Sammanfattning Genusperspektiv på undervisning och lärande är något som allt mer efterfrågas i samhällsdebatten, och föreskrivs även i de övergripande målen i styrdokumenten. Syftet med denna studie är att utifrån dessa tankar om behovet av ett genusperspektiv belysa hur mycket och på vilket sätt kvinnan genom historien tas upp i gymnasiets historieundervisning och relatera detta till de genusteorier som finns angående historieforskning och historieundervisning. Den metod som använts är en kombination av kvantitativa enkäter med elever och kvalitativa intervjuer med såväl lärare som elever på gymnasiet. Undersökningen omfattar 51 enkäter, 4 elevintervjuer, samt 2 lärarintervjuer. Genom denna variation i insamlingsmetoder hoppas jag få fram en heltäckande och nyanserad bild. De resultat som uppnåtts visar bl.a. på en ganska traditionell syn hos såväl lärare som elever på kvinnans roll genom historien, då man menar att kvinnan haft en underordnad roll i den politiska utvecklingen: Undantagen är enskilda, historiskt kända kvinnor med makt som fokuserats i stor utsträckning. De gånger kvinnor ändå tas upp är det i viss mån genom tillägg till de texter som redan finns i läroböckerna, inte genom någon omskrivning av historien. Många av såväl elever som lärare verkar också mena att det utrymme som ges till kvinnor i undervisningen är svårt att utöka på grund av brist på källmaterial. Vidare verkar eleverna i något högre utsträckning än lärarna vilja ha mer fokusering på kvinnans situation genom historien, medan lärarna anser att kunskapsbrist från deras egen sida och tidsbrist på historiekurserna inte medger detta. Verklighetens skolundervisning verkar alltså inte i så stor utsträckning som föreskrivs i läroplanen (Lpf 94) aktivt verka för jämställdhet och ett genusperspektiv på historien.

Syftet med denna uppsats var att få en inblick i vad som styr lärarnas planering av skolämnet historia i grundskolans senare år och vilka faktorer som påverkar stoffvalet i ämnet. För att få reda på detta har jag valt att intervjua sex SO-lärare på olika skolor. Resultatet av undersökningen visade att elever och styrdokument har den största påverkan på undervisningen. Även lärarens eget intresse har ett visst inflytande, då över hur mycket uppmärksamhet ett arbetsområde får och vari tyngdpunkten ska ligga. Lärarens lärarutbildning och skolledningen har inte något direkt inflytande medan läroboken har inflytande på när ett arbetsområde ska läggas in i schemat. Detta beror på att det endast finns klassuppsättningar av läroböckerna och läraren får då planera utifrån när läroboken är ledig.

Jag har i denna undersökning studerat fyra historielärares bedömningsunderlag för kursen Historia A på gymnasiet. Syftet med detta är att jag vill belysa hur historielärare tänker om och använder sig av olika historiska perspektiv i sin undervisning och sin bedömning. För att kunna dela in lärarnas examinationsuppgifter utgick jag ifrån tre olika kategorier; politisk historia, krigshistoria och kulturhistoria. En intervju genomfördes också med varje lärare bland annat kring vad som framkommit i min analys. Sammanställningen av intervjumaterialet visar att alla fyra lärare anser att det kulturella perspektivet skall väga tyngst i undervisningen och i examinationsfrågorna. De menar framförallt att det är viktigt att studera vilka livsvillkor och förutsättningar människor har levt med genom tiderna. Sammanställningen av det skriftliga materialet visar dock på att det är de politiska aspekterna som efterfrågas mest i lärarnas examinationsuppgifter, det finns alltså skillnader mellan vad lärarna anser vara viktigast att studera och bedöma och vad som framträder som viktigast i de granskade uppgifterna.   Nyckelord: historiesyn, historiska perspektiv, bedömning, historieundervisning

<p>Syftet med denna uppsats var att få en inblick i vad som styr lärarnas planering av skolämnet historia i grundskolans senare år och vilka faktorer som påverkar stoffvalet i ämnet. För att få reda på detta har jag valt att intervjua sex SO-lärare på olika skolor. Resultatet av undersökningen visade att elever och styrdokument har den största påverkan på undervisningen. Även lärarens eget intresse har ett visst inflytande, då över hur mycket uppmärksamhet ett arbetsområde får och vari tyngdpunkten ska ligga. Lärarens lärarutbildning och skolledningen har inte något direkt inflytande medan läroboken har inflytande på när ett arbetsområde ska läggas in i schemat. Detta beror på att det endast finns klassuppsättningar av läroböckerna och läraren får då planera utifrån när läroboken är ledig.</p>

No description available.

Studiens syfte är att undersöka ett antal gymnasielärares upplevelser och attityder till planeringsarbetet som ett fenomen i ämnet historia. Studien har tre frågeställningar. Den teoretiska ansatsen belyser planeringsarbetet sett utifrån gymnasielärarnas proffession, didaktiska aspekter och utbildningstraditioner. Metoden för studiens insamling av empiri är kvalitativa öppna intervjuer. I studien har fyra gymnasielärare som undervisar i ämnet historia intervjuats. Resultatet visar på att gymnasielärarnas upplevelse av planeringsarbetet sker i relation till deras andra arbetsuppfter. I gymnasielärarnas upplevelser av planeringsarbetet sker det en koppling till deras yrkesmässiga erfarenhet. Planeringsarbetet visar sig vara beroende av förhållandet av hur många år man har arbetat som lärare och på så vis hur mycket erfarenhet man har som man kan basera sin planering på. Centralt för lärarnas upplevelser av planeringsarbetet är att de beskriver det i ett motsatsförhållande, så som roligt, kreativt, stressigt och krävande. Planeringsarbetets didaktiska aspekter framkommer i tre stadier av planeringens process, nämligen helhetsplanering, momentplanering och lektionsplanering. I helhetsplaneringen beslutar lärarna om ”vad” som ska undervisas och ”när” det ska undervisas. I momentplaneringen framkommer didaktiska aspekter som syfte, centralt innehåll, metod och elevernas förmågor. I lektionsplaneringen sker en avvägning mellan lärarens ledning och elevens aktivitet. Gymnasielärarnas attityder om planeringsarbetet visar tendenser till att sätta undervisningsämnet i fokus, varav lärarrollen är central för planeringens utformning och elevrollens inverkan på planeringen visar sig komma till uttryck i val av metod. I diskussionen framkommer kreativiteten, tiden med intensifieringstesen och erfarenheten som bygger upp ett professionellt kapital hos läraren, som centrala faktorer som påverkar gymnasielärarnas upplevelser av planeringsarbetet. Planeringsarbetet är till stor del en olinjär process. Planeringsprocessen karaktäriseras av flexibilitet, samt tankar om dåtid, nutid och framtid. I gymnasielärarnas planeringsarbete framkommer den essentialistiska utbildningstraditionen.

Studien undersöker skönlitteraturanvändningen i historieundervisningen vilket har genomförts utifrån empiriskt material. Det empiriska materialet är framtaget via kvalitativa intervjuer med lärare som undervisar i årskurserna 4-6. Utifrån intervjuer med fem stycken lärare har studien undersökt deras tankar om skönlitteratur i historieundervisningen samt om användningen kan utveckla ett historiemedvetande. Studien har resulterat både för och nackdelar med användningen av skönlitteratur i historieundervisningen. Resultatet visar även att lärare använder skönlitteratur utifrån olika arbetssätt. Studien resulterar i att skönlitteratur i kombination med faktatexter kan utveckla elevers historiemedvetande men att det kräver en bearbetning av skönlitteraturen.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att bidra med kunskap om hur historielärare på mellanstadiet beskriver sin undervisning utifrån de didaktiska perspektiven med fokus på vem. Frågan är relevant med tanke på att innehållet i aktuell läroplan och förekommande läromedel inte tar hänsyn till de mångkulturella elevgrupper som representeras på många svenska grundskolor i dagens samhälle. Tidigare forskning tyder på att läroplanens ambitioner kan uppfattas motsägelsefulla. All undervisning ska nämligen anpassas efter varje elevs individuella förkunskaper, bakgrunder och behov. Samtidigt har det centrala innehållet i historieämnet ett starkt svenskt och nordiskt perspektiv, trots att många elever i dagens skolor har sina bakgrunder och kulturella tillhörigheter i en icke svensk tradition. Resultatet visar att lärare vid planering och genomförande inte tar hänsyn till elevernas etniska bakgrunder. I vem-perspektivet belyses de inlärningssvårigheter eleverna har och de anpassningar som behövs för att möta dessa. Den slutsats som kan dras av detta är att det finns ett behov av att lyfta frågan om syftet med historieundervisning och belysa vikten av ett väl utvecklat historiemedvetande. För att på detta sätt stärka elevernas identitetsskapande processer vilket gynnar deras framtida utveckling till individer som känner delaktighet i, gemenskap med och ansvar för det samhälle de förväntas vara verksamma i. / <p>SO</p>

Syftet med den här studien är att undersöka den forskningsdebatt som finns kring möjligheter och utmaningar med en gemensam europeisk historia och ett gemensamt europeiskt perspektiv i historieundervisningen. Möjligheter och utmaningar med ett gemensamt europeiskt perspektiv på historien undersöktes genom kvalitativ textanalys av utvalda publikationer ur Europarådets material. De undersökta publikationerna omfattar seminarieredogörelser, rapporter från konferenser och material från utvärderingsseminarier kring projekt som strävar efter att konstruera en gemensam europeisk historia.Undersökningen visar på att det finns flera gemensamma värden som kan fungera som en grund för att konstruera en gemensam europeisk historia. Exempel på sådana värden är mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstaten och respekt för människolivet. Likheter och skillnader bör redogöras för vilket gör det svårare att enas kring en gemensam europeisk historia.Vidare är det tydligt att de nationella identiteterna och historierna är starkare än den gemensamma europeiska historien. För att åstadkomma ett gemensamt europeiskt perspektiv på historien är det viktigt att lärarna är välutbildade. Historia, och därmed ett gemensamt europeiskt perspektiv, inte bör missbrukas för att konstruera falsk enighet eller splittring och hat mellan olika länder och grupper. Eurocentrism finns men går att motverka.Den gemensamma europeiska identiteten kan hota de nationella identiteterna men det är inte självklart eftersom alla kulturer är beroende av interaktion med andra kulturer för att skapas och utvecklas. Däremot förekommer användning av islam för att visa på vad som är europeiskt och vad som inte är det. Möjligheter och utmaningar med en gemensam europeisk historia behandlas i studien.

Människors arbete med att skapa och forma sina identiteter är processer som pågår med olika intensitet under hela livet. Enligt de styrdokument som gäller idag, och även i tidigare läroplaner, anses historieundervisning ha betydelse för elevers utveckling av kunskaper som hjälper dem att förstå sin egen identitet och sin roll i den samhälleliga kontexten. Ett väl utvecklat historiemedvetande skrivs också fram i kursplanen som ett syfte med historieundervisningen.Syftet med denna systematiska litteraturstudie har varit att undersöka vad forskning säger om vilken betydelse undervisning i skolämnet historia har för identitetsskapande processer hos elever i årskurs 4–6 i relation till den undervisning de får ta del av i svensk skola. För att besvara studiens frågeställning söktes efter relevanta källor i tre olika databaser; Google Scholar, Summon och SwePub.Resultatet visar att det finns flera samspelande aspekter som ligger till grund för att historieundervisningen ska bli gynnsam för elevernas identitetsskapande. Bland annat tillskrivs ett väl utvecklat historiemedvetande vara viktigt samt utvecklande av narrativ förmåga, detta stämmer väl överens med innehållet i läroplanen.Slutsatsen för denna litteraturstudie är att forskning visar att de identitetsskapande processerna hos elever i årskurs 4 – 6 påverkas av vilket perspektiv undervisande lärare anlägger på undervisningen. Hur väl förtrogen läraren är med begreppet historiemedvetande och hur hen tar sig an det är således avgörande för elevernas identitetsskapande processer genom historieundervisning. Detta resultat gäller för elever i grundskolans alla stadier. / <p>so</p>