Syftet med studien var att undersöka socialsekreterares erfarenheter av att neka ekonomiskt bistånd. Tre frågeställningar formulerades: Hur påverkas socialsekreterare känslomässigt av att neka ekonomiskt bistånd? Hur upplever socialsekreterarna att klienterna reagerar i samband med ett avslag? Finns det andra faktorer som påverkar socialsekreterarnas erfarenheter av att ge avslag? Fem intervjuer genomfördes med socialsekreterare på fyra olika kommuner i Skåne. Resultatet visade att ett avslagsbeslut inte påverkade socialsekreteraren negativt i någon större utsträckning. Även om majoriteten av informanterna uttryckte att det ibland kunde kännas jobbigt att ge ett avslag fanns det coping- strategier och arbetssätt som underlättade i arbetet med avslag. En känsla av sammanhang (KASAM) kunde identifieras som en underlättande faktor. Klienterna kunde ibland bli arga och inte förstå beslutet men de kunde också bli mer motiverade. Faktorer som ramlag, kollegor och yrkeskunskap spelade stor i arbetet. Att ha en tydligt distans till klienten, tilltro till klientens förmåga att förändra sin situation och att det är individen som har ansvar för sin situation underlättade i arbetet med avslag. Ett avslag kan således betyda mer än bara ett ”nej, du har inte rätt till bistånd.” / The aim of this study was to look into social workers experiences on rejecting financial assistance. Three questions were to be answered: In what way are the social workers emotionally affected by rejecting financial assistance? How do the social workers experience the clients reactions when getting a rejection on financial assistance? Are there any other factors affecting the social workers experiences on rejecting financial assistance? Five interviews were conducted with social workers from five different municipalities in Skåne, Sweden. The result showed that rejecting financial assistance did not affect the social workers negatively in a significant manor. Even though the majority of the informants sometimes expressed some level of awkwardness while rejecting finical assistance, there were coping strategies and methods that favored the rejection process. Clients could sometimes become angry, not understanding why the application was rejected but they could also become more motivated. Factors like framework, colleagues and knowledge of the profession played a big part in the daily work. A sense of coherence was also found to be a stress relieving factor. The rejection process was made easier by having a clear emotional distance to the client, a faith in the clients own abilities to change hir situation and also knowing that it is the individual that has full responsibility of hir situation. A rejection can therefore be viewed as something more than just ”no, you’re not entitled the right to receive financial assistance.”

In this study the resemblances in the preparatory work that was conducted before the introduction of the Social Welfare Act (socialtjänstlagen) in 1982 as well as before the current legislation that came into power in 2001 has been studied. The aim of this study has been to examine the similarities and differences in preparatory work originating from two contrasting time periods using the model for thematic analysis suggested by Braun & Clarke (2006). The theories that were utilized discuss power, principles of governing and distribution of responsibilities, neo-liberalism, street-level bureaucracy and stigma. An important theoretical component consists of Bacchi and Evelines (2010) “WPR-approach” which brings up how the problem is handled linguistically. The empirical findings spanned over three levels: government, municipality and individuals and demonstrate theoretical models of explanation for these. In the empirical material no solutions on a structural or individual level were presented, instead moral and personal responsibility was accentuated as the path out of poverty. This study showed that the individual is subjectified, stigmatised and renounced which make it even more difficult to break free from the terms of aid.

Syftet med denna studie har varit att granska rättssäkerheten i tillämpningen av mål om ekonomiskt bistånd enligt 4 kap. 1 § Socialtjänstlagen i förvaltningsdomstolarna, med fokus på Förvaltningsrätten i Stockholm. Studien visar att överklagandefrekvensen har ökat under åren 2013–2018 i alla förvaltningsrätter och att ändringsfrekvensen var 11 procent. Väldigt få mål fick prövningstillstånd i kammarrätterna och i Högsta förvaltningsdomstolen och under en procent av målen fick bifall.Till Förvaltningsrätten i Stockholm överklagades drygt två procent av socialtjänstens avslagsbeslut om ekonomiskt bistånd, vilket kan jämföras med andelen överklaganden av socialförsäkringsmål som var 43 procent. Av besluten som överklagades fick tre procent av de klagande bifall. En närmare granskning av 100 domar från Förvaltningsrätten i Stockholm år 2018 visade att störst chans att få bifall har de mål som handlar om vad som är ett behov enligt Socialtjänstlagen. De mål som rör att den klagande själv anses kunna tillgodose behovet eller inte anses medverka i utredningen hade minst chans att få bifall. Förekomst av bevis samvarierade med bifall för båda parter. Vilka de klagande är eller om barn finns i hushållet påverkade inte utfallet och barns behov belystes inte alls. Vilken enhet och domare hos Förvaltningsrätten som dömt i målet samvarierade också med utfallet.Analysen utifrån rättssäkerhet visar att den ur ett formellt perspektiv är hög. De flesta fick avslag och besluten var därmed förutsebara. Rättssäkerheten minskade dock genom utfallets samvariation med vilken enhet och domare som dömt. Ur ett materiellt perspektiv på rättssäkerhet innebar 71 procent av avslagen att den enskilde inte tillförsäkrades en skälig levnadsnivå. Krav ställdes på den klagande som gjorde att bedömningen kom att handla om vad den klagande kunde ha gjort för att tillgodose behovet själv, inte huruvida denne faktiskt kunde det. Detta tillsammans med att högre beviskrav eventuellt ställdes i dessa mål gör att rättssäkerheten ur ett materiellt perspektiv kan ifrågasättas.

Economic violence is a relatively unexplored societal problem even though it often occurs in intimate relationships. In accordance with Swedish legislation different municipalities have the power to freely adjust support based on conditions and needs at a local level. The duty and responsibility of the Swedish social services is to promote people's economic and social security, and thereby contribute to active participation in society.  Therefore, our aim with this study is to understand how the Swedish social services are paying attention to and handling women who have been subjected to men's financial violence in close relationships and have applied for financial assistance. The study is based on 6 semi-structured interviews in three different-sized municipalities with social workers that work within financial assistance. Our study has shown similarities and differences between the municipalities and the individual social workers. All the social workers found economic violence to be invisible. Our study also showed that the social workers room for maneuvering was perceived differently and was in fact also different in terms of several factors. Further the study shows the need to reflect upon gender. All social workers were aware of gender norms and discussed who in the relationship, between a man and a woman, would retain the financial assistance. To a small extent the social workers were even part of maintaining traditional gender norms by giving the financial assistance to the man.

No description available.

Syftet med studien var att undersöka hur socialsekreterare vid enheten ekonomiskt bistånd ser på det förebyggande arbetet med barnfamiljer som uppbär ekonomiskt bistånd, för att motverka att barnen själva blir bidragstagare i framtiden. Undersökningen utgick ifrån en kvalitativ ansats, där semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. För att analysera det insamlade materialet användes tematisk analys. Resultatet av studien visar att socialsekreterarna anser att det förebyggande arbetet bör fokusera på att arbeta med föräldrarna, genom att se till att de så fort som möjligt kommer ut i självförsörjning och ge dem stöd i att vara goda förebilder för sina barn. Vidare visar resultatet att socialsekreterarna anser att det är önskvärt att arbeta mer förebyggande, men att det behövs en omorganisation inom kommunen för att möjliggöra ett effektivt förebyggande arbete. / The purpose of the study was to examine how social workers at the unit for financial assistance look at the preventive work with families receiving financial assistance, to prevent the children from becoming beneficiaries themselves in the future. The study was based on a qualitative approach, where semi-structured interviews was used as method for data collection. Thematic analysis was used to analyse the collected material. The result of the study shows that the social workers believe that the preventive work should focus on the parents, by assisting them to as soon as possible reach self-sufficiency and support them to be good role models for their children. Further, the result show that the social workers wish to work more preventive, but that a reorganization in the municipality is required to enable an effective preventive work.

The aim of this study is to investigate how administrators of financial aid experience that legislation and municipal guidelines take a children’s rights perspective into consideration, and whether there, within the organizational structure and its norms, is room for maneuvering in order to meet the needs of children. A children’s perspective has since long been included in Socialtjänstlagen and has only gotten stronger since The Convention on the Rights of the Child became a part of Swedish legislation. According to research prior to this study the public debate has been lively as to what is an acceptable living standard for children and whether or not the conditions should be allowed to be affected by the limited recourses of the guardians. The results of the study show how the financial aids administration mainly focuses on an adult perspective where demands on guardians sometimes trump the needs of children. Furthermore, the study shows that there is no unanimous answer to what can be considered a reasonable standard of living for children. This causes administrators of financial aid to be caught between two contradictory sensations. On the one hand they feel relatively free in how they can maneuver within the guidelines given by the organization, on the other hand they are restrained by national guidelines. In summary it is apparent that the children’s rights perspective within financial aid is dependent on a large number of parameters ranging from the individual human standpoint to the national and formal ones, all of which need to be taken into consideration.

Sverige har en vision om att digitalisera samtliga delar av den offentliga sektorn, med målet att uppnå en god hälsa och välfärd för hela befolkningen. De verksamheter som allt mer blir föremål för digitalisering är bland annat verksamheter som handlägger ärenden om ekonomiskt bistånd. Syftet med denna undersökning är att försöka få svar på hur digitaliseringen av ansökan om ekonomiskt bistånd påverkar det sociala arbetet och klienterna. För att få svar på detta har vi skickat webbenkäter till 15 olika verksamheter för ekonomiskt bistånd i Sverige. Resultatet visar att handläggarna övervägande ser positivt på den digitala utvecklingen där de menar att handläggningen blivit enklare och mer effektiv. Det framkommer även att handläggarna blivit tilldelade fler klienter än tidigare där tiden med varje enskild klient har minskat. En begränsning som är framträdande gällande digitaliseringen av ansökan är att enskilda som inte har tillgång till de digitala verktyg som krävs blir hänvisade att ansöka via pappersansökan. Våra resultat visar att digitaliseringen kan bidra till ett mer effektivt och för klienterna mer lättillgängligt socialt arbete men som behöver utvecklas för att kunna inkludera alla medborgare i det svenska samhället. / Sweden has a vision of digitizing all domains of the public sector, with a goal of achieving good health and welfare for the entire population. The organizations that are increasingly becoming the subject of digitalization are, among other things, those that deal with financial aid matters. The purpose of this study is to investigate how the digitalization of the application for financial aid affects the social work and its clients. To answer this, we have sent out web surveys to 15 financial aid organizations in Sweden. The results show that the social workers for the most part are positive concerning the digitalization since the application process has become easier and more efficient. The social workers express that they have been assigned more clients than before and that they have gotten less time with each individual client. One prominent limitation regarding the digitalization of the application is when individuals who do not possess the digital tools required to apply have to apply via paper application. Our results show that digitalization can contribute to social work being more efficient and easily accessible for clients. Thus, for it to be accessible for the whole Swedish population more development needs to be done.

För ungdomar med föräldrar i ekonomisk utsatthet kan det vara svårt att veta vilket stöd som finns. Samtidigt är det en tid då man ska försöka ta sig in i vuxenlivet och man kanske funderar på att hoppa av gymnasiet för att leta arbete. Uppsatsen ämnade sig åt syftet om att undersöka vilka, om några alls, strategier socialt arbete kan ge till ungdomar i ekonomisk utsatthet och hur dessa strategier beskrivs i riktlinjer från Socialtjänsten, för de som ännu inte fullt kan delta på arbetsmarknaden. Främst för vilka möjligheter de har till att bidra till det egna hushållets ekonomi. Specifikt gjordes detta i en dokumentanalys som ämnar svara på frågorna: vilken/vilka strategi/er erbjuds ungdomar i ekonomisk utsatthet som har kontakt med socialtjänst? Och går det att utläsa någon översiktlig bild av hur Socialtjänsten ser på ungdomar i ekonomisk utsatthet utifrån socialtjänsters riktlinjer? I datan framgick det att väldigt få riktlinjer riktar sig helt mot ungdomar. Resultatet visade på att Socialtjänsten sysslar med aktivering för ungdomar för att motverka långtidsberoende av socialt bidragstagande. Riktlinjerna som fokuserar på ungdomar lutar hårt på föräldrarnas försörjningsskyldighet som skyddsnät och ger inte mycket utrymme för ungdomen att bidra till hushållet. Slutsatsen blev att ungdomar är en målgrupp som behöver mer utrymme i riktlinjerna för att undvika att hamna i ett långtidsberoende av socialt bidrag och att det krävs mer övergripande studier för att se vilka strategier som kan hjälpa ungdomar i ekonomisk utsatthet att ta sig ur ekonomisk utsatthet. / For youths with parents in economically vulnerability it can be hard to know what support there is. At the same time, it’s a time when you are trying to get into the adulthood and might be considering dropping out of high school to look for work. The essay dedicated itself to the purpose of investigating which, if any, strategies social work can give to youths in economical vulnerability and how these strategies are described in guidelines from social services, for those who cannot yet fully participate on the job market. Firstly, what possibilities do they have to contribute to the household’s economy. Specifically, this was done in a document analysis that aims to answer the questions: What/which strategy/ies are offered to youths in economical vulnerability that has contact with social services? And can a clear picture of how social services view youths in economical vulnerability be discerned from the social services guidelines? In the data it’s clear that very few guidelines are entirely focused on youths. The results show that social services are involved in activation for youths to counteract long-term dependence on social benefits. The guidelines that are focused on youths, lean heavily on the parent’s liability to provide as a protective measure and doesn’t provide a space for the youth to contribute to the household. The conclusion is that youths is a target group that needs more space in the guidelines to avoid ending up in a long-term dependence on social benefits and that it requires more overarching studies to see what strategies can help youths in economical vulnerability, to escape that economical vulnerability.

Syftet med denna studie har varit att undersöka den diskursiva konstruktionen av ekonomiskt bistånd som yttersta skyddsnät inom ramen för handläggning och bedömning. För att besvara syftet har gruppintervjuer med handläggare på ekonomiskt bistånd genomförts. Vid intervjuerna har tre vinjetter presenterats som handläggarna fått möjlighet att diskutera. I uppsatsen används Laclau och Mouffes diskursteori som teori och analysmetod. Vår studie visar på konstruktioner av ekonomiskt bistånd som det yttersta skyddsnätet i form av tre diskurser; diskursen om ett yttersta skyddsnät då alla andra möjligheter är uttömda, diskursen om ett yttersta skyddsnät mot någonting samt diskursen om ett yttersta skyddsnät när andra välfärdssystem brister. Vi har identifierat den första diskursen, med betoning på klientens skyldigheter och egna ansvar, som hegemonisk. I den andra diskursen betonas klientens rättigheter och hjälpbehov samt handläggarnas ansvar för den enskilde. I den tredje diskursen ligger fokus på kommunens yttersta ansvar för sina invånare när andra välfärdssystem brister. Det finns en motstridighet mellan diskurserna, vilket får konsekvenser för biståndshandläggarna i form av ett komplicerat arbete. Studien visar på variation mellan kommunerna i de diskursiva konstruktionerna, frågan om att stå till arbetsmarknadens förfogande, förmildrande omständigheter samt innebörden av nöd & kris. Variationerna leder till en osäkerhet för den biståndssökande avseende utfallet på ansökan om ekonomiskt bistånd. Vår studie visar på potentiella brister i välfärdssystemet och i organiseringen av ekonomiskt bistånd. Vi anser därför att ekonomiskt bistånd kan behöva reformeras i grunden.