The popularity of the Twilight saga, enhanced by the film adaptations of the books, sparked a series of interesting reactions of fans. One was the creation of “Team Edward” and “Team Jacob,” in which fans aligned with one or the other character and argue about which one of them could be a better romantic partner. This study explores the messages the movies are sending to young girls around the world about what are the traits of the “ideal” male romantic partner as portrayed through the characters of Edward and Jacob. A textual analysis of the first three movie adaptations of the saga, Twilight (2008), New Moon (2009), and Eclipse (2010) was conducted. Based in social cognitive theory and using a feminist critical approach, I argue that these messages might be teaching young girls lessons about relationships that are up to certain degree dangerous, some of them perpetuating patriarchy.

Genom denna studie har vi för avsikt att få en större förståelse kring gestaltningen av maskulinitet. Detta kommer vi att uppnå genom att analysera samtida medierepresentationer av män, i form av tv-serien Boys. Syftet med studien blir således att undersöka hur maskulinitet gestaltas i Boys. De teoretiska begrepp som kommer användas i studien är hegemonisk maskulinitet och homme-com, där vi med hjälp av en tematisk analys kommer studera fyra avsnitt från serien. Den tematiska analysens fria karaktär i det att den tillåter forskaren att använda olika teoretiska ramverk var en bidragande orsak till valet av metod. Analysen har varit driven av en induktiv karaktär då vi förvisso har med teman som kommer från våra frågeställningar men vi har även med andra teman som fått vår uppmärksamhet under analysens gång. I serien Boys uttrycks en intimitet och känslomässig relation mellan karaktärerna, där vi kan se en mansroll under förändring. Det är inte så enkelt som att säga att det finns en hegemonisk maskulinitet i tv-serien Boys. Det finns snarare flera olika nyanser av maskulinitet representerade i serien. Vissa av dem uppmuntrar utåt sett jämställdhet, men reproducerar emellertid ändå patriarkala ideologier, om än omedvetet. Detta trots deras intention att motarbeta dessa krafter. Därför landar en av de viktigaste slutsatserna kring serien i att hegemonisk maskulinitet är ett mer komplext begrepp än vad som tidigare diskuterats. Det finns därför ett behov av att forska vidare kring ämnet för att kunna slå fast exempelvis vad som egentligen utgör en hegemonisk maskulinitet.

Examensarbetets syfte är att undersöka hur chick ick representerar skönhet och fulhet. Vi har undersökt och identierat semiotiska tecken och myter i lmerna, samt hur målgruppen upplever att deras självbild inverkas av representationen.  Våra valda metoder för examensarbetet består av semiotiska textanalyser på lmerna The Devil Wears Prada, The Princess Diaries, Clueless, She’s All That och Mean Girls. Vi har även utfört tre intervjuer i fokusgrupper.  Genom vår undersökning och analys kom vi fram till att det nns etablerade tecken som representerar antingen skönhet eller fulhet, och att myter existerar för att understryka ramverk som medföljer ett vackert eller fult utseende. Med hjälp av fokusgrupperna fann vi att även om målgruppen inte upplever att deras självbild direkt inverkas av dessa myter och tecken existerar de som en underliggande tanke när målgruppen reekterar över sitt eget utseende. / This thesis aims to discover how chick icks represent beauty and ugliness. We have examined and identied semiotics signs and mythologies in the movies, and whether the target audience believes their self images have been impacted by the representation.  Our chosen methods for the thesis consists of semiotic analyses of the lms The Devil Wears Prada, The Princess Diaries, Clueless, She’s All That and Mean Girls. Furthermore we have carried out three interviews in focus groups.  Through our discoveries and analysis we concluded that there are established signs representing either beauty or ugliness, and that mythologies exist in order to underline guidelines that follow a beautiful or ugly appearance. With the help of focus groups we found that although the target audience does not believe their self image is directly impacted by these mythologies and signs they often nd themselves keeping them as a constant underlying thought when reecting on their own appearance.

Public perceptions about serial homicide are more mythical than fact. Myths about serial homicide are perpetuated through several sources, especially the entertainment media which is a dominant and influential mythmaker. The number of films depicting serial killers and serial killing themes has increased dramatically in recent years. However, the reality of these films is debatable. This research examines the reality, or lack thereof, of the most recent films involving a serial killing theme. Hickey provides a wealth of statistical information on a number of serial killers and serial killings. A content analysis of the fifty top grossing serial killer movies made between 1980 and 2001 was conducted using variables from Hickey research. Research shows similarities and differences between variables, however, results concludes the entertainment media does not accurately portray serial homicide.

Film has since its inception been a potent storytelling tool, and the concept of illnesses and death havebeen a critical element in the stories mankind has told through cinema since the beginning. While theearly years of film saw few titles which directly named or featured diseases such as cancer, the 1980’sand 1990’s saw a vast increase in illness narratives being produced. By the beginning of the newmillennium, a new subgenre of film was beginning to emerge, specifically targeted at youngaudiences: Sick-Flicks.The purpose of this thesis is to examine the Sick-Flick subgenre, and scrutinize the films which the author has identified according to how they handle a variety of factors. These include the portrayal ofmale and female sufferers in accordance with the feminist theoretical observation of masculinity beingrepresented as active, while femininity is typically passive in nature. Beyond this, the essay alsoattempts to add to Susan Sontag’s essay Illness as Metaphor, exploring how the portrayal of illnessmay have shifted since the essay’s publication in 1978. Finally, this thesis also concerns itself with thereoccurring narrative trend of featuring talented adolescents as terminally ill sufferers and how thismay tie into neoliberalism and belief in the meritocracy.This thesis concludes that while there has been a shift in the metaphorical portrayal of diseases,especially as it pertains to cancer, which Susan Sontag concludes unsuitable for romanticization,overall, many of the criticisms and potentially problematic commonalities which both Sick-Flicks andtheir literary counterpart Sick-Lit have featured through the years remain. There is a remaining focuson heteronormative and racially homogenous victims, and innate talents and intelligence are present,arguably in order to make the eventual loss of the ill characters more tangibly tragic. The authorconcludes that while it is debatable whether or not filmmakers should feel any responsibility to portrayillnesses accurately, they should at least likely strive to reflect the current reality as far as survivalrates are concerned.

This essay examines how the past decade’s wave of young adult films portraying termi-nal illnesses compare and contrast with similar works from both film as well as literary works commonly referred to as “sick-lit”. By viewing three prominent films released be-tween 2014 and 2019 and applying both literature dealing with sick-lit as well as texts fo-cused on how cinema tends to portray serious illnesses such as cancer, I attempt to dis-cern whether significant change in the way which contemporary film handles severe ill-nesses has occurred.What this study reveals is that while certain narrative traits have been altered and various problematic elements addressed, film still vastly prefers portraying illnesses such as can-cer and cystic fibrosis as bleak, death sentences. The “sick-flicks” of modern-day cinema have also failed to address critique of the sub-genre as being both heteronormative and racially homogenous in nature.However, compared to films depicting terminal illnesses in teenagers from the 2000’s the recent wave of films in general dedicate more time to spotlighting their diseases. No longer relegating them to emotional revelations toward the end of the film.Overall, the findings are that most criticisms of cinema’s portrayal of terminal illnesses remain, yet progress has also been achieved in certain respects. Filmmakers more inter-ested in utilizing illnesses as a way to examine coming-of-age topics than the full experi-ence of terminal illness, notwithstanding.

Abstract Uppsats:  I denna uppsats analyseras kvinnlig ilska genom ett feministiskt perspektiv, med fokus på hur den porträtteras och tolkas i filmen Mean Girls, specifikt genom karaktären Regina George. Genom att tillämpa teorier om stereotyper, genus och postfeminism diskuteras olika tolkningar av Reginas ilska. Där betonas Reginas styrka och självständighet, medan andra ser hennes ilska som svag och okvinnlig. Uppsatsen utforskar även hur dessa tolkningar kan påverkas av samhälleliga normer och hur dessa förändras över tid, med en särskild reflektion över postfeministiska perspektiv. Genom att kontextualisera och studera stereotyper kring kvinnlig ilska uppmuntrar uppsatsen en diskussion kring etiska och samhälleliga aspekter såsom jämställdhet. Genom att integrera dessa perspektiv bidrar uppsatsen till en mer omfattande förståelse av kvinnlig ilska och dess relevans för samhälleliga frågor och den populärkultur vi lever i idag. Abstract Media Produktion:  Jag vill återintroducera filmklassiker till den nya generationens ciniaster. Dagens filmsamhälle är trångt i och med den mängd filmer som produceras dagligen. Detta kan i sin tur leda till att de filmer som startade det hela lätt glöms bort i smeten. Filmstaden  har därför valt att införa något de valt att kalla för “klassiker veckan”. En vecka i månaden väljer filmstaden ut en känd regissör från förr och visar denna personens filmer under veckans gång. Första regissören som valts är Alfred Hitchcock och hans två filmer Psycho och Vertigo.  Jag har fått i uppgift att skapa rörliga teasers och affischer för denna klassiska filmvecka i marknadsföringssyfte.