Syftet med föreliggande studie är att utifrån diskurser undersöka hur förskollärare talar om deras arbete när det kommer till barns språkutveckling i förskolan. Studien har följande forskningsfrågor: Hur talar förskollärare om sitt arbete för att främja barns språkutveckling i förskolans miljö? Hur resonerar förskollärare över sin kompetens kring barns språkutveckling? Studien grundar sig i socialkonstruktionismen, i studien används diskursanalys som ett verktyg, för att analysera förskollärares tal kring barns språkutveckling. Studien utgår utifrån åtta intervjuer med förskollärare, på åtta olika förskolor i två kommuner. Utifrån diskurserna i resultatet framkommer det att förskollärare behöver kompetens men att det framkommer inte vilka kompetenser som behövs, vilket påverkar deras arbetssätt med barnens språkutveckling. Utifrån förskollärarnas sätt att tala framkommer det att tiden samt personaltätheten påverkar förskollärarnas arbete, då det blir svårt för förskollärarna att hinna samtala och reflektera med barnen när det inte finns tid eller personal. I tidigare forskning lyfts det fram vikten av inkludering för barnen i förskolan, vilket resulterar i att barnen inte är delaktiga i miljöns utformning, utan att fokuset ligger på hur förskollärarna ska utforma miljön för att gynna barnens språkutveckling. Därför är våra förhoppningar att vår studie ska kunna att synliggöra hur förskollärare samtalar om en inkluderande verksamhet och på så vis väcka diskussioner på andra förskolor.

I detta examensarbete får du ta del av hur förskollärares kompetens inom det specialpedagogiska området, vilket krävs för utfärdande av förskollärarexamen och i enlighet med styrdokument, stämmer överens med förskollärares egen uppfattning om sina förutsättningar när det kommer till att ge stöd och stimulans till alla barn i förskolan. Studien avsåg att spegla förskollärares egen syn på sin kompetens i relation till specialpedagogiska insatser i förskolans verksamhet, vilka möjligheter som ges till kompetensutveckling samt hur begreppet specialpedagogik kan förstås. Slutligen fanns även ett intresse att urskilja hinder i förskolans praktik inom ämnet samt hur dessa förklaras av respondenterna. Respondenterna i studien har genom en kvalitativ webbaserad enkät svarat på ett antal frågor som berör innehållet. I resultatet framkommer det att erfarenhet och utbildning framstår som goda bidragande faktorer i mötet med alla barn. En slutsats utifrån studiens resultat är att kompetens hos förskollärare har en central betydelse för att fullfölja lärandeuppdraget i relation till barns förutsättningar.

Syftet med denna studie är att undersöka förskollärares syn på sin egen kompetens såväl som sitt förhållningssätt gällande att arbeta med digitala verktyg som en undervisningsresurs i förskoleverksamheten. Studien utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv som fokuserar på att våra uppfattningar och erfarenheter om omvärlden konstrueras genom sociala processer. Detta är en kvalitativ studie där semistrukuterade intervjuer hölls med tre yrkesverksamma förskollärare för att synliggöra deras perspektiv på digital kompetens och digitala verktyg i förskolan. Materialet från intervjuerna transkriberades och analyserades genom en tematisk analys. Resultatet i denna studie visade att förskollärarna generellt hade ett positivt förhållningssätt men sakande kompetensen för att kunna rättfärdiga användandet av digitala verktyg som undervisningsresurs och hur de skulle kunna ge barnen en adekvat digital kompetens. Det visade även på en positiv syn till det kollegiala lärandet när det kommer till digital kompetensutveckling. Slutsatser som kunde dras är att det finns en bristande samsyn angående hur arbetet med digitala verktyg ska bedrivas och att arbetet med digitala verktyg blev mer komplicerat än vad det behövde vara.

Undersökningens syfte är att synliggöra förskollärares upplevelser gällande att kunna tillgodose varje enskilt barns behov i förskolan samt att problematisera de faktorer som påverkar huruvida förskollärare kan tillgodose dessa. Datainsamlingen gjordes genom semistrukturerade intervjuer med sex olika förskollärare där fokuset var att synliggöra aktörernas upplevelser och vad som ansågs var viktigt  för att kunna tillgodose varje enskilt barns behov. Eftersom de pedagogiska relationerna mellan förskollärare och barn är centrala när det gäller förskollärares arbete med barnens behov, inramas studien teoretiskt med den relationella pedagogiken. Studien bygger på en kvalitativ ansats och analysen följde en abduktiv logik där datamaterialet analyserades på ett systematiskt sätt utifrån det teoretiska ramverket. Det resultat som presenteras i studien synliggör förskollärares syn på begreppet “varje enskilt barns behov” samt de faktorer studiedeltagarana anser ligger till grund för och skapar förutsättningar  för att de ska kunna tillgodose varje enskilt barns behov. Den påverkansfaktor som de förskollärare som intervjuats främst syftade på som en bidragande orsak var personalbristen, både sjukfrånvaro samt förskolans grundbemanning. Detta kan ibland upplevas leda till tidsbrist som i sin tur gör det svårt att skapa och upprätthålla relationer till vart och ett av barnen och därmed också påverka i vilken utsträckning varje enskilt barns behov kan tillgodoses. Att inte kunna bidra till varken relationsskapandet eller att tillgodose varje enskilt barns behov i önskad omfattning framställs av de förskollärare som intervjuats som påfrestande och upplevs som ett misslyckande.