Rolluppfattningar bland statstjänstemän har studerats under en lång tid där individens roll harbestämts utifrån förväntningar om deras attityder. Det yttrar sig i personens omgivning menockså genom föreställningen gällande de krav på attityder som situationer ställernämndemännen inför. Genom debatter har det även framkommit att nämndemän ifrågasattsgällande sin roll att agera opolitiskt och opartiskt. I denna problematik tog studien sinutgångspunkt för att med hjälp av sju intervjuer med nämndemän vid Halmstads tingsrätt se hurde uppfattar sig själva i sin roll som nämndemän. Det teoretiska ramverk som använts för attkategorisera nämndemännen är Anders Mellbourns teori om rolluppfattningar bland statstjänstemän,där tre modifierade rolltyper har utvecklats för att passa studien. Syftet med studienvar att utifrån rolluppfattningar kategorisera nämndemän vid Halmstads tingsrätt, vilket gjortsför att bidra med kunskap om hur de uppfattar sig själva i sin roll som nämndemän. Genomintervjuerna med nämndemännen så dras slutsatsen att samtliga tre rolltyper går att finna blandde studerade nämndemännen och utifrån studiens analys tros detta bero på dels antalet år somnämndemännen har varit politiskt aktiva samt att åldern kan ha en påverkan gällande omnämndemannen kan kategoriseras som den desto mer klassiska rolluppfattningen.

<p>Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning som Halmstads kommun har inkluderat boendesegregationsfrågan i sin översiktplanering, samt om hanterandet av frågan i samband med den fysiska planeringen har genererat goda förutsättningar för att implementera eventuellt förekommande integrationsmål. </p><p>Metod: Samtalsintervjuer med fem tjänstemän och fem politiker för att studera hanterandet av integrationsfrågan i beredningen och verkställandet av den kommunövergripande översiktsplanen för Halmstads kommun från år 2000. Metoden består också av beskrivande idéanalys av översiktsplanen för att kunna avgöra dess tydlighet och giltighet avseende integrationsfrågan på bostadsmarknaden i Halmstad.</p><p>Resultat: Det har kunnat påvisas att Halmstads kommun har angett målet att motverka segregation i översiktsplanen, men det har samtidigt funnits stora problem som försvårat implementeringen av detta mål och styrningen av bostadsmarknaden mot integration. </p><p>Under beredningsfasen förelåg det problem med att inkludera integrationsfrågan då man utgick från en traditionell syn på samhällsplanering som innefattade andra värden är integration. Framför allt dominerade mer tekniska värden under beredningen av planen.</p><p>Under beslutsfasen försvårades implementeringen av att översiktsplanen varken var tillräcklig tydlig eller giltigt för att kunna fungera som vägledning för de implementerande organen. Otydligheten bestod i att det saknades anvisningar om hur de implementerande organen skulle relatera sina arbeten till integrationsmålet. Ogiltigheten härrörde från att det varken fanns en korrekt beskrivning av segregationsmönstren i staden eller av relationen mellan åtgärder och mål.</p><p>Under genomförandefasen försvårades implementeringen av översiktsplanens integrationsmål av att de verkställande tjänstemännen och politikerna i nämnder och förvaltningar inte förstod eller förmådde relatera sina uppdrag till integrationsmålet i översiktsplanen. Viljan att verkställa integrationsmålet saknades dock inte.</p>

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning som Halmstads kommun har inkluderat boendesegregationsfrågan i sin översiktplanering, samt om hanterandet av frågan i samband med den fysiska planeringen har genererat goda förutsättningar för att implementera eventuellt förekommande integrationsmål. Metod: Samtalsintervjuer med fem tjänstemän och fem politiker för att studera hanterandet av integrationsfrågan i beredningen och verkställandet av den kommunövergripande översiktsplanen för Halmstads kommun från år 2000. Metoden består också av beskrivande idéanalys av översiktsplanen för att kunna avgöra dess tydlighet och giltighet avseende integrationsfrågan på bostadsmarknaden i Halmstad. Resultat: Det har kunnat påvisas att Halmstads kommun har angett målet att motverka segregation i översiktsplanen, men det har samtidigt funnits stora problem som försvårat implementeringen av detta mål och styrningen av bostadsmarknaden mot integration. Under beredningsfasen förelåg det problem med att inkludera integrationsfrågan då man utgick från en traditionell syn på samhällsplanering som innefattade andra värden är integration. Framför allt dominerade mer tekniska värden under beredningen av planen. Under beslutsfasen försvårades implementeringen av att översiktsplanen varken var tillräcklig tydlig eller giltigt för att kunna fungera som vägledning för de implementerande organen. Otydligheten bestod i att det saknades anvisningar om hur de implementerande organen skulle relatera sina arbeten till integrationsmålet. Ogiltigheten härrörde från att det varken fanns en korrekt beskrivning av segregationsmönstren i staden eller av relationen mellan åtgärder och mål. Under genomförandefasen försvårades implementeringen av översiktsplanens integrationsmål av att de verkställande tjänstemännen och politikerna i nämnder och förvaltningar inte förstod eller förmådde relatera sina uppdrag till integrationsmålet i översiktsplanen. Viljan att verkställa integrationsmålet saknades dock inte.

Flertalet av de bostadsområden, vilka vi idag kallar för ”utsatta”, uppkom som ett resultat av den bostadspolitik som tog sin början efter andra världskrigets slut och kan sägas ha nått sin kulm i det vi känner igen som miljonprogrammet. Målet med, den relativt nya, storstads- och den urbana politiken är att bryta mönster av det utanförskap som existerar inom dessa områden. Den senaste reinkarnationen av denna politik är det lokala utvecklingsavtalet (LUA). Kommuner ingår avtal med staten utifrån ett ramverk vilket säger att kommunerna åtager sig att genom samverkan och tvärsektoriella partnerskap arbeta med urbant utvecklingsarbete. Halmstads kommun har sedan år 2007 ingått ett lokalt utvecklingsavtal med staten för stadsdelen Andersberg. Detta fungerar som bakgrund till uppsatsen vars syfte är att pröva den s.k. vehikelteorin på det lokala utvecklingsavtalet i Halmstads kommun. Vehikelteorin säger att det lokala utvecklingsavtalet är ett sätt för staten att styra kommuner till att arbeta nätverksbaserat och tvärsektoriellt med urbant utvecklingsarbete. Uppsatsen vill med andra ord klargöra graden av nätverksbaserat och tvärsektoriellt utvecklingsarbete i Halmstads kommun, och framförallt utreda huruvida dessa samverkansformer och detta utvecklingsarbete är ett resultat av det lokala utvecklingsavtalet. Uppsatsens resultat visar att det inte finns belägg för att de samverkansformer som existerar inom utvecklingsarbetet är ett direkt resultat av det lokala utvecklingsavtalet. Vad som dock kan fastslås är att det lokala utvecklingsavtalet har inneburit en klar ökning av utvecklingsaktiviteter.

En intensiv förändringsprocess har kunnat identifieras runt om i Sveriges kommuner där en rad reformer genomförts i syfte att skapa forum för ökat medborgerligt deltagande. Syftet är att på så vis stärka demokratin på lokal nivå. I Halmstads kommun arbetar man med medborgerligt deltagande i flera projekt, Framtid Oskarström är ett av dem. Det finns dock en spänning i debatten kring om den lokala demokratin stärks genom att arbeta med medborgerligt deltagande. Omfattande kritik har riktats mot det deltagardemokratiska idealet, ändå arbetar Sveriges kommuner intensivt med att öka det medborgerliga deltagandet i politiska projekt och processer mellan de allmänna valen. Denna uppsats har två stycken syften. För det första har nivån av medborgerligt deltagande i projektet Framtid Oskarström studerats och för det andra har utsagor om kritik mot det deltagardemokratiska idealet undersökts. Fem stycken intervjuer har genomförts och resultatet visar att nivån av medborgerligt deltagande i Framtid Oskarström är medverkande dialog och respondenternas utsagor om kritiken som riktats mot det deltagardemokratiska idealet visar att det finns kritik som respondenterna håller med om, och som de inte håller med om.

Användningen av sociala medier både för klubbar och supportrar har sett en snabb ökning i fotbollssammanhang. Syftet och målen med användningen mellan dem skiljer sig däremot, där fotbollsklubbar är ute efter en potentiell källa som uppmuntrar ekonomiska möjligheter. Supportrars användning är kopplat till tillhörighet och engagemang, där exakta motiv och behov av en fotbollsklubbs sociala medier behöver identifieras. Denna studie syftar att undersöka supportrars behov av en mindre fotbollsklubbs sociala medier utifrån ett uses and gratifications perspektiv. Detta för att se om klubben tillfredsställer supportrarnas behov och uppmuntrar användning och engagemang för att se om en mindre klubb kan utnyttja de finansiella möjligheterna av sociala medier. Det undersöks även om Covid-19 pandemin har lett till ett ökat behov av sociala medier för supportrarna. Studien är baserad på Halmstads BK, som representerar en mindre fotbollsklubb, och dess supportrar. Tre kvalitativa intervjuer samt en enkätundersökning med 106 deltagare har genomförts utifrån studiens syfte. Resultatet visar att Halmstads BK:s supportrar använder sig primärt av klubbens sociala medier för att få information kring laget. Tillhörighet och interaktion är även ett identifierat behov hos supportrarna, däremot tillfredsställs inte behoven av klubben och kanalernas användning drabbas negativt. Pandemin tillförde inte heller ett utökat behov av klubbens medier utan återställde endast behovet till hur det var innan pandemin. I och med låg aktivitet på klubbens medier så är en finansiell modell runt sociala medier inte lämplig i nuläget. / Social media usage is rapidly increasing for football clubs and supporters. Their purpose with social media differs however, where a football club is looking for a potential source that encourages financial benefits. A supporter’s use of social media is linked to belonging and engagement, however their exact motives and needs must be identified. This study means to establish the needs of a club’s social media pages for supporters to a smaller club with a Uses and Gratifications perspective. By establishing the supporters' needs and gratifications sought and how well the club meets and encourages them, it can be determined how well a club is positioned to benefit from social media’s financial benefits. The impact of the Covid-19 pandemic on supporters needs of its club’s social media is also studied. This study is based on Halmstads BK, which represents a smaller football club, and its supporters. This study contains three qualitative interviews as well as a survey with 106 respondents. The result shows that Halmstads BK’s supporters primarily use the club’s social media to seek information about the team. Belonging and interaction is also an identified need that is currently not being met by the club which negatively impacts the channel's activity. The pandemic did not increase the supporters' need for the club’s social media but rather brought it back to how it was before the pandemic. Because of the low activity on the club’s channels a financial model around social media is not suitable at this moment.

Urbanplanering är idag ett aktuellt ämne. Under 1900-talet har Sverige haft en socialistisk syn på urbanplanering men under de senaste två decennierna har detta ändrats mot ett nyliberalt synsätt. Nyliberalism innebär ett styrsystem präglat av governance med ett vinsttänkande som prioriterar ekonomiska värden, något som genomsyrar all urbanplanering idag enligt den amerikanske urbanforskaren Susan S. Fainstein. Fainstein har tagit fram en teori om Den rättvisa staden där hon utvecklat tre grundläggande sociala rättvisevärden i urban samhällsplanering. För att uppnå Den rättvisa staden behövs tre rättvisevärden: demokrati, mångfald och jämlikhet. Denna studie applicerar hennes teori i en fallstudie om Södra infarten i Halmstad. Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med politiker och tjänstemän, kombinerat med en textanalys. Studiens slutsats är att Halmstads kommun enbart uppfyller tre av nio kriterier utifrån den operationalisering vi gjort av Fainsteins rättvisevärden. Detta innebär att kommunens urbanplanering för Södra infarten inte uppfyllde något av de tre värdena för Den rättvisa staden.

Denna uppsats har kommit till för att undersöka vad som diskuterades inom Göteborgs kvinnliga diskussionsklubb och Halmstads kooperativa kvinnogille under perioden 1911-1921. Folkbildningsforskningen har tenderat att utgå från ett klassperspektiv, syftet är därför att göra en undersökning där tonvikten delas av ett genusperspektiv, som stora delar av tidigare forskning negligerat. Men också ett klassperspektiv i jämförelsen mellan de två diskussionsklubbarna. Min studie utgår i huvudsak från två antologier från Mimer som mer eller mindre har ensamrätt på folkbildningsforskningen i Sverige. Huvudslutsatsen som jag med denna studie kan göra är att genusstrukturer i samhället kan likställas med klasskillnader i fråga om vilken betydelse de har för innehållet i diskussionsklubbarna.

Det kommer ständigt nya förslag om hur demokratin ska utvecklas och förnyas. Syftet med denna uppsats är att Polismyndighetens verksamhetsidé medborgarlöften, som är en form av medborgardialog, ska analyseras för att se om medborgarlöften är ett bidrag till utvecklingen av den representativa demokratin. Det teoretiska ramverk som studien utgår ifrån är modellen EPG som innehåller ett antal kriterier som bör uppnås för att medborgardialogen ska vara ett bidrag till förnyandet av demokratin. Undersökningen ska ske genom textanalys av dokument samt intervjuer som ska analyseras utifrån modellen EPG. Resultatet av undersökningen är att alla kriterier inte uppfylls i varken dokumentanalysen eller intervjuerna. Polismyndighetens målbild av medborgarlöften är större än vad verkställandet lyckades åstadkomma. Eftersom att alla kriterier inte är uppfyllda är slutsatsen att Polismyndigheten i Halmstad och Halmstads kommuns samarbete med framtagandet av medborgarlöften i nuläget inte är ett bidrag till förnyandet och utvecklingen av den representativa demokratin.

Studien undersöker hur Halmstads kommun arbetar med och vilken inställning invånarna har till invånardeltagande i Östra Halmstad. Syftet är att få en ökad förståelse för vilka upplevelser kommunrepresentanter och invånare har samt vilka som inkluderas och representeras i arbetet. Dessutom att ta reda på ifall det finns ett intresse hos invånarna att delta i områdesutveckling. Empirin nås genom semistrukturerade intervjuer och bearbetas med utgångspunkt i en hermeneutisk ansats. Vidare används fyra sociologiska teorier kopplade till invånardeltagande och stadsplanering; Rolf Lidskogs teori om det offentliga rummet, Jan Inge Jönhills distinktionspar inklusion och exklusion, Don Mitchells begrepp rätt till staden samt Kevin Murphys definition av social hållbarhet. Resultatet visar att Halmstads kommun arbetar med invånardeltagande men att den trots detta inte har en gemensam definition av begreppet. Kommunen inkluderar enbart vissa samhällsgrupper och det är oklart ifall samtliga invånare representeras i arbetet, fastän det finns ett intresse bland invånarinformanterna att delta. De inte heller kännedom om kommunens arbete med invånardeltagande och även om kommunen har en jämlik vision finns det områden som behöver utvecklas för att arbetet ska bli socialt hållbart. / This study examines how Halmstads municipality is working with residents participation in East Halmstad and what attitude residents have. The aim is to gain a better understanding of which municipal representatives and residents experiences, and who is included and represented. Also, to find out if there is an interest among residents to participate in area development. The material is reached through semistructured interviews and a hermeneutic approach is used. Further, four sociological theories are central; Rolf Lidskog's theory of public space, Jan Inge Jönhills distinguishing couple inclusion/exclusion, Don Mitchell's concept of the right to the city and Kevin Murphy's definition of social sustainability. The result shows that the municipality works with residents participation, but it does not have a common definition of the concept. The municipality only includes certain social groups and it is unclear if all residents are represented, although there is an interest among residents to participate. The residents don´t have knowledge of the municipality's work and Halmstads municipality has an equal vision, but some areas needs to be developed in order for the work to be socially sustainable.