Syftet med denna studie har varit att studera och tolka förskollärares uppfattningar om barns egeninitierade lek i förskolans inomhusmiljö. Vi anser det angeläget då alltmer forskning betonar vikten av lekens egenvärde och följaktligen blir alltmer kritisk till förskollärares olika styrningsstrategier för lek som nyttig och lugn kontra lek som viktig i sig (Arnér &amp; Tellgren, 2006; Nilsson et. al., 2018; Theobald et. al., 2015; Tullgren, 2004; Öhman, 2011; Öhman, 2019; Øksnes, 2011). Vi har genomfört en kvalitativ studie där vi använde semistrukturerade intervjuer som metodval. Intervjuerna genomfördes med sex utbildade förskollärare som arbetar på olika förskolor inom två olika kommuner. Intervjuerna spelades in och det insamlade materialet analyserades via ett tematiskt analysarbete. Under analysarbetet utgick vi från fyra teman; förskollärares uppfattningar om lek, förskollärares uppfattningar om olika lekformer, förskollärares uppfattningar om trivselregler samt förskollärares reglering. Utifrån dessa teman färgkodade vi transkriberingen och tolkade fram relevanta kategorier för respektive tema. Resultatet visar förskollärares uppfattningar om mindre önskvärda lekar där förskollärarna uttrycker en ambition att via trivselregler och reglering bibehålla den ordning som eftersträvas samt upprätthålla det ideal förskollärarna uppfattar som önskvärd lek. / <p>Betyg i Ladok 210606.</p>

En stor del av Sveriges förorenade områden tillkom under industrialiseringen i slutet av 1800-talet och in på 1900-talet. Under tiden mellan 1998 och 2015 genomförde Naturvårdsverket och Sveriges 21 länsstyrelser en inventering av nedlagda verksamheter som kan ha skapat en föroreningsproblematik, och i dagsläget finns cirka 84 000 potentiellt förorenade områden identifierade. En stor del av ansvaret att driva åtgärder för efterbehandling ligger på landets 290 kommuner. Genom lagar och förordningar, uppsatta mål och den nationella tillsynsstrategin är pressen hög på kommunerna att hålla en god åtgärdstakt. Flertalet rapporter och utredningar har visat på att åtgärdstakten är för låg och rapporterna anger bland annat att för att närma sig målen krävs ett effektivt strategiskt arbete med egeninitierad tillsyn, Studien utgår från att det finns faktorer som påverkar en kommuns förutsättningar att arbeta strategiskt med åtgärdande av förorenade områden och syftet med studien är att, genom att intervjua kommuner som har ett strategiskt arbetssätt, undersöka om det finns betydande faktorer som bidrar till ett framgångsrikt arbete där tillsynen av förorenade områden är egeninitierad, planerad och behovsstyrd. Resultatet av studien blev 16 identifierade huvudsakliga faktorer som påverkar en kommuns förutsättningar att arbeta strategiskt och vidare 13 framgångsfaktorer. Framgångsfaktorerna visade sig vara hela, delar av eller en kombination av delar, från de 16 huvudsakliga faktorerna. Studien visar att kombinationen av framgångsfaktorerna ser olika ut i kommunerna. Till exempel att en specifik framgångsfaktor är något en kommun kan ha, men inte nödvändigtvis måste ha, för att ett framgångsrikt arbete ska fungera. Likaså måste inte en specifik framgångsfaktor se exakt likadan ut i alla kommuner. Exempel på detta är framgångsfaktorn att ha en strategi för att det strategiska arbetet inte ska bortprioriteras till förmån för händelsestyrt arbete eller framgångsfaktorn att ha en engagerad och positiv politik och nämnd. I dessa två fall har kommunerna valt olika vägar för att nå framgångsfaktorn. Resultatet visar också exempel på att en framgångsfaktor inte är något som aktivt behöver utföras. I vissa fall är framgångsfaktorn att aktivt prioritera bort att göra något. Då riskbedömningar inom förorenade områden komplexa och det är svårt och resurskrävande att hantera all fakta i riskbedömningarna visar det sig vara en balansakt för kommunerna att fördela sina resurser att utreda prioriteringsordning för att åtgärda objekt. Studien visar på ett pragmatiskt förhållningssätt till denna problematik där kommunernas fokus ligger på nyttan och resultaten  och där de utgår från det vara viktigare att åtgärda något objekt än att invänta tills allt är perfekt bedömt och prioriterat.

Syftet med denna studie är att bidra till kunskapandet om förskolebarns möjligheter till att skapa frizoner för egeninitierade lekaktiviteter. Förskolans hall utgör ett exempel på en sådan frizon och vi vill därför bidra till diskussionen om vad detta rum kan erbjuda. De frågeställningar som har väglett studien är ”vad och hur leker barnen i förskolans hall?” samt ”på vilket sätt använder de hallens materialiteter i sina lekaktiviteter?”. För att undersöka detta har vi genom en minietnografisk studie observerat lekaktiviteter i en förskolas hall och samtalat med barn och pedagoger. Vid analysen av det insamlade datamaterialet har vi använt oss av de teoretiska begreppen materialitet, performativa agenter och agens från den intra-aktiva pedagogiken. Begreppen har synliggjort hur olika faktorer påverkar varandra och med hjälp av dem kunde vi se hur de påverkade barnens egeninitierade lek. Resultatet i vår studie visar att barnen förvandlar sin omgivning, och materialet i den, till det de behöver i sin lek. Det materiellt-diskursiva såsom pedagogernas förhållningssätt, ramar och outtalade regler skapade ett handlingsutrymme för barnen som påverkade lekaktiviteterna. Studien synliggör att hallen, eller frizoner för barn, ger möjligheter för barnens egeninitierade lekar i livet på förskolan.

Idag betonar forskning allt mer nyttan med lekens egenvärde. Förskolan präglas dock av att användaleken som ett pedagogiskt verktyg för målmedvetet lärande, vilket skapar ett dilemma. Vi ställer ossfrågande till om barns egeninitierade lek får tillräckligt med utrymme i förskolan eller om lekenriskerar att bli något som barnen endast får ägna sig åt när inga andra aktiviteter planerade avförskollärarna pågår. Syftet med studien är därför att undersöka förskollärares uppfattningar ombarns egeninitierade lek, hur förskollärare förhåller sig till barns egeninitierade lek samt vadförskollärarna uttrycker ligger till grund för deras uppfattningar om lek. Genom en kvalitativsemistrukturerad intervjumodell genomförde vi intervjuer med åtta stycken legitimerade förskollärarepå fyra förskolor i två skilda kommuner. Det som framgick i studien var att förskollärarnasuppfattningar om betydelse av barns egeninitierade lekar varierade och påverkade i sin tur detutrymme som barns egeninitierade lek gavs i respektive verksamhet. Förskollärarna uppfattadefrämst barnens egeninitierade lek som en aktivitet där barnen utvecklade sociala förmågor och som etttidsfördriv barnen själva valt. Däremot uppfattade förskollärarna det som att deras pedagogisktplanerade aktiviteter stod för undervisning av övriga kunskapsmål i förskolans verksamhet ochdärmed barnens lärande. När det kommer till förskollärarnas uppfattningar om sin roll i barnsegeninitierade lek kunde vi se att det varierade mellan förskollärarna. Många förskollärare valde attinte delta i barns egeninitierade lek på grund av uppfattningen av att leken bryts vid inträde i den.Dessa förskollärare valde därför en observerande roll medan få förskollärare valde att anta endeltagande och observerande roll. Förskollärarnas uppfattningar grundade sig på deras uppväxt,tidigare erfarenheter och förskollärarutbildningen. I studien kunde vi se skillnader utifrånyrkeslivserfarenheter. De förskollärare med längst erfarenhet inom yrket är också de som deltarmest. De förskollärare som inte jobbat inom förskolan så många år var i större utsträckning kluvna isin roll på grund av erfarenheter som säger att barns lekbubbla spräcks vid förskollärarnas inträde ileken och påtryckningar från ledning och nyare forskning som poängterar vikten av vuxendeltagandei barns egeninitierade lekar. / <p>Godkännande datum: 2018-06-10</p>