<p>Syftet med denna undersökning är att granska hur ordvalen och formuleringarna kring elevernas kunskapsutveckling är utformade i den individuella utvecklingsplanen i en skola i Mellansverige, samt analysera vad denna utformning kan betyda för eleverna.</p><p>Metoden som används består av litteraturstudier och textanalys av 22 individuella utvecklingsplaner. Den teoretiska ansatsen har utgått från den hermeneutiska traditionsförmedlingen där undersökningen går ut på att hitta budskap, vetenskapligt tolka dem och sedan framföra dem.</p><p>Resultatet av denna studie visar att ordval och formuleringar är av stort värde för elevernas självbild. Förväntningar, ordval och formuleringar som har en negativ utgångspunkt kan göra att eleverna får svårare att uppnå målen. Positiva omdömen gällande elevernas förmågor och en fokusering på elevens starka sidor är betydelsefullt eftersom eleven då får tillgång till en positiv och trygg skolidentitet.</p><p>De individuella utvecklingsplanerna är skrivna på olika sätt. Strukturens uppbyggnad av dokumentet består av en färdig mall, indelat med rubrikerna nuläge, utvecklingsmål, insats och ansvar. Utformningen av ordvalen och formuleringarna i undersökningens individuella utvecklingsplaner var inte helt i enlighet med Skolverkets (2008) riktlinjer att utgå tydligt från målen att sträva mot, elevernas intressen och starka sidor. De tänkbara konsekvenserna för eleverna tolkas därför inte vara det mest ultimata för den bästa möjliga kunskapsutvecklingen. Att skriva fram elever i den individuella utvecklingsplanen är en svår uppgift och något lärare överlag bör få utbildning i.</p>

Syftet med denna undersökning är att granska hur ordvalen och formuleringarna kring elevernas kunskapsutveckling är utformade i den individuella utvecklingsplanen i en skola i Mellansverige, samt analysera vad denna utformning kan betyda för eleverna. Metoden som används består av litteraturstudier och textanalys av 22 individuella utvecklingsplaner. Den teoretiska ansatsen har utgått från den hermeneutiska traditionsförmedlingen där undersökningen går ut på att hitta budskap, vetenskapligt tolka dem och sedan framföra dem. Resultatet av denna studie visar att ordval och formuleringar är av stort värde för elevernas självbild. Förväntningar, ordval och formuleringar som har en negativ utgångspunkt kan göra att eleverna får svårare att uppnå målen. Positiva omdömen gällande elevernas förmågor och en fokusering på elevens starka sidor är betydelsefullt eftersom eleven då får tillgång till en positiv och trygg skolidentitet. De individuella utvecklingsplanerna är skrivna på olika sätt. Strukturens uppbyggnad av dokumentet består av en färdig mall, indelat med rubrikerna nuläge, utvecklingsmål, insats och ansvar. Utformningen av ordvalen och formuleringarna i undersökningens individuella utvecklingsplaner var inte helt i enlighet med Skolverkets (2008) riktlinjer att utgå tydligt från målen att sträva mot, elevernas intressen och starka sidor. De tänkbara konsekvenserna för eleverna tolkas därför inte vara det mest ultimata för den bästa möjliga kunskapsutvecklingen. Att skriva fram elever i den individuella utvecklingsplanen är en svår uppgift och något lärare överlag bör få utbildning i.

Syftet med denna studie var att tolka förskollärares uppfattningar om styrdokumentensformuleringar av likvärdighetsuppdraget med fokus på barns socioekonomiska bakgrunder. Studien har en kvalitativ ansats och data samlades in genom semistrukturerade intervjuer, där sex förskollärare medverkade. I resultatet uttryckte förskollärarna uppfattningar om att förskolans verksamhet var anpassningsbar, där barnens behov och förutsättningar sågs som viktiga delar för att kunna utforma en verksamhet som är likvärdig för alla barn oavsett socioekonomisk bakgrund. Förskollärarna uttryckte uppfattningar om att verksamheten måste utformas olika för det enskilda barnet och att det är viktigt att diskutera formuleringarna i Lpfö18 tillsammans i arbetslaget. Resultatet visade också på att det finns utmaningar, därförskollärarna upplevde en otillräcklighet i att räcka till för alla barn samt att yttre faktorer såsom barngruppens storlek och förskolans ekonomi hade en påverkan. Förskollärarna uppfattade ocksåatt det fanns krav på deras yrkesroll som inte handlade om förskolans verksamhet ochutbildning. Det framkom skilda uppfattningar om att förskolan behövde kompensera för det som saknas, men resultatet visade på att alla barn ska kompenseras för det dom behöver och förskollärarna försöker hitta vägar för att kunna kompensera så att förskolans verksamhet ska anses likvärdig för alla barn. Utifrån studien går det att dra slutsatser att förskolans likvärdighetsuppdrag är ett tolkningsbart uppdrag som kräver diskussioner i arbetslaget för att kunna realisera det i sin egna verksamhet. Förskollärarna har en viktig roll för att tillgodose att förskolan närmar sig en verksamhet som blir likvärdig, där utgångspunkten är barnensbakgrund, och deras olikheter ses som en tillgång samt att barnens behov och förutsättningar alltid är i centrum i utformandet av verksamheten. / <p>Betyg i Ladok, 210108.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka språket, i allmänhet, som en lärare i idrott och hälsa använder sig av och i synnerhet språket hen använder för att främja lärandet. Följande frågeställningar ställs: Vilka ord och fraser används i den formativa bedömningen under lektionerna? och Förankrar läraren i idrott och hälsa sina uppmuntringsord till vad det är eleven gör bra och isåfall, på vilket sätt? Metod Studiens ansats är kvalitativ och har karaktären av en fallstudie på fält. Metoden för att samla in data är ljudinspelning i kombination med observation. Allt en lärare i idrott och hälsa sade under två lektioner med två årskurs sexor, spelades in, samtidigt som undertecknad satt vid sidan av och observerade aktiviteterna. Urvalet skedde genom kontakt med en person som undertecknad lärt känna på högskolan och som nu jobbar som lärare i idrott och hälsa på mellanstadiet. Resultat Läraren i idrott och hälsa förankrar oftast inte uppmuntringsorden till vad eleverna gör bra eller behöver förbättra, men det händer ibland. När läraren förankrar sina uppmuntringsord till vad eleverna gör bra i den formativa bedömningen under lektionerna är läraren specifik, tar mer tid på sig och förklarar med ord och fraser som "bra, du gör det där jättebra.." och förklarar sedan vad som görs bra eller "bra, men tänk på att.." och så vidare. Under lektionerna ägnar läraren också mycket tid åt att "agera vårdcentral" för elever som har ont någonstans, samtidigt som de förklarar för dem att de kan delta efter förmåga. Slutsats Studien av enskild lärare visar att läraren i idrott och hälsa till största del använder språket för att motivera, engagera och sporra sina elever. Det finns enstaka tillfällen under lektionerna där läraren använder språket för att främja lärandet och ger specifik återkoppling till eleverna kring vad de gör bra eller behöver förbättra. En utveckling av språket i ämnet idrott och hälsa skulle kunna vara ett steg mot att tydliggöra och främja lärandet hos eleverna samt startskottet för en etablering av ämnet som ett bildningsämne.