Syfte Syftet med studien var att undersöka vilken träningsintensitet som var mest gynnsam för akutförändring av sinnesstämning i positiv riktning och vilka faktorer som skulle kunna modererasambandet. Studiens hypotes var att intensitet nära ventilatoriska tröskeln leder till störstförändring av sinnesstämning i positiv riktning för Positive and Negative Affect Schedule(PANAS) positiva skala, vilket motsvarade medel och hög intensitet i den här studien.Hypotesen var medelhög och hög träningsintensitet leder till större förändring avsinnesstämning i positiv riktning än lågintensiv träning. Metod Studien använde en experimentell inom-individs design där positiv och negativ sinnesstämningmättes före och efter träning med PANAS skala. Deltagarna genomförde cykelträning utifrånsin estimerade maximala syreupptagningsförmåga (VO2max) under 20 minuter på en avföljande intensitetsnivåer per tillfälle: lågintensiv (ca 40% av VO2max), medelintensiv (ca 60%av VO2max), högintensiv (ca 80% av VO2max). Resultat 12 friska unga vuxna deltagare slutförde studien. Det fanns ingen signifikant interaktion mellanträningsintensitet (låg, medel, hög) och tid (före träning, efter träning) på positivsinnesstämning, och därmed hittades inget stöd för hypotesen. Variabeln tid visade däremot ensignifikant huvudeffekt, där positiv sinnesstämning ökade efter träning, oberoende avträningsintensitet. Deltagarnas konditionsnivå hade en signifikant modererande effekt. Varkenstress, ångest eller kön hade en signifikant modererande effekt. Slutsats Det fanns inget stöd för studiens hypotes att sinnesstämning skulle förändras mest i positivriktning på medel och hög intensitet. Däremot fann vi att sinnesstämning förändradessignifikant och i positiv riktning efter träning oberoende av träningsintensitet. Framtidaforskning bör inkludera en fysisk passiv kontrollgrupp för att utröna om positiv sinnesstämningverkligen gynnas likvärdigt av låg, medel och hög träningsintensitet. / Aim The purpose of the study was to investigate which exercise intensity was most favorable forchanging mood acutely in a positive direction and which factors that could moderate this effect.The study’s hypothesis was that intensity close to the ventilatory threshold leads to the greatestchange in mood in a positive direction for Positive and Negative Affect Schedule (PANAS)positive scale, which corresponded to medium and high intensity in this study. The hypothesiswas that medium and high intensity leads to a greater change in mood in a positive directionthan low intensity exercise. Method The study used an experimental within-individual design where positive and negative moodwas measured before and after exercise with the PANAS scale. Participants performed cyclingexercise based on their estimated maximum oxygen uptake capacity (VO2max) for 20 minutesat one of the following intensity levels per session: low-intensity (approx 40% of VO2max),medium-intensity (approx 60% of VO2max), high-intensity (approx 80% of VO2max). Results 12 healthy young adult participants completed the study. There was no significant interactionbetween exercise intensity (low, medium, high) and time (pre-exercise, post-exercise) onpositive mood, thus no support for the hypothesis was found. In contrast, the variable timeshowed a significant main effect, where positive mood increased after exercise, independent ofexercise intensity. The fitness level of the participants had a significant moderating effect.Neither stress, anxiety nor gender had a significant moderating effect. Conclusion There was no support for the study’s hypothesis that mood would change most in a positivedirection at medium and high intensity. However, we found that mood change significantly andin a positive direction after exercise, regardless of exercise intensity. Future research shouldinclude a physical passive control group to ascertain whether positive mood is indeed equallybenefited by low, medium and high exercise intensity.

Bakgrund: Stroke är en cerebrovaskulär sjukdom som kan resultera i omfattande neurologiska skador och därtill en hög grad av mortalitet. Fysisk aktivitet och träning har visat sig vara viktig vid den akuta samt subakuta behandlingen av stroke. Det vetenskapliga stödet för träning vid stroke i ett senare skede är inte fullt efterforskat. Syfte:  Syftet med studien var att undersöka och sammanställa kunskapsläget över huruvida gång-, aerob- och muskelstärkande träning påverkar gångförmågan hos personer med stroke tre år eller mer efter insjuknande. Metod: Arbetet är en systematisk kritisk litteraturöversikt. Sökningar genomfördes i databaserna Pubmed och Cinahl via blocksökning samt Pedro med sökorden ”chronic stroke” and ”exercise”, vilket efter granskning resulterade i 10 studier. De parametrar som analyserades var gångförmåga.  Resultat: Gång-, aerob- och muskelstärkande träning har visat sig ha positiv signifikant effekt på gångförmåga där underlaget bedöms ha måttlig tillförlitlighet.  Konklusion: Det vetenskapliga stödet för gång- aerob- och muskelstärkande träning avseende gångförmåga 3 år eller mera efter insjuknande bedöms ha måttlig tillförlighet och är signifikant. Författargruppen bedömer att mer forskning på strokepatienter i ett senare skede gällande fysisk träning behövs.

Fysisk träning för barn har alltid varit ett kontroversiellt ämne som berör såväl etiska och fysiologiska som medicinska frågor. Styrketräning är den form av träning som ställer dessa frågor på sin spets. De svenska officiella organen Idrottens Forskningsråd (IFR) och Riksidrottsförbundet (RF) har genom åren lagt fram rekommendationer och riktlinjer som ska fungera som underlag vid utformning av den träningsverksamhet som bedrivs i idrottens föreningsliv. Eftersom forskningsrön har förändrats i takt med forskningsframsteg har också rekommendationer och riktlinjer från officiellt håll varierat över tid. Syftet med föreliggande studie var att undersöka om fotbollsledare har kännedom om de senaste rekommendationerna vad gäller styrketräning för barn. I studien inkluderades fotbollsledare (n=39) som tränade pojkar i årskullarna 1998-2002. Med utgångspunkt i nya svenska rekommendationer om styrketräning för barn formulerades påståenden i en enkät. Med hjälp av enkäten samlades data in som kodades om till siffror och analyserades. I resultatet identifierades två variabler som hade betydelse för de åsikter som fördes fram i enkäten. Dessa variabler innebar att det för resultatet spelade roll i vilken division som fotbollsledarens fotbollsförening spelade i samt hur många år denne varit aktiv som fotbollsledare. Resultatet visade att fotbollsledare inte hade kännedom om de senaste rekommendationerna vad gäller styrketräning för barn. / Physical training for children has always been a controversial topic that raises ethical, physiological and medical issues. Although the recently revealed scientific evidence indicates that strength training can lead to a number of positive effects on children, there has always been a problem associated with weight training impact on child development. For several years the Swedish Sports Research Counsil (Idrottens Forskningsråd) and the Swedish Sports Confederation (Riksidrottsförbundet) has presented recommendations and guidelines that will serve as the basis for the design of training activities in sport clubs. Since research findings have changed over the past years, recommendations and guidelines from the Swedish Sports Research Counsil and the Swedish Sports Confederation has varied over time as well. The purpose of this study was to investigate whether football[1]leaders are aware of the latest recommendations regarding strength training for children. This study includes football leaders (n=39) who trains boys in age groups from 1998 to 2002. By using a questionnaire data was collected, coded and analyzed. The results of this study indicate that football leaders are not aware of the latest recommendations regarding strength training for children. [1]In US it is referred to as soccer.

Cirka 200 000 personer i Sverige lever med hjärtsvikt. Tidiga symtom är andfåddhet, trötthet och mindre ork i vardagen. Oro, sömnsvårigheter och depression drabbar ofta patienten när sjukdomen förvärras, med sämre livskvalitet som följd. Det finns en korrelation mellan upplevelsen av fysiska begränsningar och upplevd livskvalitet. Många patienter med hjärtsvikt undviker att träna på grund av osäkerhet. Sjuksköterskans roll är att förmedla kunskap om fysisk aktivitet för att göra patienten trygg. Det är också viktigt att kunna identifiera en lämplig nivå och form på träningen, som ska vara individanpassad. Syftet med litteraturöversikten var att beskriva vilka effekter fysisk aktivitet har på livskvaliteten för patienter med hjärtsvikt. 16 kvantitativa artiklar valdes ut och analyserades. Resultatet visar att det finns god vetenskaplig evidens för att fysisk träning påverkar livskvaliteten positivt hos patienter med hjärtsvikt. Graden av deltagande har större betydelse för effekten än typen av träning. Övervakad träning har visat sig öka deltagandet, liksom social gemenskap. Genom att sjuksköterskan förmedlar individanpassad information och lyckas identifiera en träningsform som passar patientens intressen, resurser och behov ökar chansen till högt deltagande i fysisk aktivitet, vilket i sin tur kan leda till förbättrad livskvalitet. / Approximately 200 000 persons in Sweden are living with heart failure. Early symptoms are dyspnea, fatigue and difficulties in daily activities due to lack of energy. As the heart failure proceeds the patients are often facing anxiety, sleep deprivation and depression. Perceived physical limitations has shown to correlate well with perceived quality of life. Many patients with heart failure avoids physical activity due to feelings of uncertainty. The role of the nurse is to make the patient feel comfortable and safe to engage in physical training, by providing knowledge. It is important to identify a suitable level and form of individually tailored training. The purpose of the literary review was to describe how various forms of physical activities affects quality of life in patients with heart failure. 16 quantitative articles were chosen and analyzed. The result shows that physical training affects quality of life in a positive manner in heart failure patients. Level of participation is of greater importance than the form of training. Supervised training has shown to increase participation, as well as social interaction. By providing individually adjusted information and by identifying a form of training suitable to the patient, the nurse is able to influence the patient towards an increased engagement in physical activities, presumably leading to improved quality of life.

The purpose of this study was to investigate how students at the University experienced the relationship between regular physical exercise, mental mood and motivation to study. A qualitative method which consisted of individual interviews were conducted to gather the data. Seven physically active participants were asked to answer questions from an health promoting interview guide. The data were then analyzed with a qualitative content analysis, where four categories could be distinguished; a healthy balance in life, belief in their own ability, effects of exercise and a break in their studies. The results showed that participants experienced a clear link between physical exercise, motivation to study and mental mood, which they explained as a circle where all parts interacted positively. Exercise could affect the mood which in turn increased their motivation to study and when the participants felt satisfied with themselves for having performed in their studies, they were also motivated to exercise again. It turned out for the participants in the study that the possibility of a break with physical exercise in their studies were necessary to live a balanced and healthy life. / <p>Validerat; 20160616 (global_studentproject_submitter)</p>

Research shows that policing is mostly sedentary but physically and mentally demanding tasks occur and that policing includes factors like police inherent stress which may impair the health of police officers. Research has also found that physical exercise can play an important part for coping with these negative elements associated with policing. The overall purpose of this study is to contribute knowledge about the importance of physical exercise for policemen. The study is based on five semi-structured interviews with police officer’s working with emergency response. The result shows that physical exercise had importance for the tasks performed during emergency responses, the police officer’s health as well as short- and longterm mental factors like reduced stress. The result also showed that the demands of policing had impacts on the officer’s exercise and it also demonstrated that the policemen didn’t exercise during work hours mostly due to regulations and organizational barriers.

Syftet med studien var att undersöka hur en gruppverksamhet vars mål är att ge psykosocialt stöd och fysisk aktivitet till män diagnostiserade med prostatacancer bör utformas och presenteras för att tilltala målgruppen. Metod: Studien hade en kvalitativ, deskriptiv ansats och baserades på fem individuella intervjuer och en fokusgruppsintervju . Samtliga intervjuer var semistrukturerade och spelades in. Huvudresultat: Innehållsanalyser av intervjuerna resulterade i följande tre kategorier; ”Presentation av gruppverksamhet”, ”Attityder” och ”Innehåll i gruppverksamhet”. Varje kategori hade även ett antal subkategorier. Tillsammans åskådliggjorde kategorierna vad män med prostatacancer ansåg att en rehabiliteringsgrupp som Rehabilitering med samtal och yoga [RSYG] ska innehålla samt hur den kan presenteras. Det mest överraskande resultatet var att av de män som tidigare inte deltagit i RSYG så var det flera som var intresserade av att delta och angav tidsbrist som främsta orsak till att de uteblivit. Slutsats: För att män skall delta i RSYG krävs inte enbart ett väl utformat flygblad eller en god synlighet, inte heller räcker det med att vårdpersonal säger åt männen att gå till RSYG, utan innehållet i Rehabilitering med samtal och yoga bör även individanpassas då alla män inte lider av samma symptom då de har och behandlas för prostatacancer. Anhöriga bör även involveras då de också påverkas av männens sjukdom och en blandning av alla dessa strategier bör därför prövas och utvärderas. / Aim: The aim of this study was to investigate how a support group, offering psychosocial support and physical activity to men diagnosed with prostate cancer, should be presented and what it should comprise of. Method: A qualitative descriptive approach was used. Five individual interviews and one focus group interview were conducted. All interviews were semi-structured and recorded. Main results: The content analysis of the interviews resulted in the following three categories; “Presentation of the support group”, “Attitudes” and “Content of the support group”. Each category had a number of subcategories assigned to them. Together, the categories described the views of men, diagnosed with prostate cancer, regarding the presentation and the content of Rehabilitation with conversation and yoga [RSYG]. The most surprising result was that several men, who had not participated in RSYG, expressed an interest in participating. Their main reason to not having participated was lack of time. Conclusion: In pursuit of more participants for RSYG, the persons in charge must not only design an appealing flyer or become more visible to the men. Nor is it enough that other health professionals, such as doctors and nurses, order the men to attend. The content of the support group must become more adaptable to the individual needs of the men since every man suffers different symptoms from prostate cancer. The spouses of the men should be included in the support group since they too get affected by the cancer. A mix of the strategies mentioned above should be tried and evaluated.

Denna uppsats handlar om hur man som professionell musiker lär sig att hantera stress och öka prestationen. Stress, nervositet och rampfeber är ett vanligt problem bland musiker som kan vara ett otroligt störande moment som förhindrar att man presterar på topp. I uppsatsen skriver jag om vilka metoder som finns för att motverka stress och dess symtom. Metoderna avser visualisering, meditation, idrottspsykologi och fysisk aktivitet. / <p> </p><p>G. Fauré Violinsonat nr. 1 A-dur op. 13    </p><p> I. Allegro molto </p><p> II. Andante </p><p> III. Allegro vivo </p><p> IV. Allegro quasi presto</p><p> </p><p>                            </p><p>F. Poulenc  Violinsonat op. 119</p><p>I. Allegro con fuoco </p><p>II. Intermezzo. Très lent et calme</p><p>III. Presto tragico </p><p> </p><p></p><p>P. Tjaikovskij      Valse-Scherzo op. 34 </p><p></p><p> <em>Daina Mateikaite, violin </em></p><p><em> Joakim Martinsen, piano </em></p><p></p><p></p><p> J.P. Sousa  Stars and stripes (arrangemang för 2 violiner)arr: B. Dukov </p><p>  </p><p> <em>Sina Salim, violin </em></p><p><em> Daina Mateikaite, violin </em></p>

No description available.

Det är väl känt att fysisk träning har positiva effekter på både hjärna och kropp. Den fysiska och mentala hälsan har bevisligen förbättrats i relation till träning, det människan dock inte visste förrän sent 1990-tal var att människan kunde, med hjälp av träning, producera nya hjärnceller vilket har varit en viktig beståndsdel i vidare forskning om hjärnan och dess inlärningsprocess. I följande studie är en undersöks av musikalisk övning i samband med låg- respektive högintensiv träning. Studien genomfördes med mig själv som försöksperson under två veckors träning med en veckas vila emellan. Träningen registrerades med pulsband. Vecka 1 bestod av lågintensiv träning och vecka 2 av högintensiv träning. Träningspassen utfördes under fyra dagar av sju och för att göra undersökningen så jämn som möjligt valdes samma tider under båda veckorna. Efter varje träningspass följde 30 minuters övning på huvudinstrumentet violin. För varje repeterades ett nytt stycke. Resultatet visar att träningen både förbättrat inlärningen och det musikaliska utförandet. I ett framtida forskningsprojekt skulle det vara intressant att undersöka ifall samma upplägg över längre tid skulle resultera i markant ökad förbättring av övningsresultaten.