriga och från samhällets/ sjukvårdens insatser. Samtidigt främjar olika interventioner kommunikationen i vården, ökar kunskap och motivation samt bidrar till följsamhet av egenvård hos personer med diabetes typ 2.   Slutsats: Resultatet ökar distriktssköterskans förståelse för följsamheten till olika interventioner gällande egenvård hos personer med diabetes typ 2 och betydelsen av personcentrerad vård. Hälsolitteracitet är en riskfaktor för att personer med diabetes typ 2 avstår från egenvård, vilket kräver anpassad information och utbildning utifrån personens kunskapsnivå. / Introduction: Type 2 diabetes is considered a serious health problem in the world. Self-care is one of the cornerstones of treatment. People with type 2 diabetes need motivation to perform self-care. Research has shown that knowledge and skills are needed to perform self-care. The district nurse/diabetes nurse must take into account the person's condition and view of the disease and offer person-centered care.    Aim: The aim was to investigate the effectiveness of different interventions aimed at improving adherence to self-management in people with type 2 diabetes.   Method: The articles were searched in the databases CINAHL and PubMed. The literature review is based on 20 scientific quantitative articles, reviewed with the assessment template by Forsberg and Wengström, and analyzed using Friberg's method.    Results: The interventions that affect adherence to self-care are social or peer support, customized education and information, and interventions using digital tools. In order for people with type 2 diabetes to perform self-care, they need support from their relatives and the efforts of society/healthcare care. At the same time, different interventions promote communication in care, increase knowledge and motivation, and contribute to adherence to self-care in people with type 2 diabetes.   Conclusion: The result increases the district nurse's understanding of adherence to different interventions regarding self-care in people with type 2 diabetes and the importance of person-centered care. Health literacy is a risk factor for people with type 2 diabetes to refrain from self-care, which requires adapted information and education based on the person's level of knowledge.

Bakgrund Bröstcancer är den vanligaste cancerformen globalt bland kvinnor. Både den som insjuknat och dennes eventuella närstående drabbas av sjukdomens följder. En behandlingsform är adjuvant cytostatika vilket ofta resulterar i en mångfacetterad biverkningsprofil. Vid pågående cancerbehandling kan fysisk aktivitet lindra både symtom och biverkningar och bör därför föreslås av hälso- och sjukvårdspersonal. Utifrån egenvårdsteorin formulerad av Dorothea Orem betonas särskilt sjuksköterskans funktion i att stödja varje individs förmåga att agera på sätt som främjar dennes fysiska och psykiska mående. Således har fysisk aktivitet, en form av egenvårdsåtgärd, potential att förbättra livskvaliteten för dennagrupp och bör därmed vidare undersökas. Syfte Syftet var att beskriva kvinnors upplevelser av fysisk aktivitet under adjuvant cytostatikabehandling vid bröstcancer. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 16 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats (9), kvalitativ ansats (6) och mixed-method (1). Artiklarna inhämtades från CINAHL och PubMed. Artiklarna genomgick kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med hjälp av integrerad analys. Resultat Resultatet sammanställdes i fyra huvudkategorier: Upplevelser av psykisk hälsa och ohälsa, Symtomupplevelser, Upplevelser av externa resurser samt Upplevelser av vad som försvårar utövandet av fysisk aktivitet. Resultatet belyser att fysisk aktivitet kan bidra med upplevda positiva och negativa aspekter; både gällande psykisk hälsa men även fysisk symtombild. Vidare framkommer att adekvat information, motivation och stöd är avgörande för ett fortsatt utövande av fysisk aktivitet. Slutsats Resultatet visar på en kombination av inre och yttre faktorer vilka gemensamt påverkar den individuella förmågan och nyttan av utförandet av fysisk aktivitet. Det framkommer att egenvård har en betydande roll samt att information och stöd från såväl hälso- och sjukvårdspersonal som närstående är en viktig del i att bibehålla fysisk aktivitet. / Background Breast cancer is the most common cancer type globally amongst women. Both the afflicted and potential close relations face the consequences of the illness. Possible treatment strategies include adjuvant chemotherapy, which has a multifaceted side effect profile. During ongoing treatment healthcare personnel should suggest simultaneous practice of physical activity given its alleviating outcome on symptoms and side effects. The self-care deficit nursing theory by Dorothea Orem emphasizes the nurses’ function in supporting the individuals’ abilities in performing actions towards better physical and mental health. Therefore physical activity, a self-care measure, has the potential of improving the quality of life amongst these women and should be explored further. Aim The aim of this study was to describe the experiences of physical activity in women with breast cancer undergoing adjuvant chemotherapy.  Method A non-systematic literature review based on 16 scientific articles with a quantitative method (9), qualitative method (6) and mixed-method (1). Articles were retrieved from two databases, CINAHL and PubMed, and underwent a quality review based on Sophiahemmet University assessment basis for scientific classification and quality. Results were compiled and analysed with an integrated data analysis. Results When compiling the results four main categories were identified: Experiences of mental health and mental illness, Experiences of symptoms, Experiences of external resources and Experiences of factors aggravating the pursuance of physical activity. Results showed that physical activity can contribute to both positive and negative experiences; concerning mental health as well as physical symptoms. Furthermore adequate information, motivation and support are deemed essential to contribute to continued physical activity. Conclusions Results showed a combination of internal and external factors contributing towards the individual ability and benefit of physical activity. It is indicated that self-care plays a considerable role alongside information and support from health care professionals and close relations in maintaining physical activity.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 1 [DMT1] är en sjukdom som drabbar barn och ungdomar. Incidensen ökar globalt. Egenvård innebär dagliga kontroller av bland annat blodsocker. Forskning visar att ungdomen är en skör period och svårigheterna med att kombinera den tiden med en kronisk sjukdom.  Syfte: Att undersöka erfarenheter av egenvård hos barn och ungdomar med DMT1. Metod: En litteraturstudie grundad i åtta artiklar med kvalitativ ansats samt en artikel med mixad metod. Innehållsanalys från Graneheim och Lundman (2004) användes som analysmetod.  Resultat: Studien visade att barn och ungdomar med DMT1 känner sig annorlunda från de som inte har sjukdomen. Två kategorier; Egenvård kopplat till yttre faktorer och Egenvård kopplat till inre faktorer samt fem underkategorier identifierades; Att hantera sin egenvård i skolan; Upplevda hinder för egenvård; Omgivningens påverkan på egenvården; Att ta ansvar för sin egenvård samt Att inte vara som alla andra.  Slutsats: Barn och ungdomar upplever den komplicerade egenvården vid DMT1 som ett hinder i vardagen. En god egenvård kan förbättra deras livskvalitet och förhindra framtida komplikationer. Fortsatt forskning kan minska stigmatiseringen och öka medvetenheten kring DMT1. / Background: Type 1 Diabetes Mellitus [DMT1] is a disease that affects children and adolescents. The incidence increases globally. Self-care includes controls of blood glucose levels among other tasks. Previous research shows that youth is a delicate time, and it is hard to combine with a chronic illness.  Aim: To study the experience of self-care in children and adolescents with DMT1.  Method: A literature review with eight articles with qualitative approach and one mixed method article. Content analysis from Graneheim and Lundman (2004) was the analysis method.  Results: This study showed that children and adolescents with DMT1 feel different than their friends. Two categories were identified; Self-care linked to external factors and Self-care linked to internal factors, as well as five under categories; To deal with self-care in school; Perceived obstacles for self-care; The surroundings effect on self-care; To take responsibility for their self-care and To not be like everybody else.  Conclusion: Children and adolescents with DMT1 experience the complicated self-care as an obstacle in their everyday lives. Good self-care can improve their quality of life and prevent future complications. Continued research can reduce the stigma and increase awareness about DMT1.

Bakgrund: Hälsolitteracitet är individens förmåga att få tag på, förstå, värdera och använda information för att kunna bibehålla och främja hälsa. För att patienten ska kunna vara mer aktiv i sin egenvård och att ha förmågan att kunna fatta beslut i hälsofrågor behövs en viss nivå av hälsolitteracitet. Hälsa påverkas av de förutsättningar, förhållanden och situationer som patienterna har. Sämre sociala och ekonomiska förutsättningar kan leda till ojämlikhet i hälsan. Med omställning till god och nära vård ska sjuksköterskan arbeta mer personcentrerad och stärka patienten förmåga till egenvård. Att främja hälsolitteracitet betraktas som en hållbar investering i hälsa för både patienten och samhället för att nå en hög kvalitet i vården och en mer jämlik hälsa. Syfte: Syftet var att undersöka sjuksköterskors uppfattning om vad som påverkar hälsolitteracitet hos vuxna socioekonomiskt utsatta patienter. Metod: Studien utfördes som en kvalitativ intervjustudie. Sju sjuksköterskor deltog i intervjuerna, materialet analyserades i enlighet med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet beskrevs tre huvudkategorier. Den första kategorin var Individens kompetens och resurser där var sjuksköterskor uppfattning att nivå av hälsolitteracitet påverkas av individens utbildning och kunskap samt stöd från familjen. Den andra kategorin var kommunikation och där beskrev sjuksköterskor att språkbarriär och kulturella skillnader var utmaningar för en god kommunikation som grund för informationsutbyte med patienter. Den tredje kategorin var förutsättningar för att främja hälsolitteracitet. Där uppfattade sjuksköterskor att individanpassad vård, organisationens stöd och samverkan mellan olika aktörer var förutsättningar för att främja hälsolitteracitet. Slutsats: Sjuksköterskorna i studien ansåg att individens egna förutsättningar såsom utbildning och kunskap, stöd från familjen samt kommunikation påverkade nivån av hälsolitteracitet hos patienterna. För att främja hälsolitteraciteten krävs det att hälso- och sjukvårdspersonal erbjuder patienter individanpassad vård samt att det finns både organisatoriskt och samhälleligt stöd för detta viktiga arbete. / Background: Health literacy is the individual's ability to obtain, understand, value and use information in order to maintain and promote health. For the patient to be more active in their own care and to have the ability to make decisions in health matters, a certain level of health literacy is needed. Health is affected by the prerequisites, conditions and situations that the patients have. Poorer social and economic conditions can lead to inequality in health. With the transition to good and close care, the nurse must work more person-centred and strengthen the patient's ability to self-care. Promoting health literacy is considered a sustainable investment for both the patient and society in order to achieve high quality care and a more equal health. Aim: The purpose was to examine nurses' perception of what affects health literacy in socioeconomically vulnerable adult patients. Method: The study was conducted as a qualitative interview study. Seven nurses participated in the interviews; the material was analyzed in accordance with qualitative content analysis. Results: The results described three main categories. The first category was the individual's competence and resources, where nurses were of the opinion that the level of health literacy is affected by the individual's education and knowledge as well as support from the family. The second category was communication where nurses described that language barriers and cultural differences were challenges for good communication which was the basis for information exchange with patients. The third category was conditions for promoting health literacy. Nurses perceived that individualized care, the organization's support and collaboration between different actors were prerequisites for promoting health literacy. Conclusions: The nurses in the study perceived that the individual’s own characteristics such as education and knowledge, support from the family and communication influenced the level of health literacy in the patient. In order to promote health literacy, it is required that healthcare professionals offer patients individually tailored care and that there is both organizational and societal support for this important work.

Bakgrund: Diabetes typ 2 blir allt vanligare och upptäcks i allt tidigare åldrar. Det finns ett flertal levnadsvanor som påverkar risken att insjukna med diabetes typ 2. Till riskfaktorerna hör obesitas, hypertoni och alkoholkonsumtion. Fysisk inaktivitet är en direkt riskfaktor då det finns ett samband mellan det och andra riskfaktorer, men även då det tros leda till försämrad förmåga att ta upp glukos. Syfte: Denna litteraturstudie syftar till att kartlägga ochsammanställa forskning om personers erfarenheter av fysisk aktivitet vid diabetes typ 2. Metod: För att besvara syftet valdes en litteraturstudie med kvalitativ studiedesign. Resultatetinkluderar 12 artiklar inhämtade från databaserna Cinahl och PubMed. Kvalitetsgranskningen av artiklarna genomfördes enligt SBU:s mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik. Dataanalysen genomfördes i fyra steg enligt Popenoes guide för dataanalys av litteraturstudier. Resultat: Resultatet delades in i två huvudkategorier: erfarenheter av motivation till fysisk aktivitet och erfarenheter av barriärer till fysiskaktivitet. Totalt identifierades åtta subkategorier: sociala aspekter, fysiska aspekter, känslomässiga aspekter, kroppsliga barriärer, känslomässiga barriärer, logistiska barriärer, närstående och sociala relationer som barriärer samt brist på kunskap. Konklusion: Resultatet visade många aspekter av både motivation och barriärer till fysisk aktivitet. Motivation till fysisk aktivitet kunde vara stöd från närstående, men även vårdpersonal, vilket gjorde det lättare för personerna att förändra sina vardagliga rutiner. Däremot kan för mycket stöd påverka autonomin och göra så att de upplevde att de förlorade kontrollen över sitt liv. Att det vardagliga livet ser olika ut för olika personer var en av de mest framträdande barriärerna. / Background: The prevalence of type 2 diabetes is increasing and more younger people are being diagnosed. Many risk factors are linked to lifestyle habits, such as obesity, hypertension and alcohol consumption. Physical inactivity is a risk factor because of the correlation between it and other risk factors, but also because it is believed to impair the ability to absorb glucose. Aim: The aim of this study is to compile research of people with type 2 diabetes experiences of physical activity. Method: To answer the aim of this study a literature review with a qualitative design was chosen. The results include 12 articles collected from the databases Cinahl and PubMed. The quality of the articles followed SBU:sguide for assessment of qualitative studies. The data analysis followed four steps according to Popenoes guide. Results: The results were divided into two main categories: experiences of motivation to physical activity and experiences of barriers to physical activity. In total eight subcategories were identified: social aspects, physical aspects, emotional aspects, physical barriers, emotional barriers, logistical barriers, relatives and social relationships as a barrier and lack of knowledge. Conclusion: The results showed many aspects of both motivation and barriers to physical activity. Motivation to physical activity could be supportfrom relatives, and health care professionals, which made it easier for people to change their daily routines. However too much support could negatively affect the autonomy and make the person feel like they lost control over their life. The day-to-day life is different for different people which was one of the most prominent barriers.

Bakgrund: Sjuksköterskor besitter en viktig samhällsfunktion vars uppdrag bland annat innefattar att främja människors hälsa. Dessvärre lämnar många sjuksköterskor yrket på grund av exempelvis en stressfylld arbetssituation. Sjuksköterskor har ett etiskt ansvar att värdesätta sitt eget välmående och arbetsgivarna ett intresse att värna om sina medarbetare.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors egenvårdsstrategier och hur dessa påverkar patientomvårdnaden. Metod: En litteraturöversikt baserad på tio artiklar varav nio kvalitativastudier och en studie med mixad metod. Datainsamlingen och analysen genomfördes systematiskt.  Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor använde flera olika strategier för att ta hand om sig själva. Sjuksköterskor utövade egenvård på både en fysisk, psykisk, spirituell och organisatorisk nivå. Genom att utöva egenvård förbättrade sjuksköterskorna sitt mående. Vidare påverkade detta omvårdnaden, då de bland annat kunde vara mer närvarande och lugna i mötet med patienten.  Sammanfattning: Sjuksköterskor behöver prioritera och utföra egenvård för att uppnå välbefinnande, vilket påverkar patientomvårdnaden positivt. Det är både arbetsgivares och sjuksköterskors ansvar att skapa förutsättningar för en genuin och effektiv egenvårdsstrategi. / Background: Nurses have an important societal function whose mission includes, among other things, promoting people's health. Unfortunately, many nurses leave the profession due to, for example, a stressful work situation. Nurses have an ethical responsibility to value their own well-being and employers have an interest in caring for their employees.  Aim: The aim was to describe nurses' self-care strategies and how these affect patient care.  Method: A literature review based on ten articles, nine of which are qualitative studies and one study with a mixed method. The data collection and analysis were done systematically. Results: The results showed that nurses used several different strategies to take care of themselves. Nurses practiced self-care on both a physical, psychological, spiritual and organizational level. By practicing self-care, the nurses improved their well-being. Furthermore, this affected nursingcare, as they could, among other things, be more present and calmer in the meeting with the patient. Summary: Nurses need to prioritize and perform self-care to achieve well-being, which positively affects patient care. It is the responsibility of both employers and nurses to create the opportunities for a genuine and effective self-care strategy.