Syftet med studien är att undersöka hur ämneslärare och speciallärare i samundervisning, på grundskolan och i gymnasiet, fångar upp och stöttar elever som har behov av extra anpassningar. Extra anpassningar innebär att pedagogen gör de anpassningar som eleven behöver så långt det är möjligt inom klassens ram. Intervjuer har gjorts med sju pedagoger som samtliga har erfarenhet av samundervisning på grundskolan och gymnasiet, varav fyra är ämneslärare och tre är speciallärare. Studien belyses genom ett kritiskt perspektiv vilket innebär att man istället för att se eleven eller dess hemmiljö som orsak till inlärningsproblemen vänder blicken mot skolsystemet och den pedagogik som förs. Denna studie försöker att hålla ett kritiskt perspektiv på specialpedagogiken och samundervisning. Metoden innebär att man är två pedagoger i en undervisande klass. Med inkluderande metod menas att eleverna passar in i den undervisning som förs och inte t ex behöver gå ifrån undervisningen för att få det den behöver. I min studie arbetar specialläraren tillsammans med huvudläraren i klassrummet och genom flexibla lösningar på plats behöver inte eleverna gå ifrån undervisningen till specialläraren för att få den undervisning som behövs. Istället får eleven sina behov tillgodosedda inom den ordinarie undervisningen. Det kan då betraktas som ett inkluderande arbetssätt. Samundervisningen visar sig ha olika former med varierande kvalitéer. Specialläraren och skolledningen har möjlighet att påverka samundervisningen till ett inkluderande arbetssätt. Ämneslärarna upplevde inte alltid att speciallärarna tillförde något särskilt förutom en extra pedagogisk insats. Studien visar därmed att upplägget kräver pedagogiska insikter och stöd av skolledningen för att få rätta de förutsättningarna för att metoden ska lyckas. Ökad måluppfyllelse är en grundfaktor för att arbeta med samundervisning men hur vet man om man lyckas om utvärderingar av metoden inte görs? / The purpose of this study is to examine how regular teachers and special needs teachers can work together in order to help students in need of special adjustments. These adjustments are preferably carried out within the framework of the regular classes if it is possible. Seven teachers have been interviewed, all of whom having experience from working with co-teaching at compulsory school level as well as upper secondary school and high school levels. This study takes on a critical approach in pointing out the school system and its pedagogy as mainly responsible for reduced learning ability rather than putting the blame on the student and his or her home environment. This study aims at keeping a critical perspective on remedial pedagogy and co-teaching. The ensuing question is then if this can really be regarded as an inclusive method. An inclusive pedagogy means that the student fits in and feels comfortable and does not have to leave the classroom in order to get what he or she wants. In this study the special needs teacher works alongside the regular teacher in the classroom and by making use of flexible solutions there is no need for a student with reduced learning ability to leave the class in order to find a special needs teacher. His or her needs are instead met directly in the classroom. This can be viewed as an inclusive method of working. The special needs teacher as well as the head of school can influence co-teaching to encompass an inclusive way of working. Subject teachers in this study sometimes felt that the addition of a special needs teacher did not mean more than an increase in the number of pedagogues. The study shows that in order for the method to be successful there needs to be pedagogic insight and awareness as well as support from the head of school. Reaching one’s goals is a mainstay in working with co-teaching but how do you know if you are successful if the method is not properly evaluated?

Elever med dyslexi har i svensk skola rätt till extra anpassningar, vilka ska svara upp mot elevernas behov gällande stöd för läsning och skrivning. I den här studien har vi utifrån en fenomenografisk forskningsansats undersökt hur elever i åk 5 - 6 med dyslexi beskriver sina extra anpassningar gällande läsning och skrivning med avseende på delaktighet och motivation. Åtta elever i tre mellansvenska skolor intervjuades enskilt. Den kvalitativa analysen av elevsvaren resulterade i ett utfall av sammanlagt tolv beskrivningskategorier, var och en bestående av varierade uppfattningar. Av dessa beskrivningskategorier utgör åtta kategorier elevers beskrivningar av sina extra anpassningar och vad som motiverat till läsning och skrivning eller inte utifrån dessa. Resultatet visar på lärarens betydelse för elevernas motivation utifrån de extra anpassningar som ges genom förmågan att anpassa utifrån elevens behov, vilka kan variera utifrån situation och skolämne. Resultatet visade även på betydelsen av teknik som stöd för läsning och skrivning samt att arbetet med en kamrat är den extra anpassning som eleverna beskriver påverkar arbetet med läsning och skrivning mest. Utfallet av elevernas beskrivningar gällande upplevelsen av delaktighet i valet av, genomförandet samt utvärderingar av sina extra anpassningar resulterade i fyra beskrivningskategorier. Resultatet visade på att eleverna i olika omfattning är delaktiga i utformandet av sina extra anpassningar. Vidare visade resultatet att upplevelsen av delaktighet till stor del påverkas av relationen mellan lärare och elev samt acceptans och erkännande från både lärare och skolkamrater. / Pupils with dyslexia have the right to special adjustments in Swedish schools, depending on the pupil´s needs regarding support for reading and writing. In this study we have, on the basis of a phenomenographic research approach, identified how pupils in grade 5–6 with dyslexia describe their adaptations for reading and writing with regard to participation and motivation. Data was collected through individual interviews with eight students in three Swedish schools. The observations were then examined using a qualitative method of analysis, which resulted in a total of twelve description categories, each containing varied perceptions. Of these description categories, eight categories represent students' descriptions of their extra adaptations and what motivates and discourages reading and writing. The results show the importance of working together with a classmate, which is the extra adaptation that the students describe as affecting their reading and writing the most. Furthermore, the students describe the importance of the teacher for motivating reading and writing, based on the teacher's ability to adapt to the student's needs, which can vary depending on the situation and discipline. The use of assistive technology as support for reading and writing was, according to the students, another important motivating factor. The outcome of the pupils descriptions regarding the level of participation in the choice, implementation and evaluations of their extra adaptations resulted in four description categories. The results showed that the pupils are involved in the design of their extra adaptations to varying degrees. Furthermore, the result showed that the level of participation is largely influenced by the relationship between teacher and student as well as acceptance and recognition from both teachers and schoolmates.

Syftet med studien är att undersöka hur fritidslärare arbetar med elever i särskilt behov av stöd och deras arbete kring elever i behov av särskilt stöd och om de har tillräcklig kompetens för detta arbete. Metoden som användes i studien var frågeformulär som gjorts via internet. Länken till frågeformuläret mejlades ut till fritidslärare som arbetar på fritidshem. Den teoretiska ansatsen är sociokulturellt synsätt på lärande samt didaktik. Resultatet av studien visar på att fritidslärare anser att i utbildningen till fritidslärare har de fått för lite kompetens när det kommer till specialpedagogik. Hur de ska arbeta med elever i behov av särskilt stöd samt resonemanget kring arbetet. Resultatet visar även att fritidslärare ibland får klara sig själva  utan stöd av speciallärare/specialpedagog eller elevassistent, vilket menas med att elever i behov av särskilt stöd kan ha elevassistent på skolan men att assistenten inte finns med på fritidshemmet. / The purpose of the study is to investigate how leisure teachers work with students in special need of support and their work around students in need of special support and whether they have the sufficient competence for this work. The method used in the study was questionnaires made via internet. The link to the questionnaire was emailed to leisure teachers who work at leisure centers. The theoretical approach is socio-cultural approach to learning and didactis. The result of the study show the leisure teacher believe that in the training for leisure teachers they have received not enough competence when it come to special education. How to work with students in need special support and the reasoning around the work. The results also show that leisure teachers sometimes must fend for themselves without the support of special teacher/special educator or student assistant, which means that student in need of special support may have a student assistant at the school but that student assistant is not at the after school.