Varierandeundervisningsmetoder i historieundervisningen är avgörande för elevers utveckling av historiemedvetande. Denna litteraturstudie harhaft ett syfte i attundersöka vad forskning visar om användning av skönlitteratur i ämnet historia. Frågorna som har blivit besvarade är hur användning av skönlitteratur påverkareleversutveckling av historiemedvetande samt vilka faktorer som påverkarutfallet av skönlitteraturanvändningen i ämnet historia. Studiens resultat visar att skönlitteraturanvändningen Forskning visar attskönlitteraturanvändning i historieämnet kan påverka en utveckling av historiemedvetenhet hos elever. Samtidigt visar studiens resultatetatt användningen inte är helt problemfritt. Utifrån resultatet framgår det även olika hinder som lärare möter vid skönlitteraturanvändningen i historieämnet. Tankar kring vidare studier efter denna litteraturstudie är att göra en empirisk undersökning om lärares användning av skönlitteratur i historieämnet.

Den här uppsatsen kommer att adressera frågan “Hur kan intresse väckas hos gymnasieelever för upplysningsepoken och den franska revolutionen?”, i kombination med frågorna “Vilken sorts undervisningsmetod kan väcka intresse hos gymnasieelever för upplysningsepoken och den franska revolutionen?” och “Vilka former av undervisning genererar inre respektive yttre motivation hos gymnasieelever då upplysningsepoken och franska revolutionen behandlas?”. Premissen som ligger till grund för dessa frågor är antagandet att intresse spelar en avgörande roll för aktivt lärande i ämnet historia. Slutsatserna som presenteras i denna studie baseras delvis på befintlig litteratur gällande intresse, motivation och lärande inom historieundervisning på gymnasial och universitetsnivå. Samt, delvis på intervjuer med tio elever vid en statlig svensk gymnasieskola. Intervjuerna behandlar elevernas åsikter gällande en lektionsserie om franska revolutionen och upplysningen genomförd av mig. Resultaten i studien antyder att varierad och diskussionsbaserad undervisning gynnar elevers studiemotivation, samt att väl genomförda föreläsningar kan väcka gymnasieelevers intresse för temat. Dock visar studien även att externa påtryckningar i form av examination och betygsgrundande uppgifter har en stor inverkan på elevernas studiemotivation. Intresse kan därför inte i sig ligga till grund för gymnasieelevers aktiva lärande. Däremot är kombinationen av intresse och examination ett framgångsrikt recept för elevers lärandeprocess i ämnet historia.

Detta examensarbete är inramat kring att undersöka lärares attityder till eurocentrism i historieundervisningen. Dessutom behandlar arbetet hur undervisningen kan påverka elevers historiemedvetande i fråga om eurocentrism. Det ger arbetet syftet att belysa dessa frågor från ett lärarperspektiv och relatera studiens empiri till tidigare forskning. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet handlar om att definiera begreppen historiemedvetande och eurocentrism. Detta stärks också upp av att presentera tidigareforskning kring hur eurocentrism syns på olika sätt i till exempel läromedel, läraresundervisning och hur lärare förhåller sig till begreppen i sin undervisning. Den presenterade forskningen kring historiemedvetande är inriktad på hur begreppet definieras och hur det kan framställas i undervisningen. Det insamlade materialet bygger på semi-strukturerade intervjuer med fyra olika lärare på olika högstadieskolor. Lärarna har blivit intervjuade kring hur de ser på de framlagda begreppen men framför allt kring deras attityder till eurocentrism och hur det påverkar deras undervisning. Utifrån svaren har vi motiverat hur historiemedvetande hos eleverna är kopplad till eurocentrism. Arbetet presenterar resultat som visar att lärare är medvetna om begreppet eurocentrism och värdet med att inkludera utomeuropeisk undervisning. Däremot upplever samtliga lärare att det finns flera hinder i fråga om att inkludera stoff som spänner över större delar världen. Dessa hinder är i huvudsak tidsbrist i val av stoff, att läromedel är centrerade kring europeisk historia och att lärarna bedömer relevansen av europeisk historia som särskilt hög. I intervjuerna med lärarna framkommer också en medvetenhet i hur undervisning om enbart Europa riskerar att forma elevers historiemedvetande. Dessa slutsatser ligger i linje med tidigare forskning som har presenterats.

Ämnen i historieundervisningen kan uppfattas olika beroende på kulturella skillnader och vilka narrativ som påverkat en. Detta ställer krav på historieläraren som behöver förhålla sig till en mångfald av narrativ i sin undervisning. Med en frågeställning som syftar till att undersöka vad forskning säger om konfliktfyllda ämnen och lärares hantering av dem i historieundervisningen hoppas vi att få svar på hur vi som framtida historielärare kan förhålla oss till ämnet. Genom noggrant utvalda sökord har vi i databaserna ERC och ERIC letat upp doktorsavhandlingar och vetenskapliga artiklar för att få svar på vår frågeställning. Forskning visar att en vanlig företeelse bland lärare är att de undviker konfliktfyllda ämnen i historieundervisningen. Emellertid förespråkas en historieundervisning med högt i tak som belyser ett multiperspektiv, gynnar empatisk förmåga och upprätthåller goda relationer med elever. Den här översikten presenterar både teoretiska modeller och praktiska tillämpningar angående konfliktfyllda ämnen i historieundervisningen.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur lärare upplever användningen av skönlitteratur och romaner i undervisningen i allmänhet och i historieundervisningen i synnerhet, då i form av historiska romaner. En kvalitativ undersökning har gjorts i form av fyra intervjuer som undersöker om historieundervisningen kan främjas av historiska romaner som ett komplement i undervisningen och hur lärarna upplever den historiska romanens möjligheter att väcka elevernas intresse för ämnet historia. I anslutning till detta har jag även gjort en mindre undersökning i form av en kvantitativ enkät om elevernas läsvanor. Undersökningen har sin utgångspunkt i de fyra inlärningsstilarna och i Lärarnas Riksförbunds rapport som har undersökt elevers läsvanor. Undersökningens resultat visar på att främst bristen på tid, lektionstimmar och de alltför stora klasserna gör att det är svårt att använda hela historiska romaner i historieundervisningen. Utdrag från historiska romaner är ett bättre alternativ. Resultatet av undersökningen visar också att elever läser för lite både på fritiden och i skolan.

Syftet med examensarbetet är att undersöka undervisningen ur ett elevperspektiv och försöka hitta faktorer som, enligt eleverna, skulle bidra till att göra ämnet mer attraktivt. Undersökningen bygger på en kvantiv enkät och kvalitativ intervju. Resultatet visade att det var ungefär lika många elever som var intresserade av historia som inte var det. Det tema som eleverna tyckte var mest intressant var andra världskriget. Det fanns ingen skillnad mellan killar och tjejer utan båda var lika intresserade av kriget. Eleverna vill läsa om ämnen som är nära vår egen tid. De tycker att det är minst intressant att läsa om kungar. Eleverna ville ha mer grupparbete i sin undervisning och mer film då det gav en autentisk upplevelse.

No description available.

Studiens syfte är att undersöka lärares definition av och attityder till begreppet historiemedvetande samt vilken betydelse lärare anser att skönlitteratur har och hur den används i undervisningen för att främja elevers utvecklande av historiemedvetande. Syftet konkretiseras med fyra frågeställningar som berör lärares uppdrag att utveckla elevers historiemedvetande och arbete med skönlitteratur. En kvalitativ enkät används för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Enkäten distribuerades digitalt till målgruppen för studien som är historielärare för årskurs 4–6. En tematisering av empirin utförs och analyseras sedan utifrån Biestas (2011) tre dimensioner och Rüsens (2005) fyra underkategorier av historiemedvetande. Resultatet tyder på att begreppet historiemedvetande inte är helt lätt för lärarna att definiera men kan trots det kategoriseras enligt Rüsens (2005) fyra kategorier som blir underordnade kategorier av historiemedvetande som stort. Historiemedvetande består av reflekterande förmågor som kan vara svåra för eleverna att utveckla i de fall de inte kan hänga upp sina kunskaper på något de kan relatera till. Resultatet tyder även på att skönlitteraturen kan ha en betydelse i historieundervisningen om det i undervisningen inkluderas ett före, under och efterarbete kring det lästa. Detta visar även på att skönlitteratur som media är ett tidskrävande arbetssätt men är behjälpligt vid elevernas utveckling av ett historiemedvetande. / <p>Pedagogiskt arbete, inriktning SO</p>

Syftet med denna studie är att undersöka hur lärare resonerar kring lokalhistorisk undervisning, hur närområdet kan utnyttjas i sådan undervisning och vad den kan tänkas ge eleverna. Då det finns lite forskning kring lokalhistoria i grundskolans tidiga del är det just dessa årskurser som varit av intresse i studien. Metoden för den empiriska studien har varit kvalitativa intervjuer med ett antal lärare om deras tankar och erfarenheter kring lokalhistorisk undervisning. I resultatet från intervjuerna framkommer att lärare lägger upp sin undervisning på olika sätt, beroende på de förutsättningar de har för stunden och den elevgrupp de har. Bristen på läromedel med lokalhistorisk anknytning innebär att lärare får kompensera för detta genom egenproducerat material eller genom att utgå från mer allmänna läromedel. I studien framkommer att lärare främst ser fördelar med lokalhistorisk undervisning, som att närområdet erbjuder möjlighet att besöka platser, att kunna berätta på rätt plats anses viktigt. Att elever har förkunskaper i ämnet är en annan fördel som tas upp. De nackdelar som framkommer är främst att planering av lokalhistorisk undervisning är tidskrävande och mer praktiska problem kopplade till studiebesök. Lokalhistoria genom dess direkta koppling till elevernas närhet anses påverka elevernas motivation och intresse positivt.

Syftet med denna studie var att undersöka om lärare på svenska skolor undervisar lokalhistoria i historieundervisningen för årskurs ett till tre. Inom ramen för detta syfte undersöktes om lokalhistoria inkluderas i historieundervisningen, vilka årskurser undervisningen sker i, hur ofta detta undervisas och vilka för- och nackdelar lärare kan se med denna undervisning. En nätbaserad enkät skickades ut till 525 rektorer som fick i uppdrag att skicka enkäten vidare till sina anställda. Det ledde till att 262 svar samlades in genom enkäten. Resultatet visar att majoriteten av alla lärare i årskurs ett till tre undervisar lokalhistoria och att det blir vanligare ju äldre eleverna blir. I undersökningen utgick jag från att det finns tre olika former av närområdesstudier inom lokalhistoria. Dessa är tillfällen där eleverna får ta del av lokalhistoriska fakta genom dokument och berättelser, besök vid historiska miljöer och till sist tillfällen där eleverna får prova äldre sysslor och redskap. Den första formen var den mest vanliga och den sista formen var relativt sällsynt gentemot de andra formerna. Lärarna lyfter fram många fördelar med den lokalhistoriska undervisningen. De främsta fördelarna var att det utgår från det som ligger nära eleverna och på så sätt konkretiseras stoffet. De nackdelar som lyfts fram är att många lärare anser att det är svårt att hitta lokalhistoriskt material, att det kostar för mycket och att det är tidskrävande.