<p>Examen vårdadministration, YH-utbildning:20 Yh-poäng</p>

<p>Examen i vårdadministration, YH-utbildning: 20 Yh-poäng</p>

<p>Examen i vårdadministration, YH - utbildning: 20Yh - poäng</p>

<p>Examen i vårdadministration, YH-utbildning: 20 Yh-poäng</p>

Sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvård har ett komplext arbete och stort ansvar, där vissa situationer kan påverka personalens psykiska mående negativt. Tidigare forskning har visat att sjuksköterskor inom ambulanssjukvården har en ökad risk för psykisk ohälsa. Studiens syfte var att kartlägga hur sjuksköterskor inom ambulanssjukvården hanterar dessa psykiskt påfrestande händelser och vilket stöd som sjuksköterskor är i behov av. Studien är en enkätundersökning med kvantitativ design. Enkätsvaren är insamlade via en anonym webbaserad enkät. Studien har riktat sig till totalt åtta ambulansstationer inom Västra Götalandsregionen (VGR), vilka var sex inom organisationen Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS) och två inom organisationen Sjukhusen i Väster (SiV). I resultaten framkom att kvinnor i högre utsträckning har varit med om psykiskt påfrestande händelser (p=0,014). Det framkom även att de som arbetat &gt;10 år upplevde att deras förmåga att hantera psykiskt påfrestande händelser hade förbättrats över tid jämfört med de som arbetat &lt;11 år (p=0,010). Det framkom att nio av tio (89,7%) har upplevt debriefing som hjälpsamt i bearbetningen men enbart 58,1% har blivit erbjudna debriefing. Majoriteten ansåg att det oftast är räddningstjänsten som tar initiativ till både gruppsamtal och debriefing. Att det kollegiala stödet var starkt och hjälpsamt var genomgående i studien. Resultatet visade även att det finns många olika typer av stöd som behövs och 69,4% av sjuksköterskorna önskade någon form av ytterligare stöd. Sammanfattningsvis behövs stöd efter psykiskt påfrestande händelser oavsett kön eller arbetserfarenhet inom ambulanssjukvården. Slutsatsen av studien är att det behövs ett ökat psykosocialt stöd för sjuksköterskor som arbetar inom ambulanssjukvården.

Ambulanssjukvårdens utveckling samt centraliseringen av förlossningskliniker under de senaste åren ställer högre kompetenskrav på ambulanssjuksköterskor. Antalet prehospitala förlossningar är få men i och med centraliseringen förväntas det vara ett uppdrag som ambulanssjuksköterskan kommer att möta mer frekvent. Trots begränsad utbildning i ämnet förväntas ambulanssjuksköterskan kunna hantera en förlossning. Studiens syfte var att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenhet av prehospital förlossning. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats har genomförts genom tio ostrukturerade intervjuer. Ambulanssjuksköterskorna valdes ut genom ett ändamålsenligt urval för att möjliggöra en bred variation. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys vilket genererade tio subkategorier, fyra generiska kategorier samt en huvudkategori. I resultatet redovisas huvudkategorin Känslomässiga vårdmöten med önskan om att skapa trygghet trots upplevd kunskapsbrist. Prehospital förlossning är ett uppdrag som väcker blandade känslor hos ambulanssjuksköterskor. Glädje, nyfikenhet, skräck och panik är några av känslorna som uppstår inför, under och efter en prehospital förlossning. Ambulanssjuksköterskans önskan att bemöta den födande kvinnan på ett professionellt och värdigt sätt försvåras av den upplevda otryggheten i uppdraget, vilken baseras på kunskapsbristen i ämnet. Erfarenheten hos ambulanssjuksköterskan är att prehospitala förlossningar brukar gå bra men oron för potentiella komplikationer som kan uppstå är överhängande. Önskan om mer utbildning betonas starkt. Studiens slutsats är att utbildning i prehospitala förlossningar bedöms vara nödvändigt för att ambulanssjuksköterskor ska kunna känna sig trygga i uppdraget samt för att kunna säkerställa god och säker vård.

Det har sedan början av 2000-talet skett en gradvis ökning av andelen som får vård för psykiatriska tillstånd. Specialistsjuksköterskan med inriktning mot psykiatrisk vård har flera specifika åtaganden, varav ett är att ansvara för att patienten får stöd och insatser för att stärka förmågan till egenvård och återhämtning. När specialistsjuksköterskan aktivt skapar tillitsfulla relationer, arbetar med en etisk medvetenhet, empati och gör patienten delaktig i utformningen av sin vårdplan, kan hon stötta patienten till egenvård och återhämtning. Specialistsjuksköterskan bör etablera god kontakt med anhöriga och ha insikt i att psykisk sjukdom drabbar hela familjen och inte bara den enskilde individen. Sjukvården har ansvar för att fånga upp patienter med svår psykisk sjukdom i ett tidigt skede för att minska lidande och återinsjuknande, men även för att spara på sjukvårdens resurser och ekonomi. Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vårds levda erfarenheter av att vårda patienter enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Enskilda, kvalitativa intervjuer genomfördes med åtta specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård för att utforska fenomenet. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån ett fenomenologiskt perspektiv med induktiv ansats. Resultatet presenteras i tre huvudkategorier och elva underkategorier. Huvudkategorierna benämns Professionell utveckling, Etiska överväganden och Vårdande förhållningssätt. Professionell utveckling består av underkategorierna Växa över tid, Reflektion, Kompetensutveckling och Självinsikt. Etiska överväganden utgörs av underkategorierna Etisk medvetenhet, Värna patientens Integritet och Intressekonflikter. Vårdande förhållningssätt utgörs av underkategorierna Lyhörd, Patientens delaktighet, Vårdande miljö samt Organisation och resursfördelning. I diskussionen förs resonemang kring studiens resultat utifrån en fenomenologisk livsvärldsteoretisk ansats. / Since the early 2000s, there has been a gradual increase in people receiving care for psychiatric conditions. The specialist nurse in psychiatric care has several specific commitments. The specialist nurse can support the patient in self-care and recovery with trusting relationships, an ethical awareness and involve the patient in the design of their care plan. The specialist nurse should involve relatives in the care and be aware that mental illness affects the whole family and not just the individual. The healthcare system must identify patients with severe mental illness at an early stage to reduce suffering and recurrence, and also to save healthcare resources and finances. The purpose of this study was to describe specialist nurses in psychiatric care's lived experiences of caring for patients according to the law on compulsory psychiatric care. Individual, qualitative interviews were conducted with eight specialist nurses in psychiatric care to explore the phenomenon. The analysis of the interviews was done from a phenomenological perspective with an inductive approach. The results are presented in three main categories and eleven subcategories. The main categories are called Professional Development, Ethical Considerations and Nurturing Approaches. Professional development consists of the subcategories Grow over time, Reflection, Competence development and Self-insight. Ethical considerations consist of the subcategories Ethical awareness, Protecting the patient's integrity and Conflicts of interest. Caring approaches consist of the subcategories Responsive, Patient participation, Caring environment and Organization and resource allocation. In the discussion, the results of the study are discussed based on a phenomenological life-world theoretical approach.

Chefer inom vård- och omsorgsorganisationer beskrivs ha en hög arbetsbelastning, stora ansvarsområden och ställs inför olika utmaningar och stressorer att hantera. Arbetet inom vård- och omsorgsorganisationer karaktäriseras av kontakt med människor med olika hjälpbehov. Verksamheterna styrs av både övergripande lagar samt av mål från styrande politisk majoritet. Omsättningen av chefer beskrivs som hög och att det idag är svårt att rekrytera och behålla chefer. Vilka chefsutmaningar som finns inom hälso- och sjukvårdsorganisationer och omsorgssektorn har lyfts fram i olika studier. Psykologiskt kapital har lyfts fram i studier som en inre resurs som har en betydande roll för att nå positiva resultat i arbetet. Syftet är att belysa hur första linjens chefer inom vård- och omsorgsorganisationer upplever egna inre resurser i arbetet som chef och hur det kan underlätta utövandet i chefsrollen. För att tydliggöra och medvetandegöra upplevelsen och betydelsen av dessa resurser genomfördes åtta semistrukturerade intervjuer med första linjens chefer inom äldre- och funktionshinderområdet. Kvalitativ innehållsanalys användes som metod för att analysera intervjuerna med fokus på resurser. Resultatet visar på upplevda inre resurser i form av arbetssätt, ledarskapskompetens, medvetenhet och inre stöd som underlättar hanteringen av utmaningar och hinder i chefsrollen. Resultatet kan relateras till teorin om psykologiskt kapital där kopplingar finns till de psykologiska resurserna hopp, självförtroende, resiliens och optimism, vilket talar för att teorin om psykologiskt kapital kan vara användbar för att kommunicera och tydliggöra strategier för att hitta sätt att använda sig av inre resurser i utövandet av chefsrollen.

Samhället står inför stora utmaningar, där fler blir äldre och färre vill utbilda sig inom vård- och omsorg. Vårdärenden blir alltmer komplexa, vilket verksamheter behöver möta med rätt kompetens. Kommuner och regioner behöver skapa nya arbetssätt i syfte att behålla sina anställda samt arbeta med kompetensförsörjning inom sina verksamheter.  För att kunna lyckas med detta uppdrag krävs det vissa förutsättningar, som exempelvis chefer som kan bedriva ett hållbart ledarskap inom sina verksamheter.  En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med sju chefer inom äldreomsorgen genomfördes i syfte att belysa vilka utmaningar och förutsättningar som finns för första linjens chefer verksamma på särskilt boende för äldre personer. Empiriska data resulterade i två kategorier: Ledarskapets dimensioner och Organisatoriska utmaningar, vidare identifierades åtta tillhörande underkategorier: Kompetens och ledarskapsstrategi, Förändring och utveckling, Uppdrag och ansvar, Medarbetarskap, Stödfunktioner, Ledningssystem, Politisk anpassning och Omgivningsfaktorer. Resultatet visar på flera utmaningar inom verksamheten men också förutsättningar som är framträdande för ett hållbart ledarskap inom vård och omsorg.

Bakgrund: Diabetes typ 2 har blivit ett stort globalt hälsoproblem. Det är en kronisk sjukdom som drabbar både unga och gamla och dess ökande förekomst beror till stor del på en ohälsosam livsstil. Att drabbas av diabetes typ 2 kan påverka människors hälsa och välbefinnande negativt. Att leva med diabetes typ 2 innebär att patienten gör livsstilsförändringar för att ha kontroll på blodsockernivåerna. Kost, motion och läkemedelsbehandling är centrala delar i egenvården för personer med diabetes typ 2. Sjuksköterskan har ett stort ansvar när det gäller hälsofrämjande arbete och bör öka patientens kunskap om egenvård och sjukdomshantering. Det är av stor vikt att ta hänsyn till patientens individuella behov för att kunna uppnå en god hälsa. Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: Studiens design är en litteraturöversikt baserat på kvalitativa artiklar. Resultatet av analysen presenteras utifrån tre teman och åtta subteman och visade att patienterna upplevde kunskapsbrist kring diabetes typ 2. Flertalet patienter upplevde känslor av ensamhet, skam, skuld, rädsla och stigmatisering vilket påverkade deras psykiska hälsa negativt. Livsstilsförändringarna var för många utmanande och hindrade egenvården. Patienterna upplevde också varierande stöd från omgivningen. I diskussionen diskuterades fyran subteman utifrån resultatet med tillägg av ytterligare artiklar för att stärka resultatdiskussionen. Slutsatsen av detta arbete är att det är viktigt att patienterna är delaktiga i sin vård och att de blir medvetna kring de risker som finns om egenvården inte sköts.