Durant le dernier demi-siècle, la religion, comme tous les autres domaines d’activité humaine, a connu plusieurs transformations importantes. La diminution considérable, durant cette période, de la pratique religieuse institutionnalisée est accompagnée de l’apparition d’une multitude de nouvelles formes de spiritualités qui tentent de répondre aux besoins religieux de l’homme occidental. Parmi les multiples manifestations de ce genre, on découvre une spiritualité distincte, appelée néo-chamanisme ou chamanisme urbain, réunissant de nombreuses pratiques contemporaines qui se définissent comme chamaniques. Dans le cadre de ce mémoire, nous nous sommes concentrés sur l’étude du phénomène néo-chamanique de Michael Harner, ex-professeur et directeur du département d’anthropologie au Graduate Faculty of the New School for Social Research à New York, et fondateur de la Foundation for Shamanic Studies (à l’avenir : FSS). La présente recherche a pour but d’analyser le néo-chamanisme de Harner et de définir sa place parmi les nouvelles formes de religiosités. La théorie de la recomposition du religieux de Danièle Hervieu-Léger sert de cadre d’analyse pour cette nouvelle forme de spiritualité. Dans la première partie, nous traitons le phénomène religieux contemporain sous l’angle socioreligieux. Nous présentons un aperçu global des transformations que celui-ci subit en modernité sous l’impact de la sécularisation. À l’aide de la théorie des nouvelles formes religieuses de Danièle Hervieu-Léger, nous mettons en lumière les principales règles selon lesquelles une nouvelle configuration du religieux se déploie dans le contexte occidental contemporain. Dans la seconde partie, nous examinons le chamanisme traditionnel sous l’angle anthropologique. Nous faisons la lecture d’études classiques sur le chamanisme. Il apparaît que le chamanisme classique est communautaire, réservé à quelques personnes choisies par les esprits et que le processus laborieux d’initiation permettant d’accéder à cette fonction implique certains éléments spécifiques parmi lesquels on compte la maladie initiatique, la mort rituelle et la résurrection de la personne. Dans la troisième partie, nous examinons le néo-chamanisme de Harner. Nous rendons compte de son ouvrage majeur La voie spirituelle du chamane : Le Secret d'un sorcier indien d’Amérique du Nord et nous examinons l’expérience chamanique de la Foundation for Shamanic Studies (FSS). Il se dégage de cette étude que l’approche de Harner se veut l’expression d’un chamanisme fondamental et universel adapté à la société contemporaine. La pratique néo-chamanique de Harner se focalise sur le voyage chamanique et sur le contact avec le monde des esprits comme des éléments qui sont au cœur du chamanisme traditionnel. C’est une pratique axée principalement sur l’individu à des fins d’accomplissement de soi et d’(auto)guérison. Elle attire généralement des personnes dont le niveau de scolarité est élevé, disposées à payer pour les services fournis par la fondation. À la fin de notre étude, nous dégageons les conclusions générales suivantes : le néo-chamanisme de Harner s’éloigne de la tradition chamanique et la transforme en une spiritualité nouvelle adaptée aux besoins des Occidentaux; il reflète les transformations subies par le fait religieux pendant la période moderne; il s’adresse principalement à un public en quête de services spirituels ciblés et ponctuels et il favorise une forme de communalisation temporaire et intense; cependant, l’individuation de la pratique chamanique est porteuse de ses effets politiques et néocoloniaux. / Since the last half century, religion as all the other human working fields has passed through lots of significant transformations. The considerable diminishing, during that period, of the institutionalized religious practice is accompanied by the apparition of a multitude of new forms of spirituality that tempt to answer to the western human religious needs. Through the multiple manifestations of this kind it has been discovered a distinct spirituality named neo-shamanism or urban shamanism that gathers under this name a multitude of contemporaneous practices that are defined as shamanic. We focused on Michael Harner’s study about the neo-shamanism phenomenon, ex-professor and manager of the department of anthropology to Graduate Faculty of the New School for Social Research in New York and founder of The Foundation for Shamanic Studies (from now: FSS). The present research objective is to analyze Harner’s neo-shamanism and to identify its place between the new religious contemporary forms .The concept of recomposing Harner’s religious ideology becomes the focus of the analysis of this new form of spirituality. In the first part, we address the religious contemporary phenomenon from a socio religious point of view. We present a global view over the transformations that this phenomenon suffered during the modern period under the influence of secularisation. With the help of the new religious forms theory of Danièle Hervieu-Léger, we emphasize the main rules that run the religious configuration in the contemporary western context. In the second part we analyse the traditional shamanism from an anthropological point of view. We are skimming the prior classical studies about shamanism. It seems that the classical shamanism is communitarian, reserved to some persons that are chosen by spirits and that the hardworking process of initiation allowing to have access to this function implies some specific elements like the initiatic illness, the ritual death and the person’s resurrection. In the third part, we analyse Harner’s neo-shamanism. We focused our analyzing on his main work La voie spirituelle du chamane: Le Secret d'un sorcier indien d’Amérique du Nord and we analyse the shamanic experience from Foundation for Shamanic Studies. The idea that gets out from this study is that Harner’s shamanic approach wants to be the expression of a fundamental one and universally adapted to the contemporary society. Harner’s neo-shamanic practice is focused on the shamanic trip and on the contact with the spirit’s world as being elements that make up the core of the traditional shamanism. It’s a practice mainly focused on the individual that has self accomplishments and (self) healing ends. It appeals generally to persons highly educated and ready to pay for the foundation’s services. At the end of our study, we get out the following conclusions: Harner’s neo-shamanism gets distance from the shamanic tradition and turns it into a new spirituality adapted to western people’s needs; Harner’s neo-shamanism reflects the transformations that the religions suffers during the modern period. It addresses mainly to a public in quest of concrete spiritual services and it gives advantage to a form of temporary and intense communalisation; however, the individualisation of the shamanic practice is carries its political and neo-colonial effects.

Ce mémoire présente une exploration décoloniale et transdisciplinaire des doctrines et pratiques de la confrérie soufie transnationale Burhaniya, dans le monde arabe et en Occident. Il traite principalement de la période s’étendant de la fondation de la confrérie en 1938 jusqu’en 2012. Pour bien contextualiser les particularités de l’émergence de cette confrérie moderne, ce mémoire présente tout d’abord son ancrage historique par l’étude de ses racines en lien avec l’histoire du soufisme en Afrique du Nord et en Asie de l’Ouest. Puis, ce mémoire offre une analyse comparative de certains des principaux contextes nationaux où s’est disséminée cette confrérie, à partir du Soudan, vers l’Égypte, la France, l’Allemagne, les États-Unis et le Canada. Suite à ses recherches, l’auteur conclut que les cheikhs de la Burhaniya ont facilité l’expansion de la confrérie en occident et ont perpétué un héritage soufi plutôt traditionnel au sein du monde moderne. Ils ont su le faire en préservant les doctrines fondamentales de leur tradition tout en adaptant leurs pratiques à divers contextes. / This thesis presents a decolonial and transdisciplinary examination of the doctrines and practices of the transnational Burhaniya Sufi order, in the Arab World and in the West. The main time period under consideration is from the foundation of the order in 1938 until 2012. In order to contextualize the particularities of this modern order’s emergence, this thesis begins by presenting its historical roots related to the history of Sufism in North Africa and West Asia. Then, the thesis offers a comparative analysis of certain national contexts in which the order was disseminated, from Sudan to Egypt, France, Germany, the United States, and Canada. The author concludes from his findings that the sheikhs of the Burhaniya have facilitated the expansion of their order in the West, and perpetuated a fairly traditional Sufi heritage in the modern world. They have done so by combining strong commitment to core doctrines and adaptability to contexts of practice.

Listening to Birth asserts that structures of power reproduce themselves by instituting particular modes of listening and sound production. Situating my research within feminist sound studies, I argue that meanings conjured around the audible, material bodies of women were carefully crafted by elites in antiquity, in order to construct gendered ideologies of kingship, civilisation, and nature. I examine these power dynamics as expressed in mythic and magical texts and iconographies, dating from the Bronze Age to later Roman antiquity. Throughout the thesis, I examine the development of symbolic systems and narrative tropes that linked mining and metallurgy with reproduction and vocality. My analysis emphasises how the invention of nature was accomplished, in part, through a metallurgical reclassification of the voices and sexualities of women as indiscrete phenomena: womb, mouth, and voice were elided with mining and smelting to form a unified semantic realm. I argue that this invention of ‘vulvar vocality’ reclassified female sounds as illicit, providing a plaform for the removal of women from the public sphere. I attempt to connect the gendered discourse found in myths and magical rituals to the political and economic domain of state-craft, to demonstrate the importance of hegemonic mythopoeic control of audible female reproduction for establishing ideologies of colonisation and extraction. I link analyses of texts and iconographies from the Bronze Age Mesopotamians, Hittites, Canaanites, Minoans, and Egyptians to later materials from the Iron Age Greeks, Israelites, and Romans—my goal is to demonstrate both the ubiquity and the continual reproduction of metallurgical ideology across the ancient world. I also present my preliminary research into the lasting impact that antique notions of vulvar vocality had on later state-craft. I begin to trace the preservation and elaboration of antique metallurgical literature by Byzantine and Islamic scholars, who in turn exerted strong influence on the Ottomans and late medieval and early modern Europeans. I outline future work to investigate the exponential rise of entrepreneurial metallurgy in late medieval and early modern Europe, arguing that this metallurgical discourse provided symbolic re-enforcement for the rapidly-accelerating mining and metal trade that formed the core of European colonial expansion. I suggest that vulvar vocality was central to early modern metallurgical, demonological, and colonial discourse, and that specific female vocalities and silences were purposefully crafted into the colonial project in order to forcibly redefine women, along with the lands and children stolen from them, as mere natural resources.

This study assesses the intersection of crusading and heresy repression in the late twelfth and early thirteenth centuries. The event that encapsulates this intersection was the Albigensian Crusade, a two-decades long conflict that befell the south of France, or Occitania. The papacy, aligned with northern lords and other willing Christians, took up arms to defend the Church from the Cathar heresy’s corrupting influence. This conflict marked a new development in Christian acts of violence. While the Church had crusaded against many different enemies—even branding some as heretics—before 1209, the Church had never called a crusade for the explicit purpose of stamping out a heretical group. This study aims to answer two questions: how did the scope of crusade broaden to incorporate heretical groups and how did methods for countering heresy shift to include crusading? To answer these questions, this study analyzes two strands of ecclesiastical propaganda. Propaganda consisted of written works that functioned as tools to educate, inform, persuade, and inspire in others certain beliefs and actions. These were texts that defined, promoted, and celebrated the practice of crusading; and texts that defined, maligned, and condemned heresies and those adhering to them. These two strands of propaganda began to intertwine in the late twelfth century, resulting in a modified anti-heresy discourse in which crusading against heretics became a theologically justifiable idea. This study argues that the call for crusade against the Occitan heretics was the end result of theological developments that began in the 1170s. What’s more, the institutionalization and codification of these strands of propaganda created the theological precedent for framing the Albigensian Crusade as a holy war, allowing the idea of crusading against heretics to take root in anti-heresy discourse in the years preceding Innocent III’s papacy and his call for crusade in southern France.

This thesis examines a specific type of instance that bridges the divide between seeing sacred texts as merely vehicles for content and as objects themselves: self-reference. Doing so yielded a heuristic system of categories of self-reference in sacred texts based on the way the text self-describes: Inlibration, Necessity, and Untranslatability. I provide examples of these self-referential features as found in various sacred texts: the Vedas, Āgamas, Papyrus of Ani, Torah, Quran, Sri Guru Granth Sahib, and the Book of Mormon. I then examine how different theories of sacredness interact with them. What do Durkheim, Otto, Freud, or Levinas say about these? How are their theories changed when confronted with sacred texts as objects as well as containers for content? I conclude by asserting that these self-referential features can be seen as ‘self-sacralizing’ in that they: match understandings of sacredness, speak for themselves, and do not occur in mundane texts.

<p><strong>Syftet</strong> med denna uppsats är att beskriva skrattets, humorns och komikens roll inom religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet.</p><p><strong>Min frågeställning är</strong>: Har skratt, humor och komik påverkat och förändrat förhållanden inom religionen, tron, kyrkan? Har skrattet påverkat det bestående, den regerande uppfattningen som förfäktades av dem som innehade makten inom samhälle och kyrka?</p><p><strong>Min tes är</strong> att skratt och humor tillsammans med många andra fysiska och kroppsliga uttryck har en viktig roll i att budskapet tolkas rätt och rättvist.</p><p><strong>För att uppnå detta syfte</strong> vill jag</p><ul><li>ge en bakgrund där jag beskriver några teorier om skrattets och humorns väsen och funktion med särskild fokus på förändring och påverkan.</li><li>beskriva ett antal exempel ur kyrkohistorien som beskriver hur humor, ironi och gyckel använts dels för att tydligare förmedla budskapet och dels för att visa på hur makt och överhet förvanskat detta budskap. Exemplen är valda utifrån att det kan tas för troligt att de har påverkat sin samtids utveckling.</li></ul><p><strong>Utifrån frågeställningen om förändring</strong> av rådande förhållanden i sin tid har jag valt</p><ul><li>att återge i referatform samt analysera fyra gycklarspel från medeltiden, sammanställda av Dario Fo, där gycklet i komik och allvar verkade förändrande i sin ursprungsmiljö men också skulle kunna påverka och förändra i vår tid.</li></ul>

<p>Denna uppsats baseras på en fältstudie genomförd i Faridabad, Indien våren 2007. Syftet är att undersöka vilken roll hinduiska gudinnor spelar för kvinnor. För att uppfylla det syftet studeras också de intervjuade kvinnornas underliggande uppfattningar om jämställdhet.</p><p>För att kunna uppfylla syftet med uppsatsen har en kvalitativ metod använts och 19 intervjuer har genomförts. Informanterna har fått svara på frågor som handlar om att vara kvinna i det hinduiska samhället och deras åsikter om hur kvinnors situation bör ändras. När resultaten från intervjuerna analyserats har jag inspirerats av tidigare forskning om genus och Hinduism.</p><p>I den hinduiska mytologin finns både gudar och gudinnor. Att dyrka gudinnor kan ses som en källa till makt och inspiration för kvinnor. Därför har jag studerat om informanterna ser på gudinnorna som förebilder. Resultaten visar att det är svårt att avgöra om så är fallet. Ungefär hälften av informanterna sade att det ser gudinnorna som förebilder. I motsats till tidigare forskning nämnde inte informanterna de gudinnor som representerar de egenskaper som den ideala hustrun ska besitta, istället nämndes stridsgudinnan Durga. Tidigare forskning visar dock att även de självständiga gudinnorna som beskrevs av informanterna som förebilder är en del av den patriarkala strukturen. Under intervjuerna framgick att rollen att vara en bra hustru och mor värdesätts högt av informanterna. Detta kan, enligt mig, kopplas till det mest framträdande resultatet som framkom i synen på vad jämställdhetsuppfattningen baseras på. Det gäller uppfattningen om att män och kvinnor föds med olika egenskaper. I motsats till genusteori förstås inte skillnader mellan män och kvinnor som främst socialt konstruerade.</p> / <p>This report is based on a field study that was carried out in Faridabad, India in the spring of 2007. The aim is to study what role the Hindu goddesses play for Hindu women. To fulfil this purpose I am also studying the interviewed women’s underlying understanding regarding gender equality.</p><p>To fulfil the aim a qualitative method was chosen and 19 interviews were completed. The informants answered questions about being a woman in the Hindu society and their opinions on how to change women’s situation. While analysing the results I was inspired by previous research on gender and Hinduism.</p><p>In the Hindu mythology there are both gods and goddesses. Worshipping goddesses can be seen as a source of power and inspiration for women. Therefore I wanted to study if the informants look at the goddesses as role models. The results show that it is difficult to determine whether or not that is the case. Approximately half of the informants said that they looked at the goddesses as role models. In contrast to previous research the informants did not mention the goddesses that are represented with qualities that the ideal wife should posses, instead Durga, the fight goddess, was mentioned. However, previous research also shows that the independent goddesses that were described as role models by the informants are a part of a patriarchal structure. During the interviews the role of being a good wife and a mother is described as the most important thing for the informants. This can, according to me, be related to the most significant result on what the understanding of gender equality is based on. This is the opinion that men and women are born with different qualities. In contrast to the gender theory, the differences between men and women are not understood as primarily socially constructed.</p>

<p>Denna uppsats behandlar konfirmationens förändring i den evangelisk-lutherska Svenska kyrkan.  Konfirmationen har sina grunder från fornkyrkan. Sedan dess har denna tradition utvecklats, från att vara ett sakrament till att bli en ceremoni inom Svenska kyrkan. Följande frågeställningar har behandlats: Hur skiljer sig konfirmationen då från nu? Vad står konfirmationen för idag till skillnad från då Sverige var dominerat av ett statskyrkosystem och ett mer enhetligt, kristet land? Konfirmationen är en religiös handling. Har denna betydelse glömts bort och ersatts av något annat? Är det bara en tradition som har levt kvar utan sin religiösa mening? Är konfirmationen en del av den svenska kulturen?</p><p>Antalet konfirmander har successivt minskat och Svenska kyrkan arbetar för att öka deltagarantalet. Svenska Kyrkan har utvecklats från att vara en nationell kyrka till att bli en självständig kyrka vid sidan av staten. Sammanfattningsvis går det att säga att relationen mellan stat, kyrka och individ har förändrats sedan 1800-talet och framåt. Flera förändringar har påverkat konfirmationens position inom Svenska kyrkan: bland annat att folkskolan infördes, att det är frivilligt att gå ur Svenska kyrkan och att konfirmera sig samt kyrkan och statens skilsmässa från varandra. Parallellt med att förhållandet mellan kyrka och stat har förändrats har även relationen mellan människor och kyrkan förändrats.</p>

<p>Huvudfrågan i den här uppsatsen är på vilket sätt som konsten speglar religionen i Egypten under Det mellersta riket. Uppsatsen börjar med att beskriva när Det mellersta riket skulle ha ägt rum, vilket dock är lite osäkert, då årtalen kan variera något mellan olika författare. Vidare, vill jag ge en inblick i hur den egyptiska konsten bör tolkas, då detta inte är på samma sätt som vi västerlänningar, idag, ofta tolkar konst utifrån dess yttre skönhet och helhet. Sedan följer en beskrivning av hur religionen förmodligen uppstod kring Nilen och inspirerade det religiösa livet, då denna flod var livsviktig och källan till att livet över huvud taget gick att leva i Egypten. Detta stycke inrymmer också skapelsemyten, gudar och ritualer. I stycket, som jag kallar ”Kungen”, beskrivs vilken ställning kungen hade ur ett religiöst perspektiv, då mycket av konsten man har funnit har varit avbildningar av kungar. Hur konsten beskriver det ovannämnda och symboliserar religionen påvisas i nästa stycke, som följs av hur religion och konst har förändrats från det Gamla riket till det Nya riket.</p> / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Lindgren".

<p>I fokus för denna uppsats står textfynden och samfundet från Qumran. Huvudsyftet med min uppsats är att presentera olika teorier om vem eller vilka som skrivit Dödahavsrullarna, samt att göra en analyserande undersökning av dessa teorier. Vad kan jag hitta för brister i dessa teorier?</p><p>Uppsatsens delsyfte kan formuleras i några enkla frågeställningar. Några av dessa frågor kanske kan få utförliga svar, andra frågor kanske förblir obesvarade, vilket i första hand vilar på materialtillgång. Hur hittades Dödahavsrullarna? Vad fann man vid de arkeologiska utgrävningarna? Vad är det för litterärt innehåll i Qumrantexterna? Kan textfynden lära oss något om samfundets liv och lära? Hur såg samhällsklimatet ut i Israel/Palestina under den tid då Qumran var bebott? Kan det vara av betydelse att titta närmare på den historiska kontexten i Israel för att kunna komma en bit närmare svaren på frågorna kring samfundet?</p>