Syftet med studien var att undersöka hur förskolepersonal resonerar om likabehandlingsarbetet i förskolan. Studien utgår från en kvalitativ forskningsmetod och utfördes genom fyra semistrukturerade gruppintervjuer, med arbetslag verksamma inom förskolan. Genom studien har förskolepersonals syn- och förhållningssätt på likabehandlingsarbetet samt deras definition av likabehandling framkommit. Studien vilar på ett socialkonstruktionistiskt perspektiv och blev den teoretiska utgångspunkten för studien. Det mest genomgående resultatet visar att förskolepersonal resonerar om olika kulturer i förskolan som påverkar likabehandlingsarbetet. Slutsatsen av studien var att förskolepersonal upplever likabehandlingsarbetet som komplext och flera olika påverkansfaktorer i arbetet framkom. Studien visar vidare på att förskolepersonal, till största del, arbetar främjande med likabehandlingsarbetet i förskolan.

Syftet med denna uppsats var att skapa djupare förståelse för hur förskolans personal arbetar för att stödja barn i deras språk-och skriftspråksutveckling. I undersökningen har åtta förskolepersonal svarat på frågor i form av intervjuer. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visade att respondenterna i undersökningen var samstämda i sin uppfattning att förskolan ska arbeta med barns språkutveckling. Det framkommer i resultatet att förskolepersonalen medvetet ska arbeta med att utveckla barns språk, och att de finns olika metoder att använda för detta arbete. De metoder som många av respondenterna använde sig av var böcker, sång, rim och ramsor. Vid skriftspråksutveckling är respondenterna överens om att detta ska introduceras för barnen och stödjas om barnen visar intresse för detta, dock var de samstämda med att skriftspråket inte ska ha någon central roll i barns utveckling på förskolan, utan att detta enbart ska introduceras och arbetas med vid visat intresse.

No description available.

<p>Syftet med studien har varit att se till förskolepersonalens anmälningsbenägenhet gällande barn som de misstänker far illa. Tanken med undersökningen var att få en ökad kunskap och förståelse för skälen till att man inte anmäler trots att man lyder under anmälningsskyldigheten. Frågeställningarna inför undersökningen var: Hur hög är anmälningsbenägenheten hos förskolepersonal när det gäller barn som far illa? Av vilka skäl anmäler personalen inte vid misstanke att ett barn far illa? Är det skillnader i anmälningsfrekvensen om personalen inte anser att barnets situation är av allvarligare grad? För att besvara mitt syfte och mina frågeställningar valde jag ut ett antal kommuner spridda i landet, Malmö, Ekerö och Avesta. I dessa kommuner valdes nio förskolor ut, tre i respektive kommun. Därefter sändes ett antal enkäter (vinjetter) ut till förskolorna. Totalt blev det 104 enkäter som sändes ut. Av dessa var det 17 enkäter som återsändes besvarade. Resultatet visar att anmälningsbenägenheten hos förskolepersonalen var relativt hög. Resultaten tydde på att det var större anmälningsbenägenhet när det handlade om sexuella övergrepp och fysisk misshandel. Även då man tycktes ha starka misstankar att ett barn for illa så var det vissa som valde att inte anmäla direkt till socialtjänsten. Det fanns en mängd skäl till att man inte anmälde omedelbart, men ett av de starkare skälen var att de först ville tala med föräldrarna. Andra skäl som angavs var att diskutera med förskole- chefen eller psykologen, eller att de i första hand ville rådgöra med socialtjänsten anonymt.</p>

Syftet med studien har varit att se till förskolepersonalens anmälningsbenägenhet gällande barn som de misstänker far illa. Tanken med undersökningen var att få en ökad kunskap och förståelse för skälen till att man inte anmäler trots att man lyder under anmälningsskyldigheten. Frågeställningarna inför undersökningen var: Hur hög är anmälningsbenägenheten hos förskolepersonal när det gäller barn som far illa? Av vilka skäl anmäler personalen inte vid misstanke att ett barn far illa? Är det skillnader i anmälningsfrekvensen om personalen inte anser att barnets situation är av allvarligare grad? För att besvara mitt syfte och mina frågeställningar valde jag ut ett antal kommuner spridda i landet, Malmö, Ekerö och Avesta. I dessa kommuner valdes nio förskolor ut, tre i respektive kommun. Därefter sändes ett antal enkäter (vinjetter) ut till förskolorna. Totalt blev det 104 enkäter som sändes ut. Av dessa var det 17 enkäter som återsändes besvarade. Resultatet visar att anmälningsbenägenheten hos förskolepersonalen var relativt hög. Resultaten tydde på att det var större anmälningsbenägenhet när det handlade om sexuella övergrepp och fysisk misshandel. Även då man tycktes ha starka misstankar att ett barn for illa så var det vissa som valde att inte anmäla direkt till socialtjänsten. Det fanns en mängd skäl till att man inte anmälde omedelbart, men ett av de starkare skälen var att de först ville tala med föräldrarna. Andra skäl som angavs var att diskutera med förskole- chefen eller psykologen, eller att de i första hand ville rådgöra med socialtjänsten anonymt.

No description available.

Studiens övergripande fokus är förskolepersonalens syn på relationer mellan vuxen och barn. Tidigare forskning inom området visar att en god relation mellan förskolepersonal och barn berikar barnen på flera olika sätt, bland annat deras sociala utveckling och lärande. Syftet med studien är att undersöka förskolepersonalens roll i skapandet och upprätthållandet av trygga relationer med barn. För att undersöka detta har fallbeskrivningar och frågeställningar använts under utförande av fokusgruppsintervjuer med sexton förskolepersonal. Resultatet styrker att trygghet till förskolan och dess personal gynnar barnens utveckling och lärande, samt lyfter fram viktiga metoder som förskolepersonal använder för att skapa och upprätthålla relationer till barn. Relationen till vårdnadshavare samt olika dilemman i relationsskapandet är andra faktorer som berörs i resultatet. Slutligen poängteras vikten av att förskolepersonalen är relationskompetenta, för att utveckla en trygg relation mellan vuxen och barn, byggd på förtroende och ömsesidighet som stärker barnens möjligheter till utveckling och lärande.

Skapande aktiviteter utomhus i förskolan handlar i detta arbete om bild, form, bygg och konstruktion. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskolepersonal i tre Mellansvenska kommuner ser på skapande aktiviteter i utomhusmiljön. De frågeställningar som tagits som utgångspunkt var följande: Vilka skapande aktiviteter kan utföras utomhus och hur genomförs de, samt om det finns eventuella begränsningar med skapande aktiviteter i utomhusmiljön och hur förskolepersonal hanterar dessa. En webbenkät användes som insamlingsmetod för att samla in data. Totalt deltog 34 personer som arbetade i förskolan i undersökningen. Resultatet visade flera olika synsätt på vad skapande aktiviteter i förskolan är att det främst handlade om bild- och byggskapande. Det framkom även flera olika begräsningar gällande skapande aktiviteter i förskolans utomhusmiljö. Dessa var personalbrist och barngruppsstorlek, samt att förskolepersonalens intresse, engagemang och kunskap kan påverka, samt inställning till väder, kläder, material och miljön. Förskolepersonalen ger olika förslag på förbättringar på de olika begränsningarna som finns. De slutsatser som dras är att förskolepersonal behöver se utomhus- och inomhusmiljön som likvärdiga. Skapande aktiviteter som utförs inomhus kan lika väl utföras utomhus, det gäller att förskolepersonalen har fantasi och intresse för det.

Förskolan kan betraktas som en socialt krävande miljö där både barn och vuxna med olika personligheter och erfarenheter av fostran möts. I dessa möten är det inte ovanligt att barn av olika orsaker gör motstånd. Genom observationer har vi i denna studie synliggjort hur förskolepersonal bemöter barns motstånd i form av protester och konflikter i förskolan. Studiens resultat har visat på flera olika sätt att bemöta barn på men det mest framträdande var ett lugnt resonerande bemötande. Fostransaspekten har varit central i studien och utifrån Baumrinds (1966) teoretiska modell synliggjordes framförallt det auktoritativa bemötandet när förskolepersonal bemötte barns olika motstånd i förskolan. Fysisk kontakt som komplement har visat sig fördelaktigt i bemötandet.

Syftet med studien är att undersöka hur förskolepersonals roll och delaktighet synliggörs i barns lek. Metoden som används är en kvalitativ undersökningsmetod vilket innebär att vi inte varit delaktiga i det som sker i miljön under observationerna. Genom att använda Vygotskijs sociokulturella perspektiv har vi analyserat och tolkat resultatet. Resultatet visar att personal intar olika roller när de deltar i barns lek. Förskollärare och personals delaktighet synliggörs genom att de ibland är delaktiga i leken och ibland finns tillgängliga för barnen som observatörer. Slutsatsen visar att barn i många fall uppskattar vuxna som är delaktiga i leken