For my advanced degree in archival science, I have organized and catalogued the Blomqvist family archive.  The Blomqvist family archive consists of records from the end of the 19th century to the beginning of the 21th century. The records in the archive depict and describe different aspect of the Blomqvist familys life and work. Specific problems and theoretical questions that appeared during the cataloguing of the Blomqvist archive were related to the great presence of objects and photographs in the archive. A discussion concerning the role of objects in archives and within archive institution took place. The problem with cataloguing photographs as well as the problem of searching for photographs in archives, were also discussed.

Den här uppsatsen undersöker bildernas ursprung och utrymme i tre svenska dagstidningar under två perioder, 2000 respektive 2010, med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys och samtalsintervjuer med en person från respektive tidning. Nya Wermlands-Tidning, Gotlands Tidningar och Sydsvenskan är de tidningar som är med i undersökningen. Undersökningen visar att bilderna blir fler till antalet och större till ytan i relation till sidornas hela satsyta i den andra undersökningsperioden. Största förändringen gäller små bilder, ofta porträtt, som ökat mycket på alla tre tidningarna. Ett annat intressant resultat gäller de tre tidningarnas attityder till multijournalistik. Sydsvenskan försöker skicka fotografer till så mycket som möjligt medan Nya Wermlands-Tidningen går åt andra hållet och satsar stort på att utbilda personalen i både skrivande och fotograferande. Gotlands Tidningar är positiva men har inte satsat så mycket på multijournalistik än.

Syftet med uppsatsen är att undersöka på vilka sätt bildjournalistiken har förändrats mellan 1993 och 2015. Med utgångspunkt i tidigare forskning, som visar att bilder tar allt större plats i tidningarna, genomförs denna studie för att även påvisa andra mönster eller förändringar: hur könsrepresentationen ser ut på bild, vilka artikeltyper som bildsätts samt bildernas ursprung. Studien utförs med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys på två rikstäckande tidningar, Dagens Nyheter och Aftonbladet. Totalt fungerar 46 tidningsexemplar och 6841 bilder som underlag i undersökningen, där resultaten bland annat analyseras utifrån teorier om bildernas relevans i tidningen. Liksom tidigare forskning visar resultaten att bilderna har tagit allt mer plats, då de blivit både fler och större över tid. Det går också att utläsa förändring i bildsättningen av olika artikeltyper, där bilder i faktarutor är en av de typer som har ökat kraftigast. Resultatet visar också att bilder i större utsträckning köps in från bildbyråer, medan bilder från egna fotografer blivit färre. Representationen av män och kvinnor på bild har blivit något jämnare, även om det fortfarande är en stor klyfta mellan dem.

Problemformulering och syfte: Medias könsrepresentation har under åren visat sig vara ojämn, både i könens förekomst och i de stereotypiska skildringarna. Under 1970-talet var kvinnorna underrepresenterade i dagstidningarnas material jämfört med männen. Syftet med vår studie var att undersöka på vilket sätt kvinnor och män framställs på bild i tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet år 2015. Ur ett genusperspektiv ville vi analysera bilder som publicerats under en veckas tid, för att se om det finns skillnader i framställandet av kvinnor och män, samt se hur ofta och var de syns i tidningarna. Vi ville även se om det fanns någon skillnad i hur dagspress och kvällspress framställer kvinnor och män på bild. Metod och urval: Undersökningen genomfördes som en kvantitativ innehållsanalys av bildmaterialet i tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet. Urvalet av tidningar och bilder är strategiskt gjorda. Huvudresultat: Resultatet visar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade män i både dagspress och kvällspress. Kvinnor representeras mest i kultur- och nöjesdelarna, medan männen representeras mest i sporten. Det finns fortfarande skillnader i hur kvinnor och män framställs på bild, men resultatet visar att det har blivit lite jämnare.

I den här uppsatsen undersöker jag hur den fotobaserade konstnären Denise Grünstein använder sig av det fotografiska mediets möjligheter och begränsningar. Syftet med uppsatsen är att undersöka det narrativa draget i Denise Grünsteins iscensatta fotografier. Hur det narrativa draget gestaltas och varför Grünstein använder sig av ett narrativt drag. Begreppet narrativitet utreds och används för att tolka fem av Grünsteins fotografiska verk. Genom att förstå narrativitet öppnas även dörrar för en djupare förståelse för hur bild kommuniceras. Därav uppsatsen titel ”Jag ser vad du säger”. Uppsatsen har sin teoretiska utgångspunkt i Mieke Bals teori om hur narrativitet i form av information skapas och förmedlas i bild. Bal definierar fem narrativa karaktäriseringsbegrepp: ”utmärkande gestalter”, en ”fiktiv talesperson”, ”identifierbara platser och miljöer”, ett ”hypotetiskt förhållande till tid och rum”, samt en ”förändringsprocess där en händelse övergår till en annan händelse”. De narrativa karaktäriseringsbegreppen, inom ett specifikt medium, blir pusselbitar som bidrar till att föra fram bildens dolda berättelse. Utifrån dessa karaktäriseringsbegrepp analyseras fem utvalda verk av Grünstein. Vidare har även konstnären själv, via mailkorrespondens, delgett sin bild av hur hon ser på narrativitet i förhållande till sina verk. I uppsatsens slutdiskussion fastslår jag att Micke Bals narrativa karaktäriseringsbegrepp kan användas för att analysera det narrativa draget i Grünsteins iscensatta fotografier. Uppsatsen drar slutsatsen att Denise Grünstein använder sig av ett narrativt drag i sina fotografier för att ge liv åt komplexa, reflekterande och gränsöverskridande berättelser som säger någonting nytt om världen.

Vid en intensivvårdsavdelning (IVA) vårdas svårt sjuka patienter med risk för eller pågående svikt av vitala funktioner. Ett stort problem för intensivvårds patienter är att de ofta har minnesluckor från vårdtiden. Att föra dagbok och ta fotografier inom intensivvård är ett sätt att dokumentera för patienten den vård som bedrivits och det som har hänt under deras vistelse på IVA, vilket har stor betydelse för patienten i efterförloppet. I den högteknologiska vården som bedrivs på IVA är dagboken ett sätt för sjuksköterskan att skapa en vårdrelation med patienten och de närstående och därmed se patienten som en människa och inte ett objekt. Dagboken kan även användas som en form av kommunikationskanal/informationskanal mellan sjuksköterska, patient och närstående. Då det saknas riktlinjer för hur dagboksskivandet ska gå till är det svårt för sjuksköterskan att veta vilken struktur som gäller. Syftet är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att använda dagbok med fotografier inom intensivvård. En kvalitativ ansats har använts. Semistrukturerade intervjuer utfördes med nio intensivvårdssjuksköterskor från tre sjukhus i södra Sverige. Analysen utfördes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Denna analys resulterade i tre huvudkategorier. Dessa huvudkategorier består av tre, fyra respektive fem subkategorier vardera. Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av att använda dagbok och fotografier beskrivs i följande tre kategorier. Utveckling- och arbetsprocesser där utvecklingen utav dagböcker och beskrivning hur det skrivs i dem. Det har skett en enorm utveckling de senaste tio åren i hur de är utformade och vad de innehåller. Det skrivna ordet, där det betonas möjligheterna som sjuksköterskan har när hon/han skriver. Att skriva vardagligt om rutiner eller att välja en mer personlig prägel på sitt skrivande. Att gå vidare, där beskrivs det hur patienter och närstående använder dagboken för att gå vidare i återhämtningsfasen, att dagboken spelar en enorm roll för accepterandet av hur sjuka patienterna varit. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård

No description available.

This paper is an account of the inventory I've made of documents in the archive at Museum Gustavianum, Collections storage Husbyborg, relating to the excavations in Asine, Greece, in the 1920s. The aim of this inventory has been to establish which of the documents in the Husbyborg archives that belong to the department of Classical Studies at Uppsala University. Documents belonging to other archives have been found alongside the one mentioned above and those are the Original documentation (loan from Carolina) and the personal archive of Professor Axel W. Persson. The documents have been arranged according to the General Archive Scheme (Allmänna arkivschemat) seeing that the department of Classical Studies already had a series named Documents relating to the departments archeological collections, and the inventory I've made will be incorporated with that. The subject of this one year master's thesis in archival science has been, other than the inventory itself, to describe and examine the difficulties I've encountered during this inventory, which are separation of archives, principle of provenance and photographs.

Blogpics – young girls views on photography online Young people create new forms of social interaction on the internet, and in Sweden, especially young girls, have become very active bloggers. Girls write, publish pictures and build networks with, mostly, other girls.  This new phenonomen has been described in Swedish media partly as a problem, where adults are worried that the information the young girls publish about themselves is too personal, and can be used for the wrong purposes. It has also been suggested that the content of young girls blogs has little value, beeing mostly narcissitic, superficial and obsessed with fashion and shopping. The purpose of this paper has been to investigate how young girls reflect upon their photographic communication on the internet.  The idea has been to ask the girls themselves about their own experiences, to get a more complete picture of them as internet users, to investigate their communication strategies and solutions when it comes to net integrity  and to talk about how they create gender and identity online.

Bakgrund   Sjukhusmiljöer karaktäriseras ofta som kalla och opersonliga, med begränsat utrymme för mellanmänskliga möten. En av sjuksköterskans kärnkompetenser är personcentrerad vård där konst kan användas som främjande redskap i mötet med patienten. Inom ramen för mötet mellan patient och vårdgivare spelar konsten en betydelsefull roll, där den fungerar som ett stöd i kommunikationen, vilket i sin tur främjar en hälsofrämjande interaktion. Mot bakgrund av detta finns det ett behov av att utforska patienters upplevelser av konst i vårdmiljön för att skapa en djupare förståelse för konstens betydelse och dess potential att förbättra vårdmiljön, patientmötet och patienters välbefinnande inom hälso- och sjukvården.  Syfte Syftet var att belysa patientens upplevelse av konst i vårdmiljön. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt, baserad på 15 vetenskapliga originalartiklar med en kvalitativ och kvantitativ ansats. För att samla in relevanta artiklar, utfördes sökningar i databaserna PubMed och CINAHL med olika kombinationer av söktermer. Därefter genomgick samtliga inkluderade artiklar en kvalitetsgranskning enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med en integrerad dataanalys. Resultat I sammanställningen av resultatet identifierades fyra kategorier: Skapar emotionellt välbefinnande som ger stöd, Främjar samtal och interaktioner och Uppmuntrar till reflektion och ger distraktion samt Främjar känsla av hopp och kontroll. Resultaten påvisade konstens signifikanta roll inom vården, inte enbart som en estetisk komponent utan även som en betydelsefull resurs som främjar patienternas välbefinnande. Den bidrar till ökad möjlighet till kommunikation, uppmuntrar reflektion, ger distraktion, samt skapar en känsla av hopp och kontroll. Slutsats Denna litteraturöversikt visar att integreringen av konst i vårdmiljön är en värdefull insats med potential att förbättra patienternas totala upplevelse av vården och deras övergripande hälsa och välbefinnande. Detta understryker vikten av att fortsätta forska inom området och främja användningen av konst inom vården för att skapa en mer stödjande och givande vårdmiljö. / Background Hospital environments are often characterized as cold and impersonal, with limited space for interpersonal interactions. One of the core competencies of nursing is person-centered care, where art can be used as a facilitating tool in patient encounters. Within the context of the interaction between patients and healthcare providers, art plays a significant role, serving as support in communication, thereby promoting health-improving interactions. Against this backdrop, there is a need to explore patients' experiences of art in healthcare settings, in order to gain a deeper understanding of the significance of art and its potential to improve the healthcare environment, patient encounters, and patients' well-being within the healthcare sector. Aim The aim was to highlight the patient's experience of art in the healthcare environment. Method A non-systematic literature review, based on 15 scientific original articles with both qualitative and quantitative approaches. To collect relevant articles, a search was conducted in the PubMed and CINAHL databases using various combinations of search terms. Subsequently, all included articles underwent a quality assessment following the evaluation criteria outlined by Sophiahemmet University for scientific classification and quality. The results were compiled and analyzed through an integrated data analysis process. Results In the results summary, four distinct categories emerged: Creates emotional well-being that provides support, Promotes conversations and interactions, Encourages reflection and provides distraction, and Fosters a sense of hope and control. These findings underscored the significant role of art in healthcare, not only as an aesthetic component, but also as a valuable resource that enhances the well-being of patients. It contributes to increased opportunities for communication, encourages reflection, provides distraction, and fosters a sense of hope and control. Conclusions This literature review demonstrates that the integration of art in the healthcare environment is a valuable initiative with the potential to enhance patients' overall healthcare experience and their overall health and well-being. This underscores the importance of continuing to research and promote the use of art in healthcare to create a more supportive and rewarding healthcare environment.