Anledningen till varför utvecklingen tog riktningen från kvinnan till mannen? Gudinnan har hittills spelat en mycket passiv roll i historieskrivningen. En förändring står dock för dörren. Enligt mina källor kan det bevisas att Gudinnan tillbads från 7000 f Kr till 300 e Kr. Områden, framför andra, där hon tillbads var exempelvis nutida Irak, Saudiarabien, Israel, men också Irland. Tiden vi rör oss i är emellertid så avlägsen att det är oerhört svårt att tala om hur det var. Men för att följa strömmen och referera i likhet med den allmänna uppfattningen så uppnådde kvinnan sin status i och med sin förmåga att ge liv. Det gjorde henne gudomlig. När människan så småningom blev varse hur fortplantningen fungerade falnade kvinnans metafysiska kraft. Ungefär där inträder patriarkatet och kvinnans roll förskjuts mer och mer in i det fördolda. Gudinnorna ersätts på olika sätt med Gudar och snart är det bortglömt att kvinnliga gudomliga väsen ens existerat. Mannens avundssjuka gentemot kvinnan, gentemot hennes livgivande kraft utgjorde en grogrund för patriarkatet. Kyrkans roll? När de bibliska religionerna gör sitt intåg har följaktligen patriarkatet redan gjort sitt intåg. De kvinnliga Gudinnorna hade ersatts med Gudar. Vad som är unikt med de bibliska religionerna och vad som gör dem nyskapande i denna mångfasetterade gudavärld är att de är monoteistiska. Deras ende Gud kommer dock att bli manlig, en himmelsk fader och kvinnans underordnade ställning försvagas ytterligare på grund av judendomen och kristendomen. Även om grundbudskapet inte var detta kan det inte förnekas att bl.a. kyrkofäderna spelat en mycket aktiv roll i förtrycket av kvinnan. Hur ser kvinnorna idag på att Jesus är man likaså kristendomens Gud? Bland de kvinnliga präster och pastorer som kommit till tals i Erikssons bok, som jag för övrigt baserar mitt sista kapitel på, tycks dock grundsynen på den maskulina treenighet som kristendomen bygger på vara förstående. Som kvinnor saknar de givetvis förebilder i de bibliska texterna, men de har lärt sig att ta till vara på dem som finns. De har försökt att se till grundbudskapet i Jesu lära, allas lika värde, att ingen är förmer någon annan. De försöker att plocka fram det goda. Mycket har genom tiderna missförståtts. Man upplever att Jesus var en mycket annorlunda man, en man som står på deras sida. / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till "Dahlin".

Syftet med uppsatsen är att undersöka hästoffer i den fornnordiska religionen. Jag kommer att koncentrera innehållet i undersökningen kring tiden för yngre järnålder: folkvandringstid (år 400 – 550), vendeltid (år 550 – 800) och vikingatid (år 800 – 1060). I vissa fall kan exemplen vara från både tidigare och senare tid än den avsedda. Detta material kan ändå vara relevant att ha med i sammanhanget för att få en bred inblick i offrandet av hästar i nordisk, förkristen sed. Huvuddelen av det presenterade materialet kommer dock att behandla yngre järnålder. Uppsatsen kommer att behandla följande frågeställningar: <ul type="disc">Varför offrades hästar i den fornnordiska religionen? På vilka sätt offrades hästar i den fornnordiska religionen och vilka olika betydelser hade hästoffret i olika ritualer? Vad finns det för likheter och skillnader av hästoffer i det som beskrivs i litteraturen och i det som det arkeologiska materialet visar?

I den här uppsatsen analyseras Ibn Fadlans beskrivning av rûs hövdingabegravning. Till skillnad från tidigare dekontextuell forskning sätts fokus på det kontextuella. Begravningen beskrivs som en livskris där olika maktförhållanden uppstår. Olika sociala relationer inom gruppen lyfts fram. Ibn Fadlan beskriver hur gods och föremål strukturerades och förbrukades i och runt gravhögen. De kan liknas vid rituella objekt och kan knytas till rûs vardagliga sedvänjor och deras ekonomiska förhållanden. Både den döde hövdingen och den utvalda slavinnan får ta del av dessa objekt. De blev delaktiga i ett symboliskt kapital. Rûs utförde rituellt dödande under begravningen. Under den typen av handlingar verkar traditionen motiverande och legitimerande. Rûs hade en föreställning om paradiset som kan stämma överens med fornskandinaviska förhållanden. Man genomförde likvård och kremering av kroppar som visar på själsliga föreställningar intimt förknippade med de eskatologiska föreställningarna. För gruppen blir begravningen en kris då samhället måste genomgå förändring. Det gällde att kapa banden till den döde och samtidigt tillfredställa honom. Man knöt nya band med omgivningen. Man försökte därför skapa rituella uttryck för gemenskap både med den döde och med varandra. Slavinnan och hövdingen genomgick olika rites de passage och förändrade respektive förstärkte sina positioner.

Min ambition med denna uppsats har varit att visa på hur Loke har utsatts för ett justitiemord. Han anklagas för att ligga bakom mordet på Balder, och därigenom förlusten av odödlighet i den fornnordiska gudavärlden. Jag har velat visa hur Loke till sin karaktär är en maliciös trixter, detta genom att jämför hans roll med andra trixters, och hur ovanlig hans utveckling till att bli fiendens härförare egentligen är. Vid jämförelser av de tre föreliggande källorna: Den Poetiska Eddan, Snorres edda och Saxos Den Store Danmarkshistorie, har det visat sig att de har väldigt olika saker att säga om Loke, och den roll han eventuellt spelar i omständigheterna kring Balders död. I polemik med den store auktoriteten på området, George Dumézil, som vill hävda att Loke är identisk med den indoeuropeiska Duryodhana vill jag hävda att Dumézils tes i alltför hög grad bygger på Lokes agerande i Snorres version av händelserna kring Balders död och att de två andra källorna avviker från denna beskrivning av det inträffade.

Den här uppsatsen handlar om trolldomsprocesserna på 1670-talet. Fokus ligger på barvittnenas vittnesmål om deras färder till Blåkulla och vistelsen där. Avsikten är att utifrån dessa berättelser skapa en bild inte bara utav barnens situation utan också familjens. Jag använder mig av fenomenologiska metoder. Hypotesen är att konflikter också kan uppstå och finna grogrund i nära förhållanden om rätt förutsättningar finnes. I min undersökning använder jag material, i form av, protokoll, från domstolar i Dalarna, Ångermanland, Västerbotten och Gästrikland. Undersökningen är därmed begränsad till det svenska riket. Vittnesmålen var ofta stereotypa och likartade till sin karaktär även om det finns viss diskontinuitet. Berättelserna om Blåkulla visar på en kluven, otrygg, värld där folklig tro blandas med kyrklig. Det kluvna förhållandet visar på svårigheter för barnen. Deras berättelser blev emellertid ett led i en orsakskedja som fick förödande konsekvenser för många samhällsinvånare. Detta inte bara genom det fysiska våld som följde med häxprocesserna utan förmodligen också p g a att det var traumatiska barnupplevelser där en oförstående omgivning inte kunde styra det i rätt riktning.

The cult of Joan of Arc has always had an effect on the people of France, throughout history. It has aspired too many different views and re-surfaced at times in crisis for France. During some turbulent years after the mid 19th century the cult seems to have gained popularity. Emotional and historical writing became a fashion and Joan was presented in different ways depending on the writer and his motifs. As nationalistic front gained in popularity they understood to use her symbol in the name of France. This following study, named French Nationalism and Joan of Arc: the Use of the Cult of Joan of Arc in France between 1871-1926, has been an attempt to study her cult from an ultra nationalistic point of view. By approaching the subject by a history of ideas theory I have tried to answer my questions in the matter, and tried to de-code the image of Joan of Arc in the name of nationalism. By first studying the nationalistic development in France as background and the basics and philosophy of the ideas I have then begun the research of the period mentioned. First and foremost I have studied the framework of nationalism and then I have used material coherent to my study, such as Action Française, writers of the 19th-20th century and other studies. I have come to learn that the cult of Joan was perfect for the time when ultranationalistic feelings grew in the late 19th century as a response to the ever twisted Dreyfuss-affair. Along with nationalism came anti-Semitism and fascism and in the line of Action Française also royalism. Joan of Arc stood for all those things, at least that is what the nationalist thought, using history and documents to back it up. And if the legend did not fit the purpose, it was made to fit, all in the ideology of nationalism. Joan of Arc became the symbol they wanted for all their own beliefs. Joan of Arc was to be a piece of raw clay, able to take on any form in the hands of politics.

Den här uppsatsen handlar om Haoma som religiös rusdryck. Inom den rådande forskningen, både nationellt och internationellt har riter och rus påverkan ägnats mycket uppmärksamhet, detta gäller även för Haomadrycken. Syftet med denna text är att ge en övergripande bild över vilken huvudingrediensen i Haomadrycken kan ha varit, baserat på tidigare forskning inom ämnet. Med detta inte sagt att jag försöker ge en heltäckande bild av forskningsfältet eftersom det är stort. I detta ligger även min avgränsning, jag har valt de forskningsverk och arbeten som är aktuella för att ringa in de olika forskningsgrenarna vad gäller just vilken huvudingrediensen kan ha varit i den ursprungliga Haomadrycken. Texten kommer även att behandla dagens Haomaritual och hur den utövas idag och dess föregångare. I valet att studera just Haomadrycken ligger även en avgränsning i att inte ge en heltäckande bild av forskningen runt personen Zoroaster. Även om så är fallet är det nödvändigt att ge en kortare överblick över personen och dennes betydelse. För detta ändamål har jag gjort ett urval och valt att använda några forskares arbeten om Zoroaster och den miljö han kom ifrån som en ingång till själva bruket av drycken Haoma. / Uppsatsen har skrivits inom ramen för masterprogrammet "Forntida religioner" som ges i samarbete mellan Högskolan i Gävle, Uppsala universitet och Högskolan Dalarna. Uppsatsen har senare publicerats i "Amirani", nr 21, 2009, http://www.caucasology.com/amirani.htm Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till Söderlind-Jaramillo.

Genom att använda folktro och religion skapade den Japanska regimen under två eror, Meji och Showa, ett instrument för att tygla folket och ge obehindrad makt till toppskiktet i samhället. Man underströk kejsarfamiljens gudomliga arv som släkting till dem mäktigaste kamin i gudavärlden solgudinnan Amaterasu. Som släkting till henne var han att betrakta som gud och fick aldrig ifrågasättas. Det Japanska folket var inte heller vilket folk som helst utan ett härskarfolk som även det hade gudomlig härkomst. När folket sedan genom mängder av propaganda från skolväsendet upp igenom hela samhället indoktrinerats om sin och kejsarens överhöghet var det dags att visa resten av världen sin gudomlighet. Genom att besegra sina fiender i krig blev övertygelsen än större på hemmafronten och Kokka Shinto tycktes mer och mer sitta inne med sanningen. Japan var riktigt nära att slå ut den amerikanska flottan under andra världskriget, men en serie förluster satte stopp för framgångarna och Japan besegrades. Den amerikanska ockupationsmakten identifierade Kokka Shinto som skyldig till aggressionerna på samma sätt som nazismen var för Tyskland. Kokka Shinto hjälpte till att göra Japan till en fascistisk stat precis som syftet var med den. Från början av Mejirestorationen till slutet av Andra Världskriget var Kokka Shinto en framgångssaga för ultranationalisterna men de allierades seger krossades Statsshinto. Det finns dock kvarlämningar av Statsshinto i Japan och när en Japansk premiärminister kan besöka Yasukuni-templet utan att tvingas avgå visar landet att man ännu har en bit att vandra innan man helt har kastat av sig sitt nationalistiska och fascistiska ok. Slutsatsen blir därför att jag inte anser att Kokka Shinto är en religion utan snarare mäktiga mäns sluga utnyttjande av folktro och vidskeplighet i syfte att ta över ett land. Kokka Shinto är en veritabel våldtäkt på en legitim religion men genom att använda samma mytologi och historia köper man sig legitimitet. Man måste som utomstående vara mycket distinkt i att skilja på Shinto och Kokka Shinto ungefär på samma sätt som man skiljer på Socialism från Nationalsocialism. Fram till 1868 var Shinto en mycket tolerant religion och efter 1945 är det så återigen, det finns dock ett nationellt tema i Shinto som onda krafter kan utnyttja.

Den här uppsatsen handlar om modern gnosticism, tolkat utifrån fyra nygnostiska rörelser jag fann på Internet. Efter att ha läst dessa valda rörelsers texter slog det mig att en fundamental förändring hade skett, med tanke på texter om antik gnosticism. Framför allt hade den mörka synen på materian förändrats, och därmed synen på de feminina och maskulina aspekterna samt ondskan också. Om man går på linjen att de var materia- och kvinnofientliga samt ville undfly reinkarnation. De här aspekterna, materian, människan och ondska, reflekteras dock fortfarande i ljuset av de antika gnostiska myterna. Myter som bär upp denna andliga filosofis ramverk kring människans existentiella villkor. Grundtemat är på så sätt detsamma, men tolkningarna om universum, livet och människans livsvillkor är modifierad från äldre skrifters beskrivning av och om gnostikernas världsbild. Syftet med uppsatsen var att undersöka några nygnostiska rörelser i det sekulära väst, och hitta likheter och skillnader speglat mot den antika gnosticismen. Sättet att finna dem gick via Internet och synliggörandet av dem, och deras mytiska världsbild, gick via deras myter om materian, människan och ondska.

Uppsatsen är en studie av det sätt på vilket författaren Johanne Hildebrandt har använts sig av den fornskandinaviska mytologin när hon skrivit sin trilogi om Freja och Valhalla. Hon har använt flera karaktärer, myter och beskrivningar från bronsålder, Skandinaviens i allmänhet och Sveriges i synnerhet, och lagt dem som grund för sina böcker. Hon väljer att vinkla boken ur ett feministiskt perspektiv och sätter stort fokus på matriarkatet. Ingen vet säkert hur samhället var uppbyggt för 2700 år sedan, och Hildebrandt såg sin chans att skriva boken ur ett perspektiv där kvinnan och Gudinnan stod i centrum. Hon har onekligen använt mycket från mytologin. Ju mer påläst man är om fornskandinavisk religion desto mer kopplingar märker man. Hildebrandt har på ett mer eller mindre framträdande sätt lagt in olika likheter och olikheter. Jag har valt att lägga fokus på de tre kvinnorna som givit namn åt de olika böckerna, Freja, Idun och Saga. Freja och Saga är de gudinnor som likar sina förebilder, mytologins Freyja och Sága, mest. Fokus läggs på den starka kvinnan som klarar sig med hjälp av egen vilja och maskin. Hildebrandt har fokuserat på det passionerade och handlingskraftiga hos dessa kvinnor. Idun, som har mytologins Iðunn som grundare, har däremot getts en svagare roll. Idun är undfallande och är mycket osäker på sig själv. Hildebrandt väljer här att lägga fokus på Iduns moderlighet. Karaktärerna i boken är lättare att översätta till dagens samhälle än hela den struktur samhället i Hildebrandts bok är uppbyggt på. Inget samhälle idag kretsar kring kvinnan vilket ter sig mer som ett önsketänkande från Hildebrandts sida. Böckernas syfte är trots allt att underhålla.