Under sommarhalvåret domineras Stockholms skärgård av sjöfartstrafiken, och man vet attfritidsbåtars buller påverkar det marina djurlivet. Däremot är det ett outforskat område ochdet finns ingen grundlig forskning på hur fritidsbåten avger buller. Syftet med det härkandidatexamensarbetet är att ta reda på vad källstyrkan är på en fritidsbåt, samt hur desshastighet och avstånd bidrar till utbredningen av buller. Vidare kommer detta användas föratt undersöka hur fritidsbåten påverkar det marina djurlivet. Den största orsaken till undervattensbuller från fritidsbåtar är propellerkavitation, vilket ärluftbubblor som imploderar och avger ljud. Ljudet under vatten färdas betydligt snabbare äni luft, och reflekteras mellan botten och vattenytan vilket resulterar i att det färdas långasträckor innan det dämpas ut. Fiskar använder sig av ljud för att kommunicera, hitta föda ochundvika faror. Med detta finns en tydlig indikation på att fritidsbåtar kan påverka de marinadjuren. Forskare har gjort studier på några olika fiskars hörselområde vid olika frekvenser,där resultaten från denna studie användes för jämförelse av bullret från fritidsbåten. Framtagningen av källstyrkan och utbredningsförlusten från båten genomfördes med egenbåt, markeringsbojar, två hydrofoner, gps samt tillhörande mjukvara. Varumärket av båtensom användes i undersökningen, Buster, är den mest sålda båten i Sverige 2020 vilket bidrartill en god uppfattning om hur en vanlig svensk fritidsbåt bullrar. Försöken genomfördes iStockholms Skärgård där sex olika avstånd och fyra olika hastigheter använts för att få engod uppfattning om båtens bullerbidrag. Båtens källstyrka blev som störst vid högsta hastigheten, 24,5 knop, vilket resulterade i 165,9dB och den lägsta källstyrkan, 151,1 dB, uppmättes vid den lägsta hastigheten, 3,3 knop. Dengenomsnittliga utbredningsförlusten för samtliga försök blev 17,8. En viktig slutsats är attsnabbare hastigheter bidrar till betydligt mer buller. Torskens hörselområde jämfördes medbåtens bullerbidrag där resultatet blev att torsken kan höra en båt 35 km bort som körs i24,5 knop. En båt som kör i 3,3 knop kan torsken höra 11 km bort. Hastighetsbegränsningardär det är mycket fisk bör därför kontrolleras eller införskaffas för att minimera skadan pådjuren. Forskning av båten och dess ingående delas kan även med fördel analyseras, samtomkonstrueras för att minska bullret.

Over the past decade, research on microplastic pollution has gained significant attention. Research regarding microplastic occurrence in freshwater fish, however is still scarce. While possible pathways have been investigated, passive transfer via ingestion of prey, and possible bioaccumulation in different organs remains relatively unstudied. The scope of the work presented here was to examine microplastic occurrence in brown trout (Salmo trutta) and its main prey European smelt (Osmerus eperlanus) from Lake Vänern, Sweden. Further, my aim was to investigate for microplastics different organs such as stomach, liver, heart and intestine. Brown trout were collected by sport fishermen at sport fishing contests in Lake Vänern. All dissected organs were treated with hydrogen peroxide (H2O2) and particles were analysed and identified using Fourier transform infrared spectroscopy (FTIR). Microplastics were found in 94% of brown trout with 43% coming from the intestine, 41% from the stomach and 16% from the gastrointestinal tract of smelt. There was a significant difference in microplastic abundance between organs. No microplastics were fund in the liver or heart of brown trout. Fibres were the most abundant shape (95%) and black the most occurring colour (44%). The most abundant polymer types were neoprene, chlorosulfonated polyethylene and hydrogenated nitrile rubber and the smallest analysed particle was 100 m while the largest was 4.9 mm. In conclusion, my study confirmed the presence of microplastics in brown trout and its main prey from Lake Vänern, Sweden. Future research should focus on prey fish and different organs to give a better understanding of trophic transfer within the aquatic food web, and its possible bioaccumulation. / Under det senaste decenniet har forskningen om mikroplastföroreningar fått stor uppmärksamhet, men det finns fortfarande få undersökningar om mikroplastens förekomst i sötvattensfisk. Även om möjliga vägar har undersökts, är forskning på passiv överföring via intag av bytesdjur och eventuell bioackumulering i olika organ fortfarande relativt outforskat. Syftet med det arbete som presenteras här var att undersöka förekomsten av mikroplaster i öring (Salmo trutta) och dess huvudsakliga bytesdjur europeisk nors (Osmerus eperlanus) från Vänern, Sverige. Vidare var mitt mål att undersöka om det fanns mikroplaster i olika organ som mage, lever, hjärta och tarm. Öring samlades in av sportfiskare vid olika sportfisketävlingar i Vänern. Alla dissekerade organ behandlades med väteperoxid (H2O2) och partiklar analyserades och identifierades med hjälp av Fourier transform infraröd spektroskopi (FTIR). Mikroplaster hittades i 94 % av öringarna, där 43% kom från tarmen, 41% från magsäcken och 16% från mag- och tarmkanalen hos nors. Det fanns en signifikant skillnad i mikroplastmängden mellan organen. Inga mikroplaster hittades i lever eller hjärta hos öring. Fibrer var den vanligaste formen (95%) och svart den vanligaste färgen (44%). De vanligaste polymertyperna var neopren, klorsulfonerad polyeten och hydrerat nitrilgummi. Den minsta analyserade partikeln var 100 m medan den största var 4,9 mm. Sammanfattningsvis bekräftar min studie förekomsten av mikroplaster i öring och dess huvudsakliga föda från Vänern, Sverige. Framtida forskning bör fokusera på bytesfiskar och olika organ för att ge en bättre förståelse för trofisk överföring inom den akvatiska näringsväven, såsom möjlig bioackumulering.

This project aims to provide fish keepers with a safe and simple way to feed their pets while abroad or in any other situation where they do not have the ability to feed their fish by hand. Overfeeding is an unfortunate albeit common reason for mass death in an otherwise safe and healthy aquarium. While overfeeding to land dwelling pets might have negative health implications, the rapid damage seen in an aquarium is unparalleled in other environments. This is due to the release of ammonia that occurs when excess food (and partially fecal matter) is decomposed. Moderate feedings provide adequate nutrition for the pets, while keeping ammonia production at a level where it can be converted to nitrite and lastly the rather harmless compound nitrate. Most, if not all, feeders on the market today base their feedings solely off of volume, but this can lead to large variations in feeding size, due to variations in air between pellets in the feeding portions. By adding a failsafe with weight, we can fully prevent any chance of overfeeding, and thus ensuring a long and healthy life for our pets. Overall the goals of a safe fish feeder were accomplished, although the weighing was not as accurate as it optimally would have been. / Med det här projektet syftar vi på att tillförse akvarieägare med ett tryggt och enkelt sätt att mata sina fiskar när de är utomlands eller av annan anledning inte har möjlighet att mata för hand. Övermatning är en olycklig men dessvärre vanlig anledning till massdöd i ett annars hälsosamt akvarium. Även om övermatning hos landdjur kan ha ohälsosamma konsekvenser, så är det aldrig lika skadligt på kort sikt som det är i ett akvarium. Det här beror på att överbliven mat (och även till viss del avföring) i en vattenmiljö snabbt omvandlas till ammoniak under förmultning. Lagom stora matningar ger all näring fiskar behöver, medan enbart en halt ammoniak som kan omvandlas till nitrit och därefter det relativt harmlösa nitratet uppstår snabbt nog för att vara ofarligt. De flesta - om än inte alla - fiskmatare på marknaden idag baserar sina portioner på enbart volym. På grund av variationer i mängden luft mellan foder så kan då mängden mat ha stor variation. Genom att lägga till en säkring med vikt, så kan vi helt och hållet motverka all risk för övermatning, och på så vis säkerställa ett långt och hälsosamt liv för våra husdjur. Överlag lyckades vi skapa ensäker fiskmatare, men dessvärre var inte vågen lika noggrann som den optimalt hade varit.

Fler svenskar vill konsumera mer inhemskt producerad fisk. Scandinavian Aquasystems odlar och försöker introducera fisken tilapia på svenska marknaden. Tilapia är en fisk som precis börjat göra intåg i Europa men är stor runtomkring resten av världen. En smakprofil som berättar hur länge produkten är sensoriskt tjänlig kan vara av hjälp. Denna undersökning syftade till att skapa en sensorisk smakprofil för fisken tilapia och till att se hur smakprofilen förändrades vid lagring i vakuumförpackning. För att skapa smakprofilen användes metoden QDA. Resultatet gav många egenskapsord var av vissa kunde klassificeras som färskhetsrelaterade och vissa som förskämningsrelaterade. Det kunde även konstateras att färsk, odlad tilapia har en antydan av saftigare och mer mjäll textur. Vid lagring finns en möjlighet att tilapia får en intensivare smak av dy och metall, samt en intensivare doft av dy. / A large amount of Swedes has a desire to consume more nationally produced fish. Scandinavian Aquasystems produces and tries to introduce tilapia into the Swedish market. As a fish, tilapia has just begun making ways into Europe but is already a big commodity around the rest of the world. In addition, a sensory profile which tells how long the product remains sensorially suitable could be of help. This study aimed to create a sensory profile and to study its inherent effects of vacuum packaging over time. In creating the sensory profile, a QDA method was used. The study resulted in a variance of different attributes which of some could be categorized as either fresh related or spoilage related. It was found that fresh, farmed tilapia carried an indication of having a juicier and more tender texture. With storage there is chance of tilapia getting a more intense flavor of mud and metal, as well as a more intense odor of mud.

No description available.

During the last two hundred years many wetlands and streams in Sweden have been lowered to provide land for agriculture and forestry. Some of the coastal wetlands and streams probably served as spawning sites for certain species of fish in the Baltic Sea, but the present situation is not well known. As standardized methods to monitor fish in running waters are carried out during late summer or autumn, there is a need for methods to sample spring-spawning fish in these streams. The aim of this study was to survey the lower kilometer stretch of Hammerstaån in Stockholm, to investigate the extent to which the stream is used by spring-spawning fish. Furthermore, the study aims to evaluate a new type of survey fishing gill net called strömöversiktsnät (SÖN). This was done by comparing the catch of fish by SÖN with that of fyke nets. The comparison of the types of gear included number of fish caught, on a catch per unit effort (CPUE) basis, number of species and the size distributions. The study included 14 days with one gill net and one fyke net at two sites, in total 28 net-days. The inventory yielded in total seventeen species among which only trout (Salmo trutta), perch (Perca fluvitalis), roach (Rutilus rutilus), burbot (Lota lota), eel (Anguilla anguilla) and pike (Esox lucius) were previously known to occur. Six spawning species, smelt (Osmerus eperlanus), vimba bream (Vimba vimba), perch (Perca fluvitalis), roach (Rutilus rutilus), bream (Abramis brama) and white bream (Blicka bjoerkna) were caught in more than 60 individuals, which was set as a limit for comparisons of size distributions. There was no significant difference in CPUE between SÖN and fyke nets. Also length distribution did not differ between SÖN and fyke nets except for the species perch and white bream were the nets caught significant smaller perch and bigger white bream than the fyke nets. The results show that investigations with SÖN or fyke nets during springtime can be of great importance to increase our knowledge about spring-spawning fish in Swedish streams and the coastal areas of the Baltic Sea.

During the last two hundred years many wetlands and streams in Sweden have been lowered to provide land for agriculture and forestry. Some of the coastal wetlands and streams probably served as spawning sites for certain species of fish in the Baltic Sea, but the present situation is not well known. As standardized methods to monitor fish in running waters are carried out during late summer or autumn, there is a need for methods to sample spring-spawning fish in these streams. The aim of this study was to survey the lower kilometer stretch of Hammerstaån in Stockholm, to investigate the extent to which the stream is used by spring-spawning fish. Furthermore, the study aims to evaluate a new type of survey fishing gill net called strömöversiktsnät (SÖN). This was done by comparing the catch of fish by SÖN with that of fyke nets. The comparison of the types of gear included number of fish caught, on a catch per unit effort (CPUE) basis, number of species and the size distributions. The study included 14 days with one gill net and one fyke net at two sites, in total 28 net-days. The inventory yielded in total seventeen species among which only trout (Salmo trutta), perch (Perca fluvitalis), roach (Rutilus rutilus), burbot (Lota lota), eel (Anguilla anguilla) and pike (Esox lucius) were previously known to occur. Six spawning species, smelt (Osmerus eperlanus), vimba bream (Vimba vimba), perch (Perca fluvitalis), roach (Rutilus rutilus), bream (Abramis brama) and white bream (Blicka bjoerkna) were caught in more than 60 individuals, which was set as a limit for comparisons of size distributions. There was no significant difference in CPUE between SÖN and fyke nets. Also length distribution did not differ between SÖN and fyke nets except for the species perch and white bream were the nets caught significant smaller perch and bigger white bream than the fyke nets. The results show that investigations with SÖN or fyke nets during springtime can be of great importance to increase our knowledge about spring-spawning fish in Swedish streams and the coastal areas of the Baltic Sea.

Thesis (M.A.) - Carleton University, 2008. / Includes bibliographical references (p. 129-136). Also available in electronic format on the Internet.

BAKGRUND: Per- och polyfluorerade alkylsubstanser, PFAS, är ett samlingsnamn för en stor grupp mycket stabila substanser. Vissa PFAS är klassade som persistenta, bioackumulerbara och toxiska (PBT-ämnen) och har en negativ hälsoeffekt på människor och djur. De är vanligt förekommande i exempelvis brandskum och förhöjda halter finns därför ofta i vattensystem som ligger nära brandövningsområden. Perflourooktansyra (PFOS) är idag den enda PFAS som är förbjuden inom EU och är förmodligen den mest toxiska. Tolerabla gränsvärden finns idag endast för två PFAS; PFOS och PFOA. En av de största källorna för humanexponering av PFOS är fiskkonsumtion, medan PFOA inte brukar vara detekterbar i fisk. SYFTE: Syftet med denna studie var att analysera humanexponering av 11 olika PFAS (PFOS, PFOA, PFHxA, PFHxS, PFHpA, PFNA, PFDA, PFDS, PFBS, PFUnDA och PFOSA) efter konsumtion av abborre (Perca fluviatilis), baserad på analysdata från Stockholms stads miljögiftsövervakning. Då fokus i arbetet framförallt ligger på PFOS så har uppskattat PFOS-intag via denna exponeringsväg jämförts med tillgängliga toxikologiska referensvärden. Likaså syftar arbetet att undersöka hur PFOS- exponeringen via konsumtion av sötvattenfisk förhåller sig till bakgrundsexponering av PFOS i normalbefolkningen. METOD: PFOS-exponeringen via konsumtion av sötvattenfisk beräkandes för tvånivåer av fiskkonsumenter; ”mest sannolik exponeringsnivå” (MSE, där man äteregenfångad sötvattenfisk max 6 ggr per år), och ”hög exponeringssnivå” (HE, där manäter egenfångad sötvattenfisk 1 ggr/vecka). En vidare uppdelning gjordes på”normalkonsumenter” (person som äter normalstora portioner och har en medelvikt) och ”storkonsumenter” (person med låg vikt som äter stora portioner). Beräkningarna grundar sig på tre års analysdata (2015-2017) på abborre från 14 olika vattensystem kring Stockholm stad, vilka kan betraktas som representativa fiskevatten i en urban miljö, utan känd PFOS-påverkan från punktkälla. PFOS-analyser i fisk användes tillsammans med data från litteraturen över fiskkonsumtion och kroppsvikt. Litteraturdata användes även för att beräkna exponeringen i normalbefolkningen viaandra livsmedel och dricksvatten. Även här gjordes beräkningarna för ”mest sannolik exponering” (normalkonsumtion av dricksvatten och normalexponering av PFOS via övriga livsmedel) och ”hög exponering” (storkonsumtion av dricksvatten och högexponering via övriga livsmedel). Därefter jämfördes resultatet med tolerabla dagliga intag (TDI) och PFOS-exponeringen via fiskkonsumtion relaterades till det PFOS-intag som normalbefolkningen blir utsatt för via konsumtion av dricksvatten och andra livsmedel. RESULTAT: I de analyserade proverna av abborrmuskel stod PFOS för ca 90% av PFAS-innehållet, PFOS är den förening som exponeringsberäkningarna gjorts för. Bakgrundsexponeringen för PFOS i normalbefolkningen, via konsumtion av dricksvatten och andra livsmedel (även köpt fisk), beräknades till ca 0,5 ng/kg/dag (vuxna) och 0,7 ng/kg/dag (barn) för den mest sannolika exponeringsnivån (MSE). För den högre exponeringsnivån (HE) beräknades intaget till ca 1,7 ng/kg/dag för både vuxna och barn – alltså väl under EFSAs rådande TDI-värde på 150 ng/kg/dag. Vid jämförelse med dessa bakgrundsnivåer visade sig följande för de 4 exponeringsnivåer som karakteriserats vid konsumtion av egenfångad insjöfisk: MSE – normalkonsument: I denna grupp var PFOS-exponeringen via konsumtionen av egenfångad sötvattenfisk omkring 0,5 ng/kg/dag (vuxna) och 1,1 ng/kg/dag (barn), innebärandes att redan individer som konsumerar egenfångad fisk 6 ggr/år dubblerar sin PFOS-exponering. Det totala intaget ligger dock långt ifrån rådande TDI-värde. MSE – storkonsument: För vuxna och barn beräknades PFOS-exponeringen via sötvattenfisk till ca 1 respektive 2 ng/kg/dag. HE – normalkonsument: För kvinnor blev PFOS-exponeringen 17 ng/kg/dag och för män 18 ng/kg/dag medan resultatet för barn var 37 ng/kg/dag. HE – storkonsument: PFOS-exponeringen från insjöfiskkonsumtion, i detta ”worst-case-scenario”, var 27 och 33 ng/kg/dag för kvinnor respektive män och 69 ng/kg/dag för barn. Hos denna grupp blev exponeringen runt 15 gånger högre än i normalbefolkningens hos vuxna och 40 gånger hos barn. DISKUSSION: Att PFOS stod för den största delen PFAS stämmer väl med förväntat resultat. Studien visar att normal- och storkonsumtion, inom ”den mest sannolika exponeringsnivån”, av sötvattenfisk från de vattensystem i närheten av Stockholm stadsom omfattats av studien, inte utgör någon hälsofara enligt de TDI som gäller idag även om det ger en procentuellt sett stor ökning av PFOS-intaget relativt vad som normalt är att förvänta via intag av livsmedel (även dricksvatten inräknat). Storkonsumenter inomkategorin ”hög exponeringsnivå” utgör ett worst case-scenario, där barn i gruppen kommer upp i ungefär halva TDI. Vid eventuell revidering av TDI så finns risk att både normal- och storkonsumenter, inom ”hög exponeringsnivå”, av sötvattenfisk hamnar påPFOS-intag runt eller över TDI. / BACKGROUND: Per- and polyfluorinated alkyl substances (PFAS) is a group of very stable molecules. Some PFAS are classed as persistant, bioaccumulative and toxic (PBT-substances) with negative impacts on humans and animals. PFAS is a common ingredient in fire foam, and elevated levels are consequently often seen in water systems near fire drill areas. Today, perflourooctanoic acid (PFOS) is the only prohibited PFAS within the EU, and probably the most toxic.Tolerable daily intake (TDI) recommenadtions are only available for two PFAS within the EU; PFOS and PFOA. One of the main exposure routes of PFOS in humans are consumption of fish, whilePFOA usually isn’t detectable in fish. OBJECTIVES: The aim of this study was to analyze human exposure of 11 different PFAS (PFOS, PFOA, PFHxA, PFHxS, PFHpA, PFNA, PFDA, PFDS, PFBS, PFUnDA och PFOSA) after consumption of european perch (Perca fluviatilis) collected from water systems in an urban region of Sweden. The main focus substance of the study was PFOS, where different scenarios of PFOS-exposure after consumtion of perch were compared with toxicological reference values (TDIs) and with background exposure from consumtion of other foods and drinking water. METHODS: The PFOS-exposure from consumption of freshwater fish was calculatedfor two levels of consumers; a “most likely exposure level” (MSE, with a consumptionrate of maximum 6 times/year), and a “high exposure level” (HE, with a consumption rate of at least 1 time/week). The groups were further divided into “normal consumers” (who ate normal portions and had normal body weight) and “large consumers” (who atelarge portions and had a low body weight). The caclulations were based on three years of analysis data (2015-2017) on european perch from 14 different water systems around the city of Stockholm, which can be considered as representative fishing waters in an urban environment, without known PFOS point source. The analyzed PFOS concentrations in fish were used in conjunction with literature data on fish consumption and body weight to assess exposure. Data from the litterature were also used to calculate the exposure in the normal population, after consumption of other foods and drinkingwater. Also here a “most likely exposure level” (average consumtion of drinking water and average consumption rates and PFOS concentrations in other foods) and “high exposure level” (large consumer of drinking water and high PFOS exposure from other foods) were calculated. Thereafter, the results were compared with the tolerable daily intake (TDI), and the PFOS-exposure through consumption of perch was compared to the PFOS-intake following consumtion of other foods and drinking water. RESULTS: PFOS accounted for about 90% of the total PFAS in european perch. PFOS is the compound for which the exposure calculations were made.Background exposure by PFOS in the normal population, through consumtion of drinking water and other foods (including commercial fish), was calculated to 0,5 ng/kg/day (adults) and 0,7 ng/kg/day (children) for the most likely exposure level (MSE). För the higher exposure level (HE) the intake was calculated to 1,7 ng/kg/day for both adults and children, which is far below EFSA ́s current TDI of 150 ng/kg/day. When the background levels are related to the 4 exposure levels characterized after consumption of self-caught freshwater fish the results showed that: MSE – normal consumer: The PFOS exposure from consumption of freshwater fish in this group was 0,5 ng/kg/day (adults) and 1,1 ng/kg/day (children), which means that by consuming self-caught fish 6 times/year the PFOS-exposure will be doubled. Even so, the total intake is far below current TDI. MSE – high consumer: PFOS exposure from freshwater fish were 1 ng/kg/day and 2 ng/kg/day for adults and children respectively. HE – normal consumer: The PFOS exposure for women were 17 ng/kg/day and 18 ng/kg/day for men while the result form children were 37 ng/kg/day. HE – high consumer: The PFOS exposure in this “worst case scenario” was 27 and 33ng/kg/day for women and men respectively and 70 ng/kg/day for children. In this group the exposure were about 15 times higher than the background exposure for adults and 40 times higher for children. CONCLUSIONS: That PFOS accounted for the largest part of PFAS in fish is in accordance with previously published studies. Normal and large consumption offreshwater fish within the “MSE”-group, of freshwater fish, from the water systems near the city of Stockholm which are covered in the study, is not a health risk according to the TDI that apply today. However, it gives a percentually large increase in PFOS intake relative to what is normally expected from food intake (including drinkingwater). High consumers in the “HE”-group constitute a worst case scenario, where children in the group reach a PFOS-exposure of about half of TDI. In the event of a possible revision of TDI also normal consumers in the “HE”-group may close in to, or pass, the TDI-limits.

At present, it is focused either on aquaculture or agriculture. Those who focus on aquaculture or Recirculating Aquaponics System (RAS) receive a by-product of ammonia, which is then cleaned and the water either goes back to the fish or it is not cleaned at all and as they do in the salmon farms for example they let it sink to the bottom which creates eutrophication and major problems among the marine. Those who focus on agriculture use colossal amounts of land and outdoor areas for cultivation. Most of them use chicken manure and huge amounts of pesticides for the plants to be optimal. Another alternative is that you can use aquaponics, which is a kind of ecosystem where fish and plants live and thrive on each other's residual products. The fish produce ammonia in the fish tank which eventually makes the water uninhabitable and instead of having a cleaning pump in the fish tank, the water is sent to the cultivation bed where the plants pick up the nutrients and clean the water in turn so that the water can be pumped back to the fish tank. This system makes it possible to produce both fish and plants in an optimized and safe system. Aquaponics is advantageous in that it utilizes the by-product of the fish and gives it to the plants. Where ammonia is the fish’s residual product that turns into nitrite and then to nitrate and it is precisely nitrate that the plants use as nutrition, in turn, they purify the water that goes back into the fish tanks, which gives a closed cycle. At present, aquaponics has not been able to impact on a large scale more than in a few places, partly because there is ignorance of how it works and partly because it requires technical knowledge of how to build a functioning system together. The project goal that we strive for is to get a PlugNPlay solution that enables people who want to invest in aquaponics, but do not have the technical knowledge to compile a functioning optimal system. The project group will also compare different farming methods and make measurements on which medium is the best to grow in, but also what kind of food that works to grow in an efficient way. / I dagsläget fokuseras det antingen på vattenbruk eller på jordbruk. De som fokuserar på vattenbruk eller Recirkulerande Akvaponiska System (RAS) får en biprodukt bestående av ammoniak, som sedan rengörs och vattnet går antingen tillbaka till fiskarna eller så rengörs det inte alls och som de gör i till exempel laxodlingarna, de låter det sjunka till bottnen vilket skapar övergödning och stora problem bland det marina. De som fokuserar på jordbruk använder kolossala mängder av jord och ytor utomhus för att kunna odla. De flesta använder sig av hönsgödsel och enorma mängder bekämpningsmedel för att plantorna ska bli optimala. Ett annat alternativ är att man kan använda sig av akvaponik som är ett sorts ekosystem där fiskar och växter lever och frodas på varandras restprodukter. Fiskarna producerar ammoniak i fisktanken som gör så att vattnet till slut blir obeboeligt och istället för att ha en rengöringspump i fisktanken så skickas vattnet över till odlingsbädden där växterna plockar upp näringen och rengör vattnet i sin tur så att vattnet sedan kan pumpas tillbaka till fisktanken. Detta system gör det möjligt att producera både fisk och växter i ett optimerat och säkert system. Akvaponik är fördelaktigt i den mån att den utnyttjar biprodukten ifrån fiskarna och ger denna till växterna. Där ammoniak är fiskens restprodukt som blir till nitrit och sedan till nitrat och det är just nitrat som växterna använder som näring, i sin tur så renar de vattnet som går tillbaka in till fisktankarna vilket ger ett slutet kretslopp. Akvaponiken har i dagsläget inte slagit igenom storskaligt mer än på ett fåtal platser, dels för att det finns okunskap om hur det fungerar dels för att det krävs teknisk kunskap om hur man bygger ihop ett fungerande system. Projektmålet som vi strävar efter är att få till en PlugNPlay lösning som gör det möjligt för människor som vill satsa på akvaponik men inte har den tekniska kunskapen att sammanställa ett fungerande optimalt system. Projektgruppen kommer även att jämföra olika odlingssätt och göra mätningar på vilket medium som är bäst att odla i men även vilken sorts mat som fungerar att odla på ett effektivt sätt.