Syftet med denna studie är att skapa en förståelse för hur musik kan användas i specialförskolans arbete med barn som har flerfunktionsnedsättningar samt vilket betydelse detta har för barnens utveckling och lärande. Studien utgår från frågeställningarna: Hur används musiken i specialförskolans pedagogiska miljöer? Vilka metoder används för att gynna lärandet genom musik i specialförskolan? Hur ser pedagogerna på betydelsen av den pedagogiska miljön, pedagogerna samt metoderna för barnens lärande genom musik?Denna kvalitativa studie har utförts på två olika specialförskolor i skilda delar av landet där sex observationer samt sex intervjuer med pedagoger har gjorts. Resultatet visar att lärandet genom musik utgår från en tydlig struktur med en väl markerad början och ett tydligt slut i aktiviteterna samt mycket sinnestimulering. Den ”tysta kunskapen” där pedagogerna använder sig själv som ett redskap i arbetet med barnen har stor betydelse. Pedagogerna arbetar mycket individuellt till barnen samt utgår från barnens styrkor och där de befinner sig i utveckling. Musikens betydelse är stor då den både är glädje, ett uttrycksmedel och ett språk där pedagogerna når fram till barnets innersta. Musiken formar även barnens dag genom tids och rumsuppfattning samt påverkar barnens utveckling framåt.

I förskolan och skolan strävas det idag efter att verksamheten ska inkludera alla barn och elever oavsett behov och förutsättningar.Det ska vara en ”förskola/skola för alla”. Trots att samhället kommit långt i synen på ”en förskola för alla”, så finns det fortfarande idag tendenser på särlösningar i förskolorna (Nilholm, 2011). Med det i åtanke ville vi besöka en specialförskola med inriktning ”barn med flerfunktionsnedsättning”. Har de verksamma pedagogerna den kompetens som krävs i arbetet med barn med flerfunktionsnedsättning, med tanke på att de arbetar inom detta specifika område? Vårt syfte med vår studie blev därför att undersöka hur pedagoger anser sig bemöta barn med olika typer av flerfunktionsnedsättningar samt hur pedagoger framställer hur de utformar den fysiska miljön med hänsyn till alla barns behov.Vår studie vilar på en kvalitativ ansats. På de specialförskolor som vi besökt gjordes individuella semistrukturerade intervjuer med 5 olika personer med olika slags utbildningar och erfarenheter. De teorier som hjälpt oss att få svar på våra frågor är Lev Vygotskijs teori om samspel, vilken är en del av den sociokulturella teorin, samt Maurice Merleau – Pontys teori om kroppens fenomenologi. Studien visar att det centrala i utformandet av den fysiska miljön bygger på sinnesstimulering och hur viktigt det är med anpassade miljöer. Den visar även att kompetens och erfarenhet krävs och är av stor vikt för att arbeta tillsammans med barn med flerfunktionsnedsättning. Slutligen kan vi också se i vår studie att genom att inta ett individualistiskt förhållningssätt kan man bemöta barnen på ett bra sätt, man behöver se det enskilda barnets behov och förutsättningar och att man måste lära sig att förstå barnets olika signaler.

Introduktion: Smärta bland vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning (IF) och flerfunktionsnedsättning (FFN) är vanligare än hos normalbefolkningen. En beteendeobservationsskala för att bedöma smärta som är testad för validitet och reliabilitet i en större skala saknas för vuxna och för alla nivåer av IF eller för FFN i Sverige. Syfte: Att översätta och transkulturellt anpassa the Non Communicating Adults Pain Checklist (NCAPC) till svenska förhållanden samt testa den svenska versionens reliabilitet och validitet. Metod: Studien bestod av två delar i del ett deltog två patienter och i del två deltog två patienter. I del ett översattes NCAPC och anpassades transkulturellt enligt Beaton et. al.’s riktlinjer och innehållsvaliditeten diskuterades av en grupp med kunskap och erfarenhet inom området. I del två utvärderades intrabedömarreliabiliteten med viktad kappa. Intern konsistens bestämdes med Chronbach’s alfa och jämförelse av totalpoäng vid två tillfällen gjordes med Wilcoxon’s teckenrangtest. Resultat: Innehållsvaliditeten bedömdes som god. Intrabedömareliabiliteten bedömdes som ganska god med åtta observatörers skattning (viktad kappa=0,44) i en smärtsam situation i vardagen och god med åtta observatörers skattning (viktad kappa=0,67) i en lugn situation. Intern konsistens bedömdes som tillförlitlig med Chronbach’s alfa (α=0,885). Skillnaden i totalpoäng mellan en smärtsam och en lugn situation var inte signifikant vid den första men däremot vid den andra bedömningen (p=0,27, p=0,044).  Slutsats: Den översatta versionen av NCAPC kan användas i utvecklingssyfte. Ytterligare studier med fler deltagare behövs.

Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av lek som aktivitet tillsammans med barn med flerfunktionsnedsättning. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Det var nio arbetsterapeuter som intervjuades via Zoom eller Teams. Vid analysen av intervjuerna användes kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Lek var huvudaktiviteten för barn enligt arbetsterapeuterna. De beskrev leken som komplex, och barn med flerfunktionsnedsättning stod inför större utmaningar än andra barn att uppnå en delaktighet och samspel i lek. Hindren som beskrevs var skillnader i utvecklingsnivå, förmåga att kommunicera eller omgivande fysiska och sociala aspekter. Arbetsterapeutens roll för barnets lek beskrevs olika. En del såg leken som en aktivitet som var avgörande för barnets livskvalitet och att leken borde utgå ifrån vad barnet tyckte var kul, andra såg leken som en aktivitet som främst specialpedagogen hade som ansvarsområde eller som ett sätt att uppnå ett mål i träningen eller i en intervention. Vuxna beskrevs vara en viktig möjliggörare för leken men det fanns även en risk att den vuxne kunde bli som en barriär mellan barnet och jämnåriga. Därmed blev barnet ofta en iakttagare i lek istället för delaktig. Kulturella skillnader kunde påverka synen på lek, och ekonomiska skillnader kunde försvåra för föräldrar att införskaffa leksaker. Föräldrar kunde därav behöva stöd att prioritera sin tid och energi, och för att hitta lämpliga leksaker. Slutsats: Studien visade att vuxna var essentiella för att inkludera barn med flerfunktionsnedsättning i lek, och otillräckligt stöd kunde resultera i isolering och psykisk ohälsa. Författarna menar att studien skulle ge kunskap om hur arbetsterapeuter arbetade med lek för barn med flerfunktionsnedsättning och även ge inspiration till att arbeta med leken som en egen och avgörande aktivitet för dessa barn. Studien lyfte fram behovet av mer forskning om lekens roll och samhällets ansvar för att främja barnens välmående och delaktighet. / Aim: The aim of this study was to describe occupational therapists experiences of play as an activity together with children with multiple disabilities. Method: The study was conducted as a qualitative interview study with semi-structured interviews. It was nine occupational therapists who were interviewed through Zoom or Teams. In the analysis of the interviews a qualitative content analysis was used. Result: Play was the main activity for children according to occupational therapists. They described play as complex, and children with multiple disabilities faced greater challenges than other children in achieving participation and interaction in play. The obstacles described included differences in developmental level, ability to communicate or surrounding physical and social aspects. The role of the occupational therapist in the child’s play was described differently. Some saw play as an activity that was crucial for the child’s quality of life and believed that play should proceed from what the child found enjoyable, while others saw play as an activity primarily under the responsibility of the special educator or as a means to achieve a goal in training or intervention. Adults were described as important facilitators for play, but there was also a risk that the adult could become a barrier between the child and peers. Resulting in the child being an observer in play rather than a participant. Cultural differences could influence the view of play, and economic differences could make it difficult for parents to acquire toys. Therefore parents might have the need for support in prioritizing their time and energy, and in finding suitable toys. Conclusion: The study showed that adults were essential for including children with multiple disabilities in play, and insufficient support could result in isolation and mental health issues. The authors hoped that the study would provide knowledge about how occupational therapists worked with play for children with multiple disabilities and also inspire work with play as an independent and crucial activity for these children. The study highlighted the need for more research on the role of play and society’s responsibility to promote the well-being and participation of children.

The aim of this thesis is to clarify the contradictions in teaching practice that are reflected in teachers' statements about the education of pupils in need of special support at the government-run special schools in Sweden, especially from the perspective of inclusion. The contradictions are explored using Engeström’s model of Activity Systems. The following questions are addressed: 1) What aspects are highlighted by teachers as essential in the instruction of pupils in need of special support? 2) What opportunities and barriers to inclusive education can be seen in the teachers' statements? 3) How does a teacher of pupils with multiple disabilities collaborate with other teachers in the team? Sixteen teachers from all five regional special schools for the deaf and hard-of-hearing were interviewed. The theoretical insights of cultural-historical activity theory were utilized to analyze the transcriptions. The study shows that there are several contradictions in the Activity System model. Some specific findings are as follows: Communication with some pupils requires teachers to use several modalities, and teachers who do not have every day contact with these pupils, feel awkward in interaction. A consequence of this will be that teachers do not readily substitute for one another or divide labor equally as much as expected. More time is needed for lesson planning in cooperation with other teachers and assistants. It becomes necessary to modify materials for teaching which was time consuming. Special education groups are sometimes forgotten in plans of common activities by other school personnel. Key conclusions are: There needs to be a greater variation and flexibility in teaching methods for all students to make it easier for pupils in extra need of special support within special schools to be better included. There needs to be more interactions with those pupils and with personnel other than their teachers in order to decrease exclusion.

Bakgrund: Smärta är mer vanligt förekommande hos vuxna personer med flerfunktionsnedsättning jämfört med normalbefolkningen. Vuxna personer med flerfunktionsnedsättning är helt beroende av att personer i omgivningen uppmärksammar och kontinuerligt kartlägger deras smärta. Valida och reliabla bedömningsinstrument för smärta på svenska framtagna för vuxna personer med flerfunktionsnedsättning saknas. Syfte: Att undersöka innehållsvaliditeten hos den svenska preliminära versionen av San Salvadourskalan för vuxna personer med flerfunktionsnedsättning. Metod: I en Delphistudie med två rundor undersöktes innehållsvaliditeten för den svenska preliminära San Salvadourskalan. En enkät skapades och skickades via e-post till tretton experter i kliniskt arbete med vuxna personer med flerfunktionsnedsättning, vilka skattade relevansen av frågor i basfrågeformulär, smärtbedömningsskala samt texten tillhörande skalstegen i den. Item content validity index (I-CVI) beräknades för frågorna och Scale content validity index universal agreement (S-CVI UA) samt Scale content validity index average (S-CVI Ave) beräknades för skalan som helhet. Resultat: I-CVI för basfrågor, smärtbedömningsfrågor samt texten tillhörande dess skalsteg låg över 0,78 för flertalet frågor. S-CVI UA låg under 0,80 för alla delar. S-CVI Ave låg lika med eller över 0,90 för alla delar utom för texten i skalstegen i runda två. Slutsats: Utifrån experternas skattningar hade frågorna ett övervägande utmärkt I-CVI. Fortsatta studier av skalans innehållsvaliditet behövs för att kunna bedöma om den svenska preliminära San Salvadourskalan kan anses som valid för att bedöma beteenden som kan bero på smärta hos vuxna personer med flerfunktionsnedsättning. / Background: Pain is more common among adults with severe cognitive and physical impairments than in the overall population. These persons are often nonverbal and therefore dependent upon people in the vicinity to detect and continuously chart the presence of their pain. Validated and reliable pain observation scales for the group is scanty. Aim: The aim of this study was to assess the content validity of the Swedish preliminary version of the San Salvadourscale for adults with severe cognitive and physical impairments. Method: A modified Delphi in two rounds examined content validity of the Swedish preliminary version of the San Salvadourscale. A survey was distributed over email in 2 rounds. 13 clinically experienced experts estimated the relevance in the baseline-chart, the pain questionnaire and the different degrees in it. Item content validity Index (I-CVI) was calculated for the questions, Scale content validity index universal agreement (S-CVI UA) and Scale content validity index average (S-CVI Ave) was calculated for the scale. Result: The I-CVI for the questions in the baseline-chart, the pain questionnaire and the text for the different degrees was above 0.78 in most cases. S-CVI UA was below 0.80 in every domain. S-CVI Ave was greater than and or equal to 0.90 in five out of six domains. And below 0.90 for the different degrees in the pain questionnaire in the second round. Conclusion: Based on the experts ratings of the questions I-CVI showed mostly excellent result. Further studies on the content validity of the Swedish preliminary version of the San Salvadourscale is needed to investigate whether the content validity is sufficient to measure behaviors that can indicate pain in adults with severe cognitive and physical impairments.

Syfte Studiens syfte är att undersöka hur samspel och kommunikation med personer med flerfunktionsnedsättning, deras assistenter och vattendansledare under vattendans kan analyseras med multimodal interaktionsanalys, för att genom tolkning av kommunikativa uttryck identifiera upplevelse av interventionen. Ytterligare ett syfte med studien är att identifiera vilka styrkor och svagheter analysmetoden har vid studier av interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning och deras assistenter. Metod I studien videoinspelades och analyserades interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning, deras medföljare samt personal som höll i vattendansen. Den metod som användes var multimodal interaktionsanalys, som är en metod där man analyserar interaktion i naturligt förekommande situationer. Analysen utfördes genom observation och transkription av videoinspelad interaktion. Resultat Ett flertal uttryck identifierades med multimodal interaktionsanalys. Dessa uttryck kunde säga något om upplevelsen hos personerna med flerfunktionsnedsättning under vattendansen. De kommunikativa uttrycken analyserades alltid i den kontext där de förekom. Uttrycken betraktades som kontextberoende och inte som isolerade handlingar. De modaliteter som personerna med flerfunktionsnedsättning använde för att kommunicera var bland annat blickar, vokalisationer och ansiktsmimik. Dessa uttryck studerades i termer av vilken mening eller sinnesstämning de tycktes förmedla, hur frekvent de förekom, samt vilken respons de väckte. Tolkning av uttrycken gjordes till stor del genom att studera omgivningens respons. Under arbetets gång identifieras styrkor såväl som svagheter med analysmetoden. Att analysera materialet med någon annan metod än just multimodal interaktionsanalys hade varit svårt, eftersom det i dagsläget finns mycket få alternativa sätt att analysera och transkribera den här typen av komplex interaktion på. Slutsats Genom multimodal interaktionsanalys kunde en varierad bredd av olika kommunikativa uttryck identifieras och tolkas, och författarna fick därmed en bild av hur personerna med flerfunktionsnedsättning och deras medföljare upplevde interventionsmetoden. Överlag förefaller upplevelsen av vattendansen vara positiv för personerna med flerfunktionsnedsättning såväl som för deras medföljare. Multimodal interaktionsanalys lämpade sig väl som analysmetod för att identifiera tecken som kan säga något om personernas med flerfunktionsnedsättnings upplevelse av vattendansen. / Aim The aim of this study is to investigate whether interaction between people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff during waterdance can be analysed using multimodal interaction analysis, in order to identify how the people with multiple disabilities experience the intervention. Identification of experience is conducted by recognizing and interpreting communicative actions. Another aim is to identify strengths and weaknesses of the method of analysis in the study of interaction between people with multiple functional impairments and their assistants. Method Interaction between three people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff was video recorded and then analysed. The method used is multimodal interaction analysis, which is a method for analysing naturally occurring interaction. The analysis was performed through observation and transcription of video-recorded interaction. Results Several communicative expressions were identified with multimodal interaction analysis. These expressions could say something about the people with multiple disabilities’ experience of the waterdance. The communicative actions and expressions were analysed in the context in which they occurred. The expressions were regarded as contextually dependent, and not as isolated, independent actions. Modalities that were used for communication were among others: gaze, vocalizations and facial expressions. These communicative actions were studied regarding what meaning or mood they seemed to convey, the frequency with which they occurred in, and in what response they evoked. Interpretation of the expressions was largely conducted by studying the response from people in the environment. Strengths as well as weaknesses were identified regarding the method of analysis. To analyse the material with a method other than multimodal interaction analysis would have been difficult, since other options of methods for analysing and transcribing this complex type of interaction are very limited. Conclusions A variety of communicative expressions were identified through multimodal interaction analysis. Through interpretation of the expressions, the authors were able to better understand how the people with multiple disabilities and their assistants experienced the intervention method. Multimodal interaction analysis is well suited as an analytical method for identifying signs that may tell us something about the experience of waterdance, of the three persons with multiple disabilities.