Denna uppsats är en kvalitativ fallstudie med fokus på dagens upplevda folkdräktsanvändning ur ett historiedidaktiskt perspektiv. Genom att applicera olika historiebruk på livsvärldsintervjuer med yrkesaktiva eller hobbyaktiva inom folkdräkternas gebit analyseras hur dessa grupper förhåller sig till folkdräkten, dess historia och dess samtida användning. Uppsatsen syftar till att undersöka hur olika aktörer som kommer i kontakt med folkdräkter i sitt yrkesliv eller hobbyverksamhet förhåller sig till relevansen av folkdräktens historia samt folkdräktens historia i relation till dagens användning. Uppsatsens använder en historiedidaktisk teori med historiebrukstermer för att förklara hur de olika aktörerna förhåller sig till folkdräktens historia i dagens användning av folkdräkten.  Uppsatsens resultat visar att det är det vetenskapliga, det moraliska och det existentiella historiebruket som är dominerande i det arbetet som aktörerna gör. Resultatet visar att möjligheten till att politisera folkdräkten är en ständig konstant och något som användarna aktivt förhåller sig till.

BAKGRUND: Tiderna och samhället förändras hela tiden och på så vis också historien. Historia är inte enbart sådant som hör till det förflutna, utan också det som sker runtomkring oss just nu och påverkar dessutom vad som kommer att ske i framtiden. Sambanden mellan dåtid, nutid och framtid gör sig gällande i begreppet historiemedvetande. Det begreppet belyser vi i vår undersökning om svensk historieundervisning. Begreppet får enligt svensk och nordisk forskning kring historiedidaktik och historieundervisning allt mer plats i historieundervisningen i svenska skolor. Att medvetandegöra eleverna om deras historiemedvetande kan hjälpa dem att få en förståelse för sin egen plats i historien samt utveckling av deras egen identitet. Vår kartläggning av några pedagogers historieundervisning har genomförts på två kommunala skolor respektive en skola som bedriver Montessoripedagogik. En av de stora skillnaderna skolorna emellan är att på Montessoriskolan är undervisningen präglad av eget arbete, där eleverna själva får välja vilket ämne de vill arbeta med, vid vilken tidpunkt. Varje elev har en veckoplanering som de följer. I de kommunala skolorna är de olika ämnena schemalagda och således tidsbegränsade. Eftersom samhället idag är mångkulturellt är det viktigt att även de eleverna som har annan härkomst får en kunskap om sin egen historia, för att på så vis kunna känna delaktighet i historien och undervisningen. Läroböcker i historia domineras av ett västerländskt synsätt 3 trots att styrdokument och läroplaner säger att alla elever ska få möjlighet att utveckla sin egen identitet genom att bli medveten om sin historia. Ämnet historia har under en längre tid inte prioriterats i den svenska skolan, men vi ser nu en återkomst av ämnet. SYFTE: Syftet är att kartlägga några pedagogers didaktiska praxis inom ämnet historia med inriktning mot de lägre åldrarna. Frågeställning • Hur motiverar pedagogerna sin historieundervisning utifrån de didaktiska huvudfrågorna: Vad?, Hur? och Varför? METOD: Eftersom målet med vår undersökning var att ta reda på pedagogers tankar och motiveringar kring sin egen historieundervisning föll valet på en kvalitativ metod. Vi var inte intresserade av hur ofta någonting förekom, utan målet var att se olika fenomen och karaktärsdrag i pedagogernas didaktik. Ansatsen var fenomenografisk vilket innebar att vi som forskare ville ta reda på hur människor uppfattar världen omkring sig. I vårt fall låg fokus på pedagoger och deras syn på historieundervisningen. Intervju var det redskap vi använde oss av när vi genomförde vår undersökning ute på skolorna. Vi valde att intervjua enbart pedagoger eftersom endast de kan motivera sin egen historieundervisning. RESULTAT: I vår undersökning om historieundervisning kom vi fram till ett resultat i vilket det viktigaste enligt de tillfrågade pedagogerna var att fånga elevernas intresse för historieämnet. Betydelsen av att väcka en nyfikenhet för ämnet hos eleverna ansågs göra dem mer motiverade till att lära sig och var det mest förespråkade argumentet. Tyngdpunkten i vad eleverna skulle lära sig genom undervisningen låg inom de sociala och kulturella kategorierna. Pedagogerna i undersökningen hade åsikter om att det var viktigt att historieundervisningen skulle vara varierad och uppbyggd av både teoretiska och praktiska moment. Det innebar att undervisningen inte bara var byggd på en teoretisk grund där läraren var i fokus som berättare, utan att eleverna var delaktiga både på vid urvalet av fakta, på lektioner, men också genom praktiska moment i vilka eleverna fick använda sin teoretiska kunskap.

<p>Uppsatsen undersöker hur historie- och litteraturdidaktik förhåller sig till subjektiv relevans, det vill säga till individens personliga nytta av respektive ämne. I nuvarande kursplaner för svenska och historia framstår ämnena närmast som underställda det bruk eleven kan göra av dem. Ämnena ska användas till att utveckla elevens identitet, engagemang och förmåga att orientera sig och ta ställning. Även tongivande pedagogisk forskning poängterar betydelsen av att undervisning utgår från elevens referensramar och intressen.</p><p>Uppsatsens första del består av en litteraturstudie som diskuterar och jämför centrala begrepp inom respektive ämnesdidaktiskt område. I den andra delen prövas begreppen i en explorativ intervjustudie som undersöker tre lärares och lärarstuderandes uppfattningar om ämnenas subjektiva relevans.</p><p>Resultatet pekar på flera områden där historiebruk och litteraturreception har beröringspunkter och möjligheter att berika varandra. Det kan handla om vikten av flerstämmighet, att olika berättelser och tolkningar ställs mot varandra och om hur sådana möten kan resultera i antingen destruktiva krockar eller – om undervisningen förmår att vara lyhörd för elevens kunskaper och behov – om konstruktiva spänningsfält som kan utmana och utveckla eleven. Inte minst berättelser, fiktiva eller historiska, och deras betydelse för identitetsbyggande och orientering i omvärden framstår som ett centralt område väl värt att urforska vidare.</p>

<p>Uppsatsen behandlar en studie av datorspelet <em>Brothers in Arms: Road to Hill 30</em>. Ett spel som bygger på Stephen E. Ambroses bok <em>Band of Brothers</em>. Spelet jämförs med boken för att hitta eventuella skillnader. Som förklaring på dessa skillnader används Cecilia Trenters tes rörande populärkultur med historiskt tema. En tes som hävdar att det är viktigare inom populärkulturen att skapa stämning och igenkänning hos åskådaren än att vara historiskt korrekt. Slutligen diskuteras även lärandepotentialen i spelet. Frågor som ställs är om spelet är lämpligt i undervisningen samt vilken bild av historien som förmedlas. Till hjälp med detta konsulteras Jan Bjarne Bøes bok <em>Bildene av fortiden – historiedidaktik og historiebevissthet</em>, som förklarar att dåtid, nutid och framtidsperspektiv hänger ihop. Ference Martons olika teorier om lärande kommer även diskuteras och belysas i sken av spelet.</p>

<p>Syftet med denna uppsats var att ta reda på hur Kinas senmoderna historia har inkorporerats i läromedel för svensk gymnasieundervisning. Med Kinas senmoderna historia menades här Folkrepubliken Kinas, 1949-2006. Svaret på frågan uppnåddes genom textanalyser av ett stort urval historieläroböcker för gymnasieundervisning 1971-2006.</p><p>Förutom ovan nämnda huvudfråga ställde jag ett antal följdfrågor till källmaterialet: Vilka Kinabilder har förmedlats i svensk gymnasieundervisning? Kan man se förändringar respektive kontinuitet i läroböckernas urval och skildringar? Vilka historiebruk präglar läroböckerna och kan man i dessa urskilja Kinabildernas roll i den svenska historiekulturen?</p><p>Den teoretiska modell jag använde mig av byggde på Edward Saids orientalismteori och andra forskares appliceringar av denna på Kina; Eva Blocks modell för tolkningar av bildbegrepp; samt den historiedidaktiska begreppsapparaten inkluderandes historiebruk, historiekultur, historiemedvetande och historieförmedling.</p><p>Min undersökning visade att den plats Kinas senmoderna historia har beretts i läroböckerna under perioden inte har ökat i någon större utsträckning. Texterna är dock inte längre lika fragmentariskt utspridda, utan placeras i regel alltmer koncentrerat. Ett politisk-ideologiskt historiebruk med tydliga pedagogiska aspekter har efter 1989 ersatts av ett mer utpräglat demokratisk-ideologiskt med moraliska och i viss mån även pedagogiska dimensioner. I stort sett konstanta stereotyper har fortsatt att användas i nya sammanhang. Kinabilderna inrymmer därmed samtidigt kontinuitet och förändring. Både bildernas delar och element har genomgått förskjutningar, men ändå kvarstår samma typ av motsägelsefullheter gällande exempelvis positiva och negativa bilder. Till synes oförenliga Kinabilder lever kvar med resultatet att vi och dom-perspektivet är närmast intakt. Kina fungerar på 1970-talet såväl som på 2000-talet som en motbild för vårt eget samhälle. I våra Kinabilder speglas både det vi beundrar och det vi fruktar. Kinas österländska visdom och djärva ekonomiska effektivitet blandas med dess för oss ibland skrämmande irrationalitet. Brist på förståelse och till och med vilja till förståelse anses fortfarande ursäktlig. I vår historiekultur, som sedan ett tiotal år präglats av ett moraliskt historiebruk där få saker inte är ifrågasatta, är det möjligen så att våra förutsägbara bilder av det fortfarande perifera Kina är alltför oumbärliga som mot- och hotbilder.</p>

Uppsatsen undersöker hur historie- och litteraturdidaktik förhåller sig till subjektiv relevans, det vill säga till individens personliga nytta av respektive ämne. I nuvarande kursplaner för svenska och historia framstår ämnena närmast som underställda det bruk eleven kan göra av dem. Ämnena ska användas till att utveckla elevens identitet, engagemang och förmåga att orientera sig och ta ställning. Även tongivande pedagogisk forskning poängterar betydelsen av att undervisning utgår från elevens referensramar och intressen. Uppsatsens första del består av en litteraturstudie som diskuterar och jämför centrala begrepp inom respektive ämnesdidaktiskt område. I den andra delen prövas begreppen i en explorativ intervjustudie som undersöker tre lärares och lärarstuderandes uppfattningar om ämnenas subjektiva relevans. Resultatet pekar på flera områden där historiebruk och litteraturreception har beröringspunkter och möjligheter att berika varandra. Det kan handla om vikten av flerstämmighet, att olika berättelser och tolkningar ställs mot varandra och om hur sådana möten kan resultera i antingen destruktiva krockar eller – om undervisningen förmår att vara lyhörd för elevens kunskaper och behov – om konstruktiva spänningsfält som kan utmana och utveckla eleven. Inte minst berättelser, fiktiva eller historiska, och deras betydelse för identitetsbyggande och orientering i omvärden framstår som ett centralt område väl värt att urforska vidare.

Syftet med denna uppsats var att ta reda på hur Kinas senmoderna historia har inkorporerats i läromedel för svensk gymnasieundervisning. Med Kinas senmoderna historia menades här Folkrepubliken Kinas, 1949-2006. Svaret på frågan uppnåddes genom textanalyser av ett stort urval historieläroböcker för gymnasieundervisning 1971-2006. Förutom ovan nämnda huvudfråga ställde jag ett antal följdfrågor till källmaterialet: Vilka Kinabilder har förmedlats i svensk gymnasieundervisning? Kan man se förändringar respektive kontinuitet i läroböckernas urval och skildringar? Vilka historiebruk präglar läroböckerna och kan man i dessa urskilja Kinabildernas roll i den svenska historiekulturen? Den teoretiska modell jag använde mig av byggde på Edward Saids orientalismteori och andra forskares appliceringar av denna på Kina; Eva Blocks modell för tolkningar av bildbegrepp; samt den historiedidaktiska begreppsapparaten inkluderandes historiebruk, historiekultur, historiemedvetande och historieförmedling. Min undersökning visade att den plats Kinas senmoderna historia har beretts i läroböckerna under perioden inte har ökat i någon större utsträckning. Texterna är dock inte längre lika fragmentariskt utspridda, utan placeras i regel alltmer koncentrerat. Ett politisk-ideologiskt historiebruk med tydliga pedagogiska aspekter har efter 1989 ersatts av ett mer utpräglat demokratisk-ideologiskt med moraliska och i viss mån även pedagogiska dimensioner. I stort sett konstanta stereotyper har fortsatt att användas i nya sammanhang. Kinabilderna inrymmer därmed samtidigt kontinuitet och förändring. Både bildernas delar och element har genomgått förskjutningar, men ändå kvarstår samma typ av motsägelsefullheter gällande exempelvis positiva och negativa bilder. Till synes oförenliga Kinabilder lever kvar med resultatet att vi och dom-perspektivet är närmast intakt. Kina fungerar på 1970-talet såväl som på 2000-talet som en motbild för vårt eget samhälle. I våra Kinabilder speglas både det vi beundrar och det vi fruktar. Kinas österländska visdom och djärva ekonomiska effektivitet blandas med dess för oss ibland skrämmande irrationalitet. Brist på förståelse och till och med vilja till förståelse anses fortfarande ursäktlig. I vår historiekultur, som sedan ett tiotal år präglats av ett moraliskt historiebruk där få saker inte är ifrågasatta, är det möjligen så att våra förutsägbara bilder av det fortfarande perifera Kina är alltför oumbärliga som mot- och hotbilder.

The following study is a comparative analysis on the usage of history in Ridley Scott’s epic Kingdom of Heaven. Based on the thesis that this movie has a lot to say about contemporary political values, it compares the theatrical version from 2005 with the 45 minute extended Director’s Cut, which came out on DVD in 2006. Firmly based in the popular-cultural context I tried to evaluate whether these changes related in any way, to matters concerning the current gender debate and post-colonial theory. The comparison was made in order to try and determine whether the changes made in-between the two versions contained significant political hotspots, which in turn related to my scientific theories. In a contemporary context characterized by gender issues as well as religious warfare, secularism and multiculturalism, I found this movie particularly interesting to analyze.  Concerning the results of my analysis, I found the extended version to be containing a significant amount of political hotspots, which were cut out of the theatrical version. From a gender perspective I found the roles of gender to be problematized in the extended cut, especially when one takes into account that the movies female protagonist became more multifaceted than in the theatrical cut. Regarding the postcolonial, I found the extended version to be heavily influenced by contemporary values in the matter. The secular humanistic and multicultural-affirming message which defined both versions was made more obvious in the Director’s Cut. Fundamentalism was heavily criticized regardless of the characters’ cultural origins.

No description available.

I denna uppsats har jag undersökt vad unga människors innehav av veteranbilar tillför dem samt deras medvetenhet kring historia. Mitt material består av intervjuer gjorda med människor födda mellan 1975 och 1985 som kommer ifrån Mora kommun i Dalarna. Min undersökning bygger på några hypoteser som jag har kring detta innehav, att det handlar om ett existentiellt behov att umgås med det förflutna, en form av nostalgi. I samspelet med det förflutna ges dessa människor en chans att bli någon, vara någon samt få vara någon annan och det i detta fall med bilen som gemensam nämnare. Rörande dessa människors medvetenhet kring historia har jag antagit att många är medvetna men att det även finns de som inte är det. Utifrån dessa antaganden har jag undersökt mitt material.Min undersökning visade på att mina antaganden stämde och att bilen betyder mycket för individen i hans/hennes sökande efter det förflutna. Den spelar även en stor roll för det so-ciala och gemensamma. Genom bilen får man en chans att bli någon samt att vara någon och den ger även individen en möjlighet att prova på att vara någon annan, till exempel genom utklädning i tidsenlig klädsel. Man umgås med det förflutna på olika sätt, allt efter sitt eget tycke och smak.