Den största akuta risken inom dricksvattenförsörjningen är vattenburen smittspridning. Dricksvattenrelaterad smittspridning förekommer i störst utsträckning i utvecklingsländer med dåliga sanitära förhållanden. Under 2000-talet har de nordiska länderna drabbats av flertalet dricksvattenburna sjukdomsutbrott vilket har lett till att mikrobiella föroreningar uppmärksammats som ett problem även i Norden. För att säkerställa att det dricksvatten som distribueras är av god mikrobiologisk kvalitet krävs att säkerhetsbarriärerna i vattenverket är tillräckligt effektiva för alla typer av mikrobiella föroreningar. Vissa mikroorganismer har uppmärksammats som mer tåliga mot olika desinfektionsmetoder, till exempel klorering, än vad som tidigare varit känt. För ett säkrare dricksvatten är det därför viktigt att öka kunskapen om mikroorganismers varierande motståndskraft mot olika desinfektionsmedel samt undersöka alternativ till de avskiljnings- och inaktiveringsmetoder som traditionellt används idag. Examensarbetets syfte var att studera de bakterier och virus som har störst relevans för dricksvattenkvaliteten och som tros kunna utgöra ett hot mot nordiskt dricksvatten, att undersöka orsakerna bakom dricksvattenburna utbrott samt att undersöka effektiviteten hos olika avskiljnings- och inaktiveringsmetoder för bakterier och virus. Detta gjordes genom en utförlig litteraturstudie samt en fallstudie. Fallstudiens syfte var att belysa problematiken inom dricksvattenberedning samt distribution i Norden genom verkliga exempel.  Studien visade att vattenburna sjukdomsutbrott normalt orsakas av kontaminering från avloppsvatten till dricksvatten. Detta sker antingen direkt till råvattnet, ofta till följd av kraftig nederbörd, eller under distributionen på grund av driftstörningar. Att kontamineringen tillåts nå konsumenten är ett resultat av inadekvata reningsmetoder i vattenverken. Problematiken inom dricksvattenområdet beror bland annat på användandet av bristfälliga indikatororganismer vilka är mindre tåliga och har sämre överlevnadsförmåga än många sjukdomsalstrande mikroorganismer. Tidskrävande och osäkra analysmetoder utgör också ett stort problem. Svårigheter i att identifiera den orsakande mikroorganismen samt att bekräfta utbrottet som dricksvattenrelaterat har lett till att mörkertalet gällande antalet vattenburna sjukdomsfall är stort. Det finns ett stort behov av ökad kunskap gällande olika mikroorganismers tålighet mot desinfektion samt ett behov av reglering för kontroll av råvattenkvaliteten och den mikrobiologiska säkerheten. Utifrån studien kunde även konstateras att antalet vattenburna utbrott tros öka med kraftigare nederbörd och extremväder till följd av klimatförändringarna. / Waterborne diseases are considered a major problem in the water supply. Spreading of infection through drinking water occurs predominantly in developing countries with poor sanitation. During the 21th century the Nordic countries have been affected by several waterborne outbreaks associated with drinking water. As a result, microbial contamination of drinking water has been recognized as a problem in the Nordic countries as well. To ensure high quality drinking water it is required that the hygienic barriers used in the water treatment plant are efficient in reducing all types of microbial contaminants. Some microorganisms have shown a greater resistance against commonly used disinfectants then previously known. To secure the distribution of safe drinking water it is essential to increase the knowledge regarding the varying resistance of microorganisms and to investigate alternative water treatment processes to those traditionally used in drinking water treatment today.  The objective to this master thesis was to study the bacteria and viruses that are most relevant for drinking water quality and may compose a threat to the drinking water quality in the Nordic countries, to investigate the cause of waterborne outbreaks and to study the effectiveness in reducing bacteria and viruses for various water treatment processes. The study was performed through a thorough literature review and a case study. The purpose of the case study was to illustrate the issues in drinking water treatment and distribution in the Nordic region. The study showed that the majority of the outbreaks are caused by contamination from sewage water to drinking water. The contamination is allowed to reach the consumer as a result of inadequate treatment in the water works. Usage of inappropriate indicator organisms that are less resistant to disinfectants than a lot of pathogens are a big problem in drinking water treatment. Time-consuming and uncertain analytical methods also compose a great issue. Due to difficulties in identifying the causative microorganism and verify the outbreak as drinking water related it is believed that there is a large number of unrecorded cases of illness. There is a great need of increased understanding of the varying resistance of microorganisms to disinfectants and a need for regulation for monitoring raw water quality and microbiological safety. Based on the study it was also found that waterborne outbreaks are believed to increase as a result of extreme weather caused by climate change.

Klimatscenarier framtagna av SMHI visar bland annat på att nederbördsmängden kommer att öka i stora delar av Sverige. En ökad nederbördsmängd leder till att flöden i vattendrag och spillvattenledningar ökar, som i sin tur kan leda till att oönskade ämnen förorenar viktiga naturresurser så som dricksvattentäkter. Den största risken för mikrobiella föroreningar i vattentäkter och vattendrag kommer från Sveriges reningsverk, främst till följd av att reningsverkens flödeskapacitet överstigs på grund av kraftiga regn. Vid kraftiga regn riskerar reningsverk att bräddas, vilket leder till att ofullständigt renat spillvatten leds ut till sjöar.   Bålsta reningsverk, Håbo kommun, bräddas ibland på grund av höga flöden. Det otillräckligt renade spillvattnet leds då ut till reningsverkets utsläppspunkt söder om Bålsta stad i Norra Björkfjärden. Mindre än två kilometer ifrån reningsverkets utsläppspunkt ligger Bålsta vattenverks råvattenintag. Det är således av intresse att undersöka om vattenverkets råvattenintag påverkas av en bräddning. Utöver vattenverket ligger flera populära badplatser i närheten av reningsverkets utsläppspunkt.   Syftet med examensarbetet var att studera hur en bräddning av orenat spillvatten sprids i Mälaren under sommarens badsäsong, samt att identifiera vid vilka vind- och flödesförhållanden badplatserna och råvattentäkten har störst risk att förorenas. Syftet var även att studera hur en ökad nederbördsmängd påverkar delar av Bålsta reningsverks spillvattenledningsnät. För att nå examensarbetets syfte användes spridningsmodellen Delft3D samt ledningsnätmodellen MIKE-Urban. På grund av otillräcklig data om bland annat Bålsta reningsverks spillvattenledningsnät erhölls inget tillförlitligt resultat från MIKE-Urban modelleringen. Istället sammanställdes de saknade data om reningsverkets spillvattenledningsnät vilket resulterade i förslag om kompletterande åtgärder för att underlätta kommande spillvattenmodelleringar.    Resultat från spridningssimuleringen tydde på att ingen av de studerade platserna överskrider värden för utmärkt badvattenkvalitet enligt EU:s badvattendirektiv vid medelvindhastighet samt ett utsläpp av 77 m3 orenat spillvatten. En bräddning av 77 m3 orenat spillvatten baserades på reningsverkets bräddningsvolymer från år 2010. För badplatserna ansågs det fördelaktigt att en bräddning sker under vindstilla förhållanden till följd av begränsad omblandning mellan Mälarens temperaturskiktning. Vid ett två dygn långt utsläpp av totalt 5 000 m3 orenat spillvatten med fem sekundmeters vind erhöll majoriteten av badplatserna för höga patogenvärden. Reningsverkets personal bör i sådana situationer gå ut med allmänna varningar för badande i Norra Björkfjärden. / Climate change scenarios conducted by SMHI indicate increasing precipitation in most parts of Sweden. Such increases will lead to bigger flows in rivers and sewer networks, which in turn may lead to leakage of unwanted substances such as contagious microorganisms to drinking water supplies. The single largest risk of lake contamination is from sewage water treatment plants, mostly due to overflow of wastewater. High precipitation may flood the treatment plant causing untreated water to leak out and into surrounding lakes.   Bålsta treatment plant, in Håbo municipality, has overflow issues in periods with high precipitation, which lead to leakage of inadequately treated wastewater and thus local contamination in Lake Mälaren. Less than two kilometers from the release point of Bålsta treatment plant, Bålsta drinking water plant has its intake of raw water. Hence it is of great interest to study the dispersal of Bålsta treatment plant’s wastewater in Lake Mälaren to prevent unwanted human exposure to contagious microorganisms. Håbo municipality also has popular swimming spots close to the treatment plant’s outlet.   The aim of this study is to examine the pathogenic impact that an overflow of Bålsta treatment plant in summer time has on Bålsta drinking water plant and bathing spots. The study hoped to identify the conditions where certain places of interest were to be contaminated. In addition, the aim was to investigate the changes of sewage flow due to an increased precipitation. Two models were used to reach the aforementioned aims: (1.) a hydrodynamic model (Delft3D) to study the spread of wastewater following an overflow and (2.) an urban water model (MIKE–Urban) to study the total amount of sewage flow.   Due to insufficient data concerning Bålsta’s sewage system, simulations from MIKE–Urban were unable to provide reliable results. Large parts of the sewage network had missing data regarding pipe dimensions, positioning and material, which resulted in a model with little precision. Instead of providing unreliable results, the study resulted in recommendations for further data collecting to help future investigations of Bålsta’s sewage system.   With low overflows of untreated water, Delft3D modeling showed that none of the places of interest had pathogen levels that exceeded the European Union’s Bathwater quality directive when simulated with mean values of wind, treated wastewater flow and wind direction. When extreme amounts of overflow were simulated in strong winds, five of seven places of interest were unfit for bathing according to the directive. In case of an overflow of more than the simulated outflow of 77 m3 untreated wastewater, the operators of Bålsta’s treatment plant need to perform actions to prevent human exposure.

Ytvattenkvaliteten kan förändras på grund av naturliga processer som vittring och erosion i mark och berggrund men den kan också förändras på grund av antropogen påverkan. Den största föroreningskällan som belastar svenska vattendrag kommer från diffusa utsläpp. Syftet med det här arbetet har varit att analysera och utvärdera samband mellan föroreningsspridning i ytvatten i förhållande till nederbörd och vattenflöde i en urban miljö. Fallstudieområdet är begränsat till Göta älv från Vänerns utlopp ner till Göteborgs stad. Med den rådande klimatförändringen kommer den globala medeltemperaturen att öka. Till följd av detta kan nederbördsmönster och mängden regn komma att förändras. Nederbördsmängden förväntas öka med ca 10-25 % i Västra Götaland mot slutet av det här seklet. Gömda föroreningskällor som legat i marken kan komma upp till ytan om grundvattennivåerna börjar fluktuera och ytavrinningen kan sedan ta med sig föroreningarna till vattendrag. Vattendrag i en urban miljö är mer utsatta för föroreningar på grund av närheten till föroreningskällorna. Uppmätta halter av metaller har analyserats och utvärderas i en korrelationsanalys mellan nederbördsmängd och mellan vattenföring. Vattenkvaliteten har också jämförts mellan de 10 mätstationer som finns placerade utmed Göta älv. Resultaten från studien visar att det reglerade vattenflödet i Göta älv har en avgörande betydelse för att identifiera samband. Inga samband kunde identifieras mellan reglerat vattenflöde och föroreningshalt. Däremot kunde ett svagt samband urskiljas mellan krom och oreglerat vattenflöde. Tydligast samband upptäcktes mellan ackumulerad tremånadsnederbörd och uppmätta metallhalter av krom, nickel och kobolt. Det beror sannolikt på förhöjda grundvattennivåer, ökad ytavrinning och ökade vattenflöden som lakar ur marken som innehåller dessa metaller. Förutom metallhalter påvisade turbiditeten ett tydligt samband mellan både ett oreglerat vattenflöde och en ackumulerad nederbörd. För att säkerställa de samband som har framkommit i denna studie behövs en längre tidsperiod av analysdata samt planerade mätningar för att täcka in och återspegla förändringar i nederbördsmängd och variationer i vattenföringen. / The surface water quality may change because of natural processes like weathering and erosion of the earth´s surface, but it can also change because of anthropogenic impact. The largest impacts on Swedish streams are diffuse emissions from landfills or contaminated areas and traffic. The aim of this study is to analyze and evaluate the possible relationship between the concentration of metals and precipitation and discharge. The study area is the river Göta älv, from the outlet of Lake Vänern down to the city of Gothenburg. With the current climate change, the global mean temperature will increase, which will cause changes in the precipitation, in terms of both intensity and volume. Precipitation is expected to increase by 10-25 % in the region of Västra Götaland towards the end of this century. Hidden sources of contaminations in the ground can rise to the surface if the groundwater levels start to fluctuate. Surface runoff can also bring contaminations from urban areas to the streams. If streams have an urban connection they can more easily be affected by contaminants because of the closeness to the source of contamination. Measured concentration of metals have been analyzed and evaluated in correlation analyses. The water quality has also been evaluated between the 10 gauging stations along the river Göta älv. The results from this study show the significance of stream regulation for identification of possible relationship. No relationships appeared in the first correlation between discharge of a regulated stream and metal concentration. However, a weak relationship was found between the concentrations of chromium and a non-regulated discharge. The clearest relationship was discovered in the correlation between the concentrations of chromium, nickel and cobalt and an accumulated three month precipitation. The explanation is most likely due to groundwater levels which fluctuate, increased surface runoff and increased discharge which flushes the metals out from the nearby ground. Except for the metals, turbidity has shown a clear relationship between both non-regulated discharge and accumulated precipitation. More data is needed to confirm these relationships and to ensure their meaning. For future studies it is important to plan the measurements so they can cover all the changes and the variability of precipitation and discharge.

Per- och polyfluorerade alkylsubstanser är framväxande syntetiska föroreningar som är spritt över alla ekosystem. Per- och polyfluorerade alkylsubstanser har fått ökad regulatoriska och allmän uppmärksamhet på grund av deras egenskaper av att vara persistenta, bioackumulerande i trofinnivåer och toxiska. Under år 2020 tog EU tillsammans med EFSA fram ett förslag för ett gränsvärde på ett tolerabelt veckointag på 4.4 ng/kg kroppsvikt för PFOA, PFOS, PFHxS och PFNA. Under de senaste decennierna har konsumenter efterfrågat alger i livsmedelsmarknaden på grund av algernas egenskaper av att vara hållbart, hälsosamt och naturligt. Alger har blivit en bild av en potentiell ersättare för animaliska livsmedelsprodukter. I denna studie analyserades PFAS i vildväxande bruna Saccharina Latissimi, i havsodlade och labbodlade gröna Ulva Fenestrate och i labbodlade röda Palmaria Palmata för att bedöma PFAS-halterna. Syftet var även att se över en potential risk för människor att överskrida EFSA:s gränsvärde. PFAS extraherades och analyserades via tekniken vätskekromatografi- tandem masspektrometri. Resultaten visade att PFAS förekommer i alger. Signifikanta skillnader av PFOA (0,082 ± 0,01 ng/g tv) och PFOS (0,284 ± 0,061 ng/g tv) uppmättes i Palmaria Palmata i jämförelse med Saccharina Latissimi och Ulva Fenestrate. Resultaten visade även att det möjligtvis kan finnas en risk att EFSA:s gränsvärde överskrids vid förtäring av Palmaria Palmata beroende på portionsstorlekar. Resultaten bidrar med grundförutsättningar för framtida forskningsbehov. För att kunna specificera vilka alger som är lämpliga för framtidens livsmedel och human konsumtion behöver det undersökas vidare i algernas egenskaper, odlingsmetoder och PFAS-halter i odlingsvatten.Nyckelord: PFAS, / Per- and polyfluorinated alkyl substances are emerging synthetic pollutants that are spread over all ecosystems. Per- and polyfluorinated alkyl substances have received increasing regulatory and general attention due to their properties of being persistent, bioaccumulative in trophine levels and toxic. In 2020, the EU, together with EFSA, produced a proposal for a limit value of a tolerable weekly intake of 4.4 ng/kg body weight for PFOA, PFOS, PFHxS and PFNA. In recent decades, the consumer has been in demand in the food market due to the algae's properties of being sustainable, healthy and natural. Algae have become an image of a potential substitute for animal food products. In this study, PFAS was analyzed in wild-growing brown Saccharina Latissimi, in sea-grown and lab-grown green Ulva Fenestrate and in lab-grown red Palmaria Palmata to assess PFAS levels. The purpose was also to review a potential risk for people to exceed the EFSA limit value. PFAS was extracted and analyzed by the liquid chromatography - tandem mass spectrometry technique. The results showed that PFAS occurs in algae. Significant differences in PFOA (0.082 ± 0.01 ng/g tv) and PFOS (0.284 ± 0.061 ng/g tv) were measured in Palmaria Palmata compared to Saccharina Latissimi and Ulva Fenestrate. The results also showed that there may be a risk that EFSA's limit value is exceeded when consuming Palmaria Palmata due to portion sizes. The results contribute with basic preconditions for future research needs. To be able to specify which algae are suitable for the food of the future and consumption for humans, it is necessary to further investigate the properties of the algae, cultivation methods and PFAS levels in cultivated water.

Plastic, including microplastic, is a common product in the society today and is starting to be more common in oceans where it can stay for a long time. Microplastic is defined usually in the size range five millimeter and smaller and together with the important Chao Phraya river in Bangkok, Thailand, the main subject of this paper is described. More clearly, the aim of this paper is to provide a first-hand quantification of microplastics flowing into the Chao Phraya River. Samples were taken at upstream, middle and downstream locations in the river with a pump-system and were then analyzed in a lab. The result showed an increasing load of microplastic entering the river from Bangkok, for example the result for size range five to one millimeter showed a six times increase of microplastic between the upstream and downstream point. / Plast, däribland mikroplaster, är en vanlig förekommande produkt i samhället idag och börjar bli allt vanligare i hav där det också kan stanna ett långt tag efter att det hamnat där. Mikroplaster definieras oftast med storleks intervallet fem millimeter och mindre och tillsammans med den viktiga floden Chao Phraya i Bangkok, Thailand, är huvudämnet för denna studie beskriven. Mer tydligt, målet för denna studie är att förse en första kvantifiering av mikroplaster som flödar in till Chao Phraya floden. Prover togs på platser som var uppströms, i mitten och nedströms på floden och sedan analyserades dessa prover i ett laboratorium. Resultatet som framkom visade på ökande belastning av mikroplaster i floden från Bangkok, exempelvis visade resultatet för storleks intervallet fem till en millimeter på en sex gånger ökning av mikroplaster mellan uppströms platsen och nedströms platsen. Ökningen som troligen kommer från innerstaden kan bero på olika faktorer såsom väder, stadens avfallshantering och användningen av engångsprodukter som är av plastmaterial. Således påvisar detta vikten av, bland annat, en fungerande avfallshantering.

Svalbard är en arktisk ögrupp i Norra ishavet som förvaltas av Norge och huvudorten är Longyearbyen. I Longyearbyen och som på alla andra platser pågår förorenande aktiviteter, denna rapport är avgränsad till utsläpp via avloppsvatten till marina miljöer. I Arktis märks klimatförändringarna tydligt, det finns många olika styrmedel som skulle kunna förhindra föroreningen av dessa sårbara områden. Styrmedel som det visat sig under arbetet med den här rapporten inte fungerar som det var tänkt, med åsyftan på avloppshanteringen i Longyearbyen. Det finns inget avloppsreningsverk i byn där det bor ca 2300 fastboende och gästdygnen uppgick år 2015 till 128 000. Utsläppet av det orenade avloppsvattnet ut i Adventfjorden tillåts av det kravställande organet Sysselmannen på Svalbard, som gett kommunen tillstånd med lagstöd i Svalbardmiljöloven, att systematiskt släppa ut det förorenade avloppsvattnet. Målet med denna rapport är att undersöka den nuvarande utsläppssituationen med gällande styrmedel och att förstå varför tillståndet till utsläppet av det orenade avloppsvattnet getts. Resultatet visar att formuleringen av handlingsregler och avsaknad av delmål, indikatorer och återkopplingsmekanismer för genomdrivande av styrmedel, är anledningen till varför styrmedlet inte fungerar som tänkt. Detta viktiga resultat kan leda till en förändring vid genomdrivandet av styrmedlet, så att det kan uppnå sin fulla potential. Med klara och tydliga målsättningar vid utformandet av styrmedel uppnår de sina syften. Kontentan av den här rapporten är att styrmedel som används på rätt sätt kan beskydda de sårbara Arktiska marina miljöerna. / Svalbard is an Arctic Archipelago in the Arctic Ocean that is governed by Norway and the main city is Longyearbyen. In Longyearbyen, much like any other place, there is contaminating activities going on. This report is concentrated on the emissions via sewage water into marine environments. In the Arctic, climate change is very noticeable and there are many different instruments that could prevent the pollution of these vulnerable areas. During the time working on this report these instruments have shown that they are not functioning as supposed, with regards to the sewage management in Longyearbyen. There is no sewerage in the town which inhabits 2300 permanent residents and where there were, in the year of 2015, 128 000 overnight stays of tourists. The pollution of the unfiltered sewage water allowed into Adventfjorden has been permitted by the governing organisation, Sysselmannen on Svalbard. Sysselmannen has given the municipality permission with support from the environmental protection law of Svalbard (Svalbardmiljøloven) to systematically release the polluted water into the marine environments. The goal with this report is to examine the current pollution situation with the existing governance and to understand why it has been permitted to release untreated sewage water into the fjord. The result shows that the reason there is an implementation deficit is because of the formulation of the action rules, no clear milestones and the lack of feedback mechanisms in the enforcement. This important result can lead to changed governance so that it could reach its full potential. By keeping the goals clear when designing the enforcement they can achieve their goals. The conclusion of this report is that an implementation of governance can protect the vulnerable Arctic marine environments. / <p>2016-06-29</p>

Detta arbetes mål har varit att hjälpa företaget SMA Mineral att utreda de rödamissfärgningar som allt oftare påträffats i deras marmor. Rapporten är högst visuellpå mikroskopisk nivå, och avhandlar vad missfärgningarna beror på. Provmaterialhar undersökts och karakteriserats mineralogiskt och geokemiskt, och typer avmissfärgningen har identifierats. Även en förklaring över de geologiska processersom ger upphov till missfärgningarna har formats. De metoder som använts underarbetet är egna undersökningar med komplement av en litteraturstudie påavhandlingar som handlar om just missfärgningar i marmor. Provmaterial harinhämtats från tre olika platser i gruvan, dessa har sågats och tvättats och några haräven slipats och polerats. Detta material har sedan använts genom hela arbetet.Optiska observationer med hjälp av binokulär har dokumenterats digitalt, detta gavinformation om att missfärgningen ligger mellan karbonatkristallerna, och sannolikthar varit av en mer löslig karaktär i ett tidigare skede. Utifrån detta kategoriserasmissfärgningen till två olika typer. Typ A förekommer som asymmetriska,koncentrerade fläckar på och mellan kristaller men till synes oregelbundet, medantyp B följer mikrofina sprickor och kan ses i bandade regelbundna formationer imaterialet. Järnrika kristaller upptäcktes i missfärgningarnas omedelbara närhet ochhär skapades hypotesen om att det är järnoxider som orsakat föroreningarna. ÄvenSEM-analyser har gjorts för att kunna identifiera den geokemiska sammansättningenav missfärgningarna. Resultaten från SEM- och XRF-analyserna bekräftade tesen, dåjärn förekom i varierande grad i samtliga analyser utom en. Dessutom hittadeshematit som i sig lämnar röda spår, samt ren rost i form av goetit. Ävenlitteraturstudien bekräftade att förekomster av järnrika mineral i marmor förr ellersenare kommer att orsaka missfärgningar. / The goal of this project has been to assist SMA mineral, a limestone producer, tofind the source of red discolourations found in their crystalline limestone. Thediscolouration has appeared on a more regular basis than before and is starting tobecome a problem for the company.This is a highly visual report focused on a microscopical level, that follows thestudy and finding of the origin of the red discolourations. Specimens from threedifferent locations in the quarry have been collected, then cut to proper sizes to fitthe needs for the scans and examinations suited for the project. Some of the sampleswere polished to fit the requirements of SEM. The material has been opticallyanalysed through a binocular microscope and documented with high resolutionimages. This was the first major breakthrough, since the discolouration showed tobe placed between the carbonate crystals, and appeared to have been more of asolution-like substance at some point. Based on the findings, the discolourationcould be categorised inte two types, type A appears as an irregular spotting oncrystal surfaces with a deeper red colour, whilst type B can be found in fine cracksin the material and follows a more regular pattern. Lots of minerals rich in ironwere also found in close proximity to the discolourations, which led to a hypothesisthat iron oxides might be the source of the problem. The thesis was confirmed bySEM- and XRF analyses of the material. Iron in different weight-percentages wasfound in all of the analyses except for one.The mineralogical and geochemical properties of the discolouration has beendefined, and the geological process that leads to the discolouration is explained.

Intro Mitt projekt spänner över många skalor, och sträcker sig från stadsplan till byggnadsdetalj. Det hela utspelar sig på ett lokstalls- och vagnverkstadsområde, som kallas SJ-området och ligger precis utanför Bollnäs stadskärna. Området började utvecklas på 1880-talet och har varit en av de huvudsakliga anledningarna till att Bollnäs har blivit en stad. Idag är SJ-området en isolerad och inaktiv del av staden, som mest känns som en barriär som bidrar till det rådande bilberoendet bland stadens invånare. Min utgångspunkt för projektet var att undersöka hur området kan integreras i staden som en ny stadsdel, och samtidigt bli till en motor för staden att vända avfolkningstrenden, genom att bli en destination för turister. En turistdestination baserad på upplevelse och atmosfär tror jag kan vara ett sätt att ta tillvara områdets kulturhistoriska kvalitéer, samtidigt som den kan stimulera tillväxt och arbetstillfällen, utan att uppmuntra till ökad konsumtion. Under processens gång har jag valt en av byggnaderna på området, att använda som exempel på hur de övriga byggnaderna kan hanteras arkitektoniskt vid en anpassning till de nya funktionerna.   SJ-området När jag har jobbat med stadsplanen har jag utgått ifrån befintliga mönster i strukturen och försökt att förtydliga dem, samtidigt som de barriärer som finns överbryggs; till exempel topografin, stora parkeringsytor och järnvägen. Jag har också jobbat med att koppla samman olika omkringliggande målpunkter med varandra, huvudsakligen med gång- och cykelvägar, och på så sätt mer naturligt koppla SJ-området bättre till sin omgivning. Utifrån de huvudstråk jag har funnit, och de befintliga byggnaderna, har jag skapat kvartersmark. Min strategi är att de vackra befintliga byggnaderna tas i bruk först med program som stärker området som turistupplevelse, som kultur, hantverk, rekreation, sport och mat. Beroende på hur området utvecklas kan de nya tomterna därefter bebyggas efterhand, med program som handel, kontor och bostäder.   Den renande parken Området där spåren går vill jag att inte ska bebyggas, utan att spåren och även stolparna ska få vara kvar. Marken där är också förorenad, så därför har jag planerat en park längs hela det stråket, med växter som renar marken. Den här metoden är inte så beprövad i Sverige, men har visat bra resultat i andra länder som Tyskland och USA. Den går till så att speciella växter, som har bevisad effekt på de olika föroreningarna, planteras i marken som är förorenad. Tungmetallerna tas då upp av växten, som man sedan kan skörda och bränna, därefter separerar man tungmetallerna från askan. Olja och kreosot däremot bryts faktiskt ned i rotsystemet på de speciella växterna. Metoden har visat ge effekt redan efter ett år, men det är svårt att säga hur lång tid det kan ta att få marken helt ren. Jag tänker att det här området kan vara en slags experimentpark för den här metoden, där man kan se vilka resultat de olika växterna ger.   Parken börjar vid tåg- och busstationen, där jag tänker att de flesta turister kommer ifrån, och sveper igenom SJ-området mot älven Ljusnan. När man rör sig i parken går man på spåren som har belagts med trätrall på huvudstråken och ibland vidgas gångytan med grus ovanpå den befintliga marken. Man befinner sig alltså alltid lite upphöjd från den befintliga marken, där växterna växer i fält. Hela promenaden ramas också in av de befintliga stolparna som har hållit upp elledningarna till loken. När man kommer fram till det östra lokstallet möts man av en cirkelformad plats som till hälften är en park och till hälften ett torg med bland annat torghandel. Runt platsen står befintliga belysningsstolpar som jag har flyttat på och spänt vajrar med belysning emellan. Även ett växthus och en nedsänkt scen med gradänger ramar in platsen.   Östra lokstallet Jag bestämde mig för att använda det östra lokstallet som exempelbyggnad, för att det är en vacker byggnad och för att den kändes viktig i den första delen av utvecklingen av området. Ursprungligen användes byggnaden som lokstall, alltså garage och verkstad för loken, med tillhörande personallokaler som omklädningsrum och övernattningsrum för lokförarna. Spåren, loken och dess rörelser har gjort att volymen är en starkt geometrisk form, som utgår ifrån det radiala och cirkulära. Lokstallet har också byggts ut under omgångar från 1917 och framåt, och har till följd av det fått ett ganska komplext tak, och på vissa ställen en mörk interiör.   Lager på lager Jag ser min design och nya användning av byggnaden som ett led i den tidigare och fortsatta utvecklingen av området, där byggnader och utbyggnader hela tiden tillkommer och tas bort. Det mönster som jag har hittat i de här processerna är att teglet är den mest beständiga konstruktionen på platsen, medan strukturer i trä och metall är mer flyktiga och föränderliga. Detta har jag tagit hänsyn till i mina förändringar och tillägg, av kulturhistoriska anledningar, men också för att det är logiskt med tanke på materialens egenskaper gällande återbruk, återvinning och förnyelsebarhet.   Materialen som jag har valt att jobba med i tilläggen i byggnaden är plywood, limträ, durkplåt, gallerdurk, zinkplåt och en starkt orange plåt. Exteriört använder jag mig av orange plåt för att jag tycker att den samspelar bra med teglet, samtidigt som det är en mer samtida kulör som avviker och sticker ut mot det befintliga. Interiört är teglets kulör inte lika dominant eftersom det är kalkputsat i en ljusgrå nyans. Jag valde därför nakna, industriella och ljusa material som plywood och gallerdurk, som fortsätter på samma tema men ändå skiljer sig ifrån det befintliga och är tydligt samtida.   Jag har också försökt att förstärka byggnadens karaktär av att vara i ständig förändring, genom att jobba med lager på lager och fragment av befintligt, återskapat och nytt. För varje del som jag har tagit bort har jag alltid lämnat ett spår av att den en gång har funnits, eller ersatt den med en modernare variant av samma byggnadselement. De övriga tillägg som jag har gjort är antingen fristående från eller skär igenom den befintliga strukturen, eller så bryter de stark emot det befintliga i material och formspråk.   En annan metod jag har använt mig av för att överlagra olika tidsaspekter är att ta objekt som utformats för en väldigt specifik funktion och sedan använda det på ett nytt sätt. Till exempel använder jag den ena traversen för att hänga installationer i konsthallen, och en smörjgrop blir en nedsänkt vinkyl som har ett litet entresolplan ovanpå.   House of food Jag har valt att nästan hela byggnaden ska inrymma program som handlar om mat; restaurang, barer och caféer, saluhall, produktion, matbutik, workshops för matkurser, kompletterat med odling i växthuset. Jag valde mat för att det är en väldigt stor del av vår miljöpåverkan, och jag vill att den här byggnaden ska vara en motor för att ge kunskap och vilja att förändra våra livsstilar, genom att man kan komma närmare de som producerar och säljer råvarorna. Som komplement har jag valt att göra en konsthall, flexibla rum för utställning, workshops och hörsal, och ett vandrarhem i de gamla övernattningsrummen. I val av program har jag också tagit hänsyn till vad som skulle kunna passa de befintliga rummen och inte sänka deras arkitektoniska värden.   De olika programmen som handlar om mat vill jag att ska vara tätt sammanflätade och glida in i varandra, därför har jag förstärkt den bågformade hallen som ett öppet rum som bara avdelas med mindre fristående volymer. Formen på den stora hallens tak har jag förstärkt med en sluten, fristående volym som följer bågens form, och innehåller kök, serviceutrymmen och lager. På volymen bildas ett entresolplan, där jag har placerat kök för matlagningskurser, med god överblickbarhet av hallens aktiviteter. Mot det öppna rummet i den stora hallen har jag placerat chark, produktion av till exempel ostkaka och öppna kök, där besökarna kan sitta vid bardisken och se på när kockarna lagar maten.

Pulp and paper industries in Sweden have since the end of the 19th century until late 70s been active in dumping wastewater into adjacent water bodies that have created fibrous sediments called fiberbank and fiber-rich sediment. Fiberbanks are large banks of predominantly organic material while fiber-rich sediment is fibrous sediment that has been mixed with bottom sediment. The fiberbanks comprise of high levels of processed wood fibres and contaminants such as heavy metals and persistent organic pollutants (POPs). It also produces carbon dioxide and methane gas by microbial activity and leaves the sediment with exit holes called pockmarks. These sediments have been proven to cause environmental harm to the benthic biological environment around it, also causing it to become anoxic/hypoxic. Some of the POPs bioaccumulate which also affect humans through fishing. If the fiberbanks are disturbed through e.g. mass movement, toxic contaminants could be released into the aquatic environment. Fiberbanks need to be remediated and more research is needed to characterise it. In-situ capping is a remediation technique that is being tested at the laboratory scale for its application to fiberbanks. It involves placing a layer of clean material on top of the sediment, in order to stabilize it and to limit contaminant release.Because of their high organic content and low density, these sediments might behave differently than typical natural sediments. Therefore, laboratory experiments are necessary to understand their key properties. This thesis focuses on the Sandviken site, for which the bearing capacity of fiberbanks, their thickness, and the compression rate of fiber-rich sediments are studied. The bearing capacity is the capacity for a sediment to hold a weight, and in the case of in-situ capping it is an important parameter to study. The thickness was interpreted from physical data collected by a fluid mud penetrometer (FluMu), from the University of Bremen to assess the fiberbank volume. Fiber-rich sediment is examined to expand the knowledge on its physical properties by testing consolidation and potential gas production.Bearing capacity was tested by placing sediment in a tank and placing a cap on top of it. The site thicknesses were interpolated in ArcMap into a visual topography where the volume could be calculated. Fiber-rich sediment consolidation was tested by placing the sediment in columns with different capping thicknesses. By monitoring bubbles and pockmarks, gas production was confirmed.Results show that the tank sediment construction kept its shape without collapsing or failing at the edges. Sediment/cap interface was sharp, it means little to no mixing between the layers. This proves that Sandviken fiberbank has enough bearing capacity to hold up a cap and that it contains contaminants well. FluMu interpretation resulted in a fiberbank volume of 51885 m3. The fiberbank thickest layer was interpreted as being in front of the sulphate factory which is a credible result. The fiberbank volume is not conclusive since the FluMu has not measured complete thicknesses of the layers. This can be said since thicknesses have been measured at a minimum of 6 m and the thickest point interpreted was 1,11 m. The fiber-rich sediment consolidation showed that a cap that is very thick will cause most consolidation and more rapid dissipation of pore water. Bubbles and pockmarks were observed and confirm gas production. / Papper- och massa-industrin i Sverige har varit aktiv fram till 1970-talet och har dumpat förorenat vatten i angränsande vattendrag. Detta har gett upphov till fibersediment som kallas fiberbank och fiberrikt sediment. Fiberbanker är stora banker av övervägande organiskt material och fiberrikt sediment är en blandning av fiberbank sediment och bottensediment. Fiberbankerna består mestadels av bearbetade träfibrer och föroreningar som tungmetaller och långlivade organiska föroreningar (POPs). Sedimentet producerar även växthusgaser genom mikrobiell aktivitet. Dessa sediment orsakat miljöskada på den biologiska bottenmiljön i omgivningen då den förlorat syreinnehåll. Samtliga POPs samlas i fisk vilket därav även påverkar människors hälsa. Om fiberbankerna skulle störas, släpps giftiga föroreningar ut i miljön. Fiberbanker måste åtgärdas och en saneringsteknik som undersöks i laboratorieskala är in-situ övertäckning. Detta innebär att placera ett lager av rent material ovanpå sedimentet för att stabilisera det och stoppa frigöring av föroreningar.På grund av sedimentets annorlunda karaktär är experiment i laboratorier nödvändiga för att förstå deras nyckelegenskaper. Detta arbete fokuserar på fiberbanken i Sandviken, fiberbankens bärförmåga, dess tjocklek och kompressionshastigheten för fiberrika sediment studeras. Bärförmågan är kapaciteten för ett sediment att hålla en vikt och när man ska belasta ett sediment med ett övertäckningslager är detta viktigt. Tjockleken av sedimentet undersöks för att bedöma fiberbankens volym i området. Fiberrikt sediment undersöks för att utöka kunskapen om dess fysiska egenskaper genom att testa konsolidering och om det producerar gas likt fiberbanksediment.Bärförmågan testades genom att placera sediment i en tank och placera ett lager av rent material på. Platstjocklekarna tolkades från fysiska data från en typ av sensor som penetrerar sediment och interpolerades därefter i ArcMap till en visuell topografi där volymen kunde beräknas. Fiberrik sedimentkonsolidering och gasproduktion testades genom att placera sedimentet i kolumner med olika locktjocklekar.Resultaten visar att bärförmågan av fiberbanksedimentet var tillräckligt för att klara av en grundlig belastning. Gränsen mellan sedimentet och övertäckningslagret var skarp i slutskedet, det innebär liten eller ingen blandning mellan skikten. Detta bevisar att sedimentet bibehåller övertäckningslager väl över sig då ytan är platt. Tolkningen av sensordata resulterade i en fiberbankvolym på 51885 m3. Fiberbankvolymen är inkomplett eftersom FluMu inte har uppmätt skiktens fullständiga tjocklekar eftersom tjocklekar har tidigare uppmätts till minst 6 m och den tolkade tjockaste punkten var 1,11 m. Den fiberrika sedimentkonsolideringen visade att ett övertäckningslager som är mycket tjock kommer att orsaka mest och snabbast konsolidering. Observationer bekräftade även gasproduktion i sedimentet.

Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) are a group of anthropogenic aliphatic compounds, widelyknown for their environmental persistence and toxicity to living beings. While they are ubiquitous in theenvironment, interest has been focused on contaminated soil, which can act as a primary recipient andsource of groundwater contamination. Electrokinetic technology is based on the movement of ionsunder the effect of an electric field. This could be a promising remediation solution, since PFASs areusually present in their anionic form. The contaminants can then be concentrated towards the anode,thus reducing a plume’s volume and possibly extracting the substances from soil. The preliminary aimof the present study was to evaluate the potential of using electrodialysis for the remediation of PFAScontaminatedsoil for the first time. Experiments were run with natural contaminated soil samples,originating from a fire-fighting training site at Arlanda Airport, and at Kallinge, Sweden, as well as inartificially spikedsoil. Electrodes were placed in electrolyte-filled chambers and separated by the soilwith ion-exchange membranes for pH-control. In total, five experiments were conducted. Two differentsetups were tested, a typical 3-compartment EKR cell and a 2-compartment setup, to allow for pHincrease and facilitate PFAS desorption. Two different current densities were tested; 0.19 mA cm-2 and0.38 mA cm-2. After twenty-one days, soil was cut in ten parts lengthwise and triplicate samples wereanalysed for PFAS concentrations, with HPLC-MS/MS. Sixteen out of the twenty-six screened PFASswere detected above MDL in the natural soil samples. The majority of the detected PFASs showed apositive trend of electromigration towards the anode, under both current densities, with only longerchainedcompounds (c&gt;8) being immobile. This can be attributed to the stronger sorption potential oflong-chained PFAS molecules, as has been reported in previous sorption studies. Mass balancedistribution for a high current density (0.38 mA cm-2) experiment revealed that 73.2% of Σ26PFAS wasconcentrated towards the anode, with 59% at the soil closer to the anode, 5.7% at the anion exchangemembrane and 8.5% at the anolyte. It also showed higher mobility for short-chained molecules (c≤6),as they were the only compounds to be extracted from soil and be concentrated in the anolyte. Highercurrent densities were not directly correlated with higher electromigration rates, as to the lack of massbalance data for the low current density experiments. Regardless, electrodialysis could be a viable optionfor PFAS soil remediation and further research to encourage the understanding of the migrationmechanism, as well as combination with other treatment methods is encouraged. / Per- och polyfluoralkylsubstanser (PFAS) är en grupp av antropogena alifatiska föreningar, allmäntkända för sin miljöpåverkan och toxicitet för levande varelser. Medan de är allestädes närvarande imiljön har intresset varit inriktat på förorenad mark, som kan fungera som primär mottagare och källatill grundvattenförorening. Elektrokinetisk teknik är baserad på jonernas rörelse under effekten av ettelektriskt fält. Detta kan vara en lovande lösningsmedel, eftersom PFAS är vanligtvis närvarande i sinanjoniska form. Föroreningarna kan sedan koncentreras mot anoden, vilket reducerar en plums volymoch eventuellt extraherar ämnena från jorden. Det preliminära målet med den föreliggande studien varatt utvärdera potentialen att använda elektrodialys för sanering av PFAS-förorenad jord för förstagången. Experimenten kördes med naturliga förorenade jordprover, härrörande från enbrandbekämpningsplats vid Arlanda flygplats, och i Kallinge, Sverige, samt i konstgjort spikedsol.Elektroder placerades i elektrolytfyllda kamrar och separerades av jorden med jonbytesmembran förpH-kontroll. Totalt genomfördes fem experiment. Två olika inställningar testades, en typisk 3-facksEKR-cell och en 2-facksinställning, vilket möjliggör pH-ökning och underlättar PFAS-desorption. Tvåolika strömtätheter testades; 0,19 mA cm-2 och 0,38 mA cm-2. Efter tjugo dagar skärs jorden i tio delari längdriktningen och trippelprover analyserades för PFAS-koncentrationer, med HPLC-MS / MS.Sexton av de tjugosex screenade PFAS: erna detekterades över MDL i de naturliga markproverna.Majoriteten av de upptäckta PFAS-värdena visade en positiv trend av elektromigration mot anodenunder båda strömtätheten, varvid endast längre kedjiga föreningar (c&gt; 8) var immobila. Detta kanhänföras till den starkare sorptionspotentialen hos långkedjiga PFAS-molekyler, vilket har rapporteratsi tidigare sorptionsstudier. Massbalansfördelning för ett experiment med hög strömtäthet (0,38 mA cm-2) visade att 73,2% av Σ26PFAS koncentrerades mot anoden, med 59% vid jorden närmare anoden, 5,7%vid anjonbytarmembranet och 8,5% vid anolyten. Det visade också högre rörlighet för kortkedjigamolekyler (c≤6), eftersom de var de enda föreningarna som skulle extraheras från jord och koncentrerasi anolyten. Högre strömtätheter var inte direkt korrelerade med högre elektromigrationshastigheter,avseende bristen på massbalansdata för experimenten med låg strömtäthet. Oavsett elektrodialys kandet vara ett lönsamt alternativ för PFAS-markrening och ytterligare forskning för att uppmuntraförståelsen för migrationsmekanismen, liksom kombinationen med andra behandlingsmetoder främjas.