Older adults make up a significant and increasing proportion of the U.S. population and are frequent users of healthcare services. Ageism in healthcare, driven by an incomplete and narrowly biomedical perspective on aging, has been linked to various problematic outcomes for older patients, including under- and over-treatment. The purpose of this study was to use the theory of relational ageism to explore the relationship between personal aging anxiety among healthcare professionals and their attitudes to older patients, considering the potentially moderating factors of job role and work setting. Using convenience sampling, clinical healthcare professionals working for a mid-sized, regional healthcare system in the Mid-Atlantic region of the United States were invited to participate in an online survey, resulting in a sample of N = 145. Independent variables in this study included the sociodemographic variables of gender, age, race, ethnicity, level of education, formal geriatric or gerontological education, and years of expression, plus job role, work setting, and aging anxiety scores as measured by the Aging Anxiety Scale. The dependent variable was attitudes to older patients as measured by the Geriatric Attitudes Scale. Regression analysis findings suggest that while having formal geriatric or gerontological education was associated with more negative attitudes to older patients, other sociodemographic variables including gender, age, race, ethnicity, level of education, and years of experience were not predictive of attitudes to older patients. While physicians had more negative attitudes toward older patients than did nurses, therapists, and other types of clinicians, work setting was not predictive of attitudes toward older patients. Study findings also indicate that higher levels of personal aging anxiety of healthcare professionals were correlated with more negative attitudes to older patients. This study provides information that can inform diversity training for healthcare professionals in order to improve attitudes toward older patients and reduce age discrimination in healthcare. A key recommendation is the inclusion of an exploration of healthcare professionals’ internalized attitudes to aging in any diversity training in order to increase awareness that these internalized attitudes about aging may influence their attitudes to older patients.

<p><strong>Bakgrund:</strong> Våld mot kvinnor i partnerrelationer är ett stort samhällsproblem och varje år dör ungefär 17 kvinnor till följd av våldet. När kvinnorna besöker hälso- och sjukvården kan en unik möjlighet ges att upptäcka partnervåldet. <strong>Syfte: </strong>Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur kvinnor som blivit våldsutsatta av en manlig partner upplever vårdpersonalens bemötande. <strong>Metod: </strong>En allmän litteraturstudie gjordes som baserades på 14 vetenskapliga artiklar. <strong>Resultat: </strong>Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen inte vågade ställa frågan om partnervåld, dock hade de flesta positiva upplevelser av att vårdpersonalen satt ner och lyssnade på dem. Upplevelser av att integriteten och autonomin inte respekterades förkom och även att fokus låg på de fysiska skadorna och att det psykiska välbefinnandet glömdes bort. <strong>Diskussion: </strong>Diskussionen belyser fyra centrala fynd; att vårdpersonalen inte vågade ställa frågan, positiva bemötanden gällande att vårdpersonalen var närvarande och lyssnade på kvinnorna, att kvinnorna inte blev respekterade och tagna på allvar samt att kvinnornas psykiska välbefinnande glömdes bort. <strong>Slutsats: </strong>De flesta kvinnor som blivit utsatta för partnervåld upplevde att vårdpersonalen inte bemötte dem på det sätt de önskade och kvinnorna fick därmed inte den hjälp de var i behov av.</p> / <p><strong>Introduction: </strong>Intimate partner violence (IPV) against women is a big public health problem and every year about 17 women die in Sweden as a consequence of this. When the women seek healthcare, there can be a unique opportunity to discover IPV. <strong>Aim: </strong>The aim was to describe how women subjected to IPV experience how they were handled by healthcare professionals (HCP). <strong>Method: </strong>An overview based on 14 scientific articles was made. <strong>Result:</strong> The women experienced that the HCP did not have the courage to question about IPV but they had positive experiences regarding that the HCP sat down and listened. The result also showed a lack of respect for the integrity and autonomy and that the HCP often only treated the injuries and forgot about their psychological well-being. <strong>Discussion: </strong>Four central findings were highlighted; the HCP do not have the courage to ask about IPV, positive handling regarding the HCP were presence and listened, the lack of respect and not to be taken seriously and that the psychological well-being was forgotten. <strong>Conclusion: </strong>Most of the women experienced that the HCP did not handle them in the way they wanted, which resulted in the women not getting the help they needed.</p>

Bakgrund: Våld mot kvinnor i partnerrelationer är ett stort samhällsproblem och varje år dör ungefär 17 kvinnor till följd av våldet. När kvinnorna besöker hälso- och sjukvården kan en unik möjlighet ges att upptäcka partnervåldet. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur kvinnor som blivit våldsutsatta av en manlig partner upplever vårdpersonalens bemötande. Metod: En allmän litteraturstudie gjordes som baserades på 14 vetenskapliga artiklar. Resultat: Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen inte vågade ställa frågan om partnervåld, dock hade de flesta positiva upplevelser av att vårdpersonalen satt ner och lyssnade på dem. Upplevelser av att integriteten och autonomin inte respekterades förkom och även att fokus låg på de fysiska skadorna och att det psykiska välbefinnandet glömdes bort. Diskussion: Diskussionen belyser fyra centrala fynd; att vårdpersonalen inte vågade ställa frågan, positiva bemötanden gällande att vårdpersonalen var närvarande och lyssnade på kvinnorna, att kvinnorna inte blev respekterade och tagna på allvar samt att kvinnornas psykiska välbefinnande glömdes bort. Slutsats: De flesta kvinnor som blivit utsatta för partnervåld upplevde att vårdpersonalen inte bemötte dem på det sätt de önskade och kvinnorna fick därmed inte den hjälp de var i behov av. / Introduction: Intimate partner violence (IPV) against women is a big public health problem and every year about 17 women die in Sweden as a consequence of this. When the women seek healthcare, there can be a unique opportunity to discover IPV. Aim: The aim was to describe how women subjected to IPV experience how they were handled by healthcare professionals (HCP). Method: An overview based on 14 scientific articles was made. Result: The women experienced that the HCP did not have the courage to question about IPV but they had positive experiences regarding that the HCP sat down and listened. The result also showed a lack of respect for the integrity and autonomy and that the HCP often only treated the injuries and forgot about their psychological well-being. Discussion: Four central findings were highlighted; the HCP do not have the courage to ask about IPV, positive handling regarding the HCP were presence and listened, the lack of respect and not to be taken seriously and that the psychological well-being was forgotten. Conclusion: Most of the women experienced that the HCP did not handle them in the way they wanted, which resulted in the women not getting the help they needed.

Abstract The purpose with this study was to get knowledge if there are any possible differences in, and correlation between, experienced stress, experienced demands, experienced control and experienced social support in correlation to shiftwork. The study was made at two central hospitals in south of Sweden and had 90 participants (78 women and 12 men) that answered a questionnaire in the current variables. The result in experienced stress showed that there were no differences between shift workers. The results showed a difference between the day- and the nightshift in the correlation between control and stress. The writers speculates that the reason why the nightshift experience high stressvalues with high control can depend on the lack of presence by higher managers, compared with the dayshift. / Syftet med studien var att studera eventuella skillnader i, och samband mellan, upplevd stress, upplevda krav, upplevd kontroll samt upplevt socialt stöd i samband med skiftarbete. Arbetet genomfördes på två centralsjukhus i södra Sverige med 90 deltagare (78 kvinnor, 12 män) som besvarade ett frågeformulär rörande de aktuella variablerna. Resultatet vad det gäller upplevd stress visade att det inte finns någon skillnad mellan de olika skiften. Resultatet visade på en skillnad mellan dagtid och nattarbetare, den gällde vilket samband kontrollen hade med den upplevda stressen. Att nattarbetare upplever ett samband mellan hög stress och hög kontroll spekulerar författarna kan bero på att chefer inte finns tillgängliga i samma utsträckning som för dagtidsarbetarna.

This thesis uses a critical medical anthropology approach to explore healthcare professionals’ perspectives of Hansen’s disease (HD) patients’ treatment-seeking experiences in the United States. During semi-structured interviews my eight informants discussed challenges patients face when seeking treatment. The number one challenge discussed was that of knowledge gaps among healthcare professionals which influence misconceptions of HD being highly contagious and dangerous. Such misconceptions negatively influence patients’ treatment from start to finish. My informants discussed their understandings of, and roles in minimizing challenges for their patients.

Bakgrund: Över hela världen lever människor med HIV, en kronisk infektion som påverkar individens immunförsvar. Dessa människor har varit en utsatt grupp för diskriminering av samhället under flera år. Det vilar ett etiskt ansvar hos sjuksköterskan att bemöta och vårda människor på lika villkor samt med respekt för den personliga integriteten. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur människor som lever med HIV upplever möten med vårdpersonal. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt baserad på åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar. Resultat: I resultatet framkom fyra huvudkategorier: Att bli dömd och diskriminerad, Känslan av att vara smittsam, Känna tillit eller misstro samt Att bli respekterad. Slutsats: Sjuksköterskan har möjligheter i mötet med människor som lever med HIV, att verka för att individens känslor av utanförskap samt inskränkande av den personliga integriteten reduceras. Då patientens unika erfarenheter och behov tas tillvara i mötet beskriver människor med HIV upplevelser av att bli sedd för den person de är. Vilket är av värde i omvårdnaden, då målet för sjuksköterskan är att stärka patientens hälsoprocesser och verka för en individanpassad vård. / Background: People are living with HIV all over the world, a chronic infection that affects the individual's immune system. These people have been a vulnerable group, discriminated by society for several years. There is an ethical responsibility of the nurse to respond to and nurture people on equal terms and with respect for the personal integrity. Aim: The aim of this study was to describe how people living with HIV experience the encounter with healthcare professionals. Method: The study was conducted as a general literature review based on eight qualitative scientific articles. Results: The results revealed four main categories Being judged and discriminated, Feelings of being contagious, An emotion of trust or distrust and Being respected. Conclusion: The nurse has opportunities in the meetings with people living with HIV, to ensure that the individuals’ feelings of alienation and restrictive of personal privacy are reduced. When the patients’ unique experiences and needs are utilized in the meeting, people with HIV describes that they are being seen for who they are. Which is in the value of nursing care where the aim of the nurse is to strengthen the patients’ health processes and promote individual care.

Background One of the challenges to public health in Sweden is the consumption of excessive saturated fat and too little unsaturated fat. The National Board of Health and Welfare (NBHW), the Swedish National Food Agency (SNFA) and the health sector work together to tackle such challenges, through educating the public on healthy dietary habits. The SNFA provides guidelines for all nutritional information but some of the guidelines have often been questioned leading to uncertainty and differing attitudes towards the consumption of fat in particular. Aims The study’s aim was to compare healthcare professionals’ attitudes to dietary fat and fat consumption to those of non-health professionals. A further aim was to assess if the named two groups gave advice on dietary habits. Method An online questionnaire survey was carried out with the participation of 260 adults recruited through convenience sampling. The questionnaire comprised 13 questions and the data collected were compiled in Microsoft Excel then imported to IBM SPSS 20.0., for processing and analysis. Results were analyzed using chi-square tests with p&lt;0.05. Results A total of 73 healthcare professionals and 187 non-health professionals took part in the study.  Significantly more healthcare professionals than non-health professionals knew and were positive to established dietary advice regarding fat. There were however no differences between the two groups in the consumption of hard dietary fats. Both groups gave advice on dietary habits. Conclusions Healthcare professionals can be perceived as more knowledgeable than non-health professionals on fat consumption. The sharing of dietary advice by healthcare professionals may therefore lead to positive developments regarding those dietary guidelines that have often been questioned. This however requires that the healthcare professionals act professionally and separate what they do in private from what they advise their patients. / Bakgrund En av utmaningarna för folkhälsan i Sverige är konsumtion av för mycket mättat fett och för lite omättat fett.  Socialstyrelsen, det svenska Livsmedelsverket (SLV) och hälsosektorn arbeta tillsammans för att hantera utmaningen genom att utbilda allmänheten om goda matvanor. SLV ger riktlinjer för all näringsinformation men vissa av dessa har ifrågasatts vilket leder till osäkerhet och varierande inställning till just fett och dess konsumtion. Syfte Studiens syfte var att studera attityder till fett och fettkonsumtion bland hälso- och sjukvårdspersonal och icke-vårdpersonal.  Ytterligare syfte var att se om de två grupperna gav råd om matvanor. Metod En webbaserad enkätundersökning genomfördes med deltagandet av 260 vuxna som rekryterades genom bekvämlighetsurval. Enkäten bestod av 13 frågor.  Data som samlades in sammanställdes i Microsoft Excel och fördes sedan över till IBM SPSS 20.0 för bearbetning och analys. Resultaten analyserades genom att använda chi-två test med p &lt; 0,05. Resultat Totalt deltog 73 hälso- och sjukvårdspersonal och 187 icke-vårdpersonal i studien. Betydligt fler hälso- och sjukvårdspersonal än icke-vårdpersonal visste om och var positiva till etablerade kostråd om fett. Det fanns dock inga skillnader mellan de två grupperna i konsumtionen av hårda fetter i kosten. Båda grupperna gav råd om matvanor. Slutsatser Hälso- och sjukvårdspersonal kan upplevas som mer kunniga än icke-vårdpersonal angående fettkonsumtion. Råden om matvanor från hälso- och sjukvårdspersonal kan därför leda till positiv utveckling när det gäller de kostråd som ofta ifrågasätts. Detta kräver dock att hälso- och sjukvårdspersonalen agerar professionellt och separerar vad de gör privat och råd de ger till patienter.

Bakgrund: Konsekvenserna av att låta anhöriga närvara under återupplivning har studerats i vetenskaplig litteratur, mestadels ur vårdpersonals perspektiv. Att som sjuksköterska stödja och informera närvarande anhöriga skulle kunna göra en kaotisk och obehaglig situation mer förståelig. Då torde det vara viktigt att som sjuksköterska kunna förstå närvarande anhörigas upplevelser. Syfte: Att belysa närvaro av anhöriga vid återupplivning utifrån anhöriga och patienters perspektiv. Metod: En litteraturöversikt sammanställdes med tio vetenskapliga artiklar. Resultat: Både positiva och negativa aspekter av anhörigas närvaro vid återupplivning hade registrerats i artiklarna. Till de positiva aspekterna räknades att de anhöriga bättre kunde förstå patientens situation genom att närvara, samt att anhöriga även kunde fungera som ett stöd för sina familjemedlemmar, vilket påpekades av såväl anhöriga som patienter. Till de negativa aspekterna räknades att de anhöriga kunde känna sig i vägen för vårdpersonal. Oron för att upplevelsen i sig skulle kunna vara alltför plågsam påpekades av såväl anhöriga som patienter. Slutsats: Att som anhörig få möjlighet att närvara vid återupplivning av en familjemedlem kan vara en värdefull upplevelse. Genom att avdela personal som stöd för närvarande anhörig och som kan tydliggör de olika medicinska åtgärderna under återupplivningen kan skapa förutsättningar för detta. Klinisk betydelse: Riktlinjer och etablerade handlingsplaner som underlättar anhörigas närvaro vid återupplivning samt ta upp denna aspekt under utbildning i hjärt- och lungräddning skulle kunna ge vårdpersonal ökad kunskap och förståelse. / Background: Consequences of allowing family to be present during resuscitation has been studied in scientific literature, mostly from healthcare professionals´ perspective. Support and information given by nurses to the family during resuscitation would hopefully improve chaotic and unpleasant situations and make them easier to understand. It is important that nurses understand what relatives go through while attending resuscitation. Aim: To highlight the presence of family members during resuscitation based on family members´ and patients´ perspectives. Method: A literature review was carried out including ten scientific articles. Results: Both positive and negative aspects of relatives´ presence during resuscitation have been registered in the articles. Positive aspects included relatives´ better understanding of the patient's situation, and that relatives could be a support for their family members, as pointed out by both relatives and patients. Negative aspects included that the relatives could feel as if being in the way of healthcare professionals. Fear that the experience itself would be too painful was emphasized by both relatives and patients. Conclusion: The opportunity to attend the resuscitation of a family member can be a valuable experience for a relative. Preconditions for family-witnessed resuscitation can be created by using a support person who can clarify different medical procedures and support the relative. Clinical significance: Written guidelines and established action plans that facilitate relatives´ presence during resuscitation, and dealing with this aspect in CPR training courses, could provide healthcare professionals with increased knowledge and understanding.

Bakgrund:Cirka 80 procent av Sveriges befolkning kommer någon gång i livet att drabbas av ryggsmärta. Ryggsmärta är en av de största anledningarna till att patienterna söker vård vilket ställer stora krav på sjukvårdspersonalen. Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur patienter med långvarig ryggsmärta upplever möten med vårdpersonal. Metod: Under litteraturstudiens gång har elva vetenskapliga artiklar analyserats och sammanställts. Detta resulterade i två presenterade kategorier. Resultat: Att känna sig delaktig i sin egen vård visade sig vara viktigt för patienterna. När vårdpersonalen lyssnade på patienterna och accepterade dem som experter på deras egen smärta kände de sig mer delaktiga. Patienternas känsla av misstro berodde på att de kände sig betraktade som hypokondriker och lögnare. De önskade också att få tillbringa tillräckligt med tid med sin vårdpersonal. Slutsats: Det är viktigt att vårdpersonalen tillåter patienter att vara delaktiga i sin vård. Genom att erbjuda patienterna tillräckligt mycket tid för samtal om deras smärta blir det möjligt att skapa en förståelse för det individuella lidandet och att minska misstron.

Bakgrund: I takt med en växande population blir också väntetiderna på akutmottagningarna allt längre. Detta är påfrestande både psykiskt och fysiskt för patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen. Ett bra första bemötande är viktigt då det lägger grunden för patientens upplevelse av den fortsatta vården. Syfte: Att sammanställa kunskap om hur patienter upplever mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen på akutmottagning. Metod: En litteraturöversikt som sammanställts utifrån både kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar, för att svara på litteraturöversiktens syfte. Resultat: Resultatet delades in i sex stycken kategorier: Det första mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen, Upplevelse av väntan, Vikten av att få information, Kommunikationens centrala betydelse, Upplevelse av utsatthet och Upplevelse av delaktighet i vården. De flesta patienterna upplevde triageringsmötet som någonting positivt och hälso- och sjukvårdspersonalen upplevdes som kompetenta och effektiva. Det framkom i resultatet att de långa väntetiderna samt brist på information och kommunikation från hälso- och sjukvårdspersonalen skapade frustrationen hos många patienter. Konklusion: Hälso- och sjukvårdspersonalen behöver förbättra sin kommunikationsförmåga samt ge en regelbunden, adekvat och individuellt anpassad information för att höja patienternas upplevelse av mötet med hälso- och sjukvårdspersonalen på akutmottagningar. / Background: As the population grows, even longer waiting times in the emergency departments are to be expected. This leads to a stressful situation for both patients and health care professionals. Emergency department is often the first contact the patient has with the health care. A good first encounter is therefore of great importance to the continued experience of the health care. Aim: To compile knowledge about how patients experience the meeting with healthcare professionals in the emergency department. Method: A literature review based on both qualitative- and quantitative scientific articles aim of the literature review. Result: The result was based on six categories: The first encounter with the health care professionals, Experience of waiting, The importance of information, The central importance of communication, The sense of vulnerability and Experience of participation. Most patients experienced the triage encounter as something positive, they thought the healthcare was competent and effective. The result showed that the long waiting times and lack of information from healthcare professionals created frustration among many patients. Conclusion: The healthcare professionals need to improve their communications skills and provide regular, adequate and personalized information to improve patients' experience of meeting with healthcare professionals on emergency department