Sverige är ett mångkulturellt samhälle, vilket resulterar i att klassrummen även är mångkulturella. Syftet med denna kunskapsöversikt är att få en förståelse om hur ett mångkulturellt klassrum påverkar historieundervisningen. För att få fram information och forskning användes metoden informationssökning och genom sökmotorn SwePub hittades forskning som besvarade syftet samt frågeställningen. Artiklar, licentiats- och doktorsuppsats användes för att få en överblick om vad forskningen säger om hur ett mångkulturellt klassrum påverkar historieundervisningen. Uppsatsen är avgränsad till en svensk kontext, det vill säga hur historieundervisningen påverkas i dem svenska klassrummen.  Resultats delen presenterar hur elevers och lärares historiekultur påverkar historieundervisningen. Men även hur lärare planerar sin undervisning i ett mångkulturellt klassrum samt varför elevers berättelser ska uppmärksammas.  Slutsatsen som dras är att elevers historiekultur kan leda till konflikter och diskussioner i klassrummet, på grund av att eleverna inte delar samma åsikt om en historisk händelse. Men olika perspektiv på samma händelse kan även leda till att eleverna inser att historiska händelser kan ses på olika sätt beroende på vilken historiekultur personen tillhör. Dessutom påverkar historielärares historiekultur indirekt historieundervisning. Lärare sprider historiekulturen genom historieundervisningen eftersom när de berättar om egna erfarenheter och upplevelser är även dessa präglade av historiekulturen. Förutom det har lärare i åtanke att klassen är mångkulturell när de planerar sin undervisning. Historielärare vill undervisa utifrån ett mångkulturellt perspektiv, dock tillåter inte tiden det. Dessutom är det viktigt att elevers berättelser ska uppmärksammas på grund av att exempelvis motverka negativa attityder.

Studien undersöker lärares syn på historiebrukets roll i deras undervisning. Fyra historielärare har intervjuats för att svara på frågorna om hur de förstår begreppet historiebruk, hur de undervisar om och hur de bedömer elevers förmågor kopplat till historiebruk. Lärarna uttrycker flera olika typer av utmaningar kopplat till undervisningen, att historiebruk kan vara abstrakt för elever, språkliga begränsningar och att elever inte vill tycka saker i klassrummet. Alla fyra lärarna använder sig av Klas-Göran Karlssons typologi i sin undervisning, detta trots att ingen av dem tyckte att den var optimal. Resultaten indikerar att historiebruksundervisning saknar tydliga strukturer och att det är därför lärarna använder sig av typologin. Studiens övergripande slutsats är att det krävs vidare, praktiknära forskning kopplat till just hur lärare på ett strukturerat och tydligt sätt kan undervisa om historiebruk.

I denna uppsats undersöker vi hur begreppet historiemedvetande tolkas och används av lärare på lågstadiet, oavsett hur lärarna definierar begreppets innebörd. Vi vill ta reda på hur lärare på lågstadiet definierar begreppet historiemedvetande samt om det spelar någon roll vilken läroplanen som gällde när de deltagande lärarna utbildade sig. Det tillvägagångssätt som vi använt oss av för att samla in underlag för studien är enkäter. Studiens resultat visar att endast 27% av de medverkande lärarna ger en definition av begreppet som överensstämmer med Skolverkets definition. Vi kunde även dra slutsatsen att det inte finns något samband mellan lärarnas utbildningsår och deras förståelse för begreppet.

The essay examines what material the museum in Northeast Skåne has produced that can be provided by the upper secondary schools in the area when teaching the subject of history. The thesis also studies how this material has an connection to local history or to primary sources.The survey was conducted by studying Hässleholm's museum and Regionmuseet Skåne with the help of interviews and digital material. The purpose of the survey is to fill a relatively unexplored area for the possibilities of teaching local history and the use of primary sources in the latter part of compulsory school in the area of Northeast Skåne.The survey showed that the two museums for the survey work in two different ways with materials that can be provided by the schools as pedagogical teaching materials. Either through digital materials, study boxes or during guided museum visits. Both museums worked with materials that were locally based and primary sources.

Inom Waldorfpedagogiken finns en tradition av att muntliga arbetsformer dominerar undervisningen. Ett av Waldorflärarens viktigaste kall är att – utifrån ämnesrelaterad skönlitteratur – ha förmågan att återge engagerade och levande berättelser som fängslar eleverna. I egenskap av yrkesverksam lärare på en Waldorfskola kan jag själv, utifrån mångåriga erfarenheter av Waldorfpedagogik, bekräfta att de lärare jag mött som förmått återge ett skönlitterärt ämnesstoff på muntlig väg både fascinerat eleverna och bidragit till att lärandet vädjat till elevernas inre motivationsfaktorer1. I kölvattnet av de senaste årens revideringar av de nationella styrdokumenten – och i kombination med att kommunalt utbildade lärare i större utsträckning än tidigare har sökt sig till Waldorfskolorna – har Waldorfskolans undervisningskultur förändrats i grunden. De tidigare muntliga arbetsformerna har i viss mån fått ge vika för mera konventionella arbetssätt.Föreliggande arbete ​syftar till att undersöka om och hur ett urval av yrkesverksamma historielärare i Waldorfskolan använder skönlitteratur i sin undervisning samt hur de upplever att deras berättarmetodik ökar elevernas förmåga att förstå historieämnet. Den i förekommande fall använda metoden har varit digitala enkäter, som givit mig möjlighet att i kvalitativt formulerade enkätsvar få inblick i om och hur undervisande historielärare på Waldorfskolor upplever att deras berättarmetodik ökar elevernas förmåga att ta till sig historieämnet.Resultaten påvisar att både lärare och forskare är eniga om att skönlitteratur underlättar elevers kunskapsintag och utvecklar deras historiemedvetenhet, förutsatt att den används på rätt sätt. Studien visar även att en majoritet av Waldorflärarna visserligen använder skönlitteratur i sin undervisning, men att de i stor utsträckning åsidosätter den för Waldorfskolan så typiska muntliga berättarmetoden.

Syftet med denna undersökning är att få en inblick i vad forskningen säger om kvinnor respektive mäns framställning i historieämnet. Detta utifrån tre inriktningar, historieläromedel, lärarens tankar om undervisningspraxis och elevers uppfattning om genus. Vi har sökt på forskning genom både nationella och internationella databaser på nätet och använt oss av litteratur som har funnits på vårt Universitetsbibliotek. Resultaten har visat att det finns en saknad av kvinnor inom historieämnet både i material och lärarpraxis. Resultaten visar också på insikten om att barn utvecklar sina identiteter utifrån deras skolmiljö både socialt och kunskaps innehållsmässigt.

Att utveckla elevers historiemedvetande är en central utgångspunkt i kursplanen för historia. Samtidigt ger skolmyndigheter och lärare uttryck för svårigheten med att lära ut och utvärdera historiemedvetande, och lyfter främst problematiken med att förena de didaktiska frågorna ”varför” och ”hur”. Ett didaktiskt verktyg som genom forskning har visat sig ha positiva effekter på utvecklandet av elevers historiemedvetande är skönlitteratur. Studiens intresse ligger i att synliggöra hur arbetet med skönlitteratur i historieundervisningen kommer till uttryck i praktiken, där syftet blir att undersöka hur lärare använder sig av skönlitteratur i utvecklandet av elevers historiemedvetande. Resultatet baseras på kvalitativa intervjuer med tre grundskollärare som alla undervisar i So-ämnena och använder sig av skönlitteratur i historieundervisningen. Den insamlade empirin har sedan analyserats med utgångspunkt i den historiedidaktiska teorin med fokus på historiemedvetande som centralt begrepp. Studiens resultat visar att lärarna använder skönlitteratur för att ge eleverna en förståelse för historia och sambandet mellan dåtid, nutid och framtid. Genom att skönlitteratur sätter in de historiska faktakunskaperna i ett narrativ blir de mer lättillgängliga och levande för eleverna. För att detta ska ske krävs det att boken fyller ett syfte, att innehållet sätts i relation till andra källor och bearbetas i en social lärandemiljö. Samtidigt visade resultaten att arbetet är en tidskrävande process som hade underlättats av ett tydligare kollegialt samarbete där eleven sätts i centrum. Utöver detta visade resultaten att lärarna oftast använde skönlitteratur som ett komplement till lärobokens platta framställning av historien. När lärarna försökte möta de språkligt svaga eleverna med alltför lättlästa böcker riskerade syftet med användandet att försvinna då den historiska berättelsen är så pass förenklad att den inte tillför något utöver det läroboken redan erbjuder.

Syftet med detta arbetet har varit att få kunskap om unga elevers historiemedvetande och tidsuppfattning, då vi genom denna kunskap kan anpassa undervisningen efter hur eleverna utvecklar sitt historiemedvetande på bästa sätt. Genom att undersöka och sammanställa olika vetenskapliga källor har vi i denna kunskapsöversikt strävat efter att få svar på två frågor: Vad säger tidigare forskning om historiemedvetande hos elever i årskurs F-3 när det gäller tid? samt Hur kan man använda kunskapen om elevers historiemedvetande i sin undervisning?Detta har genomförts genom att undersöka redan existerande forskning utifrån frågeställningarna. För att hitta relevant forskning har vi använt oss av olika databaser med ett antal olika förutbestämda sökord. Resultatet visar att elever i de yngre årskurserna har svårt att uppfatta historisk tid. Det är bland annat på grund av att förståelsen av kalendarisk tid och klockan utvecklas i senare år. Noggrant övervägande av den didaktiska delen av historieundervisningen bör ske så att alla elever fångas upp och utvecklar en förståelse för historia och allt som rör ämnet. En reflektion kring läroplanen och dess föregångare får oss att inse hur undervisningen och det centrala innehållet av historieämnet inte har förändrats särskilt mycket på många år. Denna kunskapsöversikt kan vara till hjälp för andra lärarstudenter i deras kunskaps- och praktiska utveckling.

Denna studie bygger på intervjuer med museipedagoger för att undersöka deras arbete med tidsresor i syfte att lära mer om metodens lämplighet som komplement i historieundervisningen. Studien fokuserar på museipedagogernas bakomliggande pedagogiska idé samt deras mål för eleverna med tidsresorna som de genomför.Resultatet av analysen visar att museipedagogernas mål till viss del sammanfaller med skolans, men också att det finns en hel del sociala mål med tidsresor. Vidare innehåller tidsresan dramapedagogiska inslag, såväl som rekvisita, tidstypiska aktiviteter och miljöer.Studien visar att tidsresor är en ekonomiskt och tidsmässigt krävande metod för både skolor och museer. Det finns ändå många fördelar med att använda sig av metoden. Museipedagogerna lyfter att de besitter annorlunda kompetenser än lärarna såväl som andra pedagogiska resurser i form av autentisk rekvisita och annorlunda miljöer. Därmed anser sig museipedagogerna vara en god resurs för skolans historieundervisning med sin upplevelsebaserad pedagogik.

Sexualitet, samtycke och relationer ska sedan hösten år 2022 integreras i all undervisning i skolan. Sedan år 2011 har Skolverket i det centrala innehållet i historia dessutom poängterat att undervisningen i historia ska beröra olika perspektiv utifrån bland annat kön, sexualitet och etnicitet. Trots detta saknas det tidigare forskning om sexualitet, samtycke och relationer i relation till historieämnet.  Detta arbete har således syftet att undersöka hur gymnasielärare i historia uppfattar de nya direktiven samt dess relevans för historieämnet. Syftet är även att undersöka hur lärarna fått information och kunskap om de nya direktiven. Dessutom undersöker studien de möjligheter historielärarna ser med undervisning om detta, samt vilka metoder och vilket stoff som kan inkluderas i undervisning om sexualitet, samtycke och relationer. Arbetet utgår från en fenomenologisk teori där den didaktiska triangeln samt teori om historisk empati används som ett teoretiskt analysverktyg för att besvara frågeställningarna. Insamlingen av data har skett genom kvalitativa intervjuer med fem historielärare som undervisar på gymnasiet.  Resultatet från studien visar att lärarna upplever att de nya direktiven är relevanta i historieämnet och för skolans styrdokument samt i relation till elevers intresse och behov. Studien belyser dessutom att samtliga lärare hört om direktiven men att de i varierande grad fått information och kunskap från skolorganisationen. Resultatet visar även att lärarna undervisar om sexualitet, samtycke och relationer i historieämnet men i varierande utsträckning och med varierande metoder och stoff. Dessutom synliggör studien att ämnet sexualitet, samtycke och relationer är en möjlig ingång för att öka elevers historiska empati.