Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapSpecialpedagogisk påbyggnadsutbildningVårterminen 2009AbstraktMalmgren, Therese (2009) Handledning som arbetsverktyg för pedagoger. ( Guidance as a functional tool for educators) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogik, Lärarutbildningen, Malmö högskolaSyftet med denna studie var att försöka ta reda på hur pedagoger ville att handledning skulle vara utformad och vad den skulle kunna innehålla, för att kunna användas som ett regelbundet arbetsverktyg. Dessutom syftade den till att försöka ta reda på vad, om något, som behövde förändras på organisations-, grupp- och individnivå för att vara så meningsfull som möjligt. Jag valde att göra kvalitativa intervjuer med sju personer, med semistrukturerade intervjufrågor. Av dessa sju var fyra stycken 1-7 lärare, två stycken 4-9 lärare samt en förskollärare.Resultatet visade att flera av intervjupersonerna ansåg att det var viktigt att kunna se sina fördelar och nackdelar, styrkor och svagheter, i ett handledningssamtal. Andra ansåg att möjligheten att kunna samtala om de problem man hade, utan att göra några värderingar var viktigt. Vidare ansåg man det också nödvändigt med ett givande och tagande i diskussionerna. Vad det gällde innehållet ville flera ha ett smörgåsbord med tips och idéer på hur man arbete med vissa elever. Det var även bra om diskussionerna var lösningsinriktade och om handledare verkade inom skolans värld. En del av de förändringar som pedagogerna ville genomföra var ledningens ökade intresse för handledning, sin egen möjlighet att ta sig tid och kunna ta kritik. Utöver detta ville flera av intervjupersonerna att ledningen skulle se till att tid avsattes för handledning.Nyckelord: handledningssamtal, lösningsfokusering, specialpedagogiska arbetsätt.Therese Malmgren Handledare: Barbro BruceExaminator: Elsa Foisack

Denna fenomenografiskt inspirerade studie har som syfte att öka kunskapen om variationen i specialpedagogers uppfattningar av sina bidrag i skolans kompetenshöjande insatser. Syftet är även att försöka fördjupa förståelsen för specialpedagogers inflytande på lärares kompetensutveckling. I studien intervjuas åtta utbildade specialpedagoger från sammanlagt fyra kommuner i södra och norra Sverige. Tillsammans representerar de samtliga stadier på grundskolan och även gymnasieskolan. I den fenomenografiska analysen kartlades specialpedagogernas uppfattningar, varvid sex kategorier framkom. Dessa är Planering av kompetensutveckling, Samarbete skolledningen, Informationsöverlämnande, Experten – inspiratör och stöd, Handledning samt Mentorsroll. Inom handledningskategorin utkristalliserade sig tre undergrupper, Enskild handledning, Grupphandledning och Handledning i kurser. Bilden som framträdde i studien visar att specialpedagogers bidrag till kompetenshöjande insatser och lärares kompetensutveckling är omfångsrik. Handledning i olika former utgör en stor del av specialpedagogernas inflytande på lärares kompetensutveckling. Men specialpedagogens handledningsinsatser är beroende av respektive verksamhets sociokulturella kontext, av specialpedagogernas kompetens och dessutom av deras personlighet. Specialpedagogens arbetsuppgifter behöver ständigt diskuteras så att inga begränsande ramar uppstår som hindrar specialpedagogen från att bidra till skolans kompetenshöjande insatser och därmed lärares kompetensutveckling.

denna studie, syftade till att få närmare kunskap om specialpedagogens handledningssamtal inom skolan. Vi fokuserade på hur handledningens aktörer reflekterade, resonerade och beskrev handledning som ett verktyg. Intervjuer gjordes enskilt med pedagoger samt specialpedagoger och efter transkribering togs tre teman ut för djupare analys: Handledningens syfte och mål, handledningssamtalets form och innehåll, samt aktörernas roller inom handledning. Vi försökte urskilja vilka hinder och möjligheter som upplevdes i specialpedagogers handledningssamtal. Studiens resultat visade att handledningssamtalets kunde ha olika syften för specialpedagoger och pedagoger. Vissa aktörer såg handledningen som ett tillfälle för kunskapsutveckling medan andra såg det som ett tillfälle att träffas och diskutera, reflektera och dryfta saker som sågs som problem. Specialpedagoger och pedagoger hade blandade erfarenheter av både individuella handledningssamtal och kollektiva handledningssamtal. Resultatet visade att flera ansåg att de individuella samtalen var mer rådgivande, personliga och trygga medan det kollektiva samtalet var ett mer planerat och förberett forum som sträckte sig över längre tid. Oftast var det kollektiva samtalet också en beställning från rektor med ett tydligt syfte.  Specialpedagoger uttryckte ofta att samtalen borde innehålla en reflektionsprocess. Pedagoger ville allmänt att samtalen skulle ge svar på problemformuleringar som var individinriktade. Vi drog slutsatsen att kompetensutveckling var ett av målen med handledningssamtal. Förändringsperspektivet var relativt centralt och kunde ses som ett övergripande tema i handledningssamtal där reflektioner skapades mellan deltagarna. Flera pedagoger och specialpedagoger hade skilda uppfattningar om aktörernas roller och innehållet i handledningssamtalet.

Under de senaste åren har en del förändringar skett inom det specialpedagogiska området, bland annat på hur man ser på stödinsatser inom skola och rådgivning. Yrkesrollen som rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten innebär ett stödjande arbete som utgår från ett av regeringen utformat myndighetsuppdrag. Arbetet har ett specialpedagogiskt fokus där det handledande samtalet utgör ett av de främsta verktygen. Det är också en yrkesroll som utifrån skolpolitiska uppdrag och samhällsutveckling ständigt är i förändring.Inom forskningsfältet specialpedagogik och skola pågår studier internationellt såväl som i Sverige kring handledning och samtalspraktiker. Ett centralt tema i dessa är perspektivval, i meningen vems lärande som är i fokus för samtalen. Fortsatt forskning kring ämnet efterfrågas och i dagsläget saknas studier kring rådgivares yrkesroll i förhållande till uppdrag och en samtalande praktik.Syftet med undersökningen är att studera yrkessocialisation bland rådgivare inom en statlig myndighet. Utgångspunkten tas i deras berättelser och beskrivna erfarenheter.Undersökningen har yrkeslivsberättelser och ett specialpedagogiskt perspektiv som utgångspunkt där ämnet beaktas utifrån individ såväl som grupp, kollektiv och organisation. Den innefattar ett språkligt såväl som kollektivt lärandeperspektiv. I första hand har undersökningen ett hermeneutiskt och livsberättelsegrundat förhållningssätt med utgångspunkt i narrationsforskningsteorier.Resultatet visar på en komplex verksamhet där rådgivare beskriver ett spänningsfält mellan de egna och organisationens förväntningar ur ett kunskapsutvecklingsperspektiv. Kollaborativt och kollegialt lärande utgör en viktig faktor för arbetet inom organisationens samtliga nivåer.

Syftet med studien är att se hur begreppet handledning med fokus mot handledningssamtalens innehåll, form och funktion uttalas, konstrueras och legitimeras av förskollärarstudenter. Som metod har nio förskollärarstudenter i sin sista utbildningstermin intervjuats genom fokusgruppssamtal. Analysförfarandet utgår från Faircloughs tredimensionella analysmodell, diskursiv praktik, text och social praktik. Analysen utgår från frågorna vad som sägs och hur det sägs om handledning. Social praktik, i den här studien förskolan, och diskursiv praktik, där texter produceras och konsumeras, ses i ett dialektiskt förhållande. Studenter uttalar olika förväntningar och möter olika förutsättningar för handledning i den sociala praktiken. Vad studenterna säger om handledning har framträtt i följande fyra diskurser: Relationer i fokus, Dirigerande samtal i fokus, Sociala praktiken i fokus och Innehåll och kompetens i fokus. Hur studenterna önskar att detta genomförs beskrivs och diskuteras utifrån två huvuddiskurser: Kriterier för lärarutbildarens uppdrag och Kriterier för handledningssamtalets innehåll, form och funktion. Resultatet visar på att olika förutsättningar, kunskaper och kompetenser för handledning ger olika kvalitativa skillnader i studenternas utbildning. Förskolans sociala praktik präglas av begreppen omsorg, fostran och lärande, dess kultur och tradition kan ha en viss påverkan hur handledningssamtalen utformas. Uppdraget att handleda är oftast ålagt utan specifik kunskap eller kompetens att handleda efterfrågas. Relationsorienterade vardagliga möten uttrycks som en grund för god handledning. Innehållet i handledningssamtalen ska förena yrke, ämne och forskning, vilket i sig inte är självklart att lärarutbildaren har förmåga att göra. Yrkesspråket har en avgörande roll för hur studenten utmanas i sitt lärande. Den sociala praktiken blir oftast raster för bedömning och bekräftelse, där snarare studentens beteende bedöms än att studenten ges möjlighet till reflektion över sin kommande yrkesroll. Detta leder till om och hur lärarutbildningen ska förbereda studenter för handledning som en naturlig del i lärarutbildningen, för att på längre sikt kunna säkerställa god kvalitet under den verksamhetsförlagda utbildningen?

The aim of this investigation is to describe assessment as a meaning-making process in individual supervision of students in higher education of the aesthetic field. The qualitative analyses focus on how assessment is expressed within the supervision, in relation to the artistic professional field. The study was conducted within a multimodal socio-semiotic perspective. Sadler’s notion of quality and Bourdieu’s field concept of habitus, contributes to the social practice within the professional field, and in the full analysis of the empirical material. The case study examines assessment in an authentic environment. The data consists of video recordings from ten supervisions that took place in two different courses at two different colleges. The video recordings were transcribed through a multimodal framework and focused on the teachers’ and student’s speech, body movements, gazes and gestures during the sessions. Four selected supervision sessions were analysed based on the research questions and on the theoretical framework. The analyses revealed that assessment in higher education of the aesthetic field can be expressed as a process whereby the quality is related to the professional field. The students, as well as their teachers, are immersed in relationships, traditions and institutions that shape their artistic choices and judgments. The results indicate that students' meaning-making is linked to their previous experience in the artistic field. Teachers’ expectations of this experience have crucial implications for how the supervision sessions are shaped and designed. The shift of focus in the supervisions goes from the fulfilment of goals stated in the curriculum, to the meaning making, values, and perspectives that are recognized within the field of the arts. The study underlines the importance of conceptualization of the artistic processes. The overall results confirm previous studies showing that instruction and supervision in higher education of the aesthetic field develops in relation to the teacher's authority, expertise and in relation to students' independence.