Att det finns ett tydligt samband mellan ersättningssystems utformning och de anställda och ledningens beteende är sedan länge känt. I efterdyningarna av den senaste finanskrisen har det funnits stort medialt fokus på de enorma bonusar som betalats ut till anställda på banker som sedan tvingats söka statligt stöd. För att både minska de risker som är förknippade med vissa typer av rörliga ersättningssystem och för att tillgodose den allmänna opinionen har EU valt att inkludera reglering av rörlig ersättning som en del av regleringen av finansiell verksamhet. Detta beslut resulterade för den svenska marknadens del i regelverket FFFS 2009:6 där Finansinspektionen redogjorde för föreskrifter och allmänna råd gällande rörlig ersättning i finansiella företag. För att tillgodose de uppdaterade EU-direktiven utformades en uppdaterad version av regelverket, FFFS 2011:1, som är ett bindande regelverk i form av endast föreskrifter. Reaktionerna från finansbranschen har till stora delar varit negativa. Många anser att regleringen är ett spel för galleriet med en väldigt liten reell verkan på att stävja företagens risktagande och öka den finansiella stabiliteten. Politiker, makthavare och allmänheten är dock rörande överens om att förändringar inom företagens rörliga ersättningssystem måste ske för att främja en långsiktigt hållbar utveckling och undvika kostsamma statliga räddningspaket till systemviktiga institutioner i kristider. I denna uppsats redogör vi för teorier bakom de finansiella risker som rörliga ersättningssystem utgör. Vidare beskriver vi bakgrunden till föreskrifterna för rörlig ersättning på både nationell och internationell nivå och redogör för regelverkets utformning. Slutligen presenterar vi tankar från berörda företag som vi intervjuat och analyserar effekterna av regleringen. De totala effekterna av regleringen är än så länge oklara men redan nu kan vi se förändringar i företags ersättningssystem i form av ökad fast ersättning samt förändringar i ersättningspolicys med ett ökat fokus på ickefinansiella kriterier. De praktiska effekterna för branschens arbetssätt är dock ytterst diffusa och vi ställer oss frågande till hur gynnsamma dessa nya regler kommer vara för den svenska marknaden på sikt.

I Sverige klassificeras cirka 99,4 % av alla företag som mindre företag och under 2014 registrerades cirka 70 000 nya företag. Gemensamt är att nystartade och mindre företag som växer och utvecklas bidrar till nationell tillväxt i länderna de är verksamma inom. För att företagen ska kunna växa krävs finansiering och banker har traditionellt tillgodosett detta behov. Regelverket Basel III är därför väldiskuterat eftersom flera studier visar att det kan påverka bankers kreditgivning. Forskning visar bland annat att Basel III leder till minskad utlåning och ökade utlåningsräntor. Det visar också att nystartade företag kan missgynnas mer än andra bolag på grund av de interna riskklassificeringssystem som tillåts inom regelverket. Interna riskklassificeringssystem kan nämligen, på grund av olika variabler och parametrar, göra att nystartade företag betraktas som mer riskfyllda. Andra studier som gjorts i ämnet visar att Basel III inte påverkar varken banker, kreditgivning eller utlåningsräntor. Eftersom tidigare forskning och litteratur visar olika resultat syftar denna studie till att undersöka, beskriva och öka förståelsen för hur Basel III påverkat kreditgivningen till nystartade företag i Sverige. För att få empiriskt underlag till studien har tio intervjuer gjorts med elva respondenter från sju olika banker. Intervjuer har gjorts med anställda på större och mindre banker på central och lokal nivå. Resultatet i studien visar att alla banker höjt utlåningsräntorna till nystartade företag. Bankerna uppger att det framför allt beror på förändrad risksyn och riskbedömning till följd av Basel III. Basel III har lett till att företagskunder prissätts mer efter bedömd kreditrisk och detta har gjort att nystartade företag generellt fått en högre ränta. Resultatet visar också att interna system och modeller blivit viktigare inom bankerna och att alternativa finansieringslösningar börjat växa fram på marknaden. Samtidigt är kreditbedömningsprocessen och låneutbudet oförändrat sedan Basel III:s introduktion. Studiens resultat bidrar med praktiska implikationer till nystartade företag, banker, entreprenörer och samhället. Den bidrar också teoretiskt till forskningen i form av underlag till diskussionen om utlåningsräntor och låneutbud. / In Sweden approximately 99.4% of all companies are classified as small companies and in 2014 around 70,000 new companies were registered. The common denominator is that start-ups and small businesses that grow and evolve contribute to national growth in the countries they operate in. In order to enable businesses to grow they require finance and traditionally banks have met this need. Basel III is therefore a well-argued subject since several studies show that it can affect banks' lending. Research shows that Basel III will lead to reduced lending and increased lending rates. It also shows that start-ups may be more disadvantaged than other companies because of the internal ratings-based (IRB) approach allowed within the regulation. The IRB approach can namely, because of different variables and parameters, consider start-ups more risky than other companies. Other studies however, show that Basel III has no, or very little, impact on lending and interest rates. Since previous research and literature shows different results this study aims to examine, describe and increase the understanding of how Basel III impact lending to start-ups in Sweden. Ten interviews with eleven respondents from seven different banks have been conducted. The interviews were conducted with employees of large and small banks working on central and local level. The results of the study show that all banks have raised lending rates to start-ups. The banks say that it is mainly due to changed risk profile and risk assessment as a result of Basel III. Basel III has led to corporates, retails and start-ups being priced on estimated credit risk and this has led to start-ups being considered as riskier. Thus, banks have raised lending rates to start-ups. The result also shows that internal systems and models have become more important in banks and that alternative financing has begun to emerge on the market. Meanwhile, the credit assessment process and the loan supply are unaffected since Basel III's introduction. The study's results contribute with practical implications for start-ups, banks, entrepreneurs and the community. It also contributes to theoretical research regarding the lending rates and loan supply discussion.

The field of insurance fulfills many important functions. One of them is to provide policyholders and other persons entitled to compensation with a financial protection in the event of damage or other financial loss. At the same time, insurance companies accumulate enormous amounts of money, in the form of premiums paid, which they shall manage. According to the diversity of risks associated with an insurance business, the legislature has considered it necessary to limit the ability of insurance undertakings to take risks. One of these provisions – with such a purpose – is the prohibition of non-insurance activities. In other words, insurance undertakings are solely allowed to carry on insurance and related activities to the insurance business.  What is meant by permitted activities is not clear from a legal perspective. In the light of the sanctions that may be imposed on an insurance undertaking while carrying out an unallowed activity, it may be important to investigate the boundaries between permitted and unallowed activities. In the light of this, the thesis aims to examine (i) the distinction between permitted and unallowed activities and the motives behind the prohibition rule, (ii) how the prohibition rule relates to the specific risk regulation and the requirements of stability and prudent investments, and (iii) whether – in terms of the need for predictability, on the one hand, on the other hand, the need for principled regulation – there is a need to clarify the meaning of permitted activities.  The thesis describes FRL as a framework with its requirements for stability, prudence and a satisfying ratio of solvency and liquidity. According to the requirements imposed through FRL and the Solvency II regulation, the limits of permitted and unallowed activities, respectively, are examined.

SAMMANFATTNINGAktieägaravtal, det vill säga avtal mellan ägare i ett aktiebolag som reglerar aktiebolagets struktur och hur verksamheten ska styras, är vanligt förekommande i näringslivet. Aktieägaravtalet kan betraktas som ett komplement till bolagsordningen, som är aktiebolagets grundläggande dokument. Aktieägaravtal förekommer i många former och skepnader. Det står aktieägarna i princip fritt att avtala om vad som helst som rör bolaget och deras ägande. En annan sak är att ett aktieägaravtal aldrig i frånvaro av lagstöd kan få aktiebolagsrättsliga verkningar. Det är en konsekvens av den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen. På motsvarande sätt innebär den avtalsrättsliga separationsprincipen att avtalet inte är bindande för tredje man samt att aktiebolagsrätten inte åstadkommer någon verkan på aktieägaravtalet. Avtalet gäller mellan parterna. I aktieägaravtal är det mycket vanligt med så kallade överlåtelse- och beslutsbindningar. Överlåtelsebindningar reglerar förutsättningarna för hur avtalsparterna får överlåta sina aktier. Beslutsbindningar reglerar det sätt på vilket beslut i till exempel bolagsstämman eller styrelsen ska fattas, vilka majoritetskrav som ska gälla, om det föreligger vetorätt och så vidare. I den här uppsatsen undersöker jag beslutsbindningar i aktieägaravtal som ingås av aktieägare i banker och värdepappersbolag. Utgångspunkten är att aktieägaravtal, genom att reglera beslutsfattandet, kan användas som ett viktigt bolagsstyrningsinstrument för aktieägarna. Banker och värdepappersbolag är emellertid föremål för omfattande, näringsrättslig reglering vars ändamål kan komma i konflikt med ändamålen bakom den avtalsfrihet som ligger till grund för aktieägarnas fri- och rättighet att ingå aktieägaravtal. Uppsatsen bygger på en traditionell rättsvetenskaplig metod. Det övergripande syftet med ämnesvalet är att berika förståelsen för aktieägaravtal genom att tillföra ett kapitalmarknadsrättsligt perspektiv på användningen av sådana avtal i just banker och värdepappersbolag. / Shareholder agreements are contractual arrangements among shareholders in a limited liability company that describe the structure of the company and how it should be operated.  The shareholder agreement can be seen as a supplement to the articles of association, the main constitutional document in the company.  Shareholder agreements exist in a variety of formats. The shareholders are free to regulate whatever they prefer regarding the company and their ownership. Whereas an agreement creates obligations for the parties involved, the agreement can never have company law effects unless there is explicit legal support for this. This is the essence of the company law separation principle. Correspondingly, company law can never have any effect on the contractual obligations between the shareholders that are party to an agreement. This is commonly referred to as the contractual separation principle.  It is common for shareholder agreements to contain transfer obligations and decision obligations. Transfer obligations regulate the conditions under which ownership of shares can be transferred. Decision obligations regulate how decisions are made in general meetings, the board of directors and so on. This thesis examines decision obligations in shareholder agreements between shareholders in banks and investment firms. The starting point is that shareholder agreements, by regulating decision-making, can be used as an important corporate governance tool for the shareholders. Banks and investment firms are subject to a comprehensive framework of capital markets regulations. Capital markets regulations have goals and objectives that may conflict with the shareholders’ fundamental freedom of contract, which is the base for their right to enter into shareholder agreements. The thesis builds on the method of traditional jurisprudence. The overall objective of the thesis is to enrich the understanding of shareholder agreements by applying a capital markets law perspective on the use of such agreements in banks and investment firms.