This study aims at providing results for the analysis of the stratigraphy underlying contaminated sediments in Ångermanälven. The contaminated sediments, containing heavy metals and persistent organic pollutants, are derived from wastewater discharged into Ångermanälven from nearby paper and pulp industries. These sediments consist of cellulose fibres deposited as fibrebanks, or as fibre-rich sediments in the case where fibres are mixed with natural sediments. The importance of the underlying geology is enhanced since the contaminated sediments are deposited in an area where submarine landslides and slope movements occur frequently. In this study two sediment cores from a fibrebank in Ångermanälven are analysed. This is done in order to assess the risk of contaminants being dispersed in the ecosystem as a result of mass movements. Stratigraphic correlation with results from previous sediment core analysis in the middle of the estuary (International Ocean Discovery Program expedition #347) is achieved through magnetic susceptibility and density measurements of the sediment. Results show that silt layers and clay units situated throughout the estuary are potentially weak and geotechnical investigations are necessary to assess the risk of slope movements over these units. With further analysis of fibrebanks and the use of a vibro-corer, the contact between the fibrebanks and underlying sediment could be captured and further correlation establishing the stratigraphy of the estuary achieved. / Denna studie syftar till att tillhandahålla resultat och tolkningar för analys av den underliggande stratigrafin i Ångermanälven, som överlagrats av förorenade antropogena sediment. De förorenade sedimenten, vilka innehåller tungmetaller samt organiska föroreningar, härrör från avfallsvatten som släppts ut i älven från pappers- och massaindustrin. Sedimenten består av cellulosafibrer och har deponerats som fiberbankar eller fiberrika sediment, varav det sistnämnda består av cellulosa uppblandat med naturliga sediment. Eftersom fiberbankarna och de fiberrika sedimenten är avsatta i ett område där jordskred är vanligt förekommande, är den underliggande geologin som de miljöfarliga sedimenten är avsatta på av avsevärd betydelse. I studien ingår analys av två sedimentborrkärnor från en fiberbank i Ångermanälven. Syftet är att ta fram underlag för att möjliggöra riskbedömning kring spridning av föroreningarna som följd av potentiella jordskred, där de förorenade sedimenten är inblandade. Stratigrafisk korrelation med resultat från tidigare studier i den djupare delen av älven (International Ocean Discovery Program expedition #347) har uppnåtts genom jämförelse av två sedimentegenskaper: sedimentens respons av magnetisk susceptibilitet och densitet. Resultaten visar att silt- och lerlager som återfinns genom hela älven är potentiellt svaga. Vidare är geotekniska undersökningar nödvändiga för att bedöma risken för skred över dessa lager. Analys av fler fiberbankar och användning av ”vibro-corer” istället för kolvbaserad borrmetod, skulle möjliggöra analys av kontakten mellan fiberavsättningarna och den underliggande geologin, samt ytterligare tydliggöra stratigrafin i Ångermanälven.

Förorenade områden är ett problem då föroreningarna kan påverka hälsa och miljö. När förorenade områden saneras genom schaktning eller muddring utgör schaktmas-sorna ett avfall. Avfallsklassificering är en viktig del vid sanering av förorenade områ-den. Det finns mycket lagstiftning att förhålla sig till och många analysmetoder att välja på. Detta kandidatarbete syftar till att avfallklassificera och identifiera aktuell de-poni för bottensedimenten i Vinterviken i södra Stockholm samt diskutera resultatens relevans mot bakgrund av forskning på området. Resultaten visar att bottensedimen-ten utgör ett icke farligt avfall som på grund av sin TOC halt inte kan placeras på de-poni utan att genomgå förbehandling eller att dispens från gränsvärdena ges. Det finns osäkerhet i de reglerade analysmetoderna och redovisade avfallsegenskaper kan på denna grund ifrågasättas.

Brownfields have the potential to be transformed to offer green infrastructure to cities and bottom up environmental stewardship approaches can be a creative and dynamic way of providing much needed ecosystem services to the urban environment. The following study explores how the transformation of a contaminated site to a community garden in Stockholm can contribute to providing ecosystem services and improving general resilience. Through aqualitative method including literature review, interviews and observations; the results showed elements contributing to resilience including an increase in the diversity of the urban landscape, the creation of a space for social connections, and a gateway to sharing knowledge and creating polycentricity in natural resource management. / Förorenade områden kan potentiellt omformas för att erbjuda grön infrastruktur till städer och miljöförvaltning kan vara ett kreativt och dynamiskt sätt att tillhandahålla välbehövliga ekosystemtjänster till stadsmiljön. Denna studie utforskar hur omvandlingen av ett förorenat område till en stadsodling i Stockholm kan bidra till att skapa ekosystemtjänster och ökan resiliens i samhället. Genom användningen av kvalitativa metoder – såsom en litteraturstudie, intervjuer och observationer – visar resultaten på en ökad resiliens genom ökad mångfald i landskapet, skapandet av plats för sociala förbindelser, ökad kunskap om ekosystemtjänster samt polycentricitet inom naturresurshantering.

After remediation of contaminated sites, a follow-up should be done including an assessment of risk reduction. For remediation projects financed by governmental grant, indicators are required which will provide follow-up data. This study examines how the indicators can be used to follow-up and handle risk reduction regarding health and/or the environment, where both short- and long-term perspectives are considered. Furthermore, the study examines how the indicators can be used regarding a national viewpoint and if there is a need to adjust the requirements of the indicators. The study was limited to remediation projects financed by governmental grant to carry out a comparable evaluation. Indictors from 69 projects have been collected, of which 67 have been compiled at a project level. A compilation of, among other things, pollution amounts has also been done for a national perspective. Several of the indicators can be used to assess risk reduction, however, quantitative data are lacking for many of the projects. Furthermore, it is difficult to assess the risk reduction without knowledge of remediation goals and in some cases qualitative data. From the data that has been evaluated, it seems that the projects at a national level generally maintain a high level of ambition with a high degree of risk reduction. For example an average reduction in the amount of pollution of 85% in 31 of 67 projects and an average reduction in the spread of 86.5% in 8 of 67 projects were obtained for the primarily pollution. However, it can be discussed whether it is representative with so few projects for evaluation at the national level. To be improved, the indicators should be reviewed regarding risk reduction. Additions are proposed to improve the possibility to assess risk reduction in both short and long term, and indicators related to, for example, exposure and ecological parameters can be added to obtain more project specific indicators. However, this means requirements for sampling and the risk assessment already before the remediation. Furthermore, it may be necessary to adjust the indicators to suit more remediation methods. Among other things, there is reason to review the assessment of risk reduction regarding methods relating to water. The results also indicate that other factors such as quality assurance, how follow-up takes place regarding data processing and how sampling is carried out should be reviewed for the key figures to be filled in adequately. The study is limited as not all reported projects have been included due to delimitation. To obtain a more complete evaluation, it is recommended that all projects should be included in a future study. The possibility of including privately financed projects should also be reviewed to get a better picture of how successful the remediation work is at national level. / Efter utförda åtgärder av förorenade områden görs uppföljning av åtgärderna där bedömning av riskreduktionen är en del. I åtgärdsprojekt som finansieras genom statliga medel ställs krav på uppföljning, där nyckeltal ingår som ska ge uppföljande data. Denna studie undersöker hur nyckeltalen kan användas för att följa upp och hantera riskreduktion för hälsa och/eller miljön efter utförda åtgärder, där så väl kort som lång sikt beaktas. Vidare har det undersökts hur nyckeltalen kan användas för att följa upp riskreduktion ur ett nationellt perspektiv samt huruvida det finns ett behov av att justera kraven. Studien avgränsades till statliga åtgärdsprojekt för att kunna genomföra en jämförbar utvärdering. Nyckeltal från 69 åtgärdsprojekt har samlats in där 67 har sammanställts på projektnivå. En sammanställning av bland annat föroreningsmängder har även gjorts för ett nationellt perspektiv. Flera av nyckeltalen kan användas för bedömning av riskreduktion, kvantitativa data saknas dock för många av åtgärdsprojekten. Den reella riskreduktionen är svår att utläsa för flertalet av projekten med anledning av bristen på data. Vidare är det svårt att utläsa riskreduktionen utan vetskap om åtgärdsmål och i vissa fall kvalitativa data. På nationell nivå verkar det som att åtgärderna generellt håller en hög ambitionsnivå med hög riskreduktionsgrad utifrån den data som har utvärderas. Bland annat erhölls en medelreduktion av föroreningsmängd på 85 % i 31 av 67 projekt och en medelreduktion i spridning på 86,5 % i 8 av 67 projekt för den primärt styrande föroreningen i åtgärdsprojekten. Det kan dock diskuteras om det är ett representativt urval med så få projekt för utvärdering på den nationella nivån. Nyckeltalen bör ses över för att kunna förbättras med avseende på riskreduktion. Bland annat föreslås tillägg av nyckeltal för möjlighet att bedöma riskreduktion på kort respektive lång sikt och en översyn om nyckeltal som rör exempelvis exponering och ekologiska parametrar bör läggas till för att få mer projektspecifika nyckeltal som rör riskreduktion. Detta ställer dock krav på provtagningar och riskbedömningen redan i utredningsskedet. Vidare kan det vara aktuellt att justera nyckeltalen för att passa fler åtgärdsmetoder. Bland annat finns det anledning att se över bedömning av riskreduktion med avseende på åtgärdsmetoder som rör åtgärder av vatten. Resultaten indikerar även på att andra faktorer som kvalitetssäkring, om rätt typ av provtagning genomförs och hur databearbetning sker, för att nyckeltalen ska kunna fyllas i på ett adekvat sätt. Studien är begränsad då inte alla slutrapporterade projekt har ingått med anledning av avgränsning. För att få en mer fullständig utvärdering rekommenderas att samtliga åtgärdsprojekt ingår i en framtida studie. Vidare bör det även ses över möjlighet att inkludera de privatfinansierade åtgärdsprojekten för att få en bättre bild över hur framgångsrikt saneringsarbetet är på nationell nivå.

Enligt en inventering som gjorts av 40 svenska hamnar kommer minst 2,5 miljoner kubikmeter förorenat sediment behöva tas omhand de närmaste åren (Holm, 2011). Stabilisering och solidifiering är idag det mest aktuella alternativet till deponering på land och dumpning till havs, alternativ som enligt avfallslagen i största möjliga mån bör undvikas. Stabilisering och solidifiering av förorenade muddermassor har genomförts i större skala i bland annat USA, men är en i Sverige förhållandevis ny teknik som endast har genomförts i ett fåtal projekt. Tekniken går ut på att man genom tillsättandet av bindemedel i förorenade muddermassor skapar en hållfast monolit på vilken man i framtiden kan använda till att bygga på, samtidigt som föroreningarna kapslas in och spridningen av dessa begränsas. I en rapport från Naturvårdsverket framgår att det finns ett behov av att en svensk vägledning för denna typ av hantering av förorenat sediment tas fram. Syftet med denna studie har varit att genom semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma inom området och genom platsbesök på ett pågående projekt, undersöka hur tekniken används i praktiken, undersöka huruvida tekniken utvecklats under de i Sverige hittills genomförda projekten samt lyfta fram problem och begränsningar som uppkommit i samband med genomförda projekt. Intervjuerna har transkriberats och därefter har det mest relevanta plockats ut och använts som underlag för analys. All information som berör begränsningar i allmänhet eller det praktiska utförandet har ansetts vara av relevans. För att besvara första frågeställningen gällande hur tekniken används i praktiken så har ett platsbesök gjorts i köpings hamn, vilket kompletterats med information från intervju med projektets platschef. Under arbetets gång har fokus kommit att riktas mot främst två projekt, ett i Valdemarsviks kommun och ett i Köping, där det sista fortfarande pågår. Fem separata praktiska problem identifierades vilka i olika grad kunde ha undvikts genom förebyggande åtgärder. En oväntat stor mängd skräp i bottensedimenten ledde i Valdemarsvik till stora förseningar som kunde ha undvikits genom en mer noggrann förundersökning. I Valdemarsvik ledde en för liten rengöringsanläggning till att man inte lyckades begränsa spridningen av föroreningar i den mån man planerat. Transporten av muddermassorna var ett problem i båda projekten. I Köping gjordes försök att pumpa massorna men man fick övergå till lastbilstransport i stället, något som tros kunnat bero på underdimensionerad pumpanläggning. I Valdemarsvik blev också pumpningen ett problem då skräp satte igen pumparna vilket åtgärdades genom byte av slampump. Köld under vinterhalvåret gjorde att man inte kunde fortsätta arbetet, något man räknat med innan projektet startade. Försök att isolera massorna med halm gjordes men detta fick avbrytas då halmen fastnade i blandverktyget. Otillräcklig tillgång på vatten identifierades som den största flaskhalsen i projektet i Köping. Införandet av en bufferttank med vatten gjorde att man begränsade detta problem något. Med erfarenhetsåterföring från tidigare projekt hade några av dessa problem mest troligt kunnat förebyggas. En samverkansform som främjar samarbete mellan entreprenör och beställare har identifierats som en potentiell nyckelfaktor för att öka kunskapen inom området och skapa förutsättning för fortsatt utveckling av tekniken. / According to an analysis of 40 Swedish ports is there a need for over 2,5 million cubic meters of contaminated sediment to be taken care of within the next years to come. Stabilization and solidification are the most up-to-date alternative to deposition, offshore dumping and dumping on land. Stabilization and solidification of contaminated sediment has become an established method of use in the USA but is a relatively new technique in Sweden where it only has been used in a few projects so far. The technique involves the mixing of a cement and granulated blast furnace slag with the contaminated sediment, after which a solid monolith is created that can be used as basis for future construction while at the same time encapsulating the contamination and preventing its leaching. There is a need for Swedish guidelines on how to manage these types of techniques, according to a study made by the Swedish Environmental Protection Agency. The purpose and goal of this study is to (1) investigate how the stabilization and solidification technique is used in practice, (2) explore whether the technique has made any development in the projects done in Sweden so far and (3) search for problems and limitations in the use of stabilization and solidification techniques which could interfere with its development. The method of investigation for this study is semi-structured interviews for all the questions with a sight visit as complement for the first question of study. All the interviews have been transcribed and the most relevant information has been taken out and used as a basis for further analysis. During this study the focus has been aimed at primarily two projects, one in the municipality of Valdemarsvik and the other in Köping where the project at the time of this study is still going on. Five separate issues dealing with the use of the technique have been identified during the study, some of which might have been avoided through preventive actions. An unexpectedly large amount of waste in the sediments in Valdemarsvik led to great delays in production which through a more thorough pre-study of the area might have been prevented. A too small cleaning facility in Valdemarsvik resulted in an unwanted spread of contaminated materials. Transportation of sediments was a problem in both projects. Attempts to pump the sediments were made in Köping but the technique was later replaced with transportation by trucks due to issues which might have been caused by an undersized pump station. The pumping technique was used throughout the project in Valdemarsvik but had to be upgraded at one point because of unwanted waste which clogged the pumps. The cold during winter stopped production, something that was expected already before production started. Attempts to isolate the dredged masses using straw were made in Köping but never successfully so, primarily due to straw getting stuck in the mixing tool. Insufficient access to water was seen as the biggest bottleneck in Köping, an issue somewhat solved by using a buffer tank. Some issues found in this study are thought to have been preventable with proper experience feedback. A form of contract which encourages cooperation between contractor and client has been identified as a key factor to promote the growth of knowledge surrounding the use of the technique and to lay ground for its development in the future. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>

Tungmetallförorenat vatten har ansetts vara ett av de största globala miljöproblemen och att hitta en hållbar miljövänlig lösning är en stor utmaning. Många glasbruk i södra Sverige fortsätter att vara källor för metallföroreningar. Växtbaserade flytande våtmarker (FTW) är en relativ ny och miljövänlig metod för att rena metallförorenade vatten. FTW med hundstarr (Carex nigra) och strandlysing (Lysimachia vulgaris) installerades i Ljungbyån nedströms Orrefors och i Kalmar Dämme i maj och hämtades efter 8 veckor. Halterna av arsenik, bly, kadmium, koppar och zink i växter, ytvatten och sediment analyserades med Inductively coupled sector field mass spectrometry (ICP-SFMS). Halterna av bly (2,42 µg/l), kadmium (0,017 µg/l) och zink (4,93 µg/l) var högre i Ljungbyåns vatten medan högst halter av arsenik (0,77 µg/l) och koppar (9,64 µg/l) fanns i Kalmar Dämme. Ljungbyåns sediment innehöll högre halter av samtliga metaller jämfört med Kalmar Dämme. Strandlysing hade kortare rötter, lägre biomassan och förhöjt förhållande torrvikt: färskvikt i Ljungbyån jämfört med Kalmar Dämme medan tillväxten hos hundstarr inte var negativt påverkad i Ljungbyån. Hundstarr tenderade att ackumulera mer av metallerna med undantag av kadmium i Ljungbyån medan strandlysing tenderade att ackumulera mer av metallerna med undantag av bly i Kalmar Dämme. Nettoackumulering och translokering av kadmium skiljde mellan arterna (27% och 22% för hundstarr jämfört med 7% och 4% för strandlysing) medan nettoackumulering och translokering för bly skiljde mellan vattendragen (76% och 43% för Ljungbyån jämfört med 10% och 12% för Kalmar Dämme). Translokering var störst för den metall som hade högst vattenhalt medan vilken metall som translokerades minst skiljde mellan växterna. Fallstudien indikerar att fytoremediering med flytande våtmarker kan vara ett intressant miljövänligt alternativ för sanering av lokala vattendrag. / Heavy metal contaminated water has been recognised as one of the major global environmental problems and finding a sustainable environmentally friendly solution is a major challenge. Many glassworks in southern Sweden continue to be sources of metal pollution. Plant-based floating treatment wetlands (FTW) are a relatively new and environmentally friendly method to treat metal contaminated water. FTWs with Carex nigra and Lysimachia vulgaris were installed in Ljungbyån downstream of Orrefors glassworks and in Kalmar Dämme in May, 2023 and retrieved after 8 weeks. The concentrations of arsenic, lead, cadmium, copper and zinc in plants, surface water and sediment were analysed by inductively Coupled Plasma Sector field mass spectrometry (ICP-SFMS). The levels of lead (2,42 µg/l), cadmium (0,017 µg/l) and zink (4,93 µg/l) were higher in Ljungbyån, while the highest levels of arsenic (0,77 µg/l) and copper (9,64 µg/l) were found in Kalmar Dämme. Sediment from Ljungbyån contained higher concentrations of all metals compared to Kalmar Dämme.  L. vulgaris had shorter roots, lower biomass and an elevated dry weight: fresh weight ratio in Ljungbyån compared to Kalmar Dämme, while the growth of C. nigra was not negatively affected in Ljungbyån. C. nigra tended to accumulate more of the metals except for cadmium in Ljungbyån, while L. vulgaris tended to accumulate more of the metals except for lead in Kalmar Dämme. Net accumulation and translocation of cadmium differed between species (27% and 22% in C. nigra compared to 7% and 4% in L. vulgaris) whilst net accumulation and translocation of lead differed between sites (76% and 43% in Ljungbyån compared to 10% and 12% in Kalmar Dämme). Translocation was greatest for the metal with the highest water concentration while the least translocated metal differed between plants. The study indicates that phytoremediation with FTW may be an economic and sustainable potential option for the remediation of water bodies in a eco-friendly ways.

<p>Sedan miljöbalken infördes och den politiska målsättningen om ett ekologiskt hållbart samhälle lagstadgades har kravet om att sanera förorenade områden stärkts. Därigenom ökar också kravet på en tydlig lagstiftning där det går att ställa förorenaren till svars, i enlighet med den internationellt vedertagna principen om att förorenaren betalar. I studien beskrivs hur miljölagstiftningen i Sverige utvecklats när det gäller regleringen av ansvaret för efterbehandling av förorenad mark. Vidare undersöks om den gällande rätten medverkar till uppfyllandet av miljöbalkens mål om en hållbarutveckling. Som teoretisk grund används teorier om hållbar miljörätt. Genom analys av rättskällor såsom miljöbalken, dess förarbeten, domar och doktrin inom området visar studien att många oklarheter kring vem som kan ställas till ansvar fortfarande finns. Kravet på skälighetsbedömning innebär att hänsyn tas till andra faktorer än de rent miljömässiga. De allmänna hänsynsreglerna och däribland principen om att förorenaren betalar är i och med miljöbalken lagstadgade men fortfarande kan inte sägas vilket genomslag de får.</p>

Vid pågående och långvariga miljö- och hälsorisker är det viktigt att kommunicera med invånare kontinuerligt. Denna enkätstudie undersöker därför informationsbehovet hos invånare vid förorenade områden och hur det överensstämmer med myndigheternas syn på kommunikationen. Vidare undersöks oro och riskuppfattning hos invånarna samt hos kommunikatörerna på kommunerna och länsstyrelserna. Undersökningen görs med glasbruksområden som exempel då studier pekar på förorening vid och i närheten av dessa områden men risken för människors hälsa inte är helt fastställd. Resultatet visar att en stor andel av, både invånare och myndigheternas kommunikatörer, tror att det finns risk för och är oroliga för hälsa, miljö och kommande generationers hälsa i närheten av de förorenade områdena. Oron för att bo i närheten är inte lika stor som oron för hälsa och miljö. Både riskuppfattningen och oron är större för miljö än för hälsa. Av dem som bor närmre än 5 km från närmsta glasbruk vill 68 % ha mer information vilket är fler än bland dem som bor längre ifrån, 31%. Tidigare information har de flesta fått från lokala media. Helst vill invånarna kommunicera med kommunen, länsstyrelsen, Naturvårdsverket och till viss del även med lokala media. De som bor närmre än 5 km från ett glasbruk vill ha information via papperstidning, informationsmöten och brev. Detta överensstämmer inte helt med myndigheternas åsikt där kommunikation främst skett via hemsidan och där hemsida, informationsmöten och sociala media är de kommunikationsvägar myndigheterna vill använda. Kommunen, länsstyrelsen och Naturvårdsverket anses som ansvariga för kommunikationen och det är flest som litar på dessa aktörer. Sammantaget visar studien att kommunikationen hittills kan ses som bristfällig och att det behövs förbättrad kommunikation vid långvariga miljö- och hälsorisker. Det finns, i det specifika fallet, utrymme för att förbättra kommunikationen och förutsättningarna är goda om kommunicerande aktörer ser upp för fallgroparna. / At ongoing and long-term environmental- and health risks is it important to communicate with the inhabitants continuously. This study therefore uses a survey to investigate the need for information among inhabitants and how it aligns with the authorities view on the communication. Further, worry and risk perception is examined among inhabitants and the municipalities and the county administration. The study is done with glasswork areas as an example since earlier research indicate contamination on and near these areas but the risk for human health is not yet established. The result show that a substantial share, of both inhabitants and the authority’s employees, thinks there is risk for and is worried about health, environment, and future generations health at contaminated sites. The worry about living close by is not as big as the worry about health and environment. Both risk perception and worry are greater for the environment than for health. Of the inhabitants living closer than 5 km from nearest glasswork, 68% wants more information which is more than among the inhabitants living further away, 31%. Previous information has most people got from local media. The inhabitants prefer to communicate with the municipality, the county administration, and the Swedish EPA and to some extent even with local media. The ones living closer than 5 km from a glasswork want information through newspapers, briefings and letters. This is not fully consistent with what the authorities think, where communication mainly occurred through the website and the website, briefing and social media are the ways authorities want to use for communication. The municipality, county administration and the Swedish EPA considers as responsible for the communication and these authorities got most trust among the inhabitants. Altogether this study shows that the communication so far can be considered as inadequate and that there is a need for improved communication at long term environmental and health risks. There is, in the specific case, room to improve the communication and the conditions are good, if the communicating actors watch out for pitfalls.

Sedan miljöbalken infördes och den politiska målsättningen om ett ekologiskt hållbart samhälle lagstadgades har kravet om att sanera förorenade områden stärkts. Därigenom ökar också kravet på en tydlig lagstiftning där det går att ställa förorenaren till svars, i enlighet med den internationellt vedertagna principen om att förorenaren betalar. I studien beskrivs hur miljölagstiftningen i Sverige utvecklats när det gäller regleringen av ansvaret för efterbehandling av förorenad mark. Vidare undersöks om den gällande rätten medverkar till uppfyllandet av miljöbalkens mål om en hållbarutveckling. Som teoretisk grund används teorier om hållbar miljörätt. Genom analys av rättskällor såsom miljöbalken, dess förarbeten, domar och doktrin inom området visar studien att många oklarheter kring vem som kan ställas till ansvar fortfarande finns. Kravet på skälighetsbedömning innebär att hänsyn tas till andra faktorer än de rent miljömässiga. De allmänna hänsynsreglerna och däribland principen om att förorenaren betalar är i och med miljöbalken lagstadgade men fortfarande kan inte sägas vilket genomslag de får.

Detta examensarbete syftade till att ta fram ett underlag för en regional åtgärdsplan avseende dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner, gemensamt benämnda som PCDD/F eller dioxiner, i Gävleborgs län. Länet har historiskt varit ett av de mest utsatta områdena i Sverige beträffande dessa föroreningar och höga koncentrationer i bland annat strömming har medfört att denna inte får saluföras i övriga EU.   I arbetet har resultaten från den rådande forskningen på området studerats för att få kunskap om nuvarande källor och möjliga förklaringar till de fortsatt förhöjda koncentrationerna av dioxiner. Därefter har data från tidigare undersökningar av dioxinkoncentrationer i Gävleborgs län samlats in, sammanställts och använts för att studera hur koncentrationerna varierar geografiskt inom länet. Principalkomponentanalys (PCA) av specifika dioxinkongeners koncentrationer har sedan använts för att försöka identifiera verksamhetstyper som potentiellt kan ha bidragit till föroreningarna på olika platser - en analys som dock är behäftad med stora osäkerheter. De insamlade provresultaten har även använts för att genom massbalansmodellering undersöka återhämtningen i två känt förorenade fjärdar i länet; Norrsundet och Gårdsfjärden. Utifrån resultaten av ovanstående analyser diskuterades även nyttan av att genomföra eventuella åtgärder för att reducera halterna i kraftigt förorenade områden.   Proverna som sammanställts visade klara geografiska skillnader i sedimentkoncentration, och till viss del även i koncentration i muskel från abborre, vilket visar på en stark betydelse av lokala källor i vissa områden. Bland strömmingsproverna kunde inget liknande samband ses. Detta kan förklaras av att det migrerande beteendet hos strömming gör att fisken under sin livstid exponeras för varierande föroreningsnivåer i olika områden, medan abborren är mer stationär även som vuxen. Principalkomponentanalysen gav, för vissa prover, indikationer kring vilken typ av verksamhet som bidragit till de uppmätta koncentrationerna. Dessa resultat är dock mycket osäkra och bör inte på egen hand användas som underlag för att fastställa föroreningskällor. Massbalansmodelleringen visade att PCDD/F-koncentrationen i sediment inte har någon betydelse för koncentrationen i vattenmassan utan att inflödet från omgivande hav dominerar även i avgränsade fjärdar. De modellerade jämviktskoncentrationerna mellan sediment och vattenmassa indikerade även att koncentrationerna i sediment kommer fortsätta överskrida somliga gränsvärden tills koncentrationen i vattenmassan reducerats, vilket även stöds av att dessa gränsvärden överskreds i majoriteten av de sammanställda proverna.   Baserat på samtliga ovannämnda resultat drogs slutsatsen att lokala saneringsåtgärder sannolikt inte ger någon effekt på PCDD/F-koncentrationerna i strömming, samt att de inte är tillräckliga för att erhålla sedimentkoncentrationer under samtliga gränsvärden. De kan däremot effektivt minska den exponering som mer stationära organismer som abborre utsätts för i områden med kraftigt förorenade sediment, och kan även ha positiva effekter på förekomsten av andra miljöfarliga ämnen i området. För- och nackdelar måste således övervägas i varje enskilt fall. / The aim of this Master’s Thesis was to provide a basis for a regional plan of action regarding dibenzo-p-dioxins and dibenzofurans, commonly referred to as PCDD/F or dioxins, in Gävle-borg County. This region has historically been one of the Swedish areas most affected by these pollutants, and high concentrations in for example Atlantic herring (Clupea harengus) have resulted in restrictions where some fish species cannot be sold in other EU countries.   In this work, results of current research on the subject were studied in order to gain knowledge about current sources and possible explanations to the continued high concentrations of dioxins. Thereafter, data from earlier investigations of dioxin levels in Gävleborg County have been gathered, compiled and used to study the regional geographic variation of the concentrations. Principal component analysis (PCA) was then used on the concentrations of specific congeners in an attempt to identify source types that might have contributed to the contamination in various sites; this analysis is however marred by uncertainties. The gathered data have also been used to investigate the recovery in two bays with known contaminations, Norrsundet and Gårdsfjärden, using mass balance modelling. The benefits of implementing measures to reduce the PCDD/F-concentrations in highly polluted areas were then discussed based on the results of the above-mentioned analyses.   The measured sediment concentrations, and partly also the concentrations in European perch (Perca fluviatilis), of the compiled samples showed distinct geographic differences, which indicates a strong influence from local sources in some areas. Among the herring samples, no such connection could be seen. This could be explained by the migrating behaviour of adult herring, resulting in an exposure to various levels of contamination in different areas as they migrate, while adult perch has a more stationary behaviour. For some samples, the principal component analysis gave indications on source types that might have contributed to the local contamination levels. These results are however very uncertain and they should not be used as the sole basis when determining emission sources. The mass balance modelling showed that the PCDD/F-concentrations in sediments have no influence on the concentrations in the water body; the inflow from the surrounding sea is predominant also in enclosed bays. The modelled equilibrium concentrations between sediments and water body also indicated that the sediment concentrations will continue to exceed the guideline values until the water concentrations have decreased. This is also supported by the fact that the majority of the samples showed concentrations exceeding these guideline values.   Based on all of the abovementioned results it was concluded that local remediation measures would most likely not affect the PCDD/F-concentrations in herring. It was also concluded that such measures would not suffice to obtain sediment concentrations that fall below all guideline values. They can however be used to lessen the exposure that stationary organisms are subjected to in areas with highly contaminated sediments, and can also have positive effects on the levels of other hazardous substances in the area. Thus, the benefits and disadvantages need to be considered in each specific case.