No description available.

<p>För att kunna uppnå det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska riskerna med förorenade områden åtgärdas. Detta görs genom att områden med stor risk saneras efter att de har inventerats och riskklassats enligt Metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Det är viktigt att de uppgifter som tas fram vid inventeringen är tillförlitliga, dvs. har hög validitet. Det är också av vikt att riskklassningarna är jämförbara oavsett vem som har gjort bedömningen, dvs. har hög reliabilitet.</p><p>Syftet med uppsatsen var att belysa MIFO-metoden utifrån begreppen validitet, reliabilitet och felkällor. Syftet var också att undersöka om MIFO-metoden ger hög validitet och reliabilitet samt vilka felkällor som förekommer och hur de hanteras. Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer med personer som jobbar på Länsstyrelsen med att inventera förorenade områden.</p><p>I intervjuerna framkom att det finns flera saker som ökar reliabiliteten vi inventering av förorenade områden. Dessa är möten, Branschlistan, branschavgränsningar och MIFO-handboken. Riskklassningar pekades ut som ett moment där subjektivitet som minskar reliabiliteten spelar in. Det skulle kunna undvikas genom att förenkla riskklassningarna i första fasen av MIFO. De flesta felkällorna berör platsen för objekten som inventeras. I metoden finns rutiner för att hantera obekräftade uppgifter. För att kompensera för osäkerheter i materialet baserar inventerarna sina beslut på ett ”troligt men dåligt fall” eller med andra ord på försiktighetsprincipen. I dagsläget går det inte att ta reda på validiteten genom att jämföra inventeringsresultaten med verkligheten eftersom det oftast inte finns några provtagningar gjorda. Det som går att dra slutsatser från är om inventerarna har en metodologi där validering finns i form av hantverksskicklighet och kommunikation. Inventerarna visar en hög grad av hantverksskicklighet genom att kontrollera, ifrågasätta och redovisa tillvägagångssätt och osäkerheter. De har också en kommunikation om validiteten i uppgifter och om felkällor och problem i inventeringen. De har därigenom en god grund för att få fram valida data.</p> / ISRN i pdf-filen är felaktigt. Det korrekta ISRN visas nedan.

För att kunna uppnå det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska riskerna med förorenade områden åtgärdas. Detta görs genom att områden med stor risk saneras efter att de har inventerats och riskklassats enligt Metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Det är viktigt att de uppgifter som tas fram vid inventeringen är tillförlitliga, dvs. har hög validitet. Det är också av vikt att riskklassningarna är jämförbara oavsett vem som har gjort bedömningen, dvs. har hög reliabilitet. Syftet med uppsatsen var att belysa MIFO-metoden utifrån begreppen validitet, reliabilitet och felkällor. Syftet var också att undersöka om MIFO-metoden ger hög validitet och reliabilitet samt vilka felkällor som förekommer och hur de hanteras. Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer med personer som jobbar på Länsstyrelsen med att inventera förorenade områden. I intervjuerna framkom att det finns flera saker som ökar reliabiliteten vi inventering av förorenade områden. Dessa är möten, Branschlistan, branschavgränsningar och MIFO-handboken. Riskklassningar pekades ut som ett moment där subjektivitet som minskar reliabiliteten spelar in. Det skulle kunna undvikas genom att förenkla riskklassningarna i första fasen av MIFO. De flesta felkällorna berör platsen för objekten som inventeras. I metoden finns rutiner för att hantera obekräftade uppgifter. För att kompensera för osäkerheter i materialet baserar inventerarna sina beslut på ett ”troligt men dåligt fall” eller med andra ord på försiktighetsprincipen. I dagsläget går det inte att ta reda på validiteten genom att jämföra inventeringsresultaten med verkligheten eftersom det oftast inte finns några provtagningar gjorda. Det som går att dra slutsatser från är om inventerarna har en metodologi där validering finns i form av hantverksskicklighet och kommunikation. Inventerarna visar en hög grad av hantverksskicklighet genom att kontrollera, ifrågasätta och redovisa tillvägagångssätt och osäkerheter. De har också en kommunikation om validiteten i uppgifter och om felkällor och problem i inventeringen. De har därigenom en god grund för att få fram valida data. / ISRN i pdf-filen är felaktigt. Det korrekta ISRN visas nedan.

I takt med att jordens befolkning ökar kommer det i framtiden krävas bättre, mer effek­tiva och hållbara begravningskoncept. De nuvarande alternativen har en del oönskade bieffekter som att: vid jordfästning tar graven upp mark under mer eller mindre långtid, på begravningsplatser sker utsläpp till mark och grundvatten av organiska och oorganiska ämnen, vid kremering sker utsläpp av luftföroreningar, samt i enlighet med den nu gällande Begravningslagen (1990:1144) så samlas metallresterna som blir över i askan ihop och jordfästs på kyrko­gård. I Sverige uppgår dessa metallrester till 22 ton per år. För att komma tillrätta med situationen tillsatte regeringen i Sverige den 29 november 2012 en särskild utredare. Utredaren kom i sitt betänkande fram till att man bör börja återvinna metallerna som blir över efter en kremation om det kan göras etiskt, ekonomiskt och miljömässigt korrekt samt att nya begravningsmetoder bör kunna användas i framtiden efter att de granskats och godkänts. Genomförda intervjuer, enkätundersökning samt litteraturgenomgång visade på att det finns en negativ miljöpåverkan från de nuvarande begravningsmetoderna, det finns en skepsis mot nya begravningsmetoder, en majoritet av de som deltog i undersökningarna är för återvinning av metaller efter kremering. / As The World population increases, there will be necessary with better, more effective and sustainable funeral concepts. Current methods have some undesirable side effects such as: at burials the grave will occupy land under a more or less longer time; emissions of organic and inorganic pollutants to soil and groundwater from burials; cremations results in emissions of air pollution. Due to the current Swedish law of burial (Begravningslagen 1990:1144) the metal residues in the ashes after a cremation will be gathered and buried at the cemetery. In Sweden these metal residues are 22 tons per year. To manage the situation the Swedish government in the 29th November 2012 issued   a special investigation concerning burial techniques. The investigation came to the conclusion that it would be best if Sweden started recycle the metals which are left after cremations if it could be done in an economical, ethical and environmental  way and new funeral methods should in the future be applied after they have been audited and approved. By conducted interviews, a survey and reviewing the literature showed that there are negative environmental impacts from the current funeral practice, there is a scepticism towards the alternative funeral methods, a majority of the persons who took part in the interviews and the survey were positive too recycle the metals after cremation.

Föroreningar till följd av mänskliga aktiviteter har pågått under åtskilliga år, i vissa fall började det­­ för flera hundra år sedan. Till en början var det synliga föroreningar som uppmärksammades, t.ex. fibrer och färgade avloppsvatten, men på 1960-talet blev man medveten om att även osynliga föroreningar i form av kemikalier kunde orsaka omfattande negativa miljöeffekter. I och med detta ställdes högre krav på att industrierna och kommunerna renade sina utsläpp, vilket medförde en betydande förbättring av den yttre miljön. Men än idag kvarstår stora problem med förorenade bottensediment. Huvuddelen av föroreningarna är oxiderat järn, sulfider, tungmetaller, karbonater och naturligt organiskt material. Vissa av dessa ämnen utgör allvarliga problem då de riskerar att spridas till ytvattnet och bioackumuleras i vattenlevande organismer. Syftet med detta arbete är att undersöka förutsättningarna för att utveckla en gemensam strategi för hållbar hantering av förorenade sediment i Östersjön. Den första insatsen var att kartlägga och presentera aktörer som arbetar med olika typer av frågeställningar som berör föroreningar i sediment. När aktörerna sedan är kartlagda återstår det att lyfta fram de frågeställningar som respektive aktörer anser vara av (största) vikt för att uppnå god balans i ekosystemet. Då de förorenade sedimenten är ett problem för alla stater runt Östersjön kommer arbetet med att sanera bottensedimenten ske över landsgränserna vilket innebär att arbetet måste uppfylla respektive lands miljölagar. Samtidigt som hanteringen och bortskaffandet av det muddrade materialet måste verka inom EU:s ramdirektiv för vatten, hav och avfall. Därför ges en inblick i hur och när EU:s miljödirektiv och Sveriges lagar skall tillämpas för denna typ av vattenverksamheter. Aktörerna som har kontaktas är allt från hamnorganisationer som muddrar för att; öka vattendjupet, utbyggnad/tillbyggnad, få bättre framkomlighet för båtar eller att ta bort förorenade sediment, till miljöorganisationer som vill bevara den biologiska mångfalden. Även myndigheter och statliga verk som arbetar för en friskare Östersjöregion kontaktades. HELCOM och EU-kommissionen har tagit fram aktionsplaner för att rädda Östersjön. Rapporten tar även upp internationella och regionala konventioner som har tillkommit för att skydda den marina miljön som också ligger till grund för EU:s miljöskydd. Slutsatsen av kartläggningen är att många av de kontaktade aktörerna, både nationella och transnationella, arbetar med att ringa in och krigsklassificera förorenade områden och rapportera förhöjda värden av farliga ämnena som ackumulerats i sedimenten. Resultatet av dessa mätningar används sedan till att spåra eventuella föroreningskällor men även för att ta fram strängare och tydligare riktlinjer för fortsatt miljöarbete. Slutsatsen av studierna av lagstiftningen visar att EU:s ramdirektiv möjliggör en viss tolkningsfrihet vilket ökar riskerna för att miljöskyddslagarna inte blir lika omfattande i respektive medlemsland. Det är inte fallet för den svenska miljölagstiftningen, den borde istället öppnas upp för möjligheten att klassa muddermassorna som naturmaterial och inte avfall. Det skulle underlätta arbetsgången för muddringsarbeten.

En stor del av Sveriges förorenade områden tillkom under industrialiseringen i slutet av 1800-talet och in på 1900-talet. Under tiden mellan 1998 och 2015 genomförde Naturvårdsverket och Sveriges 21 länsstyrelser en inventering av nedlagda verksamheter som kan ha skapat en föroreningsproblematik, och i dagsläget finns cirka 84 000 potentiellt förorenade områden identifierade. En stor del av ansvaret att driva åtgärder för efterbehandling ligger på landets 290 kommuner. Genom lagar och förordningar, uppsatta mål och den nationella tillsynsstrategin är pressen hög på kommunerna att hålla en god åtgärdstakt. Flertalet rapporter och utredningar har visat på att åtgärdstakten är för låg och rapporterna anger bland annat att för att närma sig målen krävs ett effektivt strategiskt arbete med egeninitierad tillsyn, Studien utgår från att det finns faktorer som påverkar en kommuns förutsättningar att arbeta strategiskt med åtgärdande av förorenade områden och syftet med studien är att, genom att intervjua kommuner som har ett strategiskt arbetssätt, undersöka om det finns betydande faktorer som bidrar till ett framgångsrikt arbete där tillsynen av förorenade områden är egeninitierad, planerad och behovsstyrd. Resultatet av studien blev 16 identifierade huvudsakliga faktorer som påverkar en kommuns förutsättningar att arbeta strategiskt och vidare 13 framgångsfaktorer. Framgångsfaktorerna visade sig vara hela, delar av eller en kombination av delar, från de 16 huvudsakliga faktorerna. Studien visar att kombinationen av framgångsfaktorerna ser olika ut i kommunerna. Till exempel att en specifik framgångsfaktor är något en kommun kan ha, men inte nödvändigtvis måste ha, för att ett framgångsrikt arbete ska fungera. Likaså måste inte en specifik framgångsfaktor se exakt likadan ut i alla kommuner. Exempel på detta är framgångsfaktorn att ha en strategi för att det strategiska arbetet inte ska bortprioriteras till förmån för händelsestyrt arbete eller framgångsfaktorn att ha en engagerad och positiv politik och nämnd. I dessa två fall har kommunerna valt olika vägar för att nå framgångsfaktorn. Resultatet visar också exempel på att en framgångsfaktor inte är något som aktivt behöver utföras. I vissa fall är framgångsfaktorn att aktivt prioritera bort att göra något. Då riskbedömningar inom förorenade områden komplexa och det är svårt och resurskrävande att hantera all fakta i riskbedömningarna visar det sig vara en balansakt för kommunerna att fördela sina resurser att utreda prioriteringsordning för att åtgärda objekt. Studien visar på ett pragmatiskt förhållningssätt till denna problematik där kommunernas fokus ligger på nyttan och resultaten  och där de utgår från det vara viktigare att åtgärda något objekt än att invänta tills allt är perfekt bedömt och prioriterat.

I examensarbetet har inventering och riskklassning enligt MIFO, metodiken för inventering av förorenade områden, genomförts på fyra nedlagda deponier i Älmhults kommun. Förslag på översiktliga åtgärder och rekommendationer på fortsatt arbete på respektive deponi har även tagits fram. Faktorer som har studerats är spridningsförutsättningar, föroreningarnas farlighet, föroreningsnivå, känslighet och skyddsvärde. Riskklasserna är baserad på hur stor risk det förorenade området utgör för människors hälsa och miljö. Klasserna går från en skala från mycket stor risk till liten risk med tillhörande numrering från 1 till 4. Virestad-deponin har tilldelats riskklass 1, enligt MIFO fas 1 medan Grävlingsrås-deponin, Mesatippen och Delary-deponin har tilldelats riskklass 2.

Exploitation of soil increases in line with the urbanisation. Exploitation sometimes leads to surplus masses, generally handled as waste due to lack of a resource perspective. Many areas attractive for exploitation are more or less contaminated of pollutions and the most common alternative to handle such waste is landfilling. The context leads to extraction of virgin materials, extensive transportation and negative impact on ecosystem services. A measure of action is to utilize lightly polluted surplus masses in structures in society and at the same time applying an ecosystem service perspective, provided that the masses do not cause health risks. The study investigates if there is a need in urban areas of reuse lightly polluted soil and which parameters that generally governs reuse. Furthermore, opportunities for treating masses in a sustainable way in social planning are investigated and if there is a need of development projects on the subject. The study consists of qualitative interviews with key persons who work with soil in Kalmar, Linköping and Norrköping and a case study of a noise barrier. This is complemented by legislation. Reuse of lightly contaminated masses is today complicated and currently it seems like there is a need to increase reuse in the three cities. The need of reuse is most likely to increase in the future. There are opportunities to increase reuse of soil in social planning, especially in the detailed development plan. In order for reuse to increase, for example new guidelines will probably need to be taken regarding the assessment of pollution risk.

<p>Due to the climate change natural disasters expects to increase and in some areas the conditions for dissemination of hazardous pollutants from contaminated areas could be affected. Different inventories and mapping has been made to identify areas of risk for flood or avalanche around the country. At the same time inventory and treatment of potential polluted areas (MIFO objects) is progressing. In Ljungans run of area in Västernorrlands county is a exposed area due to the amount of clay and silt in the ground that are sensitive in the context avalanche. The area has also a lot of MIFO objects and risks of flood.</p><p>This essay aims to investigate what data material that is available regarding MIFO objects, flood- and avalanche risks in Ljungans run of area in Västernorrlands county. Also to investigate if there are MIFO object that is in risk of flooding and/or avalanche in the selected area and if so how they are prioritized today. Is there adequate reasons to reassess the prioritizes of polluted areas that are to be inventoried and treated?</p><p>A literature study and analyse of data material with geographical informations system (GIS) has been maid. The result is that 207 MIFO objects in areas of risk. Of these is 186 MIFO objects not prioritized today and 23 MIFO objects have been located in areas that are in risk of avalanche and flood.</p><p>The conclusion is that there are no reasons to reassess the MIFO objects that are prioritized today. It’s however relevant to lift these objects that been found in risk areas. Overlook and reassessment of the objects that today is not prioritized and is located in areas of risks should be reassessed and in some cases it could be adequate reasons to prioritized further objects.</p>

Due to the climate change natural disasters expects to increase and in some areas the conditions for dissemination of hazardous pollutants from contaminated areas could be affected. Different inventories and mapping has been made to identify areas of risk for flood or avalanche around the country. At the same time inventory and treatment of potential polluted areas (MIFO objects) is progressing. In Ljungans run of area in Västernorrlands county is a exposed area due to the amount of clay and silt in the ground that are sensitive in the context avalanche. The area has also a lot of MIFO objects and risks of flood. This essay aims to investigate what data material that is available regarding MIFO objects, flood- and avalanche risks in Ljungans run of area in Västernorrlands county. Also to investigate if there are MIFO object that is in risk of flooding and/or avalanche in the selected area and if so how they are prioritized today. Is there adequate reasons to reassess the prioritizes of polluted areas that are to be inventoried and treated? A literature study and analyse of data material with geographical informations system (GIS) has been maid. The result is that 207 MIFO objects in areas of risk. Of these is 186 MIFO objects not prioritized today and 23 MIFO objects have been located in areas that are in risk of avalanche and flood. The conclusion is that there are no reasons to reassess the MIFO objects that are prioritized today. It’s however relevant to lift these objects that been found in risk areas. Overlook and reassessment of the objects that today is not prioritized and is located in areas of risks should be reassessed and in some cases it could be adequate reasons to prioritized further objects.