Detta examensarbete undersöker hur olika sorters tonalitet påverkar upplevelsen av filmmusik i en animerad filmscen utifrån begreppen adderat värde, empatisk och icke-empatisk musik. Som teoretisk bakgrund för sambandet mellan det visuella och auditiva ligger de begrepp och definitioner som Chion, Cohen och Davies tagit fram. För att förtydliga skillnaderna mellan olika sorters tonalitet tar undersökningen och skapandet av dess artefakt stöd i definitioner från Persichetti, Simms, Perle, Hauer och Schönberg. Artefakten består av två versioner av en scen ur en animerad film där en version har tonal musik och den andra atonal musik. Tio respondenter gav svar på intervjufrågor vilka sedan analyserades för att producera resultat som besvarar frågeställningen. Undersökningen visar på att tonalitet har en inverkan på hur filmmusik uppfattas och olika sorters tonalitet kan ge upphov till både liknande men också helt skilda känslor. I slutsatsen förs en diskussion om att det vore till undersökningens fördel om fler och längre filmklipp användes med mer genomarbetat musik vilka visades för fler respondenter då svaren från de tio respondenterna i denna undersökning endast ger en liten bild av tonalitetens inflytande och betydelse.

Att vara empatisk innebär att vara medveten om andra människors känslor och att handla efter dessa. Vissa forskare anser att denna intelligens är medfödd, men att den som andra intelligenser måste tränas för att utvecklas (Smith 2006; Hoffman 2000) Enligt Läroplan för förskolan Lpfö 98 (Skolverket 2010) ska empatiarbete finnas med i den dagliga verksamheten, genom att arbetsmetoder som främjar förmåga till inlevelse och medkänsla med andra inkluderas. Syftet med arbetet är att undersöka hur förskolepersonal kan ta del av metoder som stöds av forskning, för att stärka och uppmuntra barns empatiska handlingar och utveckla dem. Flera forskare och författare anser att verksamma metoder i detta arbete är vuxnas närvaro och förhållningssätt, hur/att barn får använda känslor och blir bekräftade i dessa samt hur empatiska handlingar uppmärksammas i vardagen (Niss, Hindgren och Westin 2007; Öhman 2003). Genom att systematiskt tillämpa det väsentliga i sådana metoder i en småbarnsgrupp under sex månader, har jag följt och observerat vad de haft för inverkan på barnens empatiska förmåga. Observationerna i arbetet är uppdelade i två delar. Första delen visar exempel på spontana empatiska handlingar hos barnen. Dessa observationer har analyserats utifrån Hoffmans (2000) teorier om hur barn reagerar på empatisk nöd. Enligt Hoffman blandar barn i ett till tvåårsåldern ofta ihop andras oro med sin egen och tröstar med medel som lindrar den egna oron, vilket även mina observationer visat. Några av observationerna visar på en stegvis ökad empatisk förmåga, vilket enligt Hoffman sker när barnet anpassar sin handling efter andras behov. Den andra delen av observationerna, som visar på samspel barn- vuxen, har analyserats enligt Vygotskijs teorier om "den närmaste utvecklingszonen" (Smidt 2010), vilken kan förklaras som ett stöd, ofta i dialog mellan vuxen och barn. Den vuxne eller mer kompetente hjälper barnet att komma vidare från sin aktuella prestationsnivå till den potentiella nivån. Mina observationer visar att; genom att förskolläraren i dessa situationer upprättar en dialog som förstärker de empatiska handlingarna, hjälper det barnet att senare återkoppla och reflektera över det som har hänt. En utvärdering i arbetslaget visar att metoderna som använts har haft en positiv inverkan på både arbetslaget och barngruppen.

Bakgrund: Ambulanssjukvården i Sverige har över 1 miljon ärenden varje år, varje enskilt ärende innebär ett nytt möte med patienter och anhöriga. I mötet med patient och anhöriga ingår bedömning av patientens vårdbehov, för att göra en bedömning och kunna ge en god omvårdnad krävs mer än bara faktabaserad kunskap. Ambulanssjuksköterskan behöver även kunna besitta empatisk förmåga att förstå patientens känslomässiga tillstånd. Syfte: Att belysa vad som påverkar den empatiska förmågan hos ambulanssjuksköterskan i samband med bedömning av patientens omvårdnadsbehov. Metod: Kvalitativ intervjustudie med sex specialistutbildade sjuksköterskor som arbetar kliniskt i ambulansen i ett län i södra Sverige. Studien analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: De faktorer som påverkade den empatiska förmågan berör resursanvändningen av ambulans som påverkar arbetsmiljön, samspelet mellan ambulanssjuksköterska, patient och anhörig samt ambulanssjuksköterskans förmåga att relatera till patientens situation Diskussion: Tidigare forskning som berör ämnet inom intrahospital akutsjukvård stödjer studiens resultat. Samtidigt menar en del omvårdnadsteoretiker att det finns svårigheter att beskriva och definiera begreppet empati. Slutsats: Den empatiska förmågan påverkas av ambulanssjuksköterskans egen referensram. Referensramen bygger på perspektiv från tidigare erfarenheter och händelser.

Bakgrund: Empati är grunden i personcentrerad vård. I sjuksköterskans kärnkompetenser och kompetensbeskrivning går att läsa att sjuksköterskor skall bemöta patienter och anhöriga med respekt och empati. Där av behöver sjuksköterskans erfarenheter av empati, samt hur empati påverkar yrkesrollen, undersökas vidare. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av empati och empatisk fatigue. Metod: En litteraturstudie med induktiv ansats valdes för att analysera 11 artiklar som ingick i resultatet. Resultat: Resultatet av studien mynnade ut i fyra huvudteman vilka var: förståelse för patienter grundar sig i att känna empati, förutsättningar som verkar möjliggörande eller hindrande för empati i omvårdnad, relation som nyckelfaktor för empatisk vård och vikten av emotionell återhämtning vid empatisk fatigue. Det framkom att sjuksköterskor hade svårt att definiera begreppet empati. Sjuksköterskornas erfarenheter visade också på faktorer som fungerar möjliggörande eller hindrande för empati. Den empatiska vården är beroende av att sjuksköterskan tillåts skapa en relation till patienter och anhöriga, men när balansen äventyras riskerar sjuksköterskan att drabbas av empatisk fatigue. Slutsats: Det skulle gagna vården att ytterligare omvårdnadsforskning bedrivs för att undersöka empatins roll i relation till sjuksköterskans yrke och den personcentrerade vården. Det behövs också ytterligare definiering av begreppet empati för att säkerställa bättre förståelse samt användning av empatisk vård. / Background: Empathy is the foundation of person-centred care. In the nurses' core competencies and competence description it can be read that nurses must treat patients and their relatives with respect and empathy. Therefore, the nurses’ experience of empathy, as well as how empathy affects the professional role, needs to be further researched. Aim: The aim of this study was to describe nurses' experiences of empathy and empathic fatigue. Method: A literature study with an inductive approach was chosen to analyse 11 articles, that were included in the results. Result: From the analysis four main themes revealed as follows: understanding patients is based on feeling empathy, conditions that seem to enable or hinder empathy in nursing, relationship as a key factor for empathic care and the importance of emotional recovery from empathic fatigue. The result revealed that nurses had a hard time defining the term empathy. The nurses' experiences also revealed enablers or barriers for empathy. The empathic care is dependent on the nurses being allowed to create a relationship with patients and relatives, but when the balance is compromised, the nurse can be affected by empathic fatigue. Conclusion: It would benefit healthcare that further nursing research is conducted to investigate the role of empathy in relation to the nurse’s profession and the person-centred care. There is also a need to further define of the concept of empathy to ensure better understanding and use of empathic care.

Ek A & Ohlson I. Empatisk utmattning hos sjuksköterskan. En kvantitativ litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2018.Bakgrund: Empatisk utmattning är ett relativt nytt begrepp och har tidigare benämnts i andra termer. Sjuksköterskor är i riskgruppen att utveckla empatisk utmattning då de arbetar kontinuerligt med människor som upplevt trauma och/eller är i lidande. Symptom sjuksköterskan kan uppleva vid empatisk utmattning är en rädsla för att gå till jobbet, lågt självförtroende samt fysisk utmattning. Om sjuksköterskan har ökad risk för empatisk utmattning kan detta påverka kvalitén och säkerheten i omvårdnadsarbetet och därmed påverka patienten och dennes hälsa. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka tidigare forskning om empatisk utmattning inom omvårdnad.Metod: En systematisk litteraturstudie som baserades på 10 vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. De 10 artiklarna använde sig alla av mätinstrumentet ProQOL. Databassökningen gjordes i databaserna CINAHL och PubMed med hjälp av blocksök. Studierna genomgick granskning samt evidensgradering av två oberoende författare. Resultaten analyserades genom deskriptiv analys.Resultat: Fyra olika demografiska fakta i relation till empatisk utmattning redovisades i resultatet. I fyra av de 10 studierna framkom det att sjuksköterskorna hade medelnivå av empatisk utmattning (22 till 41 poäng enligt ProQOL). I de resterande sex studierna mättes nivån av empatisk utmattning till under 22 upp till 41 poäng. Stöd från sin chef samt erkännande som sjuksköterska hade signifikant relation till högre nivå av empatisk tillfredsställelse (p=0,000 samt p=0,001).Konklusion: Om sjuksköterskan erbjöds stöd av sin chef samt hade en stark och positiv relation till kollegor genererade detta mindre risk för empatisk utmattning och högre nivå av empatisk tillfredsställelse.Nyckelord: Empatisk tillfredsställelse, empatisk utmattning, omvårdnad, ProQOL, sjuksköterska. / Ek A & Ohlson I. Compassion fatigue in the nurse. A quantitative literature study. Degree project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2018.Background: Compassion fatigue is a relatively new concept and has earlier been mentioned in different terms. Nurses are in a risk group to develop compassion fatigue because of their continuous work with people who have experienced trauma and/or suffering. Symptoms that can occur for the nurse while experiencing compassion fatigue are anxiety to go to work, low self-esteem and physical exhaustion. If the nurse has an increased risk to develop compassion fatigue, this can decrease the quality and safety in nursing and affect the patient and the patients’ health. Aim: The aim of the systematic literature review was to study previous research about compassion fatigue in nursing.Method: A systematic literature review that included 10 scientific articles with a quantitative design. The literature-search was done in the databases CINAHL and PubMed using a block strategy. The articles were examined and quality assessed by two independent authors. The results were analyzed by using a descriptive analysis. Result: Four different demographic facts in relation to compassion fatigue was shown in the result. In four of the 10 studies the nurses scored within the average range of compassion fatigue (22 to 41 points according to ProQOL). In the remaining six articles the level of compassion fatigue was below 22 up to 41 points. Manager support and recognition as a nurse had a significant relationship to the nurses levels of compassion satisfaction (p=0,000 and p=0,001).Conclusion: If the nurse was offered support from his or hers’ manager and also had a strong and positive relationship to colleagues, this generated less risk for compassion fatigue and higher levels of compassion satisfaction.Key words: Caring, compassion fatigue, compassion satisfaction, nurse, ProQOL.

BAKGRUND: Vi blev inspirerade att göra denna studie då vi under ett flertal föreläsningarunder vår utbildning kom i kontakt med empatisk kommunikation(giraffspråket). Det var Marshall B. Rosenberg’s Nonviolent communication(NVC) som fångade vårt intresse och vi ville undersöka om pedagogeranvänder sig av empatisk kommunikation i förskolan. Vi valde att göra vårstudie i en förskola där pedagogerna hade gått en mindre fortbildning inomNVC.SYFTE: Syftet med denna studie är att undersöka sex pedagogers uppfattningar omanvändningen av empatisk kommunikation i förskolan.- På vilket sätt uppfattar pedagogerna empatisk kommunikation?- På vilket sätt uppfattar pedagogerna betydelsen av empatiskkommunikation?- Upplever pedagogerna en förändring i arbetet med empatiskkommunikation efter genomförd fortbildning?METOD: En intervjustudie inspirerad av fenomenografi. Sex pedagoger ingår istudien.RESULTAT: Det framkom att empati och empatisk kommunikation var en del avpedagogernas förhållningssätt och användes därmed inte enbart som enmetod för konflikthantering. Intervjupersonerna hade liknande uppfattningarom synen på arbetet med empatisk kommunikation med få undantag. Deuppfattade inte direkt ha förändrat sin syn på empatisk kommunikation eftergenomförd fortbildning, men att de dock arbetade mer medvetet med det nu.

Studiens syfte var att undersöka om förutsättningar för empati i form av personlig disposition och aktuell situation samverkar med empatiska processer för att ge ett emotionellt utfall.Blivande behandlare (n=90) och specialpedagoger / speciallärare (n=50) fick se filmer och besvara frågeformulär baserade på IRI och MACL. Stiganalys gjordes med hjälp av SEM i SPSS/AMOS. Resultaten visade att empatisk disposition och empatiska processer tillsammans predicerar medkänsla. Affektiva och kognitiva empatiprocesser visade sig samverka. I en vardaglig behandlings- situation tycks situationsfaktorer ge det största bidraget till utfallet.Slutsatserna som dras är att det inte enbart handlar om att en enskild person är mer eller mindre empatisk utan om vad som händer under påverkan av den aktuella kontexten. Det är också viktigt att använda pedagogiska metoder som inte enbart använder kognitiva processer utan även integrerar icke-verbala och emotionella komponenter om man vill påverka empatiska processer.Mer forskning behövs om hur grupp- och situationsfaktorer påverkar empati.

The aim of the research is to highlight the nurse's experience of empathy in professional practice. A qualitative approach with ten interviews as a method was used to answer the purpose. Eight women and two men were interviewed with a professional experience of an average of 31 months. After compiling the result from a qualitative manifest content analysis the nurse's experience of empathy was divided into knowledge-based empathy and emotional empathy. In knowledge-based empathy the nurse shows empathy through humanity and by communicating empathy to the patient and relatives. Knowledge-based empathy is based on the fact that the nurse differs from being a private person in relation to being a professional person. Emotional empathy appears when a patient or relative expresses emotions or when personal experience is experienced in the context. The empathetic ability is negatively affected by time shortages and stress at the workplace. Feeling empathy for all patients is not possible, on the other hand similar experiences give an increased sense of empathy. It is important that there is an intellectual ability to use empathy. Empathy is an important competence in nursing to achieve a good healthcare relationship and is a part of the nurse's profession. The nurse may suffer from compassion fatigue, which is an emotional stress for the nurse in nursing care. Compassion fatigue can affect the nurse's ability to be empathetic in the care relationship with the patient.

Bakgrund: Empatisk utmattning (eng: compassion fatigue) berör den utmattning sjuksköterskor kan uppleva genom att ha tagit del av patienters fysiska eller psykiska lidande. Denna empatiska utmattning bidrar till en känsla av kronisk trötthet och oförmåga att uppleva empati för sina patienter. Problem: För att ge en god patientvård förväntas att sjuksköterskorna lever sig in i patienternas situation. Eftersom sjuksköterskorna ofta befinner sig i stressfyllda situationer med korta återhämtningsperioder och samtidigt måste leva sig in i patienternas lidande kan vissa av dem få problem med att ta väl hand om sig själva, vilket gör att deras förmåga att känna empati för sina patienter avtar. Sammantaget bidrar det till en försämrad patientvård. Syfte: Syftet var därför att belysa sjuksköterskornas erfarenheter av empatisk utmattning i vården. Metod: Sjuksköterskornas erfarenheter av empatisk utmattning jämfördes genom en beskrivande analys av 10 kvalitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskorna med empatisk utmattning erfor sina arbetsmiljöer som påfrestande och stressiga. De upplevde bristfälligt stöd från kollegor, familj, vänner, arbetsledning och otillräcklig utbildning i hur de kan motverka riskerna med att drabbas av empatisk utmattning. Ofta hade de upplevt upprepade traumatiska händelser i vården, vilka framkallat känslor av maktlöshet, frustration och sorg. Resultatet visade även att de sjuksköterskor som drabbades av empatisk utmattning var mer benägna att lägga stora krav på sig själva, ha svårt för att dra en skiljelinje mellan privatliv och yrkesliv, samt vara känsliga för stora intryck från omvärlden. Vissa sjuksköterskor hade lättare för att ta hand om sig själva och kunde därmed ge bättre patientvård. Snarare än att bli utmattade tenderade dessa sjuksköterskor att inspireras av sin vårdsituation och drivas till att fortsätta uttrycka empati och inlevelse i kontakterna med patienterna. Det bidrog till empatisk tillfredsställelse snarare än empatisk utmattning, samt till goda ömsesidiga upplevelser mellan sjuksköterskor och patienter.

Bakgrund: Empati kan definieras som förmågan att uppleva en annan människas känslor och sammanför kärnan inom vårdandet. Compassion fatigue är en form av utmattningssyndrom där sjuksköterskan förlorar förmågan att känna empati för patienten och dennes anhöriga. Tillståndet kan skapa negativa fysiska, psykiska och andliga besvär som påverkar sjuksköterskans välmående. Problem: När det emotionella engagemanget begränsas i mötet med patienten på grund av sjuksköterskans känslor av compassion fatigue leder det till att patientsäkerheten äventyras, samt att sjuksköterskans egen hälsa åsidosätts. Förebyggande åtgärder bör identifieras för att minska uppkomsten av utmattningen. Syftet: Att kartlägga faktorer för uppkomsten och strategier för att motverka compassion fatigue hos sjuksköterskor. Metod: En allmän litteraturöversikt har tillämpats med åtta kvantitativa, tre kvalitativa artiklar samt en artikel med mixad metod. Resultat: Faktorer som påverkar uppkomsten av compassion fatigue anses vara flertal demografiska och arbetsrelaterade faktorer. Förebyggande strategier för sjuksköterskor var stöd från kollegor samt tillvarata fritiden med familj och fritidsaktiviteter. Slutsats: Stödjande åtgärder från arbetsplatsen i samband med hållbara arbetstider samt ökad kunskap om faktorer kan minska risken att sjuksköterskor blir utbrända och utvecklar compassion fatigue. Fysisk aktivitet och tid med familj och vänner var strategier som minskade risken för uppkomst av compassion fatigue hos sjuksköterskor.