Syftet med arbetet är att undersöka vilka inställningar fyra sångpedagoger har gällande samspelet mellan vokalfundament och elevers personliga uttryck. Detta har gjorts genom kvalitativ intervjuer. Tidigare forskning tyder på att rösten är sammankopplad med identiteten. Under gymnasietiden kan sökandet efter röstidentiteten bidra till utmaningar för sångpedagogen, då den inre motivationen är starkt sammankopplad till musikaliska preferenser. Olika soundideal finns inom olika genrer vilket innebär många valmöjligheter för sångare. Resultatet visar att sångpedagogerna värdesätter elevers inre motivation. Aspekter som trygghet i undervisning, genretillhörighet och adekvata kunskaper i grundläggande sångteknik anses påverka samspelet mellan vokalfundament och röstidentitet. Elever i ett identitetssökande under tonåren använder sig av härmning och imitation utifrån soundideal, vilket visade sig inte enbart vara negativt. Tillit och förtroende i sångundervisning är grundläggande för att avslappning ska infinna sig för att underlätta arbetet med sångteknik.

Slashergenren har återkommande kritiserats för att vara sexistisk, exempelvis genom att unga kvinnliga karaktärer som dricker alkohol eller har sex vanligen mördas tidigt i filmen, medan karaktärer som bättre motsvarar samhällets förväntningar om hur en duktig tjej ska bete sig belönas med att överleva filmen. Slasherfilmer ger uttryck för ideologi i sin narrativa struktur, genom att göra implicita moraliska ställningstaganden kopplade till död och överlevnad. Syftet med den här undersökningen är att ta reda på om slasherfilmer släppta under de senaste tio åren fortfarande ger uttryck för en sexistisk ideologi. Undersökningen kommer att utgå från följande frågeställningar: Vilka roller, egenskaper och handlingar förknippas med överlevnad respektive död hos de kvinnliga karaktärerna i filmerna? Vilka ideologiska ståndpunkter tillkännager denna uppdelning av roller, egenskaper och handlingar? Hur skiljer sig dessa ideologiska ståndpunkter från motsvarande ståndpunkter i äldre slasherfilmer? Teorin bygger på populärkulturens förmåga att avspegla samhället och dess ideologier. Det analytiska ramverket baseras på Umberto Ecos strukturella analys och ideologikritik av James Bond. Genom genre- och narrationsanalys har fyra slasherfilmer analyserats. Resultatet visar att slashergenren fortfarande ger uttryck för sexistisk ideologi, men att mindre förändringar har skett. De kvinnliga karaktärerna skuldbeläggs och straffas för sina sexuella drifter och relationer eller belönas för avhållsamhet och ensamhet. Resultatet visar dock på en viss nedtoning av femininitet som en underlägsen egenskap och konsumtion av rusmedel som en oacceptabel handling bland unga tjejer.

京都大学 / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(文学) / 甲第18438号 / 文博第651号 / 新制||文||605(附属図書館) / 31316 / 京都大学大学院文学研究科文献文化学専攻 / (主査)教授 佐々木 徹, 教授 若島 正, 准教授 廣田 篤彦 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Letters / Kyoto University / DGAM

京都大学 / 0048 / 新制・課程博士 / 博士(人間・環境学) / 甲第21471号 / 人博第872号 / 新制||人||209(附属図書館) / 2018||人博||872(吉田南総合図書館) / 京都大学大学院人間・環境学研究科共生人間学専攻 / (主査)准教授 高橋 幸, 教授 桂山 康司, 准教授 DALSKY,David Jerome, 教授 田地野 彰 / 学位規則第4条第1項該当 / Doctor of Human and Environmental Studies / Kyoto University / DGAM

No description available.

I argue that Lucretius uses conventions of epic poetry and changes them to support his philosophical teachings. The proem of De rerum natura can be used to show how this occurs. The key moments within the proem include the invocation to Venus, how Venus is described as maternal and creative, the usage of socia to ask Venus for aid, the episode between Venus and Mars, and the establishment of Epicurean physics. I argue that the purpose of changing the expected conventions of epic is to better frame Lucretius' key idea of the purpose of life, namely reproduction.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur begreppen genre och texttyp används i gymnasieskolans nationella samt lokala styrdokument för kurserna svenska A och svenska B och att undersöka hur fem gymnasielärare i svenska tolkar begreppen och ser på begreppens roll i undervisning. Detta undersöks genom kvalitativa intervjuer med fem verksamma gymnasielärare i svenska samt genom textanalys av styrdokumenten: svenskämnets beskrivning, nationella kursplaner för svenska A och svenska B samt lokala arbetsplaner för samma kurser. Resultatet visar att lärarnas förståelse av begreppen genre och texttyp samt deras innebörd varierar vilket speglar forskningsläget. Lärarna har även en skiftande syn på huruvida begreppen är relevanta i undervisningen. En anledning till att genrekunskap anses väsentlig är att elever bör kunna förstå att olika texter har olika funktion. I motsats till detta menar vissa lärare att de inte arbetar med genre då det i stor utsträckning handlar om formaspekter och att de hellre fokuserar innehållet. När det gäller styrdokumenten används begreppen texttyp och genre men främst används varierande omskrivningar och exempel på texter. Vår slutsats är att tydliga definitioner, exempelvis i styrdokumenten, av hur begreppen genre och texttyp bör förstås i svenskämnet hade kunnat fungera som ett professionellt yrkesspråk som kan användas lärare emellan samt mellan lärare och elev.

SammanfattningNikolai Zavgorodni (2008)Titel: Rock- och popmusik i undervisningen.Syfte med denna studie är att undersöka vilken betydelse har musicerandet i elevernas musikaliska utveckling. Studien omfattar musikundervisningen i gymnasieskolan. Jag har använt mig av både kvantitativ och kvalitativ metoder i min studie. Den kvantitativa metoden var i form av enkätundersökningen och kvalitativa metoden i form av observationer men framförallt i form av definitioner, konceptioner och teoretiska konstruktioner. Resultatet visar att musicerandet har en stor betydelse för musikstuderande och rock- och popmusik har en hög status i undervisningen. Majoriteten av alla studerande anser att det är viktigt att man ska satsa mer på musicerandet än på teori på lektionerna. Det framgick även av enkätstudien att det är mycket viktig med genrebredd i musikundervisningen. Många musikstuderande i studien anser att rock och popmusikgenrer har en stor betydelse i musikundervisningen. En viktig aspekt är att läraren ska engagera sig i elevernas musikaliska utveckling. Sökord: genre, ensemble, musikundervisning, musicerandet. / Abstract Nikolai Zavgorodni (2008)Title: Rock and popmusic in education. A study on the importance of rock and popmusic playing in music education. The aim of this study is to find out what music students think about playing in music lesson and their reflections on the importance of genre in music education. The study covers music education in high school. I have used both of quanititative and qualititative methods in my study. The quantitative method vas in the form of queststionnaires and qualitative method in the form of my observations above all in the form of definitions, conceptions and theoretical constructions. The result shows that play the instuments is very important for students and rock and popmusic have a high status in music education. The majority of students prefer more to play the instruments than their have theory in the lesson. The most of music students in high school believ that rock and popmusic is very important things in music education. One importans aspect is that teacher’s commitment to the students musical development. Keywords: genre, ensemble, music education, play the instruments.

This dissertation examines the academic and social goals that three second-grade English language learners in a U.S. urban school bring to their blog-mediated academic writing practices, and the interrelated nature of those goals. This study aims to bridge the dichotomy between approaches to studying computer-mediated language and literacy development that are oriented toward academic goals inside school, and those that are oriented toward social goals outside school. The study also aims to investigate connections between language use and language development by highlighting linguistic features of semiotic choices that the students made for their texts. This builds upon recent research studies of literacy practices that focus only on situated uses of literacy in various social and cultural contexts (Christie & Martin, 2007). In this study, learning is defined as appropriation and language is defined as a semiotic system, from sociocultural perspectives that capture the transformative nature of tool-mediated practices (Bakhtin, 1981; Halliday, 1985; Kress, 1998; Vygotsky, 1978). Ethnographic data collected over the course of a year include students’ texts, blog comments, videotaped classroom interactions, interviews, instructional materials, and school documents. Analysis of the data examines student goals, semiotic choices employed by the students, and roles adopted by the students, in the social processes of learning academic genres. Systemic functional linguistics is used to analyze register variables across texts and blogging comments, to examine changes in the students’ uses of linguistic resources. The findings demonstrate that students appropriate blogging for both academic and social goals, and compose their texts by drawing on linguistic features appropriate for goals related to the audiences reading their blog posts. Writing for meaningful goals and for wider audiences encourages ELLs to become more invested in learning, and to use linguistic patterns in context-dependent ways. The study concludes with a discussion of the significance of social goals in developing critical academic literacies (Gebhard, Harman, & Seger, 2007), and implications for K-12 educators who are attempting to open up curricular spaces in which all stakeholders collaboratively work toward transformative learning experiences for ELLs (Willett & Rosenberger, 2005).

This dissertation examines Elfriede Jelinek’s investigation of Austria’s and Western Europe’s “obscene fantasies” through her “perversion” of generic forms in three of her best-known texts (Die Liebhaberinnen, Lust, and Die Klavierspielerin). It also investigates how these texts, at first glance less overtly political than Jelinek’s later work, can be seen as laying the groundwork for her later, more political, analysis of Austrian fascism and racism. The dissertation is composed of three chapters; each investigates a central psychoanalytic concept (alienation, jouissance, perversion and sublimation) and reads a Jelinek text in relation to the genre that it is perverting, exposing the “obscene fantasies” that lie at its heart. Chapter One examines how Jelinek depicts alienation (in the Marxist, socialist feminist, and Lacanian senses) in her 1975 novel Die Liebhaberinnen, and explores how Jelinek’s depiction of alienation functions to make Die Liebhaberinnen an anti-romance. Chapter Two addresses whether Jelinek’s novel Lust (1989) is a pornographic or anti-pornographic text. I investigate the complex relationship between aesthetics and pornography, arguing that many other Jelinek scholars collapse the distinction between mass-cultural forms of pornography and the high-cultural pornography of Bataille and Sade, and thus fail to understand how her text is simultaneously pornographic and anti-pornographic. Chapter Three focuses on Jelinek’s novel Die Klavierspielerin (1983), examining the development of its protagonist as a (perverse) sexual subject, and her ultimate failure to achieve a stable sexual position and how Jelinek’s text perverts the genre of the Künstlerroman. It also discusses Erika’s training as a pianist as a possible causal factor of her perversions and lack of sexual identity, concluding that her inability to sublimate demonstrates the similarities (and differences) between the artist and the pervert, illustrating how Jelinek’s novel deviates from the traditional Künstlerroman. The dissertation argues that the disruption of genres is one of Jelinek’s most significant literary contributions, her works functioning to create a “negative aesthetics” as opposed to a positive reworking of generic forms. Jelinek rejects an identificatory mode of writing and refuses to create “positive” subjects, preferring instead to produce art that is a “critique of praxis as the rule of brutal self-preservation at the heart of the status quo” (Adorno, Aesthetic Theory, 12).