I dagens sekulariserade Sverige har de religiösa ledarnas auktoritära ställning kommit att ersättas av de politiska ledarnas makt som grundläggande samhällsfaktor. Hur framträder den underliggande ideologin i denna kontext? Vilka bilder av värderande karaktär spelar dagens ledare upp för oss? Utifrån synsättet där myten står som symbol för företeelser i verkligheten, ställer jag mig undrande över: Vad lyfts fram och vad hålls undan i det politiska talet?

Syftet är att jag i min religionsdidaktiska studie ska undersöka hur kvinnor framställs i jämförelse med män i de fyra religionskunskapsböckernas avsnitt om judendomen. Om det nu finns en skev fördelning gällande det bild- och textmaterial som finns, hur kan man då förklara det? Syftet med uppsatsen är också att ta reda på i vilken mån dessa fyra läroböcker i religionskunskap kan uppfylla genusaspekten, då det står i kursplanerna att ”skolan aktivt och medvetet skall främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter”. I uppsatsen utgår jag från följande frågeställningar: Hur framställs män respektive kvinnor i de fyra religionskunskapsböckernas avsnitt om judendomen? Blir kvinnor och män i lika hög grad representerade i text och bild? Om det finns en skev fördelning gällande representationen av män och kvinnor i bild- och textmaterialet, hur ska man förklara detta?

Det här arbetets huvudfrågeställning är: Hur upplever Jehovas vittnen sin egen samt sina barns skolsituation? Mitt eget antagande var att min egen undersökning kring denna frågeställning skulle ge mig ett svar, med andra ord vilka generella regler gäller när jag får en elev som har en annan trosuppfattning. Jag ställde olika delfrågor som utgår i det stora hela från min huvudfråga. Vissa av delfrågorna presenteras här nedan: När och hur berättade ni i skolan om er tro? Hur blev ni då bemötta? Med denna fråga ville jag få reda på om ett gemensamt förfaringssätt från föräldrarnas sida fanns, samt om de hade en förväntan på bemötandet från läraren. Har det varit/är det några problem som ni kan relatera till er tro? Fanns det problem som direkt skulle kunna ha förebyggts, redan innan de uppstått? Hur var er egen skolgång? Är det enklare att vara ett Jehovas vittne idag mot tidigare? Finns det några mönster som går igen föräldrar-barn? Skulle ni kunna tänka er att komma till klassen och berätta om er tro samt besvara frågor som kan dyka upp? Är det en öppen dialog mellan föräldrar – barn, hemmet – skolan eller är det här något man inte vill prata om? Under rubrik 4 har jag gjort en jämförelse mellan Jehovas vittnens egen broschyr om skola och utbildning och vårt styrdokument Lpo 94. Där är syftet att se om de överensstämmer med varandra eller inte och i så fall var skiljer de sig åt. Det här arbetet har inte som syfte att ta ställning för eller mot Jehovas vittnen som grupp utan syftar till att skapa en förståelse för hur det kan vara och hur skolan uppfattar elever och föräldrar som har en annan tro än deras egen.

Church Women United incorporated in December 1941 as an interdenominational and interracial movement of liberal Protestant women committed to social reform. The one hundred organizers represented ten million Protestant women across the United States. They organized with the express purposes of helping to bring peace on Earth and to develop total equality within all humanity. Church Women United was the bridge between the First and Second Wave of Feminism and the bridge between the Social Gospel and Social Justice Movements. Additionally they connected laterally with numerous social and religious groups across American society. As such, they exemplify the continuity and matrix of reform in American history. Because they worked to promote international peace, develop positive race relations, and advance women’s rights, their campaigns give us a model for how to rectify the social problems of today. These women used communal prayer, politics, education, and hands-on labor to promote their ideas. They originated in collective prayer and continued this tool, but they added letter writing campaigns, public education forums, and lobbying politicians at all levels including the president to advance their goals. They held massive campaigns to collect needed items for war-torn countries and natural disaster areas as well as acting as counselors to the needy. They raised public awareness of issues facing migrant laborers, inner-city residents, Native Americans, Japanese internment detainees, and then worked hard to ameliorate the worst of these problems. They promoted literacy around the world, as well as new agricultural techniques to address human conditions that were known to lead to political and social unrest. This dissertation covers the mid-twentieth century while being predominately focused on the years 1941-1968. This study is built upon multiple archives across the United States and oral histories of movement leaders. It is one of the first interdenominational studies focused on the work of women in social reform work. This dissertation enlarges our knowledge of feminism and social reform work.

Le but de la présente thèse est d’étudier les témoignages sur la doctrine de l’« Hadès ouranien » du IVe siècle avant J.-C. au VIe siècle après J.-C. et de dégager les éléments essentiels. L’« Hadès ouranien », traduction de l’expression ὁ ἐν τῷ οὐρανῷ ᾍδης, est un thème de pensée qui caractérise tout un millénaire de la philosophie et de la religion de l’Antiquité païenne. En traitant ce thème historico-religieux, on se veut le plus complet possible mais tout en étant prudent envers nos sources, qui sont fragmentaires et qui proviennent, pour la majorité, de la tradition platonico-péripatéticienne et de ses commentateurs. Aussi, s’efforce-t-on de montrer que l’Hadès ouranien est un lieu de purification pour l’âme et donc, un purgatoire. D’une manière générale, notre recherche est la première entièrement consacrée au sujet de l’Hadès ouranien et à son évolution durant l’Antiquité. Pour ce faire, sur la base d’une approche contextualisée, nous croyons devoir distinguer en réalité trois lieux où l’Hadès céleste a été situé : il y a d’un côté l’emplacement dans la Voie Lactée (Héraclide du Pont) ; il y a aussi un effort, assez divers en ses formes, de situer ce Purgatoire entre la Lune et la terre ou aux alentours de la Lune (les académiciens, les stoïciens, Cicéron, Virgile, Plutarque, les écrits hermétiques) ; finalement, Numénius et les néoplatoniciens latins l’ont situé entre la sphère des fixes et la terre. Quant à l’évolution des éléments qui constituent notre thème, la thèse montre que le platonisme et le néoplatonisme ont fourni un milieu propice pour le développement et la propagation dans l’empire gréco-romain des doctrines sur l’Hadès céleste. De plus, ces mouvements ont aidé à la spiritualisation progressive de cet espace purgatoire. Par ailleurs, on établira certaines caractéristiques de notre thème : l’échappée de l’âme hors du corps, l’allégorie physique et la division, ontologique et physique, entre les mondes sublunaire et supralunaire. Dans une première partie, on traitera de la doctrine de l’Hadès ouranien dans l’ancienne Académie platonicienne (Héraclide, Xénocrate, Philippe d’Oponte) et dans le stoïcisme. La deuxième partie est consacrée à l’analyse du Purgatoire chez Plutarque de Chéronée. La doctrine du Purgatoire selon Cicéron et Virgile et chez leurs interprètes néoplatoniciens, ainsi que dans l’hermétisme et le gnosticisme sera traitée dans la troisième partie. Dans la quatrième et dernière partie, on explorera la doctrine du Purgatoire dans le Oracles chaldaïques et dans les écrits de Proclus, particulièrement dans son Commentaire sur la République de Platon. / The aim of the present dissertation is to study the testimonies concerning the doctrine of the “Celestial Hades” from the 4th century BCE to the 6th century CE and to uncover its essential elements. The “Celestial Hades”, translation of the Greek expression ὁ ἐν τῷ οὐρανῷ ᾍδης, is a pattern of thought that characterizes a millenary of the philosophy and the religion of Pagan Antiquity. In analysing this historico-religious motif, we try to be as exhaustive as possible, though we are very prudent towards our sources, which are in most cases fragmentary and originate from the Platonico-Aristotelian tradition. Hence, an effort has been made to show that the celestial Hades is a place of purification for the soul and thus a Purgatory. Generally speaking, our investigation is the first to be entirely dedicated to the study of the doctrine of the Celestial Hades and to its development during Antiquity. To achieve this aim, and following a contextualist approach, we have tried to distinguish three places where the Celestial Hades has been situated: it has been situated either in the Milky Way (Heraclides of Pontus); or between the Moon and the Earth or around the Moon (the Academicians, the Stoics, Cicero, Virgil, Plutarch, the Hermetical writings); finally, it has been situated, according to Numenius and the Latin Neoplatonists, between the sphere of the fixed stars and the Earth. As regarding its development, our study shows that the Platonist and Neoplatonist traditions have provided a favourable milieu for the propagation of this doctrine in Antiquity. Moreover, certain characteristics regarding our theme will be established: the ascension of the soul, the doctrine of physical allegory and the division, ontological et physical, between the sublunary and the supralunary worlds. In the first part of our research, we analyse the doctrine of the Celestial Hades on the Early Academy of Plato (Heraclides, Xenocrates, Philip of Opus) and in the Stoic school. The second part is dedicated to Plutarch’s doctrine of Purgatory. Thirdly, the same doctrine will be analysed in Cicero and Virgil, and their exegetes, as well as in the Hermetic treatises and Gnosticism. The fourth and last part will explore the celestial Purgatory in the Chaldaean Oracles and in the writings of Proclus, particularly his Commentary on the Republic.

This study seeks to answer a fundamental question facing missiologists and historians of Mormonism: given their sustained preoccupation with converting others to Mormonism and their thriving tradition of missionary work, how do Mormons conceive of their mission? By focusing on the theoretical frame in which Mormon missionaries imagined the non-Mormon world, prepared for missionary engagement, and derived their expectations for their mission work, this study aims to illuminate the development of Mormon missionary activities and explain the processes by which Mormons fashioned for themselves a missional character. Beginning with Joseph Smith and the emergence of his missional thought and ending with the institutional shifts of the Mormon Church toward mission programs, this thesis attempts to map the general arc of Mormon mission theory as it developed within the context of early American religious history.

The British Civil Wars were not just physical battles but ideological battles as well. Legitimate authority was hotly contested and each faction vied for public support by invoking a mandate meaningful to a heterogeneous audience: the safeguarding of the family and the patriarchal order. In early modern England and Scotland, the family was understood as emblematic of the social and political order; thus, the protection of the family – both private and political - was presented as the surest way of assuaging God’s wrath and re-establishing order in the three kingdoms. This thesis demonstrates the ubiquity of the language of patriarchy in the Civil Wars and the extent to which political and ideological debates centred on questions of legitimate patriarchal authority.

Fornskandinavisk religion har historiskt sett i hög utsträckning tolkats inom en patriarkal diskurs. I min uppsats bereder jag plats för röster hos människor för vilka fornskandinavisk religion är personligt betydelsefull, men som tolkar och använder sig av den på ett subversivt sätt. Undersökningen bygger på organiserade samtal förda mellan mig och ett antal samtalsdeltagare. För att utljämna maktbalansen mellan forskare och studieobjekt har jag valt att rikta forskarblickan mot ett fält jag själv tillhör, och i studien betraktar jag därför mig själv inte bara som samtalsledare, utan även samtalsdeltagare, och gör mina egna erfarnheter till föremål för analys genom introspektiv metod.        Mitt forskningsperspektiv är queerteoretiskt, och i fokus i studien står de sätt på vilka bilder, berättelser och föreställningar om fornskandinavisk religion används som en del i skapandet av normöverskridande genusidentiteter. I undersökningen framkommer det att samtalsdeltagarna tolkar den fornskandinaviska religionen som präglad av mångfald och jämlikhet, i kontrast till en monoteistisk, dualistisk världsbild. Det queera, gränsöverskridande och kaotiska uppfattas ha en betydelsefull plats i religionen, och man betraktar detta som en källa till kreativitet och kraft. Sejden förknippas särskilt med genusöverskridande, vilket kopplas till att gränsöverskridande av olika slag ses som en källa till kraft och kunskap inom shamanska kulturer världen över. Sejden framstår även som betydelsefull i skapandet av normöverskridande genusidentiteter genom att rollen som völva särskilt försätter kvinnligt kroppsmarkerade individer i en maktposition. Normen för hur en ”kvinna” ska vara utmanas ytterligare genom de bilder av självständiga, mäktiga och ambivalenta gudinnor som framträder i samtalsdeltagarnas tolkningar.

Le poème Vafþrúðnismál présente la rencontre entre deux figures mythologiques, Vafþrúðnir et Óðinn, qui s'affrontent dans une joute verbale. Une lecture attentive du texte conduit à la conclusion que le dieu, dans les questions qu'il adresse au géant. L’analyse de la nature de l’interaction apporte ainsi une nouvelle compréhension du texte et permet d’expliquer plusieurs aspects du poème, jugés jusqu’à présent problématiques. L’étude montre qu’il n’y a aucune injustice dans la distribution des questions ou dans la dernière énigme, comme on l’a traditionnellement interprété, mais que tous deux répondent à une logique bien précise du texte. A travers cette fiction littéraire, le poème transmet sous une forme ludique un savoir traditionnel au moyen d’un genre particulier : la joute d’énigmes. / The poem Vafþrúðnismál presents the meeting of two mythological figures, Vafþrúðnir and Óðinn, who compete in a verbal duel. A close study of the text leads to the conclusion that the god is not seeking any knowledge with his questions to the giant. Therefore, the analysis of the nature of the interaction provides a new understanding of the poem and explains several aspects that have, until now, been perceived as problematic. This study shows that there is no injustice regarding the distribution of questions between the two protagonists, but that this follows a specific logic in the text. In the same way, the analysis of the final riddle reveals that it is not ‘unfair’, as it has traditionally been interpreted, but that it has a precise function in the text. Through this literary fiction, Vafþrúðnismál transmits – in a playful way – traditional knowledge, by means of a specific genre: riddling.

Jane Austen’s novels remain an essential component of the literary canon, but her first published novel, Sense and Sensibility, is frequently neglected. However, in Sense and Sensibility is the genesis of Austen’s technique through which her major characters cultivate and reveal a strong inner life, demonstrated through the character of Elinor Dashwood. This technique is a characteristic she incorporates in each of her succeeding novels. Her approach to literature centers on the interiority of her characters and their ability to change, but it her first novel Austen takes a unique approach. Following the structure of an eighteenth-century sermon, Austen creates a sermon for lay people that centers on the cultivation of a strong interior life.