Alsvold-Törndahl, R & Rödiger, U. Effekt av fysisk träning som preventiv åtgärd mot kognitiv svikt hos äldre. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, institutionen för vårdvetenskap, 2016.Bakgrund: Andelen äldre växer och därmed andelen som lider av kognitiv svikt. Metoder för att upprätthålla och främja hälsa blir allt viktigare.Syfte: Belysa effekten av fysisk träning som preventiv åtgärd mot kognitiv svikt hos äldre över 55 år.Metod: Avsikten var att samla studier, med kvantitativ ansats, vilka visade samband mellan fysisk träning som en förebyggande metod mot kognitiv svikt. Artiklar, med kvantitativ ansats, söktes med hjälp av databaserna PubMed och CINAHL.Resultat: Sambandet, där fysisk träning verkar positivt, som prevention mot kognitiv svikt, kan ses genom de samlade studiernas olika mätmetoder. Komplexitet, emellertid, visar på möjligheten där påverkan av andra individuella faktorer inte kan uteslutas.Konklusion: Kognitiv svikt kan påverkas genom fysisk träning. / Alsvold-Törndahl, R & Rödiger, U. Effect of physical exercise as a preventive intervention against cognitive impairment of elderly. A literature review. Degree Project in nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2016.Background: The proportion of elderly is growing and thus the proportion that are affected by cognitive impairment. Methods for maintaining and promoting health are becoming increasingly important.Aim: Illustrate the effect of physical exercise as a preventive action against cognitive impairment by elderly 55 years and older.Method: The intention was to gather studies, with quantitative approach, which showed connection between physical exercises as a preventive method against cognitive impairment. Articles, with quantitative approach, were searched using the databases of PubMed and CINAHL.Results: The context, in which physical exercise appears positive, as prevention against cognitive impairment, can be seen through the gathered studies' different measurement methods. Complexity, however, is showing the possibility to the influence by other individual factors that cannot be ruled out.Conclusion: Cognitive impairment can be influenced by physical exercise.

Background: Physical activity (PA) can impact chronic pain positively but it can be affected by both facilitating and hindering, e.g. motivation and self-efficacy (S-E).  Aim: Through self-rated causal networks the study explored which factors adults with chronic pain rated as facilitating for PA, their PA level and which types of physical activities they engaged in. Relationships were investigated between S-E and PA and whether the causal networks differed between participants who met the recommendations for PA or not.   Method: A comparative, correlating and descriptive pilot-study with a cross-sectional design was used and conducted via online questionnaires using Perceived Causal Networks. Results: There were two common items, Conditions and Thoughts about pain, that significantly facilitated the engagement in both intended exercise and everyday exercise. As everyday exercise the respondents mostly engaged in walks, household- and gardening chores and stair climbing. For intended exercise they mostly did walks, home exercise and swimming/water gymnastics. The majority of respondents (52%) had a self-rated PA-level that corresponded to a “higher level”. No difference emerged when comparing facilitating factors between those who met the recommendations for PA and those who didn´t. There were moderate correlations between S-E and activity minutes (r=0.443, p=0.002) as well as S-E and intended exercise (r=0.418, p=0.003). There was no statistically significant correlation between S-E and everyday PA (r=0.257, p=0.078).  Conclusion: Although there was a correlation between S-E and activity minutes and physical exercise, further research is required on the subject in order to increase knowledge about facilitating factors for PA in people with chronic pain. / Bakgrund: Träning kan ha en positiv påverkan på långvarig smärta. Att utföra fysisk aktivitet (FA)påverkas av både underlättande och försvårande faktorer där bland annat motivation och tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet kan ha en viktig roll. Syfte: Genom självskattade orsaksnätverk utforskade studien vilka faktorer vuxna personer medlångvarig smärta skattade som underlättande för att utöva FA, deras aktivitetsnivå samt vilkatyper av fysiska aktiviteter de ägnade sig åt. Eventuella samband mellan tilltro till den egnaförmågan att vara fysiskt aktiv och FA samt om orsaksnätverken skiljde sig åt beroende påom en uppfyllde respektive inte uppfyllde rekommendationerna för FA utforskades. Metod: En jämförande, korrelerande och deskriptiv pilotstudie med tvärsnittsdesign användes ochgenomfördes via strukturerade frågeformulär online med hjälp av Perceived CausalNetworks. Resultat: Enligt genomsnittsnätverket förekom två gemensamma faktorer, Förutsättningar och Tankeom träning, som var betydligt underlättade för såväl utförandet av planerad FA somvardagsmotion. Som Vardagsmotion ägnade sig deltagarna framför allt åt; promenader,hushålls- och trädgårdssysslor samt trappgång. Som Planerad FA utfördes främst;promenader, hemträning och simning/vattengymnastik. Majoriteten av respondenterna (52%)hade en självskattad fysisk aktivitetsnivå som motsvarade en “högre nivå”. Det framkomingen statistiskt säkerställd skillnad avseende skattningen av underlättande faktorer mellan desom uppnådde respektive inte uppnådde rekommendationerna för FA. Sambandet var måttligtstarkt mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet och aktivitetsminuter(r=0.443, p=0.002) och mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysisk aktivitet ochfysisk träning (r=0.418, p=0.003). Mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och vardagsmotion fanns inget statistiskt samband (r=0.257, p=0.078). Slutsats: Trots att det verkar finnas ett samband mellan tilltro till den egna förmågan avseende fysiskaktivitet och aktivitetsminuter respektive fysisk träning krävs vidare forskning kring ämnetför att öka kunskapen om vad som kan underlätta utförandet av FA hos personer medlångvarig smärta.

Introduktion Försvarsmakten (FM) genomför en revidering av hur fysisk träning (FT) ska bedrivas inom myndigheten. I revideringen är FM avsikt att de civilanställda arbetstagarna (CVAT) ska få som krav att bedriva FT i samma omfattning som den militära. Dock är kunskapsläget över vad som motiverar, respektive inte motiverar, den civila personalen till FT relativt outforskat.  Syfte Studiens syfte har varit att undersöka hur anställdas upplevelse av fysisk träning påverkar motivationen till att bedriva fysisk träning under arbetstid.  Metod Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie baserad på semistrukturerad intervjumetod. Fem individer intervjuades och data från intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med abduktiv ansats. Resultat Från analysen framkom ett antal motivationsfaktorer och barriärer kopplat till att bedriva FT på arbetstid. De mest framträdande motivationsfaktorerna var att FT skulle vara rolig och att FTskulle förbättra individens hälsa. Vidare framkom att krav som inte är kopplade till en för individen tydlig målbild inte bidrar till en ökad motivation till FT. De största barriärerna till att utöva FT var tidsbrist och att FT inte värderades lika högt som andra arbetsuppgifter. Diskussion/slutsats FM:s vilja att implementera FT på arbetstid som ett krav för CVAT kommer troligen inte leda till att fler inom FM genomför FT. För att på längre sikt motivera CVAT till FT så behöver FMförstår de underliggande motiven till varför en individ bedriver FT. Det finns troligtvis inte en generell formel för att motivera individer till att bedriva FT. Därför bör de riktlinjer FM eller andra organisationer tar fram vara tillräckligt flexibla i sin utformning för att de ska kunna anpassas till individens rådande motivationsbehov och följas upp kontinuerligt.Inom FM förefaller det finnas en kultur där arbetsuppgiften FT inte likställs med övriga arbetsuppgifter vilket leder till att det är det första som prioriteras bort. FM bör utreda omkulturen existerar i hela myndigheten och i så fall arbeta fram en strategi för att motverka den. / Introduction The Swedish Armed Forces (SAF) is carrying out a revision of how physical training (PT) is to be conducted within the organization. In this revision, the SAF intends to impose requirements on civilian employees (CE) to engage in PT to the same extent as military personnel. However, the knowledge regarding what motivates or demotivates civilian personnel to participate in PT is relatively unexplored. Aim The aim of the study was to examine how employees' experience of PT affects their motivation to engage in PT during working hours. Method The study was conducted as a qualitative interview study based on a semi-structured interview method. Five individuals were interviewed, and the data from the interviews was analysed using qualitative content analysis with an abductive approach. Results The analysis revealed several motivational factors and barriers related to engaging in PT during working hours. The most prominent motivational factors were that PT should be enjoyable and contribute to improving individuals' health. Furthermore, results show that requirements that are not connected to a clear goal for the individual do not contribute to increased motivation for PT. The main barriers to engage in PT were lack of time and PT not being valued as highly as other work tasks. Discussion/Conclusion The SAF intention to implement mandatory PT during working hours for CE is unlikely to result in more individuals within the SAF engaging in PT. In order to motivate CE in the long term, the SAF needs to understand the underlying motives for why individuals participate in PT. There is likely no universal formula for motivating individuals to engage in PT, and the guidelines developed by the SAF, or other organizations should be sufficiently flexible in their design to adapt to individuals' current needs and be continuously reviewed.Within the SAF, there seems to be a culture where the task of PT is not considered equal to other work tasks and is often prioritized last. The SAF should investigate whether this culture exists throughout the organization and, if so, develop a strategy to counteract it.

I denna uppsats jämförs designförslag för visuell korrigerande feedback via projektor i hemmatränings miljö för att se vilken design och vilka design kombinationer som skulle vara användbart och tydligast att förstå för en användare. I och med covid 19 har det lett till att det är mer aktuellt att träna hemifrån istället för på gym för att minska smittrisken. Men i och med att det ofta inte finns samma stödjande verktyg hemma som på gym (ex. speglar och instruktörer) så kan det leda till att övningar utförs fel och kan leda till skador. Tidigt inne i utforskandet av digitala verktyg för hemmaträning kunde man se en kunskapslucka. Forskning och förslag finns runt området men få verktyg för just hemmaträning. Genom att använda tidigare forskning och tidigare kurslitteratur som bas till designförslagen så skapades det tre olika designförslag. De förslagen användes i kvalitativa intervjuer för att bedöma och kritisera de förslagen som presenterades. Efter intervjuerna evaluerades designförslagen för att landa i ett användbart och tydligt designförslag av visuell korrigerande feedback via projektor. / In this paper, design for visual corrective feedback through projection in at-home-exercising environments is compared to see what design and what design combinations would be usable and most understandable. With the Covid 19 pandemic it has become more actual to start exercising from home instead of going to gyms and increase the infection risk of the virus. However, with most homes not having all the helpful tools that the gyms might have (eg. mirrors and instructors), leads to practitioners not exercising the correct way which in turn might lead to the practitioners receiving injuries rather than the desired results. Early on in the research on digital tools for at home exercising, a knowledge gap came to view. Research and drafts do exist but solutions for at home exercising were rare to nonexistent. With the help of previous research and course literature as a base for design, three proposals were made. Those proposals were used in qualitative interviews to judge and critique the presented proposals. After the interviews, the presented design proposals were reevaluated to give a usable and understandable design proposal of visual corrective feedback through projection.

Det övergripande syftet med denna uppsats är att vidga kunskapen om ett relativt utforskade ämne, nämligen genus inom fältet styrketräning. Detta undersöks genom analysera bilder på vältränade människor med rådande teorier inom ämnet för att på så vis bidra till ny kunskap. Mer specifikt så är syftet med denna studie att undersöka hur föreställningen om manligt respektive kvinnligt reproduceras i form av bilder på två webbsidor som behandlar styrketräning. De olika typer av bilder som återfinns på hemsidorna präglas av tydliga genusskillnader som på ett extremt sätt framhäver männens makt över kvinnorna genom att porträttera dem på både tydliga och mer subtila sätt vilket har lyfts fram i analysen. Genom att belysa dessa aspekter så har ett relativt outforskat område nu fått en mer nyanserad och genomskinlig bild genom att rikta ljus på hur genus skapas genom bilder i fältet för styrketräning. Frågor som uppsatsen ställer sig är: Hur framställs genus i bild på kvinnor respektive män som i varierande grad utövar styrketräning och kroppsbyggning på utvalda webbsidor? Vilka olika typer av bilder av kroppen återfinns på webbsidorna? Hur framställs de och vilka skillnader finns mellan könen vad gäller dessa bilder? Analysen av bilder på två olika nätsidor som riktar sig till kvinnor och män som styrketränar visar att det verkar finnas ett större behov av att skilja män och kvinnor åt i just styrketräningssammanhang, detta eftersom kvinnan här närmar sig vad som anses vara männens sfär.

Purpose The purpose of this study was to investigate the effects of physical exercise on different skills that affect e-sports performance for e-sportsmen at amateur level in the game Overwatch. This is to gain knowledge about how e-sports training could be developed and streamlined. Methods The study is of the explorative research type since it deals with a topic that haven’t previously been broadly investigated. The method used was a quantitative exploratory method. The design was an intervention study. Results The study has not been able to demonstrate that skills affecting e-sports performance have changed through physical training. However, it is possible to read that the study participants who received the training intervention are more susceptible to and aware of changes in these skills compared to the study participants in the control group. Conclusions The purpose of the study has not been answered because the design was inadequate. However, the study may form the basis for further research. A number of important basic assumptions have been identified during the work. Based on these lessons a discussion took place, about how design deficiencies can be addressed and what is important to consider in future studies in the field. / Syfte Syftet med denna studie var att undersöka vilka effekter fysisk träning har på olika färdigheter som påverkar e-sportprestation hos e-sportare på amatörnivå i spelet Overwatch. Detta för att få kunskap om hur träning inom e-sport skulle kunna utvecklas och effektiviseras. Metod Studien är av typen explorativ forskning då den behandlar ett ämne som inte undersökts i större utsträckning tidigare. Metoden som tillämpades var en kvantitativ explorativ metod. Designen var en interventionsstudie. Resultat Studien har inte kunnat påvisa att färdigheter som påverkar e-sportprestation har förändrats i och med fysisk träning. Däremot går det att avläsa att de studiedeltagare som fick genomgå träningsinterventionen är mer mottagliga för och medvetna om förändringar rörande dessa färdigheter jämfört med studiedeltagarna i kontrollgruppen. Slutsatser Syftet med studien har inte kunnat besvaras i och med att designen varit bristfällig. Studien kan dock ligga till grund för vidare forskning. Ett antal viktiga grundförutsättningar har identifierats under arbetet. Utifrån dessa lärdomar diskuterades hur designbristerna kan åtgärdas och vad som är viktigt att tänka på vid framtida studier inom området.

Sammanfattning Bakgrund: Vanligt vid artros är låg aktivitetsnivå. I behandlingsprogrammet artrosskola är fysisk träning en intervention. Predicerande faktorer för om beteendet fysisk träning kommer utföras är self-efficacy samt rörelserädsla. Syfte: Syftet var att studera variablerna rörelserädsla och self-efficacy för fysisk träning hos personer med höft- och eller knäartros innan och efter deltagande i artrosskola samt korrelationen avseende skillnaden mellan för- och eftermätning för variablerna. Metod: En icke-experimentell longitudinell enkätstudie med två mätpunkter för ett urval om 22 personer deltog i studien. Mätinstrumenten var Tampaskalan för kinesiofobi- svensk version (TSK-SV) och self-efficacy för fysisk träning skalan (S-ESES). Dataanalysen utfördes med Wilcoxons tecken rangtest samt Spearmans rangkorrelationstest. Resultat: Signifikant skillnad mellan skattad TSK-SV förelåg före respektive efter deltagande i artrosskola (p=0,049). Effektstorleken värderades som medelstor. Ingen signifikant skillnad förelåg mellan skattad S-ESES innan och efter deltagande i artrosskola (p=0,116). Effektstorleken värderades som liten. Lågt signifikant samband förelåg mellan skillnader mellan för- och eftermätning gällande self-efficacy för fysisk träning och rörelserädsla. Slutsats: Resultatet visade på en minskad rörelserädsla och en korrelation mellan förändringarna gällande variablerna. Vidare studier med artrosskola som en kontrollerad oberoende variabel krävs för att möjliggöra kausala slutsatser gällande artrosskolans inverkan på variablerna. / Abstract  Background: Common in osteoarthritis are low activity level. Self-management is a rehabilitation program that includes physical exercise. Self-efficacy and fear of movement can determine if physical activity will be performed.  Aim: The aim of the study was to examine the variables fear of movement and self-efficacy for physical exercise for people with hip-and or knee osteoarthritis before and after participation in self-management program, and to investigate the correlation between the pre-post differences in the variables. Methods: Non-experimental longitudinal questionnaire survey with two measurement points. 22 participants participated. Measurements used were Tampa scale for the kinesiophobia-Swedish version (TSK-SV) and Swedish version of the Exercise Self-efficacy scale (S-ESES). Wilcoxon's tecken-rank test and Spearman's rank correlation test were used to analyze data. Results: A significant difference between estimated TSK-SV before and after the intervention (p=0,049), medium effect size. No significant difference between estimated S-ESES before and after the intervention (p=0,116), small effect size. Difference between the measuring points showed low correlation between fear of movement and self-efficacy for exercise. Conclusion: Fear of movement decreased and there was a correlation between the difference of the variables. Future studies require a controlled independent variable to enable causal conclusion between the interventions impact on the variables.

This study aims to shed light on practices that jazz dance teachers have incorporated into their teaching in order to enhance development of physiological abilities, as well as examine how these practices have become part of their jazz dance teaching practise.The research was conducted through four semi-structured interviews where jazz dance teachers described how they enhance physiological abilities in their dance teaching practice, and which aspects impact their choices. The transcribed interviews were analysed using thematic analysis, supplemented by the application of selected principles for physical training. The results indicated that physiological abilities were mostly enhanced through conventional jazz dance technique training, within the conventional structural framework, and that the physiological aspect is not addressed in the early planning process, but comes along later following the progression of the dance technique training. Furthermore, the results imply that the social construction of a jazz dance training and convention have significant impact to the practices used to improve physiological abilities in jazz dance training. The conclusion is that jazz dance is recognised as a physically demanding genre, where technique training can enhance most of the physiological abilities.